Om donationsregistret och organ- och vävnadsdonation

Här kan du läsa mer om organ- och vävnadsdonation, om att bli organdonator och hur en donation går till. Du kan också läsa om njurtransplantation från en levande donator och om helkroppsdonation.

Fler letar information om

Donation och transplantation räddar liv

Transplantation av organ och vävnader är en livräddande behandling för många svårt sjuka människor. I andra fall kan transplantation ge avsevärt förbättrad hälsa och högre livskvalitet.

De organ som kan doneras och transplanteras i Sverige är njure, lever, lunga, hjärta, bukspottkörtel och tunntarm. Njurar, och i enstaka fall del av lever, kan transplanteras både från avlidna och levande donatorer. I Sverige transplanteras drygt 800 organ och 1 300 vävnader per år.

De vävnader som tas tillvara är framför allt hud, hjärtklaffar, benvävnad och hornhinnor. En hornhinna från en avliden person kan förbättra synen för upp till fem personer. Det råder brist på hjärtklaffar till små barn.

En förutsättning för transplantation är att människor är villiga att donera sina organ och vävnader efter sin död. Behovet av organ och vävnader är större än tillgången. Varje år dör 30–50 personer i väntan på organtransplantation.

donation_transplanterade-hela2021.pngdonation_behov-av-organ-1jan22.png

Organ- och vävnadsdonation

Enligt svensk lag är en person död när hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort, i total hjärninfarkt. Av de cirka 90 000 personer som dör i Sverige varje år avlider några hundra under sådana omständigheter att det kan bli aktuellt med organdonation.

Att bli organdonator

För att kunna bli organdonator måste man avlida under pågående intensivvårdsbehandling till följd av en svår och nytillkommen hjärnskada. Döden måste konstateras enligt särskilda kriterier. Det betyder att sjukvården gör olika undersökningar som visar på total hjärninfarkt. En respirator håller organen syresatta för att bibehålla organens funktion fram till donationsoperationen. Den här donationsprocessen då döden inträffar efter en svår och nytillkommen hjärnskada, är den som i huvudsak tillämpas i Sverige. Denna donationsprocess kallas DBD (Donation after Brain Death).

En annan donationsprocess håller på att införas som ett komplement i Sverige, donation då döden inträffar efter cirkulationsstillestånd. Den innebär att total hjärninfarkt uppstått till följd av att hjärtat slutat slå. Genom att införa den här donationsprocessen kan det möjliggöra att fler kan donera organ efter sin död. I många andra länder är denna process allmänt vedertagen. Denna donationsprocess kallas DCD (Donation after Circulatory Death).

Vävnadsdonation

Vävnadsdonation är till skillnad från organdonation möjlig vid många fler dödsfall. Vävnader behöver inte vara försörjda med syresatt blod när de tas tillvara för donation.

Hur går en donation till?

Sjukvården gör allt de kan för att rädda liv. Det är först när livet inte går att rädda och livsuppehållande behandling inte längre hjälper patienten som frågan om donation kan bli aktuell. Behörig hälso- och sjukvårdspersonal utreder patientens inställning till organ- och vävnadsdonation genom att söka i donationsregistret och prata med närstående.

Donationsoperation

Efter att patienten är dödförklarad kan en donationsoperation påbörjas. Operationen sker med största respekt för den avlidna. De donerade organen och vävnaderna tas tillvara vid en operation, som i stor utsträckning liknar en vanlig operation. Det som syns efteråt är det hopsydda operationssåret.

Begravning

Efter donationsoperationen görs den avlidna i ordning på vanligt sätt och de närstående får möjlighet att ta ett sista farväl.​ Ingreppet påverkar inte begravningen på något sätt.

Dödsfall utomlands

Om man är utomlands och avlider under sådana omständigheter att donation är möjlig gäller reglerna i det landet man befinner sig.

En njurdonation från en levande givare innebär att en svårt njursjuk person får en frisk njure från en släkting eller annan närstående. I sällsynta fall förekommer även njurdonation från anonym givare, där givaren inte har en relation till någon njursjuk person.

Njurtransplantation från en levande donator

Njurar kan transplanteras både från avlidna och levande donatorer. Det går nämligen att leva med bara en njure. Drygt en tredjedel av alla njurtransplantationer sker med en njure från en levande donator, eftersom behovet inte täcks genom njurdonation från avlidna.

Att donera en njure

För att kunna donera sin ena njure måste man vara myndig och fullt frisk. Den som vill donera utreds noggrant under ett antal månader enligt ett nationellt utredningsprotokoll. Utredningen innebär bland annat en grundlig hälsoundersökning och samtal med kurator. Om utredningen visar att den som vill donera är lämplig som donator måste det säkerställas att donator och mottagare matchar varandra immunologiskt för att organet inte ska stötas bort.

Att välja att donera en njure är ett livslångt beslut. Beslutet ska vara grundat på egen fri vilja, utan påtryckningar från andra. Ett skriftligt samtycke ska upprättas.

Njurbytesprogram

Skulle det visa sig att den tilltänkta donatorn inte matchar mottagaren finns möjlighet till korsvis donation genom att delta i ett njurbytesprogram. Njurbytesprogrammet bygger på ett samarbete mellan alla transplantationscentra i Sverige.

Grunden i njurbytesprogrammet är enkelt uttryckt en databas som innehåller utredda donatorer och mottagare som inte matchar varandra. Genom databasen kan man hitta nya potentiella matchningar, så att njurdonatorer matchas med andra personer än dem de ursprungligen hade tänkt donera sin njure till. På så vis hoppas man kunna öka antalet njurdonationer från levande givare.

Organhandel är förbjudet

Att sälja eller köpa ett organ är förbjudet enligt svensk lag.

Helkroppsdonation

Den som vill donera hela sin kropp till medicinsk och anatomisk undervisning måste under sin livstid skriva ett avtal om detta med någon av de medicinska högskolorna. Helkroppsdonation är inte samma sak som organ- och vävnadsdonation och hanteras inte av Socialstyrelsens donationsregister.

​​​Institutionerna är generellt intresserade av helkroppsdonationer men avgör från fall till fall om de kan acceptera en donation. Avtalet tecknas med den mottagande institutionen vid respektive universitet, se nedan.

I avtalet kommer donatorn och mottagaren överens om vad som ska gälla, till exempel när det gäller ceremonier som kyrklig, borgerlig eller utan ceremoni, uppgifter om anhöriga, gravplats eller minneslund. Institutionen ersätter med ett fast belopp kostnader i samband med begravningen. Inga kostnader ersätts i förväg.

Den som avser att donera hela kroppen på detta sätt kan ändå välja att säga ja till donation för transplantationsändamål. Den mottagande institutionen kan ge ytterligare upplysningar om hur man gör i dessa och andra avseenden som helkroppsdonator.

Medicinska institutioner som accepterar helkroppsdonationer:

Information om organdonation på olika språk

Telefontider

Vi nås på telefon 075-247 30 00

Måndag och onsdag 10.00–11.30
Torsdag 13.00–15.00
Telefonen är stängd dag före helgdag och helgdag.

 

Kontakt

Nationellt Donationscentrum
Telefon: 075-247 30 00
Senast uppdaterad:
Publicerad: