Vi följer upp och utvärderar

Här är en översikt av alla indikatorer. Inom parentes står id-numret för den rekommendation till beslutsfattare som indikatorn är kopplad till:

• indikator 1.1:
  rutiner för samverkan mellan mödrahälsovården, beroendevården, socialtjänsten och barnhälsovården (rekommendation 2)
• indikator 1.2:
  uppföljning i specialiserad vård för riskbruk och beroende av alkohol eller narkotika under graviditeten och tiden efter (rekommendation 2)
• indikator 2:
  kompetensutveckling om obesitas till hälso- och sjukvårdspersonal (rekommendation 3, som är hämtad från Nationella riktlinjer för vård vid obesitas)
• indikator 3.1:
  rutiner för två utförare vid diagnostisering av misstänkta förlossningsbristningar (rekommendation 6)
• indikator 3.2:
  bristningar vid förlossning bland förstföderskor (rekommendation 6)
• indikator 4:
  kontinuerligt stöd av en barnmorska under förlossningens aktiva fas (rekommendation 7)
• indikator 5:
  förutsättningar för bedömning av vårdbehov efter förlossning i mödrahälsovården (rekommendation 10)
• indikator 6.1:
  tillgång till multiprofessionell bedömning, behandling och rehabilitering av bäckenbottenbesvär efter förlossning (rekommendation 11)
• indikator 6.2:
  personer med bäckenbottenbesvär 18 månader efter förlossning (rekommendation 11)
• indikator 7:
  strukturerad tidig uppföljning i mödrahälsovården efter förlossning (rekommendation 12)
• indikator 8:
  besök på akutmottagning med anledning av besvär relaterade till förlossning och tiden efter (rekommendation 6, 10, 12, 13)
• indikator 9.1:
  rutiner för samverkan mellan mödrahälsovården, psykiatrin, primärvården och barnhälsovården (rekommendation 14)
• centralt mått 9.2:
  uppföljning i den specialiserade psykiatrin under graviditeten och tiden efter (rekommendation 14).

Du som är beslutsfattare eller chef i hälso- och sjukvården kan använda indikatorerna för att till exempel

• följa upp och utveckla din verksamhet
• följa upp och jämföra hälso- och sjukvårdens strukturer, processer och resultat över tid – lokalt, regionalt eller nationellt
• förbättra insatsernas kvalitet och effektivitet.

Indikatorerna är mått som ska spegla god vård. Med detta menas att vården ska vara kunskapsbaserad, säker, individanpassad, effektiv, jämlik och tillgänglig. Indikatorarbetet är en del av Socialstyrelsens uppdrag att återkommande rapportera om läget i hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

Socialstyrelsen tar fram indikatorerna i samarbete med sakkunniga och andra intressenter, med relevanta kunskapsunderlag som grund. En indikator för god vård ska

• baseras på vetenskap
• vara relevant för området
• vara möjlig att mäta och tolka
• ange en riktning, det vill säga ange om höga eller låga värden är eftersträvansvärda (när vi mäter något utan en sådan riktning använder vi uttrycket centralt mått i stället för indikator).

De uppgifter som är underlag för indikatorerna ska också

• vara möjliga att registrera kontinuerligt i informationssystem som datajournaler, register och andra datakällor (såsom enkäter)
• gå att redovisa utifrån kön, ålder, socioekonomi och födelseland så långt det är möjligt, så att Socialstyrelsen kan belysa jämlikhetsaspekter i vården.

Vidare ska indikatorerna kunna användas för uppföljningar, jämförelser och förbättringar på både lokal, regional och nationell nivå. Indikatorerna ska även underlätta internationella jämförelser.