Sjukdom/tillstånd

Campomel dysplasi är en medfödd skelettdysplasi. Tillståndet orsakas i de flesta fall av en förändring i en gen med betydelse för utvecklingen av flera organ och vävnader i kroppen. Skelett, könsorgan, hjärta, tarmar, inneröron och bukspottkörtel är exempel på organ vars utveckling kan påverkas.

Personer med campomel dysplasi har ofta korta armar och ben, och kropps­längden kan variera från genomsnittlig längd till uttalad kortväxthet. Benen är ofta, men inte alltid, böjda och det är vanligt med sned och krökt rygg, klump­fötter och underutvecklade kotor.

Andra vanliga symtom är andnings­svårigheter som orsakas av instabilitet i brosket i luftvägarna eller i struphuvudet. Andnings­svårigheterna leder till att de flesta barn med campomel dysplasi inte överlever nyföddhetsperioden. Enstaka personer med campomel dysplasi har uppnått vuxen ålder men det saknas ännu samlad kunskap om långtidsprognosen. 

Genen som är kopplad till campomel dysplasi påverkar också utvecklingen av könsorganen. Det är därför vanligt att personer med campomel dysplasi som till sin kromosom­uppsättning är pojkar/män föds med tvetydiga könsorgan eller kvinnliga yttre könsorgan.

Det finns ingen behandling som botar campomel dysplasi. Personer med syndromet behöver samordnade insatser inom olika specialistområden där habilitering ingår.

Campomel dysplasi kommer från grekiskans ord för ”böjd lem” och fick sitt namn av den franska läkaren Pierre Maroteaux 1971. Namnet är väletablerat men kan uppfattas som missledande eftersom inte alla barn med campomel dysplasi har böjda ben.

Skelettdysplasier

Över 750 olika ärftliga avvikelser i skelettets utveckling (skelettdysplasier) är kända. Skelettdysplasier är oftast genetiskt betingade och innebär att skelettet har onormal form och/eller hållfasthet. En del av tillstånden påverkar hela skelettet, medan andra huvudsakligen påverkar vissa delar, som ändarna av rörbenen eller tillväxtzonerna. Även brosk eller stödjevävnad kan påverkas. Skelettdysplasierna kan leda till olika grader av kortväxthet, och i många fall felställningar i skelettet som kan vara fortskridande. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns informationstexter om andra skelettdysplasier:

• Akondroplasi
• Chondrodysplasia punctata
• Cleidokranial dysplasi
• Diastrofisk dysplasi
• Medfödd spondyloepifysär dysplasi
• Multipel epifysär dysplasi
• Pseudoakondroplasi
• Spondyloepifysär dysplasi med sen debut
• TRPV4-relaterade skelettdysplasier.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas finns också separata informationstexter om andra tillstånd med böjda ben, se:

• Osteogenesis imperfecta
• Hypofosfatasi
• Brosk- hårhypoplasisyndromet.

Förekomst

Det finns inga säkra uppgifter om hur många som har campomel dysplasi. Mellan 1970 och 2021 har det dokumenterats cirka 100 fall i världen. Nya rön gör gällande att tillståndet finns hos färre än 1 per miljon invånare. Sannolikt har ungefär 1 av 100 000 nyfödda barn campomel dysplasi. Då dödligheten under nyföddhetsperioden är hög finns det uppskattningsvis högst 10 personer med tillståndet i Sverige.

Orsak

Campomel dysplasi uppstår oftast till följd av sjukdomsorsakande varianter (mutationer) i genen SOX9, som finns på den långa armen av kromosom 17 (17q24.3-q25.1). Genen är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteinet SOX9.

Proteinet SOX9 reglerar funktionen hos andra gener som är viktiga för utvecklingen av flera organ och vävnader i kroppen som skelett, inneröron, hjärta, tarmar och bukspottkörtel. Proteinet är också viktigt för utvecklingen av testiklar hos foster med kromosomalt manligt kön. Sjukdomsorsakande varianter i genen SOX9 kan därför leda till ett brett spektrum av symtom, bland annat skelett­förändringar, påverkan på köns­utvecklingen, hörsel­nedsättning och hjärtmissbildningar.

Campomel dysplasi kan också orsakas av kromosomavvikelser som involverar kromosom 17 och genen SOX9. Dessa förekommer hos färre än 5 procent av alla med tillståndet. Se separat informations­material om kromosomavvikelser för mer information om olika typer av avvikelser.

Ett visst samband kan ses mellan typen av genetisk förändring, dess position och symtomen den orsakar. Vid vissa förändringar är det till exempel vanligare med ben utan någon böjning alls (acampomelisk campomel dysplasi) eller endast en lindrig böjning av benen. Likaså kan graden av påverkan på könsutvecklingen variera från tydlig till ingen påverkan beroende på typen av genetisk förändring och dess position.

Utveckling av biologiskt kön

Vid befruktningen får embryot sin genetiska könsidentitet. Den bestäms av de könskromosomer som nedärvts från föräldrarna, vanligtvis XX (kvinna) eller XY (man). Ägget från kvinnan innehåller normalt en X‑kromosom medan spermien från mannen innehåller antingen en X-kromosom eller en Y-kromosom. Om spermien som befruktar ägget bär på en X-kromosom sker en utveckling till flicka. Om spermien bär på en Y-kromosom kommer embryot att utvecklas till en pojke. På så vis kan man säga att embryot har antingen kvinnligt eller manligt kromosomalt kön.

Könsutvecklingen hos pojk- och flickembryon är identisk den första månaden. De yttre könsorganen utvecklas från samma strukturer medan de inre utvecklas från två olika gångsystem som finns parallellt. Efter den sjätte graviditetsveckan ändras utvecklingen hos ett embryo med manlig kromosom­uppsättning (46,XY) genom att genen SRY på Y-kromosomen tillverkar proteinet SRY som styr körtelutvecklingen till testiklar. I testiklarna produceras flera hormoner som krävs för en fortsatt normal manlig utveckling, bland annat testosteron och AMH (anti-Müllerianskt hormon). Proteinet SOX9 påverkar bildningen av AMH. Detta hormon bidrar till testikel¬utveckling och tillbaka¬bildning av strukturer som annars skulle leda till utveckling av kvinnliga inre könsorgan såsom äggledare, livmoder och den övre tredjedelen av slidan (Müllerianska strukturer).

När genen SOX9 inte fungerar normalt leder det till avvikande manlig könsutveckling hos ett foster med 46,XY. Beroende på graden av dysfunktion kan utvecklingen av både yttre och inre könsorgan variera från normala manliga till normala kvinnliga könsorgan, och barnen har ofta en oklar könstillhörighet.

Avvikande könsutveckling har inte beskrivits hos flickor med kvinnlig kromosom­uppsättning (46,XX) och campomel dysplasi.

Ärftlighet

Den genetiska förändring som orsakar campomel dysplasi uppkommer vanligtvis som en nymutation (de novo). Den har då oftast uppstått i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med syndromet uppskattas till 2–5 procent. Den nyuppkomna kromosomavvikelsen eller genvarianten hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.

I de fall då campomel dysplasi ärvs från en förälder nedärvs det autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har syndromet, det vill säga har en normal gen och en sjukdoms­orsakande variant i en gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få tillståndet 50 procent. De barn som inte har fått den sjukdoms­orsakande genvarianten får inte tillståndet och för det inte heller vidare.

Autosomal dominant nedärvning

Enstaka fall av campomel dysplasi med somatisk mosaicism har beskrivits, vilket innebär att genförändringen har uppkommit efter befruktningen. Personen med genvarianten har då en blandning av celler i kroppen, några med genförändringen och några som fungerar normalt.

