Graviditet

• Rekommendation 1. För alla gravida som skrivs in i mödrahälsovården: Utgå från Nationellt basprogram för graviditetsövervakning. Prioritet: 1.
• Rekommendation 2. För gravida som använder alkohol, narkotika eller narkotikaklassade läkemedel, och behöver vård från flera instanser: Arbeta enligt rutiner för samverkan mellan mödrahälsovården, beroendevården, socialtjänsten och barnhälsovården. Prioritet: 1. Rekommendationen gäller även dem som nyligen har fött barn.
• Rekommendation 3. För gravida med obesitas: Erbjud kompetensutveckling om obesitas till hälso- och sjukvårdspersonal. Prioritet: 2. Rekommendationen är hämtad från Nationella riktlinjer för vård vid obesitas.
• Rekommendation 4. För gravida med obesitas: Erbjud kombinerad levnadsvanebehandling. Prioritet: 4. Rekommendationen är hämtad från Nationella riktlinjer för vård vid obesitas.
• Rekommendation 18. För gravida som har testats och fått diagnosen graviditetsdiabetes (enligt Socialstyrelsens rekommenderade gränsvärden): Följ blodsockernivåerna (glukosnivå i plasma), och erbjud behandling för att sänka dem vid behov. Prioritet: 4.
• Rekommendation 19. För gravida med ökad risk för graviditetsdiabetes: Erbjud test för graviditetsdiabetes före graviditetsvecka 20 (venösa blodprov efter fasta och efter glukosbelastning). Vid diagnos: Följ blodsockernivåerna (glukosnivå i plasma), och erbjud behandling för att sänka dem vid behov. Prioritet: 6. Rekommendationen gäller gravida med minst en av följande riskfaktorer: tidigare graviditetsdiabetes, tidigare födsel av ett stort barn, BMI ≥ 30, förstagradssläkting med diabetes (oavsett typ), förälder född i en region i världen där diabetes är särskilt vanligt – förenklat: utanför Europa.
• Rekommendation 5. För gravida som behöver utökat stöd: Endast inom ramen för forskning och utveckling: Låt samma barnmorsketeam följa den gravida genom hela vårdkedjan. Prioritet: FoU.

Nationellt basprogram

Att övervaka alla graviditeter enligt det nationella basprogrammet minskar påtagligt riskerna för allvarliga sjukdomar och död, för både den gravida och fostret. Detta har högsta prioritet. Rekommendationen bygger på god praxis: vården kan betraktas som självklar enligt särskilda kriterier.

Syftet med basprogrammet är att betona det friska och att tidigt upptäcka risker för graviditetskomplikationer, så att den gravida kan få kompletterande vård eller stöd vid behov.

Rutiner för samverkan vid alkohol- eller narkotikabruk

Högsta prioritet har även att arbeta enligt rutiner för samverkan kring gravida som använder alkohol, narkotika eller narkotikaklassade läkemedel. Dessa gravida är en utsatt grupp och har ett hälsotillstånd med en stor till mycket stor svårighetsgrad. Samverkan mellan mödrahälsovården, barnhälsovården, socialtjänsten och beroendevården ökar förutsättningarna för optimal vård och bedöms göra stor nytta för de gravida. Den kan ha effekt på både kort och lång sikt, även för barnet och familjen.

Rutinerna för samverkan bör tydligt visa vem som ansvarar för omhändertagande, behandling och uppföljning av vården, och hur verksamheterna ska samarbeta utifrån sina specifika kompetenser.

Kompetensutveckling om obesitas

Det är också högt prioriterat att utbilda personal i mödrahälsovården och förlossningsvården om obesitas. Med fördjupad kunskap och förståelse hos personalen kan gravida med obesitas uppleva ett bättre bemötande. Kunskapen är också en förutsättning för att patienterna ska kunna få bästa möjliga vård.

En utbildning kan till exempel bestå av information om obesitas, träning i bemötande och information om kunskapsbaserad behandling.

Kombinerad levnadsvanebehandling

Socialstyrelsen rekommenderar kombinerad levnadsvanebehandling för gravida med obesitas, utifrån ett helhetsperspektiv på patientens behov. Kombinerad levnadsvanebehandling syftar till en hälsosam viktutveckling och hälsosamma levnadsvanor under graviditeten. Den inkluderar individuell anpassning av kost och fysisk aktivitet samt individuellt stöd till beteendeförändringar. (Beteendeförändringar behöver inte alltid gälla både kost och fysisk aktivitet, och de kan även gälla andra beteenden, såsom sömn, stress och självreglering.) Behandlingen kan genomföras vid fysiska besök eller på distans, individuellt eller i grupp, och ha olika intensitet.

Den forskning som finns visar endast en liten till måttlig effekt av behandlingen. Andra alternativ som till exempel obesitasläkemedel och obesitaskirurgi är dock inte aktuellt för gravida. Därför har kombinerad levnadsvanebehandling relativt hög prioritet.

