Primär ciliär dyskinesi

Synonymer PCD, Immotile cilia syndrome, Kartageners syndrom, Medfödd cilieorörlighet
ICD-10-kod J98.8
Senast reviderad 2016-03-09
Ursprungligen publicerad 1998

Sjukdom/tillstånd

Primär ciliär dyskinesi kännetecknas av en kombination av kroniska luftvägsproblem, felaktigt placerade inre organ i bröstkorg och mage samt nedsatt fertilitet hos kvinnor och infertilitet hos män. Sjukdomen är medfödd, men vissa symtom kan visa sig först senare i livet.

Primär ciliär dyskinesi tillhör en grupp ärftliga sjukdomar som kallas ciliopatier och orsakas av dåligt fungerande flimmerhår (cilier). Cilier är hårlika utskott på cellernas yta och utifrån deras struktur och funktion delas de in i två grupper, rörliga cilier och orörliga primära cilier. De flesta cellerna i kroppen har endast en orörlig primär cilie medan vissa specialiserade celltyper, till exempel de celler som kantar luftvägarna och äggledarna, har massor av rörliga cilier på sin yta.

Vid primär ciliär dyskinesi påverkas de rörliga cilierna. I luftvägarna täcks det yttersta cellagret (epitelet) av rörliga cilier som med synkroniserade slagrörelser transporterar ut slem och smuts ur luftvägarna. Hos kvinnor transporterar rörliga cilier ägget genom äggledaren och hos män ger de spermierna simförmåga. Rörliga cilier skapar även ett vätskeflöde under den tidiga fosterutvecklingen som styr hur de inre organen placeras i kroppen. Om cilierna fungerar dåligt och flödet inte uppstår blir placeringen av hjärtat slumpmässig, med ca 50 procent korrekt placerat på vänster sida och 50 procent felaktigt placerat i mitten eller till höger.

Primär ciliär dyskinesi som utöver luftvägsproblem även kännetecknas av situs inversus (spegelvänd eller felaktigt placering av hjärtat och/eller andra inre organ) kallas ibland för Kartageners syndrom eller Kartageners triad. Kartageners syndrom är således en undergrupp till primär ciliär dyskinesi och omfattar cirka hälften av de personer som har sjukdomen. Syndromet beskrevs först av den schweiziske läkaren Manes Kartagener 1933. År 1976 visade sedan den svenske forskaren Björn Afzelius att Kartageners syndrom orsakas av en avvikande ciliestruktur och funktion.

Det finns även tillstånd som kallas sekundär ciliär dyskinesi (SDC), som inte beskrivs här. Skadan är då inte medfödd utan orsakad av yttre faktorer, till exempel infektioner och tobaksrök, och symtomen kan försvinna när man blir äldre eller om man slutar röka.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns separata informationstexter om andra ciliopatier:

Förekomst

Den exakta förekomsten av primär ciliär dyskinesi är inte känd, eftersom tillståndet kan ge varierande och ibland endast lindriga symtom. En vanlig uppskattning är att det föds 3-10 barn per 100 000 med sjukdomen. Detta skulle innebära att det i Sverige finns mellan 250-800 personer med sjukdomen.

Orsak

Primär ciliär dyskinesi beror på förändringar (mutationer) i gener som är viktiga för de rörliga ciliernas struktur och funktion. Dessa gener är mallar för tillverkningen av (kodar för) proteiner som antingen bygger upp cilierna eller är inblandade i styrning och koordination av slagrörelserna. De rörliga cilierna är mikrometerstora hårliknande utskott på de celler som bildar väggen hos ett flertal av kroppens slemhinnor.

Det kan finnas flera orsaker till att cilierna inte fungerar normalt. En av de vanligaste är att de saknar dyneinarmar och blir orörliga. Cilieutskottet (axonemet) är förankrat i basalkroppen som ligger strax under cellmembranet. Normalt består axonemen av 9 yttre mikrotubuli-dubletter (mikrotubili är proteiner som är formade som ”små rör”) och ett centralt par vilket ibland skrivs 9 + 2. Mellan de yttre mikrotubuliparen fins det två utskott, ett inre och ett yttre, som består av proteinet dynein. Dynein är ett motorprotein och ger cilierna dess rörelseförmåga (se figur).