Symtom

Campomel dysplasi kan ge allvarliga symtom från flera organ och vävnader i kroppen, som brosk och skelett, könsorgan, inneröron och hjärta. Brosk- och skelettpåverkan kan i sin tur orsaka andningssvårigheter som kan vara livshotande.

Det finns rapporter om enstaka personer med campomel dysplasi som uppnått vuxen ålder, men det saknas ännu samlad kunskap om långtidsprognosen. 

Andning och luftvägar

De flesta barn med campomel dysplasi överlever inte nyföddhets­perioden på grund av andnings­svårigheter. Svårigheterna kan orsakas av instabilitet i brosket i luftvägarna (trakeo­bronko­malaci) eller i struphuvudet (laryngo­malaci).

Skelett

Barn med campomel dysplasi har korta armar och ben. Kroppslängden kan variera från genomsnittlig längd till uttalad kortväxthet, men är oftast märkbart under genomsnittet. Skelett­delarna i lår och underben (femur, tibia och fibula) är ofta, men inte alltid, korta och böjda (campomeli). Gropig hud över skelettdelarnas böjning är vanligt.

Andra vanliga symtom är klump­fötter och ett smalt, vertikalt felställt bäckenben. Många barn har fel­ställningar i höften vilket kan leda till att höften går ur led (luxation).

Barn med campomel dysplasi har ofta fel­ställningar i ryggraden. Det kan göra att ryggen blir sned (skolios) eller att bröst­ryggen får en ökad böjning (kyfos). En del har både skolios och kyfos (kyfoskolios). Skoliosen är oftast fortskridande och bidrar till kort­växtheten. I vissa fall leder skoliosen till neurologiska symtom.

Underutvecklade kotor (kothypoplasi) eller avvikande kotform, framför allt i nacken, kan leda till trängsel i ryggrads­kanalen (spinal stenos). Det kan medföra neurologiska symtom.

Exempel på neurologiska symtom som kan uppstå vid skolios eller spinal stenos är domningar, känselbortfall och svaghet i benen. Även smärtor, muskelryckningar, kramper och förlamning kan förekomma. Uttalad trängsel kring den förlängda märgen högt upp i nacken kan påverka andningsregleringen och leda till andningssvårigheter och i svåra fall andningsstopp.

De flesta barn med campomel dysplasi har underutvecklade skulderblad och kotutskott i bröstryggen och 11 par revben istället för 12 par som är det normala antalet.

Könsorgan

Bland personer med campomel dysplasi som har en manlig kromosom­uppsättning (46,XY) har de flesta antingen yttre könsorgan med tvetydigt utseende eller kvinnliga yttre könsorgan. De inre könsorganen behöver inte överensstämma med de yttre könsorganen utan kan vara en kombination av manliga och kvinnliga organ.

Bland personer med en manlig kromosomuppsättning och avvikande könsutveckling är fertiliteten nedsatt. Fertiliteten hos kvinnor med lindrigare sjukdom eller acampomelisk campomel dysplasi är sannolikt inte påverkad och det finns kvinnor som blivit mödrar. Hur fertiliteten påverkas hos kvinnor med svårare symtom är okänt.

Personer med manlig kromosomuppsättning (46,XY) och kvinnliga könsorgan kan ha en ökad risk för utveckling av gonadoblastom, en sällsynt tumör­form som utgår från könsceller.

Övrigt

Personer med syndromet har ofta gemensamma utseende­mässiga drag. I nyföddhets­perioden är huvudet relativt stort i förhållande till kroppen som är liten med korta armar och ben. Mellan­ansiktet är litet och platt och ögonen relativt framträdande. Några barn med campomel dysplasi föds med liten haka i kombination med högt gomvalv eller gomspalt, vilket kallas Pierre Robins-sekvens.

Hörselnedsättning förekommer men det är osäkert hur vanligt det är.

Olika medfödda hjärtfel kan förekomma.

Diagnostik

Campomel dysplasi kan ibland misstänkas redan i foster­livet vid ultra­ljuds­undersökning. I de fall då benen inte är böjda kan sjukdomen vara svår att diagnostisera före födseln.

Diagnosen kan misstänkas hos det nyfödda barnet baserat på yttre tecken och symtom i kombination med röntgen­undersökning av skelettet.

Diagnosen kan oftast bekräftas med DNA‑analys.

Hos cirka 5 procent av personer med campomel dysplasi kan en kromosomanalys påvisa en strukturell kromosomavvikelse med brytpunkt på den långa armen av kromosom 17 (17q24.3-q25.1) där genen SOX9 finns. I dessa fall bör även föräldrarnas kromosomer undersökas.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om tillståndet och hur det ärvs samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma tillstånd.

Om den genetiska avvikelsen är känd i familjen och sannolikheten för upprepning bedöms vara förhöjd kan anlagsbärar- och fosterdiagnostik erbjudas, liksom i vissa fall preimplantatorisk genetisk diagnostik/testning (PGD/PGT).

Differentialdiagnoser

I fosterstadiet kan campomel dysplasi förväxlas med osteogenesis imperfecta (OI) typ 2 eller typ 3. Osteogenesis imperfecta är vanligare än campomel dysplasi och blir oftare diagnostiserat hos foster där böjda ben ses vid en ultra­ljuds­undersökning av fostret. Andra medfödda tillstånd som ger böjda ben hos foster och som kan misstas för campomel dysplasi är hypofosfatasi, brosk-hårhypoplasisyndromet och tanatofor dysplasi.

Barnets utseende med gomspalt, korta armar och ben påminner om de utseendemässiga dragen vid spondylo­epifysär dysplasi, som beror på sjukdoms­orsakande varianter i genen COL2A1. Sticklers syndrom som orsakas av en lindrigare variant av COL2A1-förändring ger likartade utseendemässiga drag som den Pierre Robins-sekvens som ofta ses i campomel dysplasi. Med röntgen­undersökningar kan man skilja campomel dysplasi från dessa tillstånd.

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar campomel dysplasi. För de barn som överlever nyföddhetsperioden inriktas behandlingen på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktions­nedsättningar som sjukdomen leder till. Avvikelser och symtom behandlas av specialister inom flera olika områden där habilitering ingår. Det är viktigt att insatserna samordnas. Psykologiskt och socialt stöd är viktigt och bör erbjudas fortlöpande under uppväxten.

Tidiga undersökningar

Ett antal undersökningar behövs för att kartlägga sjukdomens omfattning och behovet av vård:

Vid instabilitet i brosket i strup­huvudet (laryngo­malaci) eller i luft­vägarna (trakeo­bronko­malaci) görs omedelbart en bedömning av graden av påverkan på andningen. I många fall överlever inte barnen nyföddhets­perioden på grund av andningssvårigheter.

Gom och gomfunktion bör undersökas tidigt, eftersom även en mindre gomspalt kan göra det svårt för barnet att äta. Vid några universitets­sjukhus finns särskilda team som följer upp och behandlar barn och ungdomar med läpp-, käk- och gomspalt (LKG-team och kranio­faciala team).

Utöver den allmänna hörselscreeningen av nyfödda rekommenderas att hörselfunktionen kartläggs av en hörsel­specialist (audiolog) vid misstanke om hörselnedsättning. Många behöver hörapparat.

Vid misstanke om sjukdomen görs en skelettröntgen som innefattar halsryggen för att kart­lägga avvikelser i kotorna.

Om barnet har kvinnliga eller tvetydiga yttre könsorgan görs en kromosomanalys omgående efter födseln för att identifiera personer med manlig kromosomuppsättning (46,XY).

Andning och luftvägar

Vid påverkan på andnings­funktionen är det viktigt med regelbunden kontroll av lung­funktionen. Vid behov ges andnings­understöd med till exempel en CPAP-apparat med andningsmask som håller luftvägarna öppna genom att blåsa in luft.

Skelett

Barn med campomel dysplasi behöver följas upp av barnortoped.

Klumpfötter kräver ofta operation, och höfterna bör kontrolleras regelbundet med tanke på risken för att höften går ur led (luxation).

Felställningar i skelettet och skolios kan behöva opereras. Sammanfogning av kotor genom en operation kan vara nödvändig för att uppnå stabilitet i hals­ryggen. För att undvika försämrad lung­funktion hos barn med fort­skridande kyfoskolios i hals- eller bröst­rygg behövs i de flesta fall operation. Korsettbehandling är oftast inte effektiv.

Trängsel i ryggradskanalen (spinal stenos) som ger neurologiska symtom opereras av en ryggortoped eller neurokirurg.

Alla barn med campomel dysplasi bör kontrolleras årligen rörande tillväxt och ryggens utveckling. Detta görs genom dels en klinisk undersökning, dels en röntgenundersökning.

Smärta i skelett och leder och neurologiska smärtor behöver ibland behandlas med läkemedel. Effekten av smärtstillande läkemedel varierar dock mellan olika personer.

En intubation görs för att underlätta andningen under operationen. Den innebär att nacken böjs kraftigt bakåt och ett rör förs in i luftstrupen. En operation bör alltid föregås av en röntgenundersökning av halsryggraden.

Könsorgan hos personer med manlig kromosomuppsättning

Om barnet har manlig kromosomuppsättning (46,XY) och tvetydiga eller kvinnliga yttre könsorgan görs en utredning av barnets könstillhörighet i samarbete med DSD-team (disorders of sexual development, tillstånd som påverkar könsutvecklingen).

Hos barn med manlig kromosomuppsättning (46,XY) och kvinnliga könsorgan rekommenderas att överväga att operera bort könskörtlarna (gonaderna) på grund av ökad risk för utveckling av gonadoblastom. Vilken ålder som är lämpligast för detta ingrepp är inte klarlagt.

Under puberteten behöver de flesta pojkar med campomel dysplasi behandling med manligt könshormon (testosteron) för att påbörja den fysiologiska pubertets­utvecklingen. Det gör att yttre manliga karakteristika såsom ökad kroppslig behåring, behåring i ansiktet och ett mörkare röstläge utvecklas.

Habilitering

Personer med campomel dysplasi behöver habiliterande insatser. Insatserna görs med stöd av ett tvär­professionellt team som har särskild kunskap om funktions­ned­sättningar. Syftet med de habiliterande insatserna är att personer med funktions­ned­sättningar ska leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

Habilitering omfattar utredning, behandling och utprovning av hjälp­medel. Föräldrar till barn med funktions­nedsättningar får genom habiliteringen information om det samhälls­stöd som finns att få och om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i.

Barn med rörelsenedsättning behöver stöd att träna upp, utveckla och sedan behålla sin rörelseförmåga. Olika hjälpmedel och anpassningar kan underlätta vardagslivet.

Familjen bör erbjudas psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Barnen och ungdomarna själva bör också vid behov erbjudas fort­löpande stöd av psykolog utifrån ålder och mognad. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan ha stor betydelse.

Vuxna med campomel dysplasi behöver fortsatt uppföljning av specialister inom vuxensjukvården.

Olika anpassningar av bostaden och arbetsmiljön kan göras och för en del kan det bli aktuellt med en specialanpassad bil eller annat transportmedel.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former, till exempel kontaktfamilj, korttidsboende, boende med särskild service, boendestöd, hemtjänst, färdtjänst och i vissa fall personlig assistans.

Försäkringskassan kan bevilja till exempel omvårdnadsbidrag, aktivitetsersättning eller sjukersättning, merkostnadsersättning, bilstöd eller personlig assistans.

Barn som inte överlever nyföddhetsperioden

För de barn som inte överlever nyföddhetsperioden inriktas behandlingen på god omvårdnad. Ett team bestående av läkare, sjuksköterska, psykolog och kurator på hemortens barnklinik ansvarar för behandlingen. Det är viktigt att föräldrar och syskon får det psykologiska och sociala stöd som behövs i detta skede.

Forskning

I dagsläget (2023) pågår ingen specifik forskning om campomel dysplasi i Sverige. Världen över pågår flera forskningsprojekt kring skelettsjukdomar, intersexuella tillstånd, ärftlighet, genetik och diagnostik.

Klinisk och genetisk forskning om skelettdysplasier pågår vid avdelningen för klinisk genetik, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, och vid Karolinska Institutet, Solna, vid gruppen för Klinisk genetik och teamet för medfödda skelettsjukdomar. Teamledare är docent och överläkare Giedre Grigelioniene, e‑post giedre.grigelioniene@ki.se.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: Campomelic dysplasia.

Resurser

Diagnostik sker vid universitetssjukhusens barnkliniker i samråd med avdelningarna för klinisk genetik.

Skelettdysplasiteamet vid Astrid Lindgrens barnsjukhus är ett multidisciplinärt expertteam knutet till CSD Karolinska. Teamet ansvarar för utredning och omhändertagande av personer med medfödda avvikelser i skelettets utveckling och bedriver diagnostik och uppföljning av barn, ungdomar och vuxna. Kontaktperson är sjuksköterska Jessica Sjöström, e-post jessica.t.sjostrom@regionstockholm.se, telefon 08-123 775 78, och professor Ola Nilsson, överläkare, e-post ola.nilsson@ki.se.

Skelettdysplasiteamet vid Universitetssjukhuset i Linköping är ett multidisciplinärt team knutet till CSD Sydöst. Teamet har särskild kompetens inom diagnostik, utredning och behandling av barn och vuxna med medfödda skelettsjukdomar. Kontaktperson är koordinator, fysioterapeut Emilia Bergendahl, e-post emilia.bergendahl@regionostergotland.se, telefon 010-103 64 80 alternativt 010-103 73 77.

Team för DSD (disorders of sexual development, tillstånd som påverkar könsutvecklingen) med särskild kompetens inom avvikande könsutveckling och intersexuella tillstånd finns vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna och Huddinge, vid Skånes universitetssjukhus i Malmö och Lund, vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, och Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Campomel dysplasi ingår i nätverket ERN BOND för sällsynta skelettsjukdomar.

Avvikande könsutveckling ingår i nätverket Endo-ERN för sällsynta endokrina tillstånd.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om campomel dysplasi:

Intresseorganisationer

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: Campomelic dysplasia.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Databasen Oxford Medicine Online som riktar sig till vårdpersonal tillhandahåller ett lexikon om skelettdysplasier med ett kapitel där campomel dysplasi ingår:

• Spranger JW, Brill PW, Hall C, Nishimura G, Superti-Furga A, Unger S. Bone dysplasias: An atlas of genetic disorder of skeletal development. Polytopic dysostoses. Oxford Medicine Online: Oxford University Press 2018. https://doi.org/10.1093/med/9780190626655.003.0020

• OMIM, Online Mendelian Inheritance in Man, omim.org, sökord: Campomelic dysplasia
• GeneReviews (University of Washington), genereviews.org, sökord: Campomelic dysplasia
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: Campomelic Dysplasia.

Litteratur

Csukasi F, Duran I, Zhang W, Martin JH, Barad M, Bamshad M et al. Dominant-negative SOX9 mutations in campomelic dysplasia. Hum Mutat 2019; 40: 2344–2352. https://doi.org/10.1002/humu.23888

Higeta D, Yamaguchi R, Takagi T, Nishimura G, Sameshima K, Saito K et al. Familial campomelic dysplasia due to maternal germinal mosaicism. Congenit Anom (Kyoto). 2018; 58: 194–197. https://doi.org/10.1111/cga.12279

Jain V, Sen B. Campomelic dysplasia. J Pediatr Orthop B 2014; 23: 485–488. https://doi.org/10.1097/bpb.0000000000000058

Kayhan G, Calis P, Karcaaltincaba D, Tug E. Prenatal diagnosis of campomelic dysplasia due to SOX9 deletion. J Obstet Gynaecol 2019; 39: 1175–1176. https://doi.org/10.1080/01443615.2019.1601165

Kobayashi A, Chang H, Chaboissier M‑C, Schedl A, Behringer R. Sox9 in testis determination. Ann N Y Acad Sci. 2005; 1061: 9–17. https://doi.org/10.1196/annals.1336.003

Lefebvre V. Roles and regulation of SOX transcription factors in skeletogenesis. Curr Top Dev Biol. 2019; 133: 171–193. https://doi.org/10.1016/bs.ctdb.2019.01.007

Lee Y‑H, Saint‑Jeannet J P. Sox9 function in craniofacial development and disease. Genesis. 2011; 49: 200–208. https://doi.org/10.1002/dvg.20717

Liu X, Wang J, Yang M, Tian T, Hu T. Case report: Cystic hygroma accompanied with campomelic dysplasia in the first trimester caused by haploinsufficiency with SOX9 deletion. Front Genet 2022; 13: 950271. https://doi.org/10.3389/fgene.2022.950271

Mansour S, Hall CM, Pembrey ME, Young ID. A clinical and genetic study of campomelic dysplasia. J Med Genet. 1995; 32: 415–420. https://doi.org/10.1136/jmg.32.6.415

Mansour S, Offiah AC, McDowall S, Sim P, Tolmie J, Hall CM. The phenotype of survivors of campomelic dysplasia. J Med Genet 2002; 39: 597–602. https://doi.org/10.1136/jmg.39.8.597

Maroteaux P, Spranger J, Opitz JM, Kucera J, Lowry LB, Schimke RN et al. The campomelic syndrome. Presse Med. 1971; 79: 1157–1162.

Mortier GR, Cohn DH, Cormier-Daire V, Hall C, Krakow D, Mundlos S et al. Nosology and classification of genetic skeletal disorders: 2019 revision. Am J Med Gen A 2019; 179: 2393-2419. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.61366

Narimatsu K, Iida A, Kobayashi T. Palatoplasty for the patient with campomelic dysplasia-report of a case and review of the literature. Cleft Palate Craniofac J 2022; 59: 132–136. https://doi.org/10.1177/1055665621992654

Normann EK, Pedersen JC, Stiris G, van der Hagen CB. Campomelic dysplasia – an underdiagnosed condition? Eur J Pediatr. 1993; 152: 331–333. https://doi.org/10.1007/BF01956747

Stembalska A, Dudarewicz L, Smigiel R. Lethal and life-limiting skelatal dysplasias: Selected prenatal issues. Adv Clin Exp Med 2021; 30: 641–647. https://doi.org/10.17219/acem/134166

Symon A, Harley V. SOX9: a genomic view of tissue specific expression and action. Int J Biochem Cell Biol. 2017; 87: 18–22. https://doi.org/10.1016/j.biocel.2017.03.005

Unger S, Ferreira CR, Mortier GR, Ali H, Bertola DR, Calder A et al. Nosology of genetic skeletal disorders: 2023 revision. Am J Med Genet A 2023: Online ahead of print: 1–46. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.63132

von Bohlen AE, Böhm J, Pop R, Johnson DS, Tolmie J, Stücker R et al. A mutation creating an upstream initiation codon in the SOX9 5' UTR causes acampomelic campomelic dysplasia. Mol Genet Genomic Med 2017; 5: 261–268. https://doi.org/10.1002/mgg3.282

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit textunderlaget är barnendokrinolog Eva Horemuzova, Martina BUMM Sophia, Stockholm.