Orofaciodigitalt syndrom I och II

Sjukdom/tillstånd

Orofaciodigitalt syndrom (OFD) är ett samlingsnamn för en grupp ärftliga syndrom som kännetecknas av medfödda missbildningar i mun, ansikte och händer och fötter.

Denna text beskriver endast OFD I och OFD II som är de vanligaste orofaciodigitala syndromen.

Läpp-, käk- och gomspalt (LKG-spalt) och kluven tunga är vanligt förekommande vid både OFD I och OFD II. Spalterna vid OFD har ett typiskt utseende och förekommer i kombination med avvikande läppband och tungband. Många personer med syndromet har också godartade tumörer på tungan, avvikande antal tänder och tänder med avvikande form, samt extra eller hopväxta fingrar och tår. Hjärnmissbildningar förekommer vid båda formerna. Vid OFD I är även intellektuell funktionsnedsättning vanligt. Symtomen och deras svårighetsgrad kan variera.

OFD I och OFD II kan särskiljas med hjälp av röntgenundersökning av skelettet och de olika specifika symtom som syndromen medför. De har också skilda nedärvningsmönster.

Det finns ingen behandling som botar OFD I och OFD II. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som syndromet leder till. Vissa missbildningar opereras. Många barn behöver habiliteringsinsatser.

Kombinationen av avvikelser i mun, ansikte, händer och fötter beskrevs första gången år 1941 av den norska genetikern Otto J Mohr och benämndes då Mohrs syndrom (OFD II). De franska tandläkarna Jean Psaume och Éline Papillon-Léage rapporterade år 1954 om ett annat OFD-syndrom som först kallades Papillon-Léage-Psaumes syndrom (OFD I).

Namnet orofaciodigitalt syndrom kommer från de latinska orden för mun (os), ansikte (facies) och finger och tå (digitus).

För närvarande (2024) finns ytterligare 14 subtyper av OFD beskrivna. De är mycket sällsynta och ofta svåra att särskilja från varandra. De tas inte upp i denna text.

OFD ingår i en större sjukdomsgrupp som kallas ciliopatier. Ciliopatierna utgör en grupp sjukdomar som alla beror på att cellernas flimmerhår (cilier) inte fungerar som de ska, vilket kan ge symtom från flera olika organ eller organsystem. De flesta av generna som associeras med olika OFD-subtyper är även beskrivna i samband med andra ciliopatier, till exempel Jouberts sjukdom och Meckel-Grubers syndrom.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en översiktstext om ciliopatier samt separata informationstexter om några ciliopatier:

• Ciliopatier – en översikt
• Alströms syndrom
• Bardet-Biedls syndrom
• Ellis-van Crevelds syndrom och Weyers akrofaciala dysostos
• Jouberts syndrom
• Primär ciliär dyskinesi
• Ushers syndrom.

Förekomst

Det finns inga säkra uppgifter om hur många som har orofaciodigitalt syndrom i Sverige. Uppskattningsvis föds cirka 1 barn per 100 000 med någon form av OFD. Det skulle innebära att det i Sverige föds ett barn om året med något av tillstånden.

OFD I förekommer i princip enbart hos kvinnor, eftersom pojkar med syndromet vanligen dör i fosterstadiet. Troligtvis föds 1 av 50 000–250 000 flickor med OFD I, vilket skulle innebära att det i Sverige föds en till fem flickor med syndromet under en femårsperiod.

Man känner endast till ett fåtal personer med OFD II i Sverige.

Orsak

OFD I-syndromet orsakas av en sjukdomsorsakande variant (mutation) i genen OFD1. Genen finns på X-kromosomens korta arm (Xp22.3-p21.3) och är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteinet OFD 1.

OFD 1-proteinet spelar en viktig roll för fostrets utveckling och organbildning eftersom det påverkar den primära cilien. De flesta celler i kroppen har en orörlig primär cilie. Cilien fungerar som ett slags antenn som tar emot signaler från omgivningen, samt som ett signaleringscentrum för cellens egna interna kommunikation. Därmed kan den primära cilien styra många funktioner i cellerna. Brist på OFD 1-proteinet eller ett felaktigt OFD 1-protein kan under perioden då hjärna, ansikte, njurar, armar och ben (extremiteter) anläggs leda till missbildningar av organen eftersom cilierna då inte fungerar som de ska.

OFD II-syndromet utgör en separat subtyp av OFD, som är tydligt skild från OFD I. Orsaken till OFD II är hittills (2024) okänd, då syndromet inte har kunnat kopplas till någon specifik genförändring.

Ärftlighet

Olika former av orofaciodigitalt syndrom har olika nedärvningssätt.

OFD I

OFD I ärvs X-kromosombundet. De flesta fall av OFD I orsakas av en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant. Genvarianten har då vanligen uppstått i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig, och kan därmed föras vidare till nästa generation genom X-kromosombunden nedärvning.

I ytterst sällsynta fall av förmodat nyuppkomna genvarianter förekommer det att en av föräldrarna har den sjukdomsorsakande genvarianten i en del av sina könsceller (germinal mosaicism). Föräldern är då inte sjuk själv, men förekomsten av genvarianten i könscellerna ökar sannolikheten att på nytt få ett barn med syndromet.

Sannolikheten att en kvinna som bär på den sjukdomsorsakande genvarianten överför den till sina barn är 50 procent. Foster av manligt kön har bara en X-kromosom, och de pojkar som får den sjukdomsorsakande genvarianten saknar helt en fungerande gen och ett nödvändigt protein. Pojkfoster med genvarianten dör därmed oftast i fosterlivet på grund av svåra missbildningar. I mycket sällsynta fall har pojkar fötts med OFD I. De har då haft multipla missbildningar och flera allvarliga symtom. Det fåtal pojkar som har överlevt fosterlivet har haft mödrar med OFD I.

Flickor har två X-kromosomer och överlever tack vare den andra, opåverkade, X-kromosomen.

X-kromosombunden nedärvning från sjuk kvinna, med muterad gen.

Variationen i symtom och svårighetsgrad är stor vid OFD, även inom samma familj. Det kan troligen förklaras av en varierande grad av X-kromosominaktivering hos de kvinnliga familjemedlemmarna. Normalt sker en slumpmässig inaktivering av en av de två X-kromosomerna hos kvinnor, vilket innebär att i hälften av cellerna är den ena X-kromosomen aktiv och i den andra hälften är den andra X-kromosomen aktiv. Kvinnor som har en sjukdomsorsakande variant på en av sina X-kromosomer kan ha en skev X-inaktivering. Om X-kromosomen med genvarianten är aktiv i endast en del av cellerna kan detta medföra varierande grader av symtom beroende på hur fördelningen av X-inaktiveringen ser ut.

OFD II

Trots att en specifik genförändring ännu (2024) inte har kunnat kopplas till OFD II är det känt att syndromet nedärvs autosomalt recessivt. Det innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en sjukdoms­orsakande variant av en gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får genvarianterna i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då syndromet. Sannolikheten att barnet får en sjukdoms­orsakande genvariant i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av en genvariant. Sannolikheten att barnet varken får syndromet eller blir bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är 25 procent.

Om en person med ett autosomalt recessivt ärftligt syndrom, som har två sjukdomsorsakande genvarianter, får barn med en person som inte har en genvariant ärver samtliga barn en sjukdomsorsakande genvariant i enkel uppsättning. De får då inte syndromet. Om en person med ett autosomalt recessivt ärftligt syndrom får barn med en frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är sannolikheten 50 procent att barnet får syndromet. Sannolikheten att barnet blir frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är också 50 procent.

Autosomal recessiv nedärvning.

Symtom

Orofaciodigitalt syndrom I och II har många gemensamma symtom, men de kan också skilja sig åt.

Läpp-, käk- och gomspalt (LKG) och kluven tunga är vanligt förekommande vid både OFD I och II. Spalter vid OFD har ett typiskt utseende och förekommer i kombination med avvikande läppband och tungband (frenulae). Banden är fler till antalet och kraftigare än vid andra tillstånd med LKG-spalter.

Många med tillstånden har också godartade tumörer på tungan, avvikande antal tänder och tänder med avvikande form. Det är även vanligt med gemensamma utseendemässiga drag och extra eller hopväxta fingrar och tår. Hjärnmissbildningar förekommer vid båda formerna. Det är vanligt med intellektuell funktionsnedsättning vid OFD I.

OFD I

Flickor med OFD I föds med missbildningar av mun, ansikte, fingrar och/eller tår samt hjärnmissbildningar. Fler än hälften har polycystisk njursjukdom. Njursymtomen särskiljer OFD I från OFD II och övriga OFD-syndrom.

Symtomen och deras svårighetsgrad kan i hög grad variera hos olika personer, även bland kvinnor i samma familj.

Nästan alla flickor med OFD I har symtom från munnen. Vid födseln kan de ha läpp-, käk-, gom- eller tungspalt och högt gomvalv. En del flickor har en sorts godartade, vitaktiga bindvävstumörer (hamartom) eller fettvävstumörer (lipom) på främre delen av tungan. Fler än ett tungband (multipla frenulae) förekommer också. Flickorna kan sakna tänder, ha för många tänder eller ha tänder med ett avvikande utseende.

Flickorna kan ha brett avstånd mellan ögonen (hypertelorism), olika stora näsborrar, platt nästipp och underutvecklade kindben och underkäke (mikrognati).

Många har fingrar och tår som är korta (brakydaktyli), sammanväxta (syndaktyli) eller krökta (klinodaktyli). Mer sällan förekommer extra fingrar eller tår (polydaktyli). Avvikelser i händerna är vanligare än avvikelser i fötterna. Oregelbunden förkalkning av hand- och fotskelettet är typiskt vid OFD I, men inte vid OFD II. Vanligen ger detta inga symtom utan upptäcks slumpmässigt vid en röntgenundersökning. Hos enstaka flickor leder det till nedsatt rörlighet och smärta i handleder eller fotleder.

Avvikelser i hjärnan förekommer hos ungefär två tredjedelar av flickorna med OFD I. De kan bland annat ha cystor i hjärnan, och sakna förbindelsen (hjärnbalken; corpus callosum) mellan de båda storhjärnhalvorna (agenesi). Lillhjärnan (cerebellum) kan ha förändringar eller saknas helt.

Uppskattningsvis hälften av flickorna med OFD I har någon form av kognitiv påverkan. Många har en intellektuell funktionsnedsättning som varierar från lindrig till svår. Svåra symtom är ofta kopplade till missbildningar i hjärnan. Personer som har en intellektuell funktionsnedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande och påverkar i hög grad förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär detta svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Svårigheterna varierar avsevärt både beroende på graden av intellektuell funktionsnedsättning (lindrig, medelsvår eller svår) och graden av påverkan på till exempel språk och tal, motorik, koncentrationsförmåga och uppmärksamhet. Personen har svårare att lära in och sortera information, att orientera sig i nya situationer, att se en helhet och inte bara detaljer samt att förstå och tolka samband. Det kan därför ta längre tid att uttrycka vilja, tankar och känslor.

Flickor med OFD I har ofta en försenad tal- och språkutveckling.

Ungefär två tredjedelar har polycystiska njurar, som innebär att det finns många vätskefyllda hålrum i njurvävnaden. Vanligen visar sig njursjukdomen först i vuxen ålder, men det finns även barn som har njurcystor. Njursjukdomen kan leda till njursvikt. Cystor kan i sällsynta fall också uppstå på andra organ, som levern, bukspottkörteln och äggstockarna.

Hår och hud kan också påverkas. Flickorna kan ha torrt och sprött hår och hårlösa fläckar (alopecia) i hårbotten. En del flickor får små talgcystor (milier) i ansiktet.

OFD II

Barn med OFD II har likartade missbildningar som de vid OFD I. Vid OFD II uppstår dock inte några njur- och håravvikelser. Däremot kan personer med OFD II ha konduktiv hörselnedsättning, vilket innebär att hörseln är nedsatt på grund av ledningshinder i mellanörat.

Under nyföddhetsperioden kan barn med OFD II ha ett avvikande andningsmönster, med långa andningsuppehåll avbrutna av snabba andetag. De har också nedsatt muskelspänning (hypotonus).

Det är vanligt med spalt mitt i överläppen och i tungan. Gomspalt och högt gomvalv kan också förekomma. Barnen kan ha flera tungband och läppband, men detta är inte lika vanligt som vid OFD I. Tung- och läppbanden kan vara korta och breda eller avvikande på annat sätt och begränsa läpparnas och tungans rörlighet. Tänder kan saknas eller vara felplacerade. Även vid OFD II är godartade bindvävstumörer (hamartom) eller fettvävstumörer (lipom) på främre delen av tungan vanligt.

Huvudet kan vara mindre än förväntat (mikrocefali) och pannan kan ha en avvikande form. Liten underkäke är vanligt. Ögonen kan sitta brett isär och ha ett hudveck som täcker inre ögonvrån (epikantusveck).

En del barn kan ha förändringar i lillhjärnan, med underutveckling av strukturer i mittlinjen (hypoplasi av vermis) eller cystor som utgår från den mellersta hjärnhinnan (arachnoidea, arachnoidalcystor).

Barnen har ofta sammanvuxna eller extra fingrar och tår. Ett vanligt kännetecken för syndromet är en extra stortå på båda fötterna. Andra avvikelser i skelettet kan också förekomma, som sned rygg (skolios) och avvikande, insjunken form på bröstbenet (pectus excavatum).

Hos de flesta påverkas inte kognitionen och motoriken, men en mindre andel barn med OFD II har en försenad psykomotorisk utveckling.

Diagnostik

OFD I och OFD II kan misstänkas hos barn som föds med de karaktäristiska läpp-, käk- och gomspalterna (LKG-spalterna) och sammanvuxna eller extra fingrar och tår.

Diagnosen OFD I bekräftas genom att den sjukdomsorsakande varianten av OFD1 påvisas med DNA-analys.

För OFD II saknas ett specifikt diagnostiskt test då ingen gen associerad med syndromet är känd med dagens kunskap (2024). Diagnosen ställs baserat på kliniska symtom, skelettröntgen, magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan samt nedärvningsmönster.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om syndromet och hur det ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma syndrom.

Vid ärftliga syndrom där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar orofaciodigitalt syndrom. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som syndromet leder till.

Behandlingen av avvikelser i mun, händer och fötter är i stor utsträckning kirurgisk. Ett barn som misstänks ha orofaciodigitalt syndrom behöver genomgå en omfattande utredning och undersökas av barnläkare, plastikkirurg och öron-, näs-, och halsspecialist med erfarenhet inom området. Om möjligt bör också en klinisk genetiker delta i utredningen.

Nervsystemet undersöks med magnetkamera (MR).

En undersökning av gom och gomfunktion görs tidigt. I anslutning till de plastikkirurgiska klinikerna finns multiprofessionella team (kraniofaciala team och läpp-käk-gomspaltteam, LKG-team) med fastlagda rutiner för hur barn och ungdomar med läpp-, käk- och gomspalt följs upp och behandlas. I dessa team ingår bland annat plastikkirurg, logoped, käkkirurg, tandregleringsspecialist och psykolog.

Sammanväxta eller extra fingrar kan korrigeras med operationer för att få en god funktion, men också av kosmetiska skäl. Även avvikande tår kan opereras om de leder till funktionsnedsättning. Barnen kan behöva använda specialanpassade skor för att gå bra.

OFD I

Barn som föds med läpp-, käk-, gom- och/eller tungspalt opereras tidigt.

Tumörerna på tungan opereras bort.

Gommens funktion betyder mycket för barnets förmåga att tala och svälja. Det är därför viktigt att ha kontakt med en logoped som kan följa barnets tal- och språkutveckling och ge råd om hur den kan stimuleras. Om barnet har svårt att äta behövs utredning och behandling av ett team inom barn- och ungdomsmedicin eller barn- och ungdomshabilitering. I behandlingsteamet ingår förutom barnläkare ofta sjuksköterska, dietist och logoped. Logopeden utreder och behandlar sug-, tugg- och sväljsvårigheter. Teamet ger råd om kost, träning och hjälpmedel som kan underlätta och stimulera ätandet, och bedömer också vilka andra insatser som behövs.

Personer med gomspalt har en ökad risk att få upprepade öroninfektioner och bör ha kontakt med öron-, näs- och halsläkare för att undvika långvariga symtom från öronen.

Ansiktets och käkarnas tillväxt och utveckling följs. Vissa barn med OFD I kan behöva tandreglering och operation av käkarna. Barnen bör tidigt få kontakt med tandvården och en barntandvårdsspecialist (pedodontist) för en bedömning samt förebyggande vård och information om munhälsa.

För att bedöma barnets kognitiva funktioner görs en neuropsykologisk utredning.

Barnets njurar undersöks med ultraljud. Vid nedsatt njurfunktion på grund av polycystisk njursjukdom krävs dialysbehandling. Det finns två typer av dialys: hemodialys och peritonealdialys. Vid hemodialys pumpas blodet ut ur kroppen genom en konstgjord njure och renas på slaggprodukter innan det förs tillbaka in i kroppen igen. Behandlingen görs på sjukhus, vanligtvis flera gånger i veckan. Med peritonealdialys sker reningen av blodet via den egna bukhinnan (peritoneum) till dialysvätskan i bukhålan, och blodet lämnar aldrig kroppen. Peritonealdialys kan utföras i hemmet, till exempel när man sover.

Vid njursvikt krävs njurtransplantation.

OFD II

Nyfödda barn med OFD II och andningsstörning bör undersökas på barnklinik i samverkan med en klinisk fysiolog. Särskild övervakningsutrustning kan behövas.

Operation av spalter görs tidigt. Tandreglering och operation av käkarna kan behövas. Även tumörer på tungan opereras.

Det är viktigt att ha kontakt med en logoped, som kan ge råd om hur talet ska stimuleras. Logopeden ger också råd om träning och hjälpmedel vid ät- och sväljningssvårigheter. För hjälp med förebyggande tandvård och information om munhälsa behövs tidigt kontakt med tandvården.

Barn med OFD II bör ha kontakt med en öron-, näs- och halsläkare då personer med gomspalt har en ökad risk att få upprepade öroninfektioner.

Barn med hörselnedsättning behöver oftast hörselhabiliterande insatser som också omfattar hörselhjälpmedel. Samverkan mellan öron-, näs- och halsspecialist, plastikkirurg och hörselvård är betydelsefull.

Habilitering

Barn som har en intellektuell funktionsnedsättning kan få stöd inom barn- och ungdoms­habiliteringen. Insatserna görs med stöd av ett tvärprofessionellt team som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar. Syftet med de habiliterande insatserna är att personer med funktionsnedsättningar ska få förutsättningar att leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

Teamet ger stöd och behandling inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar får genom habiliteringen information om det samhällsstöd som finns att få och om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i.

Tal-, språk- och kommunikationsförmågan hos barn med syndromet varierar. För de som har svårt att göra sig förstådda kan oron öka och beteendet påverkas negativt. Det är angeläget att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Förutom föräldrarna behöver andra personer runt barnet stöd i att använda sig av olika alternativa kommunikationsvägar. Om barnet även har en hörselnedsättning ges också hörselpedagogiska insatser och vid behov hörselhjälpmedel.

Barnets kognitiva funktioner utreds av neuropsykolog. Många barn med OFD I behöver specialpedagogiskt stöd i skolan. Då kan anpassad grundskola och gymnasieskola passa bra. Även vid val av förskola och fritidshem är det viktigt att se till barnets individuella behov och utveckling.

Psykologiskt stöd utifrån ålder och mognad kring hur det är att leva med ett annorlunda utseende bör erbjudas och ges fortlöpande under barnets uppväxt. Att få svar på sina frågor och funderingar är viktigt även för ett litet barn. Föräldrar, syskon och andra närstående kan behöva psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan vara värdefullt.

Även vuxna med syndromet kan ha behov av stöd och fortsatta habiliteringsinsatser.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående. Exempel på insatser är avlösarservice i hemmet, kontaktfamilj, korttidsboende, boende med särskild service, daglig verksamhet, boendestöd, färdtjänst och i vissa fall personlig assistans.

Hos Arbetsförmedlingen kan personer med funktionsnedsättning beviljas till exempel lönebidrag eller stöd för att söka eller anpassa ett arbete.

Försäkringskassan kan bevilja till exempel omvårdnadsbidrag, aktivitetsersättning eller sjukersättning, merkostnadsersättning, bilstöd eller personlig assistans.

Forskning

I dag (2024) pågår ingen specifik forskning om orofaciodigitalt syndrom i Sverige.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: orofaciodigital syndrome.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: orofaciodigital syndrome.

Resurser

Vid flera universitetssjukhus finns särskilda team som följer upp och behandlar barn och ungdomar med läpp-, käk- och gomspalt (LKG-team).

Specialistteam för kraniofaciala avvikelser finns vid Kraniofaciala enheten, Plastikkirurgiska kliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, och vid Kraniofacialt centrum, Verksamhetsområdet plastikkirurgi och käkkirurgi, Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Nationell högspecialiserad vård (NHV) är komplex och sällan förekommande vård som bedrivs vid ett fåtal enheter i landet med tillstånd från Socialstyrelsen. Syftet är att säkerställa tillgången till likvärdig och högkvalitativ vård. För mer information, se Nationell högspecialiserad vård.

• Viss kraniofacial kirurgi utförs vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Akademiska sjukhuset i Uppsala, se Kraniofacial kirurgi.

Tandvård

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om orofaciodigitalt syndrom I och II:

Intresseorganisationer

Det finns ingen specifik intresseorganisation för personer med orofaciodigitalt syndrom typ I och II i Sverige, men generell kunskap om sjukdomar och syndrom med liknande symtom finns hos följande organisationer:

Kraniofaciala föreningen i Sverige verkar för en förbättrad vård- och livssituation för barn, ungdomar och vuxna med kraniofaciala missbildningar, e-post info@kraniofaciala.se, kraniofaciala.se.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: orofaciodigital syndrome.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

• OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), omim.org, sökord: mohr syndrome, orofaciodigital syndrome I, OFD1, orofaciodigital syndrome II, OFD2
• GeneReviews (University of Washington), genereviews.org, sökord: oral-facial-digital syndrome type 1
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: orofaciodigital syndrome.

Litteratur

Adamiok-Ostrowska A, Piekiełko-Witkowska A. Ciliary genes in renal cystic diseases. Cells 2020; 9: 907. https://doi.org/10.3390/cells9040907

Annerén G, Arvidsson B, Gustavson K-H, Jorulf H, Carlsson G. Oro-facio-digital syndromes I and II: radiological methods for diagnosis and the clinical variations. Clin Genet 1984; 26: 178–186. https://doi.org/10.1111/j.1399-0004.1984.tb04365.x

Annerén G, Gustavson K-H, Jozwiak S, Kjartansson S, Strömberg B. Abnormalities of the cerebellum in oro-facio-digital syndrome II (Mohr syndrome). Clin Genet 1990; 38: 69–73. https://doi.org/10.1111/j.1399-0004.1990.tb03549.x

Balci S, Guler G, Kale G, Söylemezoğlu F, Besim A. Mohr syndrome in two sisters: prenatal diagnosis in a 22-week-old fetus with post-mortem findings in both. Prenat Diag 1999; 19: 827–831.

Bruel A.-L, Franco B, Duffourd Y, Thevenon J, Jego L, Lopez E et al. Fifteen years of research on oral-facial-digital syndromes: from 1 to 16 causal genes. J Med Genet 2017; 54: 371–380. https://doi.org/10.1136/jmedgenet-2016-104436

Del Giudice E, Macca M, Imperati F , D’Amico A, Parent P, Pasquier L et al. Oral-Facial-Digital Type I (OFD1) Collaborative Group. CNS involvement in OFD1 syndrome: a clinical, molecular, and neuroimaging study. Orphanet J Rare Dis 2014; 9: 74. https://doi.org/10.1186/1750-1172-9-74

Feather SA, Winyard PJ, Dodd S, Woolf AS. Oral-facial-digital syndrome type 1 is another dominant polycystic kidney disease: clinical, radiological and histopathological features of a new kindred. Nephrol Dial Transplant 1997; 12: 1354–1361. https://doi.org/10.1093/ndt/12.7.1354

Feather SA, Woolf AS, Donnai D, Malcolm S, Winter RM. The oral-facial-digital syndrome type 1 (OFD1), a cause of polycystic kidney disease and associated malformations, maps to Xp22.2-Xp22.3. Hum Mol Genet 1997; 6: 1163–1167. https://doi.org/10.1093/hmg/6.7.1163

Ferrante MI, Giorgio G, Feather SA, Bulfone A, Wright V, Ghiani M et al. Identification of the gene for oral-facial-digital type I syndrome. Am J Hum Genet 2001; 68: 569–576. https://doi.org/10.1086%2F318802

Gangaram B, Devine WP, Slavotinek A. Expanding the phenotype of males with OFD1 pathogenic variants-a case report and literature review. Eur J Med Genet 2022; 65: 104496. https://doi.org/10.1016/j.ejmg.2022.104496  

Gedeon AK, Oley C, Nelson J, Turner G, Mulley JC. Gene localization for oral-facial-digital syndrome type 1 (OFD1:MIM 31120) proximal to DXS85. Am J Med Genet 1999; 82: 352–354.

Hannah WB, DeBrosse S, Kinghorn B, Strausbaugh S, Aitken ML, Rosenfeld M et al. The expanding phenotype of OFD1-related disorders: Hemizygous loss-of-function variants in three patients with primary ciliary dyskinesia. Mol Genet Genomic Med 2019; 7: e911. https://doi.org/10.1002/mgg3.911

Munke M, McDonald DM, Cronister A, Stewart JM, Gorlin RJ, Zackai EH. Oral-facial-digital syndrome type VI (Varadi syndrome): further clinical delineation. Am J Med Genet 1990; 35: 360–369. https://doi.org/10.1002/ajmg.1320350310

Naiboglu B, Oysu C, Gokceer T. Orofaciodigital syndrome. Ear Nose Throat J 2012; 91: E8–9. https://doi.org/10.1177/014556131209100115

Pezzella N, Bove G, Tammaro R, Franco B. OFD1: One gene, several disorders. Am J Med Genet C Semin Med Genet 2022; 190: 57–71. https://doi.org/10.1002/ajmg.c.31962

Reardon W, Harbord MG, Hall-Craggs MA, Kendall B, Brett EM, Baraitser M. Central nervous system malformations in Mohr’s syndrome. J Med Genet 1989; 26: 659–663. https://doi.org/10.1136/jmg.26.10.659

Thauvin-Robinet C, Cossée M, Cormier-Daire V, Van Maldergem L, Toutain A, Alembik Y et al. Clinical, molecular, and genotype-phenotype correlation studies from 25 cases of oral-facial-digital syndrome type 1: a French and Belgian collaborative study. J Med Genet 2006; 43: 54–61. https://doi.org/10.1136/jmg.2004.027672

Thauvin-Robinet C, Rousseau T, Durand C, Laurent N, Maingueneau C, Faivre L et al. Familial orofaciodigital syndrome type I revealed by ultrasound prenatal diagnosis of porencephaly. Prenat Diagn 2001; 21: 466–470. https://doi.org/10.1002/pd.92

Toriello HV. Are the oral-facial-digital syndromes ciliopathies? Am J Med Genet 2009; 149A: 1089–1095. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.32799

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är docent Mårten Kyllerman, Drottning Silvias barnsjukhus, Göteborg.

Tidigare revideringar av materialet har gjorts av professor Karl-Henrik Gustavson, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Den senaste revideringen är gjord av specialistläkare Christos Aravidis, Klinisk genetik, Akademiska sjukhuset, Uppsala.