Ciliens uppbyggnad och de komponenter som ingår.

Ciliens uppbyggnad och i genomskärning.

När de rörliga cilierna fungerar sämre, som vid primär ciliär dyskinesi, visar sig symtom från flera olika organ där cilierna har en viktig funktion, till exempel i luftvägarna, inklusive näsan och dess bihålor, luftstrupen (trakea) och luftrören (bronkerna). Utöver detta finns rörliga cilier i nervsystemet, bland annat i luktcellerna och i hjärnans vätskefyllda hålrum (ventriklarna), i äggledarna samt i förändrad form i ögats hornhinna och näthinna. Spermiesvansen är en modifierad rörlig cilie.

De olika generna ger symtom som är förhållandevis likartade men kan variera i svårighetsgrad. Alla mutationer som orsakar primär ciliär dyskinesi har ännu inte kunnat kartläggas, eftersom antalet proteiner som är viktiga för ciliens funktion är mycket stort. Hittills har man lyckats identifiera en muterad gen hos cirka två tredjedelar av dem som har sjukdomen. För närvarande har mutationer i över 30 olika gener kopplats till primär ciliär dyskinesi, varav några beskrivs i tabellen nedan. Mutationer är vanligast i DNAH5 (15–29 procent), DNAH11 (6–9 procent), CCDC39 (4–9 procent) och DNAI1 (2–10 procent) och de står tillsammans för cirka hälften av alla fall av primär ciliär dyskinesi.

Tabellen nedan visar mutationer i gener som kopplats samman med primär ciliär dyskinesi, vilken ciliedefekt de orsakar, påverkan på ciliens funktion samt hur vanliga de är:

Tabell. Exempel på gener där en mutation kan orsaka primär ciliär dyskinesi.
Gen Kromosom Defekt vid elektronmikroskopi Konsekvens Andel av PCD
DNAH11 7p15–21 Normal Ökad slaghastighet 6–9%
CCDC39 3q26 Oorganiserade mikrotubuli samt inre dyneinarmen Ickefunktionell cilierörelse 4–9%
CCDC40 17q25 Oorganiserade mikrotubuli samt inre dyneinarmen Ickefunktionell cilierörelse 3–4%
DNAI1 9p21-p13 Yttre dyneinarmen Orörliga cilier 2–10%
RSPH1 21q22.3 Oorganiserade mikrotubuli Cirkulär slagrörelse 2%
DNAI2 17q25.1 Yttre dyneinarmen Orörliga cilier 2%
DNAH5 5p15 Yttre dyneinarmen Orörliga cilier 15–29%
DNAAF1 (LRRC50) 16q24 Yttre och inre dyneinarmen Orörliga cilier 1–2%
RSPH4A 6q22 Oorganiserade mikrotubuli Cirkulär slagrörelse + stela cilier 1–2%
LRRC6 8q24 Yttre och inre dyneinarmen Orörliga cilier 1%
CCDC103 17q12 Yttre dyneinarmen Orörliga cilier 4%
SPAG1 8q22 Yttre och inre dyneinarmen Orörliga cilier 4%
ARMC4 10p21 Yttre dyneinarmen Orörliga cilier 3%
CCDC151 19p13.2 Yttre dyneinarmen Orörliga cilier < 3%
ZMYND10 3p21.3 Yttre och inre dyneinarmen Orörliga cilier 2–4%
CCDC114 19q13.33 Yttre dyneinarmen Orörliga cilier 2%
DNAAF2 (KTU) 14q21.3 Yttre och inre dyneinarmen Orörliga cilier 1–2%
DNAL1 14q24.3 Yttre dyneinarmen Nedsatt rörlighet Sällsynt
NME8 (TXNDC3) 7p14.1 Yttre dyneinarmen Orörliga cilier Sällsynt
DNAAF3 19q13.42 Yttre och inre dyneinarmen Orörliga cilier Sällsynt
DNAAF5 (HEATR2) 7p22.3 Yttre och inre dyneinarmen Orörliga cilier Sällsynt
RSPH9 6q21.1 Oorganiserade mikrotubuli Ickefunktionell cirkulär slagrörelse 1%
HYDIN 16q22.2 Normal Ickefunktionell cilierörelse Sällsynt

Ärftlighet

Primär ciliär dyskinesi nedärvs som regel autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en förändrad (muterad) gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten för att barnet får den muterade genen i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av den muterade genen. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av den muterade genen är 25 procent.

Ärftlighetsmönstret vid autosomal recessiv nedärvning.

Autosomal recessiv nedärvning.

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte har den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom däremot får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av den muterade genen är också 50 procent.

Symtom

Symtomen vid primär ciliär dyskinesi kan variera mycket från person till person. Medan en del har svåra besvär från både de övre och de nedre luftvägarna har andra lindriga symtom, där diagnosen kan dröja till senare i livet. Redan vid födseln kan ett barn med primär ciliär dyskinesi ha övergående problem med andningen. För de flesta är besvären dock inte så stora att de väcker misstanke om diagnosen.

Under de första levnadsåren får barnen ofta upprepade öroninflammationer (otiter) eller vätska i mellanörat och inflammationer i örontrumpeten (otosalpingiter). En viss hörselnedsättning, som ofta är övergående, är vanlig under barnaåren. Långdragen (kronisk), slemrik hosta kommer ofta tidigt, liksom kronisk snuva eller nästäppa. Efter upprepade luftvägsinfektioner och inflammationer uppstår ofta fickbildningar i form av säckformiga utvidgningar av luftrören eller lungorna (bronkiektasier). Dessa kan bildas tidigt i barndomen eller först när man kommit upp i vuxen ålder. I samband med det blir hostan ofta besvärligare, och upphostningarna kan övergå från att vara slemmiga till att bli missfärgade (variga), framför allt vid uppblossande infektioner. Infektioner med feber, allmän sjukdomskänsla och försämrad lungfunktion kan komma allt tätare. I sällsynta fall kan blodiga upphostningar (hemoptyser) förekomma.

När bihålorna i överkäken får sin slutliga storlek i puberteten ger sjukdomen ofta symtom på grund av ständigt slemfyllda bihålor med återkommande inflammationer i käkhålorna (maxillarsinuiter), som ger tryckkänsla, värk och ibland feber. Kronisk snuva, nästäppa och polyper i näsan (näspolypos) kan också följa med besvären i bihålorna.

Luktsinnet är nedsatt hos många med sjukdomen. Det kan bero på slemhinnesvullnaden i näsa och bihålor men kan också vara en följd av en ärftlig förändring i luktcellerna.

Hos enstaka barn utvecklas ökat vätsketryck i hjärnan (hydrocefalus). Den dåliga funktionen av hjärnans flimmerhår medför i dessa fall försämrad cirkulation av ryggmärgsvätskan, vilket kan leda till ett ökat tryck och en vidgning av hjärnans hålrum.

Eftersom också spermiens svans är ett flimmerhår är män med sjukdomen vanligtvis sterila eller har nedsatt fertilitet. Även om flimmerhåren är viktiga för äggledarnas normala funktion har kvinnor med primär ciliär dyskinesi bara en måttligt nedsatt fruktsamhet, och andelen utomkvedshavandeskap är inte ökad.

Framför allt hos vuxna personer med primär ciliär dyskinesi är det vanligt med en påtaglig allmän trötthet. Det kan bero på infektioner i lungor och bihålor, som inte behöver ge några andra symtom, men också på det extra andningsarbete det innebär att andas med slem i luftvägarna. Hos yngre personer kan sjukdomen yttra sig i form av perioder med lätt temperaturstegring, ökad hosta och en diffus sjukdomskänsla.

Ungefär hälften av de personer som har primär ciliär dyskinesi har spegelvända inre organ (situs inversus), vilket bland annat innebär att hjärtat finns på höger sida och levern och blindtarmen på vänster sida. Det förekommer men är mer ovanligt att endast enstaka organ är spegelvända. Förmodligen är det slumpen som avgör om man vid medfödd ciliesjukdom föds med spegelvända organ eller inte. Tidigt i fosterstadiet finns ett organ långt upp på ryggraden som innehåller flimmerhår, vilket senare tillbakabildas. Under förutsättning att flimmerhåren fungerar normalt anses det kunna styra hur och var våra inre organ lägger sig i kroppen. De flesta personer med spegelvända inre organ har dock inte primär ciliär dyskinesi.

Diagnostik

Tidig diagnos är viktig för att ge möjlighet till behandling och därigenom undvika allvarlig lungskada. Eftersom sjukdomen är så ovanlig och har symtom som lätt förväxlas med andra sjukdomar kan det dröja tills diagnosen kan ställas. Vid långdragna och ofta återkommande symtom i luftvägar och/eller öron, särskilt i form av täta infektioner, bör sjukdomen misstänkas. Om man är ständigt täppt i näsan eller snuvig kan primär ciliär dyskinesi vara en av flera möjliga förklaringar.

Undersökningsmetoder

Någon enkel och tillförlitlig metod för att ställa diagnos finns inte. Ofta kan diagnosen inte fastställas med hundraprocentig säkerhet, utan den baseras på resultatet av flera olika undersökningar som var för sig stöder, men inte helt kan bekräfta, diagnosen primär ciliär dyskinesi.

Med hjälp av ett vävnadsprov (biopsi) från näsans slemhinna eller med ett så kallat borstprov (en liten mellanrumsborste för tänder roteras i mellersta näsgången) kan flimmerhåren analyseras. Detta görs vanligen med elektronmikroskop, med vars hjälp bland annat dyneinarmarnas utseende kan studeras. Sjukliga förändringar av flimmerhåren talar starkt för diagnosen primär ciliär dyskinesi, men man kan ha sjukdomen utan att det syns med elektronmikroskopi.

Genom provtagning från slemhinnan kan flimmerhårens rörelser, slagfrekvens och koordination undersökas. Provet kan också användas till vävnadsodling, varvid nya celler växer ut efter några veckor. Vid primär ciliär dyskinesi har dessa celler karaktäristiska förändringar. Båda undersökningsmetoderna är komplicerade och används inte rutinmässigt.

En annan undersökningsmetod är att undersöka slemtransporten i näsa och svalg med så kallad transportmätning. Då appliceras en sackarinkristall och/eller ett färgämne på slemhinnan i näsan. Tiden tills patienten känner den söta smaken eller tills undersökaren kan se den blå färgen i svalget noteras. Den som undersöks får inte vara förkyld eller ha allergisk snuva vid undersökningstillfället. Metoden är osäker och används därför inte så ofta numera.

Att mäta kväveoxidhalten i utandningsluften från näsan är ytterligare en diagnosmetod. Kväveoxid (NO) hjälper sannolikt till att hålla bihålorna fria från bakterier. Personer med primär ciliär dyskinesi har vanligen ingen eller mycket låg halt av kväveoxid i utandningsluften från näsan. Eftersom gränsen för vad som betecknas som onormal nivå är osäker är det inte möjligt att med enbart denna metod avgöra om en person har eller inte har primär ciliär dyskinesi.

DNA-analys är för närvarande möjlig hos cirka 30-40 procent av personer med primär ciliär dyskinesi och används främst när resultatet av övriga undersökningar inte är entydigt. Eftersom metoderna för genetisk analys ständigt utvecklas kan genetisk diagnostik få större betydelse i framtiden.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten för att andra i familjen ska insjukna ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Behandling/stöd

Det finns för närvarande inget sätt att bota primär ciliär dyskinesi, men det finns mycket man kan göra för att lindra symtomen och förhindra de skador sjukdomen kan föra med sig. Genom fysisk träning, andningsgymnastik och läkemedelsbehandling för att avlägsna slem ur luftvägarna kan djupa och långvariga infektioner förebyggas och man kan behålla en god lungfunktion. Eventuella skador på hörseln kan också undvikas. För att uppnå och bevara en god hälsa krävs en omfattande daglig träning och behandling.

Den slemmobiliserande behandlingen utformas av en fysioterapeut (sjukgymnast) och koncentreras på att transportera bort slem ur luftvägarna (slemmobilisering). Genom att påverka luftflöden och mängden luft i lungorna kan sekret lossas och transporteras mot munnen. Metoderna varierar beroende på ålder, från olika sorters lustfylld fysisk aktivitet och andningsövningar till mer avancerade andningstekniker med eller utan hjälpmedel. Den dagliga träningen kan för barn göras till något positivt genom att de till exempel får hoppa på en studsmatta eller djupandas genom att blåsa såpbubblor. (Se tips om lekfull träning under Intresseorganisationer på Riksförbundet Cystisk Fibros webbplats.)

Andningsövningarna kombineras med luftrörsvidgande och slemlösande läkemedel. Läkemedlen kan både andas in (inhaleras) med hjälp av speciell utrustning och tas via munnen. Inhalation av högkoncentrerad koksaltlösning (vanligen 3-7 procent) är numera en etablerad metod för att underlätta mobilisering av slemmet från lungorna. Det är bra att från början lära sig en bra teknik för att inhalera medicin och att sedan vidareutveckla den i takt med att man blir äldre. På det sättet kan behandlingen skötas samtidigt som man sysslar med annat, till exempel läser, lyssnar på musik eller ser på TV.

Personer med primär ciliär dyskinesi bör inte röka eller vistas i rökiga eller förorenade miljöer. Tobaksrök och föroreningar påverkar flimmerhåren och slemhinnorna i luftvägarna och minskar därmed deras förmåga att transportera bort slem och smittämnen på ett effektivt sätt.

Vid mer omfattande lungförändringar, som stora fickbildningar eller luftrörssäckar (bronkiektasier) eller hopfallna lungpartier (atelektaser), kan det bli nödvändigt med operation. Med dagens behandlingsmetoder är detta inte lika vanligt som tidigare.

Öronen bör kontrolleras regelbundet, framför allt för att förebygga hörselnedsättning orsakad av vätska i mellanörat. Ibland kan det vara nödvändigt att operera in ett plaströr i trumhinnan. Bihåleinflammationer kan behöva behandlas, ibland med operation. Mer omfattande operationer av bihålorna bör dock inte göras förrän ansiktsskelettet är färdigvuxet. Att skölja näsan med vanlig koksaltlösning och att lära sig en bra snytteknik kan vara till god hjälp för att förebygga besvär i bihålorna. Polyper i näsan kan behöva tas bort.

Antibiotika bör sättas in på ett tidigt stadium vid konstaterade infektioner i mellanörat eller nedre luftvägarna. I enstaka fall, framför allt under vinterhalvåret, kan förebyggande långtidsbehandling med antibiotika bli aktuell. Barn med sjukdomen får samma vaccinationer som andra barn (mot polio, difteri, stelkramp, kikhosta, infektioner orsakade av Haemophilus influenzae typ b, mässling, påssjuka och röda hund samt allvarliga sjukdomar orsakade av pneumokocker) och bör också vaccineras mot influensa varje år.

Hydrocefalus behandlas genom att en tunn plastkateter (shunt), opereras in i hjärnans hålrum för att avleda överskottsvätskan i hjärnan. Regelbunden kontroll av shuntens funktion sker vid enheter för barnneurologi eller neurokirurgi.

Vid ofrivillig barnlöshet kan behandling med provrörsbefruktning (in vitrofertilisering; IVF) bli aktuell.

Både den som själv är sjuk och de närstående måste ha kunskap om sjukdomen, och förskola, skola och arbetsplats behöver informeras om vad den innebär. Det är viktigt att underlätta för barnen att hantera kronisk snuva och hosta så bra som möjligt, eftersom det finns en risk för mobbning om omgivningen upplever dessa symtom som obehagliga.

Skolbarn med hörselnedsättning bör sitta långt fram i klassrummet, och senare i livet kan en anpassning av arbetsplatsen vara nödvändig. Vid val av utbildning och yrke är det viktigt att tänka på att arbetsmiljön inte får vara luftförorenad. Yrkesrådgivning kan behövas. Förändrade arbetssätt, anpassningar och hjälpmedel både på arbetsplatsen och i hemmet kan göra det möjligt att vara aktiv utifrån sina egna förutsättningar.

Vid kontakter med sjukvården är det bra att ha med sig ett brev från behandlande läkare, som informerar om sjukdomen och ger råd vid eventuell försämring och akuta luftvägsinfektioner. Inför en flygresa kan det vara bra att använda näsdroppar.

Hela familjen kan ibland behöva psykologiskt och socialt stöd.

