Medfödd spondyloepifyseal dysplasi

Sjukdom/tillstånd

Medfödd spondyloepifyseal dysplasi är ett ärftligt tillstånd som hör till gruppen skelettdysplasier. Tillståndet påverkar skelettutvecklingen så att skelettet får en annan form och hållfasthet än normalt. Förändringarna kan omfatta ben, brosk eller stödjevävnad och leder till nedsatt rörlighet. De flesta med tillståndet är kortväxta. Medfödd spondyloepifyseal dysplasi kan också påverka lungorna, ögonen, tänderna och hörseln.

Personer med medfödd spondyloepifyseal dysplasi behöver samordnade insatser inom flera olika specialistområden där habilitering ingår. Missbildningar av skelettet behöver ibland opereras och förslitningar kan förebyggas på olika sätt. En del personer med tillståndet använder tekniska hjälpmedel som underlättar vardagslivet. Ibland behöver bostaden, skolan eller arbetsplatsen anpassas.

Skelettdysplasier

Över 750 olika ärftliga avvikelser i skelettets utveckling (skelettdysplasier) är kända. Skelettdysplasier är oftast genetiskt betingade och innebär att skelettet har onormal form och/eller hållfasthet. En del av tillstånden påverkar hela skelettet, medan andra huvudsakligen påverkar vissa delar, som ändarna av rörbenen eller tillväxtzonerna. Även brosk eller stödjevävnad kan påverkas. Skelettdysplasierna kan leda till olika grader av kortväxthet, och i många fall felställningar i skelettet som kan vara fortskridande. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns informationstexter om andra skelettdysplasier:

• Akondroplasi
• Campomel dysplasi
• Chondrodysplasia punctata
• Cleidokranial dysplasi
• Diastrofisk dysplasi
• Multipel epifysär dysplasi
• Pseudoakondroplasi
• Spondyloepifysär dysplasi med sen debut
• TRPV4-relaterade skelettdysplasier.

Förekomst

Varje år föds 1-2 barn i Sverige med den medfödda formen av spondyloepifyseal dysplasi. Uppskattningsvis finns det 20-30 personer med tillståndet i Sverige.

Orsak

Medfödd spondyloepifyseal dysplasi orsakas av en förändring (mutation) i genen COL2A1 på kromosom 12 (12q13.11). Genen kodar för en subenhet av kollagen typ 2 (proalfa1(II)-kedja) som medverkar till bildandet av bindvävstrådar av kollagen typ 2. Kollagentrådarna ger hållfasthet till kroppens vävnader. Mutationen gör att bindväv, brosk och ben bildas felaktigt och i mindre mängd, vilket leder till kortväxthet, missbildningar och felställningar i ryggraden och lederna.

Felställningarna ökar när kroppen växer och blir tyngre. Ibland påverkas hela skelettet, ibland vissa delar, som ändarna av rörbenen eller tillväxtzonerna (metafyserna).

Ärftlighet

Medfödd spondyloepifyseal dysplasi nedärvs autosomalt dominant. Det innebär att om en av föräldrarna har tillståndet, det vill säga har en normal gen och en förändrad (muterad) gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få medfödd spondyloepifyseal dysplasi 50 procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte tillståndet och för det inte heller vidare. 

Autosomal dominant nedärvning.

Hos de flesta orsakas medfödd spondyloepifyseal dysplasi av en nymutation. Mutationen har då oftast skett i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Sannolikheten att de föräldrar som fått ett barn med medfödd spondyloepifyseal dysplasi på nytt får ett barn med tillståndet uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna mutationen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.

Symtom

Genomsnittslängden för nyfödda med spondyloepifyseal dysplasi är 35 cm mot den normala som är omkring 50 cm, men variationen är stor och en del barn är upp emot 45 cm långa när de föds. Slutlängden för vuxna personer med medfödd spondyloepifyseal dysplasi brukar vara mellan 85 och 160 cm.

Bålen är ofta kort, och även halsen. Ibland är också lårbenen och överarmarna korta. Det är vanligt att barnen föds med felställningar i fötterna och höftleden är ofta ur led (höftledsluxation). Även gomspalt är vanligt. Många har en platt ansiktsprofil och ett ökat avstånd mellan ögonen (hypertelorism).

Muskulaturen brukar vara svag och muskelspänningen låg. Bukmusklerna är ofta underutvecklade. Bröstkorgen kan vara framskjuten, mjukare och smalare än normalt och hos en del är lungorna mindre. Det kan påverka andningen. Hos barn med gomspalt kan det leda till ätsvårigheter under de första levnadsmånaderna. Några barn föds med mycket underutvecklad bröstkorg och andningssvårigheter som gör att de omedelbart behöver intensivvård.

Halsen kan ha missbildade kotor och ibland är den andra halskotans tandlika utskott (dens axis) underutvecklat. Det kan göra att ryggmärgen trycks ihop, vilket i sin tur kan leda till förlamningar. De första symtomen på att ryggmärgen är påverkad är ofta vaga och lätta att förbise hos barn som ännu inte börjat gå. Symtomen kan vara att barnen har svaga rörelser och svaga reflexer i armar och ben (extremitetsreflexer). Hos barn som börjat gå kan symtomen vara diffus smärta i benen eller att barnen snabbt blir trötta när de anstränger sig fysiskt.

Barn med medfödd spondyloepifyseal dysplasi lär sig gå sent och gången blir ofta vaggande. Det är vanligt med förändringar som gör att avståndet är stort mellan fötterna (kobenthet) eller knäna (hjulbenthet). Många barn har felställningar i ryggraden som tilltar när de växer. Det kan göra att ryggen blir sned (skolios) eller att bröstryggen får en ökad böjning (kyfos). En del har både skolios och kyfos. Personer med skelettdysplasi brukar också ha svårt att sträcka ut i höfter, knän och armbågar och stelheten ökar med tiden. Förändringarna i höftlederna leder ofta till förslitningar som gör att många med tillståndet får svårt att gå och behöver rullstol för att förflytta sig.

Medfödd spondyloepifyseal dysplasi kan även påverka bindväven i ögonen vilket kan leda till närsynthet (myopi). Andra förändringar i ögonen är medfödd grå starr (katarakt), grön starr (glaukom) och avlossning av näthinnan. En del av barnen skelar.

Bindväven i öronen kan också påverkas vilket gör att personer med tillståndet ofta får inflammationer i mellanörat. Om inflammationerna inte behandlas kan de leda till hörselnedsättning.

Intellektuella funktioner påverkas inte.

Diagnostik

Skelettdysplasier brukar märkas vid födseln eller under de första levnadsåren. Diagnosen medfödd spondyloepifyseal dysplasi kan oftast ställas utifrån de symtom som är typiska för tillståndet och genom en röntgenundersökning av skelettet. Ibland har förändringarna upptäckts vid någon av de ultraljudsundersökningar som rutinmässigt görs under graviditeten.

DNA-baserad diagnostik bekräftar diagnosen. I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning vilket innebär information om tillståndet och hur det ärvs. Bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma tillstånd ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga tillstånd möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning (IVF).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar medfödd spondyloepifyseal dysplasi. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen och kompensera för funktionsnedsättningar som tillståndet leder till. Det är viktigt att samordna utredning, behandling och habilitering.

Barn som föds med mycket underutvecklad bröstkorg och andningssvårigheter behöver omedelbar intensivvård. Behovet av intensivvård är ofta kortvarigt eftersom barnen snabbt brukar bli bättre, oftast inom några dagar eller veckor.

En barnortoped bedömer felställningar i fötterna och vilken behandling som behövs. De kan oftast behandlas med skenor eller gips men ibland behövs operation.

Förändringar och förslitningar gör att höftlederna kan behöva opereras. Skolios kan behandlas med korsett men måste ibland opereras.

Intubation innebär att ett rör förs in i luftstrupen för att underlätta andningen under operationen. Nacken måste då böjas kraftigt bakåt och halsryggraden bör därför alltid röntgas innan en operation.

Gom och gomfunktion undersöks tidigt. Vid många regionsjukhus finns särskilda team som följer upp och behandlar barn och ungdomar med läpp-, käk- och gomspalt (LKG-team).

Ätsvårigheter utreds av nutritionsteam. Teamen ger råd om kost, träning och hjälpmedel som kan underlätta och stimulera ätandet och bedömer vilka andra insatser som behövs.

Barn med medfödd spondyloepifyseal dysplasi behöver tidigt undersökas av en ögonläkare och uppföljningar bör ske fortlöpande. Medfödd grå starr opereras. Grön starr kan behandlas med ögondroppar för att trycket i ögat ska sänkas, men ibland behövs operation. Skelning kan behandlas genom att det öga som har bäst syn täcks med en lapp så att synen på det andra ögat övas upp. De flesta behöver glasögon.

Vid upprepade infektioner i mellanörat kan ett plaströr opereras in i trumhinnan för att förebygga hörselnedsättning.

Barn med medfödd spondyloepifyseal dysplasi behöver habilitering som innebär stöd och behandling till personer med en medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning för bästa utveckling utifrån individuella förutsättningar. Habiliteringsteamet har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och hur svårigheterna de medför i det dagliga livet kan förebyggas och minskas.

Insatserna består bland annat av utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Föräldrarna får information och råd om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i, liksom information om det samhällsstöd som finns att få. Olika former av stöd till föräldrar och syskon ingår också. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan ha stor betydelse.

De habiliterande insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. I insatserna ingår också att förmedla kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd utifrån barnets funktionsförmåga. Psykologiskt och socialt stöd är viktigt både för barnet och för barnets familj.

De flesta med medfödd spondyloepifyseal dysplasi får med tiden funktionsnedsättningar på grund av förändringarna i lederna. Habiliteringsteamet kan ge råd om hur förslitningar kan förebyggas genom att lederna avlastas. Rörelseträning är viktigt för att så långt det är möjligt fördröja ökande stelhet och felställningar.

Olika hjälpmedel och anpassningar av bostaden och andra miljöer kan underlätta vardagslivet. Pallar och redskap kan öka räckvidden vid kortväxthet och höjden på dörrhandtag, belysningsknappar, möbler, handfat och toalettstol kan justeras både i bostaden och i förskolan och skolan. En del använder rullstol för att snabbt kunna ta sig fram.

Vuxna med spondyloepifyseal dysplasi kan behöva fortsatta habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Anpassningar av bostaden och arbetsmiljön är ofta nödvändiga och för en del kan det till exempel bli aktuellt med en specialanpassad bil.

Gravida kvinnor med medfödd spondyloepifyseal dysplasi behöver kontakt med specialistmödravården. Många av kvinnorna får tilltagande andningsbesvär under graviditeten. Ofta behöver de förlösas med kejsarsnitt 2-4 veckor före beräknad tid.

Arbetsförmedlingen ger vägledning vid funktionsnedsättning som medför begränsad arbetsförmåga. Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan.

Forskning

Klinisk och DNA-baserad forskning av skelettdysplasier pågår vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Kontaktpersoner är docent Giedre Grigelioniene och docent Eva-Lena Stattin (se under rubriken Resurspersoner).

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord spondyloepiphyseal dysplasia congenita.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord spondyloepiphyseal dysplasia congenita.

Resurser

Diagnostik sker vid regionsjukhusens barn- och ungdomskliniker och på mottagningar för klinisk genetik vid universitetssjukhusen.

Skelettdysplasiteamet vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus har stor erfarenhet av den medicinska uppföljningen av barn och unga vuxna med skelettdysplasier. Teamet består av representanter från flera specialiteter.

• Kontaktpersoner är koordinator sjuksköterska Maria Rosén, telefon 08-517 775 81 och överläkare Eva Horemuzova, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Stockholm, telefon 08-123 700 00.
• Kontaktpersonen för rådgivning kring genetisk utredning är docent, biträdande överläkare Giedre Grigelioniene, Klinisk Genetik, Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, telefon 08-123 739 26.

Tandvård

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om medfödd spondyloepifyseal dysplasi.

Intresseorganisationer

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord spondyloepiphyseal dysplasia congenita.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Temadagar för barn med skelettdysplasier och deras föräldrar samt personal arrangeras vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Ytterligare information

Foldern Barn och ungdomar med kortväxthet (2010) kan beställas från RBU (kontaktuppgifter finns under rubriken Intresseorganisationer) eller laddas ner på www.rbu.se.

• OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), omim.org, sökord: spondyloepiphyseal dysplasia congenita
• GeneReviews (University of Washington), ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116, sökord: spondyloepiphyseal dysplasia congenita
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: spondyloepiphyseal dysplasia congenita
• NORD (National Organisation for Rare Disorders), amerikansk databas, rarediseases.org, sökord: spondyloepiphyseal dysplasia congenital.

Litteratur

Bonafe L, Cormier-Daire V, Hall C, Lachman R, Mortier G, Mundlos S et al. Nosology and classification of genetic skeletal disorders: 2015 revision. Am J Med Genet A 2015; 167: 2869-2892.

Chan D, Rogers J, Bateman JF, Cole WG. Recurrent substitutions of arginine 789 by cysteine in pro-alpha 1(II) collagen chains produce spondyloepiphyseal dysplasia congenita. J Rheum Suppl 1995; 43: 37-38.

Chan D, Taylor TK, Cole WG. Characterization of an arginine 789 to cysteine substitution in alpha-1(II) collagen chains of a patient with spondyloepiphyseal dysplasia. J Biol Chem 1993; 268: 15238-15245.

Chitty LS, Tan AW, Nesbit DL, Hall CM, Rodeck CH. Sonographic diagnosis of SEDC and double heterozygote of SEDC and achondroplasia – a report of six pregnancies. Prenat Diagn 2006; 26: 861-865.

Cui YX, Xia XY, Bu Y, Zhou GH, Yang B, Lu HY et al. Rapid molecular prenatal diagnosis of spondyloepiphyseal dysplasia congenita by PCR-SSP assay. Genet Tes 2008; 12: 533-536.

Hamidi-Toosi S, Maumenee IH. Vitreoretinal degeneration in spondyloepiphyseal dysplasia congenita. Arch Ophtal 1982; 100: 1104-1107.

Macpherson RI, Wood BP. Spondyloepiphyseal dysplasia congenita. A cause of lethal neonatal dwarfism. Pediatr Radiol 1980; 9: 217-224.

Shetty GM, Song HR, Lee SH, Kim TY. Bilateral valgus-extension osteotomy of hip using hybrid external fixator in spondyloepiphyseal dysplasia: early results of a salvage procedure. J Pediatr Orthop B 2008; 17: 21-25.

Sulko J, Czarny-Ratajczak M, Wozniak A, Latos-Bielenska A, Kozlowski K. Novel amino acid substitution in the Y-position of collagen type II causes spondyloepimetaphyseal dysplasia congenita. Am J Med Genet A 2005; 137: 292-297.

Terhal PA, Nievelstein RJ, Verver EJ, Topsakal V, van Dommelen P, Hoornaert K et al. A study of the clinical and radiological features in a cohort of 93 patients with a COL2A1 mutation causing spondyloepiphyseal dysplasia congenita or a related phenotype. Am J Med Genet A 2015 Mar; 167: 461-475.

Xia XY, Cui YX, Huang YF, Pan LJ, Feng Y, Yang B et al. Molecular prenatal diagnosis in 2 pregnancies at risk for spondyloepiphyseal dysplasia congenita. Clin Chim Acta 2008; 387: 153-157.

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Det ursprungliga medicinska underlaget skrevs av professor Karl-Henrik Gustavson, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Revideringen av materialet har gjorts av docent Giedre Grigelioniene, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.