Testning och behandling av graviditetsdiabetes

Graviditetsdiabetes är ett hälsotillstånd med stor svårighetsgrad, som är viktigt att behandla eftersom det kan få långsiktiga konsekvenser för både den gravida och barnet. Behandlingen innebär egenkontroll av blodsockret, levnadsvanebehandling och läkemedel vid behov. Socialstyrelsen har undersökt det vetenskapliga stödet för att behandla förhöjda glukosvärden i graviditetsvecka 24–28, enligt gränsvärdena i rutan ovan. Det finns visad nytta för både den gravida och barnet på kort sikt, men studieresultaten är osäkra, vilket sänker prioriteten något.

Vidare talar både forskning och erfarenhet för fördelar med att testa gravida med ökad risk för graviditetsdiabetes tidigt. Patientgruppen är dock heterogen, och det vetenskapliga stödet är begränsat när det gäller effekten av tidig jämfört med senare testning och behandling. Därför har denna tidigare insats lägre prioritet än att erbjuda behandling vid diagnos generellt, oftast i graviditetsvecka 24–28.

Samma barnmorsketeam genom hela vårdkedjan

En del gravida har ett behov av utökat stöd och trygghet under sin graviditet och förlossning. Det kan till exempel handla om språkliga eller kulturella barriärer, psykosocial skörhet eller förlossningsrädsla.

En vårdform för individanpassat stöd till denna grupp kan vara att följas av samma barnmorsketeam genom hela vårdkedjan (”caseload midwifery” på engelska). Vissa regioner har startat projekt med denna vårdform, och forskning pågår. Fortfarande saknas dock tillräcklig kunskap om effekten för den aktuella patientgruppen. Socialstyrelsen rekommenderar därför vårdformen endast inom ramen för forskning och utveckling.

Kontrollera basprogrammet

Alla regioner arbetar redan till stora delar enligt ett basprogram för graviditetsövervakning. Rekommendationen om det nationella basprogrammet väntas därför inte få stora ekonomiska eller organisatoriska konsekvenser. Din region bör dock kontrollera ert basprogram mot det nationella basprogrammet, för att se om ni behöver uppdatera eller arbeta vidare med något.

Säkerställ resurser för obesitas

Störst påverkan väntas rekommendationerna som gäller gravida med obesitas få. Andelen gravida med övervikt eller obesitas har ökat i Sverige de senaste 25 åren. År 2000 hade 10 procent av alla gravida obesitas (BMI från 30) när de skrevs in i mödrahälsovården, och 2024 hade andelen ökat till 18 procent. Under samma tid ökade även andelen gravida med övervikt (BMI mellan 25 och 30) från 24,5 procent till 28,5 procent.

Du som är beslutsfattare bör säkerställa att all personal som regelbundet möter gravida i din verksamhet eller region får grundläggande kompetensutveckling om obesitas. Kompetensutvecklingens format påverkar kostnaderna. Ni kan använda existerande regionala fortbildningsprogram som startpunkt, eller Socialstyrelsens webbutbildning om obesitas.

Mödrahälsovården bör också ha rutiner för att fånga upp gravida med obesitas och erbjuda kombinerad levnadsvanebehandling, eller hänvisa till sådan behandling i en annan del av hälso- och sjukvården. Om din region redan erbjuder behandlingen, eller delar av den, behövs inte lika mycket resurser för att minska gapet. I många regioner finns redan riktlinjer för en hälsosam viktutveckling under graviditeten.

Se över arbetet kring alkohol- och narkotikabruk

Se också över era rutiner för samverkan kring gravida som använder alkohol, narkotika eller narkotikaklassade läkemedel. Om rutiner saknas bör de tas fram.

Se över arbetet kring graviditetsdiabetes

Även rekommendationerna om testning och behandling av graviditetsdiabetes väntas öka hälso- och sjukvårdens kostnader, eftersom de flesta regioner kommer att identifiera fler med graviditetsdiabetes. Idag skiljer sig rutinerna för gränsvärden och testning mellan regionerna. Som beslutsfattare behöver du se över förutsättningarna och säkerställa en fungerande vårdkedja.

Samtidigt väntas rekommendationerna medföra hälsovinster för både de gravida och deras barn – särskilt om de gravida får fortsatt uppföljning efter förlossningen. Detta är också en folkhälsostrategisk fråga för regionerna, som involverar fler verksamheter än mödrahälsovården. Hur arbetar ni bäst med befolkningen för att fånga upp unga vuxna innan de får sjukdomar kopplade till levnadsvanor? Gravida är ofta motiverade att förändra levnadsvanor, vilket kan förebygga sjukdomar som typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

Socialstyrelsen har tagit fram tre indikatorer för området graviditet. Med dem följer vi upp

• rutiner för samverkan mellan mödrahälsovården, beroendevården, socialtjänsten och barnhälsovården (indikator 1.1)
• uppföljning i specialiserad vård för skadligt bruk och beroende av alkohol eller narkotika under graviditeten och tiden efter (indikator 1.2)
• kompetensutveckling om obesitas till hälso- och sjukvårdspersonal (indikator 2).