Forskning

En stor del av forskningen kring primär ciliär dyskinesi fokuserar på att förbättra diagnostiken. Försök pågår att utveckla och förbättra de metoder som för närvarande används vid forskning så att de även kan användas kliniskt. Detta gäller såväl genetisk diagnostik som metoder där ciliernas rörelseförmåga undersöks. Mätning av nasal kvävemonoxid (NO) är en etablerad metod för äldre barn och vuxna, men inom en snar framtid hoppas man kunna utföra dessa mätningar även på små barn.

Vad gäller behandling pågår flera försök att utvärdera olika metoder för antibiotikabehandling och slemmobilisering. Även behandlingen av öronproblem vid primär ciliär dyskinesi är under utvärdering, eftersom gemensamma riktlinjer saknas.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord: primary ciliary dyskinesia.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord: primary ciliary dyskinesia.

Resurser

Många med primär ciliär dyskinesi behandlas vid ett centrum för cystisk fibros, eftersom behandlingen av de två sjukdomarna i många avseenden är likartad. Vid dessa centrum finns expertteam bestående av barnläkare, lungläkare, öronläkare och fysioterapeut. Vanligtvis är även en kurator och en psykolog nära knutna till teamet.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. CSD kan ta emot frågor samt ge vägledning och information om sällsynta hälsotillstånd. Kontaktuppgifter till CSD i respektive region finns på den gemensamma webbplatsen CSD i samverkan, se csdsamverkan.se. På webbplatsen finns också uppgifter om expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper samt länkar till andra informationskällor.

Europeiska referensnätverk (ERN) samlar läkare och forskare som är experter på sällsynta sjukdomar och tillstånd. I de virtuella nätverken diskuteras diagnos och behandling för patienter från hela Europa. För mer information, se Europeiska kommissionen.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om primär ciliär dyskinesi.

Stockholm

Överläkare Sten-Erik Bergström, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska universitetssjukhuset, Solna, telefon 08-123 700 00, e-post sten.bergstrom@regionstockholm.se.

Fysioterapeut Åsa Björkgren, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska universitetssjukhuset, Solna, telefon 08-123 707 44, e-post asa.bjorkgren@regionstockholm.se.

Göteborg

Överläkare Karsten Kötz, Göteborg CF-center, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra, Göteborg, tel 031-342 10 00.

Fysioterapeut Anna-Lena Lagerkvist, fysioterapin, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra, Göteborg, tel 031-343 48 40, e-post anna-lena.lagerkvist@vgregion.se.

Specialistläkare Åsa Robinson, öron-, näs- och halskliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, tel 031-342 10 00, e-post asa.robinson@vgregion.se.

Uppsala

Biträdande överläkare Christina Krantz, Uppsala CF-center, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala, telefon 018-611 27 60.

Docent Monica Stenkvist, ÖNH-kliniken, Akademiska sjukhuset, Uppsala, tel 018-611 00 00, e-post monica.stenkvist.asplund@akademiska.se.

Fysioterapeut Ewa Wenngren, Centrum för cystisk fibros, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala, tel 018-611 27 60, e-post ewa.wenngren@akademiska.se.

Lund

Biomedicinsk analytiker Catharina Cramnert, Klinisk patologi, Skånes universitetssjukhus, Lund, tel 046-17 10 00, e-post catharina.cramnert@skane.se.

Biträdande överläkare Helga Élidóttir, Lunds CF-center/barn, barn- och ungdomsmedicinska kliniken, Skånes universitetssjukhus, Lund, tel 046-17 82 63.

Docent Sven Lindberg, öron-, näs- och halskliniken, Lund, Skånes universitetssjukhus, Lund, tel 046-17 10 00, e-post sven.lindberg@skane.se.

Överläkare Ulrika Lindberg, Lund CF-center/vuxen, Lung- och allergikliniken, Skånes universitetssjukhus, Lund, telefon 046-17 77 57.

Specialistläkare Sofia Westbom-Fremer, Klinisk patologi, Skånes universitetssjukhus, Lund, tel 046-17 49 73, sofia.westbom-fremer@skane.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med ett sällsynt hälsotillstånd. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för medlemmarna, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

För många sällsynta hälsotillstånd finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar och andra närstående till personer med sjukdomen eller syndromet.

PCD Sverige är en stöd- och intresseförening för primär ciliär dyskinesi, som verkar för att möta behoven av information, delaktighet, gemenskap och förbättrade levnadsvillkor hos personer med PCD samt deras anhöriga, e-post info@pcdsverige.se, pcdsverige.se.

Riksförbundet Cystisk Fibros (RfCF), arbetar för ett bättre och friskare liv för de som har cystisk fibros och primär ciliär dyskinesi samt för deras familjer, telefon 018-15 16 22, e-post info@rfcf.se, rfcf.se.

Riksförbundet HjärtLung, telefon 08-556 062 00, e-post info@hjart-lung.se, hjart-lung.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser verkar för människor som lever med sällsynta hälsotillstånd och olika funktionsnedsättningar, telefon 072‑722 18 34, e‑post info@sallsyntadiagnoser.se, sallsyntadiagnoser.se.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, orpha.net, sökord: primary ciliary dyskinesia.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Centrum för sällsynta diagnoser i samverkan (CSD i samverkan) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området sällsynta hälsotillstånd, se csdsamverkan.se.

Personal som ingår i teamen kring patienter med primär ciliär dyskinesi träffas som regel i samband med RfCF:s årsmöten. Erfarenhetsutbyte sker då både inom och mellan de olika yrkeskategorierna.

Ytterligare information

Till flera av diagnostexterna i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en kort sammanfattning i pdf-format som kan laddas ner, skrivas ut och användas i olika sammanhang. Sammanfattningen återfinns högst upp på respektive sida.

Barn, ungdomar och vuxna med funktions­ned­sättningar kan få olika typer av stöd och insatser från samhället. För mer information, se Samhällets stödinsatser.

Personliga berättelser om hur det är att leva med ett sällsynt hälsotillstånd och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbplatser (se under rubriken Intresseorganisationer). Ågrenskas webbplats har också personliga berättelser och filmer samt annan värdefull information, se agrenska.se.

Databaser

I följande databaser finns sökbar information om sällsynta hälsotillstånd:

  • OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), se omim.org, sökord: primary ciliary dyskinesia, pcd, immotile cilia syndrome, kartagener syndrome
  • GeneReviews (University of Washington), se ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116, sökord: primary ciliary dyskinesia
  • Orphanet, europeisk databas, se orpha.net, sökord: primary ciliary dyskinesia.

Litteratur

Afzelius B. A human syndrome caused by immotile cilia. Science 1976; 193: 317-319.

Beucher J, Chambellan A, Segalen J, Deneuville E. [Primary ciliary dyskinesia: a retrospective review of clinical and paraclinical data]. Rev Mal Respir 2011; 28: 856-863.

Boon M, Smits A, Cuppens H, Jaspers M, Proesmans M, Dupont LJ et al. Primary ciliary dyskinesia: critical evaluation of clinical symptoms and diagnosis in patients with normal and abnormal ultrastructure. Orphanet J Rare Dis 2014; 9: 11.

Bush A, Hogg C. Primary ciliary dyskinesia: recent advances in epidemiology, diagnosis, management and relationship with the expanding spectrum of ciliopathy. Expert Rev Respir Med 2012; 6: 663-682.

Campbell RG, Birman CS, Morgan L. Management of otitis media with effusion in children with primary ciliary dyskinesia: a literature review. Int J Pediatr Otorhinolaryngol 2009; 73: 1630-1638.

Cardenas-Rodriguez M, Badano JL. Ciliary biology: understanding the cellular and genetic basis of human ciliopathies. Am J Med Genet C Semin Med Genet 2009; 151C: 263-280.

Collins SA, Gove K, Walker W, Lucas JS. Nasal nitric oxide screening for primary ciliary dyskinesia: systematic review and meta-analysis. Eur Respir J 2014; 44: 1589-1599.

Escudier E, Duquesnov P, Papon JF, Amselem S. Ciliary defects and genetics of primary ciliary dyskinesia. Paediatr Respir Rev 2009; 10: 51-54.

Gudis DA, Cohen NA. Cilia dysfunction. Otolaryngol Clin North Am 2010; 43: 461-72.

Knowles MR, Daniels LA, Davis SD, Zariwala MA, Leigh MW. Primary ciliary dyskinesia. Recent advances in diagnostics, genetics, and characterization of clinical disease. Am J Respir Crit Care Med 2013; 188: 913-922.

Kurkowiak M, Zietkiewicz E, Witt M. Recent advances in primary ciliary dyskinesia genetics. J Med Genet 2015; 52: 1-9.

Lee L. Mechanisms of mammalian ciliary motility: Insights from primary ciliary dyskinesia genetics. Gene 2011; 473: 57-66.

Leigh MW, O'Callaghan C, Knowles MR. The challenges of diagnosing primary ciliary dyskinesia. Proc Am Thorac Soc 2011; 8: 434-437.

Lucas JS, Burgess A, Mitchison HM, Moya E, Williamson M, Hogg C. Diagnosis and management of primary ciliary dyskinesia. Arch Dis Child 2014; 99: 850-856.

Lucas JS, Behan L, Dunn Galvin A, Alpern A, Morris AM, Carroll MP et al. A quality-of-life measure for adults with primary ciliary dyskinesia: QOL-PCD. Eur Respir J 2015; 46: 375-383.

Lucas JS, Leigh MW. Diagnosis of primary ciliary dyskinesia: searching for a gold standard. Eur Respir J 2015; 44: 1418-1422.

Madsen A, Green K, Buchvald F, Hanel B, Nielsen KG. Aerobic fitness in children and young adults with primary ciliary dyskinesia. PLoS One 2013; 8: e71409.

Mener DJ, Lin SY, Ishman SL, Boss EF. Treatment and outcomes of chronic rhinosinusitis in children with primary ciliary dyskinesia: where is the evidence? A qualitative systematic review. Int Forum Allergy Rhinol 2013; 3: 986-991.

Mercola M. Left-right asymmetry: nodal points. J Cell Sci 2003; 116: 3251-3257.

Pifferi M, Bush A, Maggi F, Michelucci A, Ricci V, Conidi ME et al. Nasal nitric oxide and nitric oxide synthase expression in primary ciliary dyskinesia. Eur Respir J 2011; 37: 572-577.

Popatia R, Haver K, Casey A. Primary Ciliary Dyskinesia: An Update on New Diagnostic Modalities and Review of the Literature. Pediatr Allergy Immunol Pulmonol 2014; 27: 51-59.

Raidt J, Wallmeier J, Hjeij R, Onnebrink JG, Pennekamp P, Loges NT et al. Ciliary beat pattern and frequency in genetic variants of primary ciliary dyskinesia. Eur Respir J 2014; 44: 1579-1588.

Rother AK, Schwerk N, Brinkmann F, Klawonn F, Lechner W, Grigull L. Diagnostic Support for Selected Paediatric Pulmonary Diseases Using Answer-Pattern Recognition in Questionnaires Based on Combined Data Mining Applications-A Monocentric Observational Pilot Study. PLoS One 2015; 10: e0135180.

Sha YW, Ding L, Li P. Management of primary ciliary dyskinesia/Kartagener's syndrome in infertile male patients and current progress in defining the underlying genetic mechanism. Asian J Androl 2014; 16: 101-106.

Shoemark A, Dixon M, Corrin B, Dewar A. Twenty-year review of quantitative transmission electron microscopy for the diagnosis of primary ciliary dyskinesia. J Clin Pathol 2012; 65: 267-271.

Werner C, Onnebrink JG, Omran H. Diagnosis and management of primary ciliary dyskinesia. Cilia 2015; 4: 2.

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är Hans Kollberg, professor emeritus, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala.

Revideringen av materialet har gjorts av överläkare Sten-Erik Bergström, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Stockholm, och docent Anna Lindstrand, Klinisk genetik, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

En särskild expertgrupp har granskat och godkänt materialet före publicering.

Informationscentrum för sällsynta hälsotillstånd vid Ågrenska i Göteborg ansvarar för redigering, produktion och publicering av materialet, se agrenska.se.

Frågor?

Kontakta Informationscentrum för sällsynta hälsotillstånd vid Ågrenska, telefon 031-750 92 00, e-post sallsyntahalsotillstand@agrenska.se.

Om sidans innehåll

Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.

Senast uppdaterad:
Publicerad: