Rekommendationerna bygger på bästa tillgängliga kunskap

I de nationella riktlinjerna ger Socialstyrelsen rekommendationer som bygger på bästa tillgängliga kunskap. När samma kunskap finns i hela landet blir vården mer jämlik. Här kan du läsa om hur vi har tagit fram rekommendationerna.

Stöd för patientmötet samt översiktligt prioriteringsstöd

Riktlinjerna innehåller rekommendationer till två målgrupper:

  • Beslutsfattare och chefer får ett översiktligt underlag för öppna och systematiska prioriteringar.
  • Personal får anpassat stöd för mötet med patienter.

Rekommendationerna bygger på nyttan och riskerna med de olika insatserna, enligt publicerad forskning och erfarenhet hos experter – den bästa tillgängliga kunskapen.

Många viktiga insatser vid graviditet, förlossning och tiden efter saknar tillräckligt forskningsstöd. Rekommendationerna bygger därför till stor del på erfarenhetsbaserad kunskap, som vi har samlat in genom systematiska konsensusprocesser med yrkesverksamma som har erfarenhet av mödrahälsovård och förlossningsvård. Det är bland annat barnmorskor, läkare, fysioterapeuter, uroterapeuter och psykologer.

Rekommendationerna ger vägledning men är inte bindande: det är alltid personalens ansvar att bedöma vad en enskild patient behöver, och vården får inte ges utan patientens samtycke (se 4 kap. 2 § patientlagen).

Effektiva insatser vid svåra hälsotillstånd prioriteras högst

Samhällets resurser räcker inte till alla insatser. Socialstyrelsens rekommendationer till beslutsfattare och chefer har därför olika prioritet. Vi ger tre typer av rekommendationer till beslutsfattare och chefer:

  • Prioritet 1–10: Insatser som hälso- och sjukvården bör eller kan erbjuda, i prioritetsordning. Insatser med prioritet 1 är mest angelägna och insatser med prioritet 10 är minst angelägna (de ger mycket liten nytta i förhållande till risken eller kostnaden).
  • FoU: Insatser som hälso- och sjukvården inte bör utföra rutinmässigt, utan endast inom ramen för forskning och utveckling i form av systematisk utvärdering. Vi ger rekommendationen FoU när det inte finns tillräcklig kunskap, men forskning pågår som kan ge ny kunskap.
  • Icke-göra: Insatser som hälso- och sjukvården inte bör utföra alls. Vi vill ge stöd för att sluta använda insatserna, eftersom de saknar effekt eller till och med är skadliga.

Patientnyttan och hälsotillståndets svårighetsgrad

Högst prioriterar vi de insatser som gör störst nytta för patienterna med de svåraste hälsotillstånden. Svårighetsgraden hos ett hälsotillstånd avgörs bland annat av risken för förtida död, ytterligare sjukdom eller funktionsnedsättning och sänkt livskvalitet. För gravida bedöms hälsotillståndet ha en liten svårighetsgrad om de

  • är friska
  • har en okomplicerad singelgraviditet (det vill säga inte mer än ett barn i magen)
  • har låg risk för komplikationer.

Tillstånd som medför risker för allvarliga konsekvenser för den gravida, den födande eller barnet har större svårighetsgrad.

Vidare får en insats alltid prioritet 1 om den bygger på god praxis: vården kan betraktas som självklar, och det vore orimligt eller oetiskt att inte erbjuda den.

Kostnadseffektivitet

När det är relevant och möjligt tar vi också hänsyn till kostnadseffektivitet i prioriteringen, det vill säga vilken nytta en insats ger för patienten i förhållande till kostnaden.

Nationell modell för prioriteringar

Ytterst utgår prioriteringsarbetet från en nationell modell för öppna prioriteringar i hälso- och sjukvården. Denna modell utgår i sin tur från den etiska plattformen i propositionen Prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop. 1996/97:60).

Fokus på vissa insatser

Riktlinjerna är inte heltäckande

Vi tar upp ett urval av relevanta frågor i riktlinjerna. För dig som möter patienter handlar det framför allt om frågor där arbetssätten ofta varierar i dag. Dessutom får du stöd i Nationellt basprogram för graviditetsövervakning, där vi beskriver miniminivån av vård som alla gravida bör erbjudas.

För dig som är beslutsfattare eller chef tar vi till exempel upp organisatoriska frågor, insatser där det finns omotiverade praxisskillnader eller områden som kräver kvalitetsutveckling.

Riktlinjerna är inte heltäckande, och de kompletteras av flera andra kunskapsstöd, till exempel om neonatalvård, intrauterin fosterdöd, provocerad vulvodyni, endometrios och amning. Se sidan Kompletterande stöd.

Rekommendationerna följer vårdkedjan

Rekommendationerna följer vårdkedjan från graviditet till eftervård. Vi har också ett särskilt fokus på psykisk ohälsa, som behöver uppmärksammas i alla delar av vårdkedjan. När riktlinjerna uppdateras 2024 planerar vi att lägga till rekommendationer som gäller graviditetsdiabetes och könsstympning. Vi undersöker också förutsättningarna för att kunna ge vägledning om igångsättning av förlossningar.

Vi bygger vidare på tidigare material

Urvalet av frågor bygger bland annat på en behovsinventering inför arbetet med ett tidigare publicerat kunskapsstöd. De flesta rekommendationer till personal utgår från detta:

Några rekommendationer till personal bygger i stället på dessa kunskapsstöd:

Även för beslutsfattare har flera av rekommendationerna sitt ursprung i kunskapsstödet Graviditet, förlossning och tiden efter. För att ge tydligare stöd har vi uppdaterat dessa rekommendationer med bland annat prioritetssiffror. Vi har också sett ett särskilt behov av vägledning i några andra frågor, till exempel planerad barnmorskeassisterad hemförlossning. Riktlinjerna för beslutsfattare finns både här på webbplatsen och i denna rapport:

Flera aktörer har bidragit

I riktlinjearbetet har Socialstyrelsen samverkat med bland annat

  • Nationellt programområde för kvinnosjukdomar och förlossning
  • Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), som har tagit fram kunskapsunderlag för en del av rekommendationerna.

Vi har också fått nomineringar till de olika sakkunniggrupperna i riktlinjerarbetet från

  • sjukvårdshuvudmännen (via Nationellt system för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård)
  • Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG)
  • Svenska barnmorskeförbundet
  • föreningen Psykologer för mödrahälsovård och barnhälsovård.

I arbetet med Nationellt basprogram för graviditetsövervakning har vi konsulterat den nationella arbetsgruppen för mödrahälsovård.

Vidare har Socialstyrelsen tagit tillvara patienternas perspektiv, genom att samla in synpunkter på vad riktlinjerna bör innehålla från bland annat organisationen Birth Rights Sweden. Dessutom deltog patientföreträdare i prioriteringsarbetet.

Riktlinjerna bidrar till FN:s Agenda 2030

Socialstyrelsens arbete bidrar till att nå målen i Agenda 2030, som är FN:s handlingsplan för människornas och planetens välstånd. I vården under graviditet, förlossning och tiden efter är det tydligt att hälsa, jämlikhet och andra samhälleliga mål hänger ihop och är beroende av varandra. Dessa riktlinjer bidrar till att genomföra främst mål 3 (hälsa och välbefinnande) och mål 10 (minskad ojämlikhet) i Agenda 2030.

Välkommen med synpunkter

Socialstyrelsen kommer att anordna ett nationellt seminarium för beslutsfattare och andra berörda. Där kan din sjukvårdsregion eller enskilda region bilda er en uppfattning om vilka beslut ni behöver ta för att implementera riktlinjerna. Socialstyrelsen kan också få återkoppling och synpunkter på riktlinjerna.

Du som arbetar för exempelvis en region, intresseorganisation, yrkesförening eller privat vårdgivare kan också skicka skriftliga synpunkter på riktlinjerna, senast 1 mars 2024. Mejla NR-forlossningsvard@socialstyrelsen.se.

Vi publicerar sedan en uppdaterad version av riktlinjerna för beslutsfattare under 2024. Riktlinjerna för personal uppdateras längre fram.

Läs mer

Senast uppdaterad:
Publicerad: