Organ- och vävnadsdonation

Organ- och vävnadsdonation från avlidna har haft en stadigt positiv utveckling under de senaste tio åren i Sverige. Detta är en följd av ökat fokus på donationsfrågan och ett målmedvetet donationsfrämjande arbete inom hälso- och sjukvården. Antalet faktiska organdonatorer 2019 är det högsta som hittills uppmätts i Sverige, 191 stycken. En förutsättning för donation är en positiv donationsvilja i befolkningen.

Under första halvåret 2020 (1 januari – 31 juni) hade Sverige 83 faktiska organdonatorer (DBD: 78 och DCD: 5). Under samma period transplanterades 201 njurar, varav 55 från levande donatorer. Det genomfördes 84 levertransplantationer, 23 hjärttransplantationer och 23 lungtransplantationer. Två bukspottkörtlar och 3 ö-celler transplanterades också under första halvåret 2020.

Kvartalsstatistik från Scandiatransplant (pdf).

Faktiska-donatorer.jpg

Transplantation är en livräddande behandling

Den positiva utvecklingen av antalet donatorer har möjliggjort att fler transplantationer har kunnat genomföras. Därmed har många patienters liv kunnat räddas. För andra patienter har organ- och vävnadstransplantation avsevärt förbättrat hälsan, gett högre livskvalitet och en återgång till ett aktivt yrkesliv. Fortfarande är dock behovet av organ och vissa vävnader för transplantation större än tillgången.

Bilden nedan visar hur antalet transplanterade organ har ökat under de senaste tjugo åren i Sverige.

Donationsfrämjande arbete

Organ- och vävnadsdonation ska vara en naturlig del av vården i livets slutskede. Sjukvården ska vara or-ganiserad för att främja organdonation. Det innebär bland annat att intensivvårdspersonalen ska få adekvat utbildning i donationsprocessen och i samtalsmetodik. Personalens inställning och värderingar gällande donationsarbetet är också av stor betydelse, och en förutsättning för att kunna ge de närstående stöd genom hela donationsprocessen.

Det är vårdgivarens ansvar att se till att det finns tillgång till donationsansvarig läkare och donationsansvarig sjuksköterska i donationsverksamheten. Donations- och transplantationsverksamheterna ska ha ett ledningssystem, de rutiner och processer som behövs för att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra verksamhetens kvalitet.

Organisation

Sverige är indelat i sex sjukvårdsregioner. En sjukvårdsregion utgör en donationsregion.

  • Norra sjukvårdsregionen
  • Uppsala – Örebro sjukvårdsregion
  • Stockholms sjukvårdsregion
  • Västra sjukvårdsregionen
  • Sydöstra sjukvårdsregionen
  • Södra sjukvårdsregionen

Sverige är indelat i tre transplantationsenheter (upptagningsområden):

  • Region Sahlgrenska, Västra och Norra
    Upptagningsområde: Västra Götalandsregionen, Sydöstra regionen, Jämtlands län, Västernorrlands län, Västerbottens län, Norrbottens län och Island.
  • Region OFO Mellansverige
    Upptagningsområde: Gotlands kommun, Gävleborgs län, Dalarnas län, Stockholms län, Södermanlands län, Uppsala län, Värmlands län och Örebro län.
  • Södra regionen
    Upptagningsområdet omfattar hela Södra Sjukvårdsregionen, dvs. Skåne, Blekinge, Kronoberg och södra Halland (Halmstad, Laholm och Hylte kommuner).

Fem sjukhus i Sverige genomför organtransplantationer:

  • Akademiska sjukhuset i Uppsala (njure, bukspottkörtel),
  • Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge (lever, njure, bukspottkörtel),
  • Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg (hjärta, lunga, lever, njure, bukspottkörtel, tarm)
  • Skånes universitetssjukhus i Lund och Malmö (hjärta, lunga, njure).

Vävnadsinrättningar

Det finns 31 vävnadsinrättningar i Sverige som hanterar vävnader från avlidna donatorer. Vävnadsinrättningarna är inte organiserade på samma sätt som donation och transplantation av organ.

De vävnadsinrättningar som inte själva utför tillvaratagandet har avtal med patologavdelning eller Rättsmedicinalverket för tillvaratagande. Rättsmedicinalverket utreder dödsfall när personer avlidit på annan plats än på sjukhus. Cirka en fjärdedel av alla transplanterade vävnader kommer från donatorer inom den rättsmedicinska verksamheten.

Vävnadstransplantationer genomförs på många av landets sjukhus.

Två statliga utredningar om organdonation

För att öka antalet donationer i Sverige har regeringen de senaste åren tillsatt två utredningar. Den första, Organdonation – En livsviktig verksamhet (SOU 2015:84) kom hösten 2015. Den presenterade ett antal förslag som skulle kunna fördubbla antalet organdonatorer i Sverige om de implementerades. Regeringen menade att delar av förslagen behövde utredas vidare och tillsatte därför en tilläggsutredning. Betänkandet Organbevarande behandling för donation (SOU 2019:26) presenterades i juni 2019. Förslagen är bland annat att tydliggöra i lag vilka medicinska insatser som får sättas in på en patient vars liv inte går att rädda, i syfte att möjliggöra donation efter döden när samtycke finns för donation. Ytterligare ett förslag är att den så kallade vetorätten för närstående ska tas bort. Det innebär ett tydliggörande att det är patientens egen vilja som ska följas och att närstående endast ska vara en källa till information.
Betänkandets förslag har varit ute på nationell remiss. Regeringen bereder nu alla remissvaren och planerar för en lagrådsremiss inom kort, och en proposition kommer att överlämnas till riksdagen.

Införande av DCD i Sverige

Ett nationellt projekt har utrett förutsättningarna för att införa DCD (Donation after Circulatory Death) - donation då döden inträffar till följd av cirkulationsstillestånd i Sverige, som ett komplement till DBD (Donation after Brain Death) - donation då döden inträffar efter primär hjärnskada. Projektet avslutades i mars 2020 och ett nationellt protokoll har tagits fram för hur DCD ska bedrivas i Sverige. Det är upp till varje vårdgivare att fatta beslut om att införa DCD.

Kontakt

Nationellt Donationscentrum
Telefonnummer: 075-247 30 00
Senast uppdaterad:
Publicerad: