Ciliopatier – en översikt

Sjukdom/tillstånd

Ciliopatier kallas även för ciliesjukdomar och ciliesyndrom. De utgör en grupp sjukdomar som alla beror på att kroppens cilier (flimmerhår) inte fungerar som de ska.

Ciliopatierna är var för sig mycket sällsynta sjukdomar. Undantaget är autosomalt dominant polycystisk njursjukdom (ADPK) som har en högre förekomst. Denna form av polycystisk njursjukdom behandlas inte i denna text.

Cilier

Cilierna är högt specialiserade och komplexa komponenter i cellerna (organeller) som ser ut som hårlika utskott på cellernas yta. De spelar en viktig roll både under fosterutvecklingen och senare i livet. Utifrån struktur och funktion delas cilierna in i två grupper som har helt olika funktioner: orörliga primära cilier och rörliga cilier.

De flesta celler i kroppen har en enda cilie, en orörlig primär cilie. Den fungerar som ett slags antenn som tar emot signaler från omgivningen samt som ett signaleringscentrum för cellens egna interna kommunikation. Därmed kan den orörliga primära cilien styra funktioner i cellerna.

De rörliga cilierna finns på ytan av vissa specialiserade celltyper. Till exempel transporterar de slem i luftvägarna, ger spermierna simförmåga hos män, och hjälper till att transportera könsceller (ägg) i äggledarna hos kvinnor. Rörliga cilier reglerar också höger–vänsterorienteringen av organen tidigt under fosterutvecklingen.

Både orörliga primära cilier och rörliga cilier består av ett utskott (axonem) som är täckt av cellmembran. Utskottet ansluter till cellen via basalkroppen. Det som skiljer cilietyperna åt är hur de rörformade proteinerna (mikrotubuli) som bygger upp axonemet är organiserade (se illustration).

Hos rörliga cilier består axonemet av 9 yttre mikrotubuli-dubbletter och ett centralt par, vilket kan skrivas 9+2. Mellan de yttre mikrotubuli-paren finns det två utskott, ett inre och ett yttre, som består av proteinet dynein. Dynein är ett motorprotein och ger de rörliga cilierna deras rörelseförmåga.

De orörliga primära cilierna består enbart av de 9 yttre mikrotubuli-dubbletterna, vilket kan skrivas 9+0.

Ciliens uppbyggnad från sidan och i genomskärning.

Ciliesjukdomar

Cilierna har många viktiga funktioner för kroppens utveckling och hälsa. När de inte fungerar kan symtom uppstå i ett eller i flera olika organ eller organsystem. Ciliopatier är därmed en bred grupp av sjukdomar som kan ge symtom från många olika vävnader och organ såsom njurarna, hjärnan, hjärtat, luftvägarna, skelettet och könsorganen. Gemensamt för alla ciliopatier är att de uppstår antingen på grund av avvikande tillväxt och underhåll av cilierna (ciliogenes) eller på grund av avvikelser i ciliernas struktur eller funktion. Symtomen och deras svårighetsgrad kan variera mycket mellan olika ciliopatier och olika personer med samma sjukdom.

De allvarligaste ciliopatierna är Meckel-Grubers syndrom, Jouberts syndrom, orofaciodigitalt syndrom och Bardet-Biedls syndrom. De leder ofta till utvecklingsneurologiska symtom i kombination med exempelvis ögonsymtom, njurcystor, andra njursjukdomar samt skelettavvikelser. Dessa symtom kan förekomma enskilt eller kombinerade med varandra.

Termen ciliopati användes första gången år 1984 men blev under 2000-talet mer allmänt accepterad som benämning på sjukdomsgruppen.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns separata informationsmaterial om följande ciliopatier: Alströms syndrom, Bardet-Biedls syndrom, Ellis-van Crevelds syndrom och Weyers akrofaciala dysostos, Jouberts syndrom, orofaciodigitalt syndrom, primär ciliär dyskinesi och Ushers syndrom. Även vissa heterotaxitillstånd räknas till ciliopatierna, se informationsmaterial om heterotaxisyndromet.

Förekomst

Enskilda ciliopatier är mycket sällsynta sjukdomar som vanligen förekommer hos färre än 1 per 100 000 invånare. Undantaget är polycystisk njursjukdom som finns hos 25–40 per 100 000 invånare. Tillsammans utgör dock ciliopatierna en förhållandevis vanlig grupp av tillstånd. Bland de som utreds för sällsynta hälsotillstånd har uppskattningsvis cirka 1 av 100 personer en ciliopati.

Orsak

Ciliopatier uppstår till följd av sjukdomsorsakande varianter (mutationer) i någon av flera gener som är viktiga för ciliernas struktur och funktion. Hittills (2023) har cirka 200 olika gener kartlagts som sjukdomsorsakande för ciliopatier. Det finns dock ett stort mörkertal. Nya genvarianter som orsakar ciliopatier kartläggs fortlöpande i medicinska forskningsprojekt.

Tabell 1. Vanliga ciliopatier, gener som kan ge upphov till dem och deras nedärvningsmönster.

Sjukdom	Vanliga sjukdomsorsakande gener	Nedärvningsmönster
Primär ciliär dyskinesi	DNAH11, CCDC39, CCDC40, DNAI1, RSPH1, DNAI2, DNAH5, DNAAF1 (LRRC50), RSPH4A, LRRC6, CCDC103, SPAG1, ARMC4, CCDC151, ZMYND10, CCDC114, DNAAF2 (KTU), DNAL1, NME8 (TXNDC3), DNAAF3, DNAAF5 (HEATR2), RSPH9, HYDIN	Autosomalt recessiv
Nefronoftis	NPHP1-4, IQCB1, CEP290, GLIS2, RPGRIP1L, NEK8, SDCCAG8, TMEM67, TTC21B, WDR19, ZNF423, CEP164, ANKS6, CEP83, INVS, DCDC2, MAPKBP1	Autosomalt recessiv
Bardet-Biedls syndrom	BBS1, BBS2, ARL6, BBS4, BBS5, MKKS, BBS7, TTC8, BBS9, BBS10, TRIM32, BBS12, MKS1, CEP290, C2ORF86, IFT74, CFAP418, LZTFL1, IFT172, IFT27, SDCCAG8, PTHB1, BBIP1, TRIM32, WDPCP	Autosomalt recessiv
Meckels syndrom	MKS1, TMEM216, TMEM67, CEP290, RPGRIP1L, CC2D2A, NPHP3, B9D2, TMEM231, TCTN2, TMEM107, KIF14	Autosomalt recessiv
Jouberts syndrom	INPP5E, TMEM216, AHI1, NPHP1, CEP290, TMEM67, RPGRIP1L, ARL13B, CC2D2A, CPLANE1, OFD1, ZNF423, B9D2, TMEM107, CEP41, TMEM237, CSPP1, PDE6D, PIBF1, TCTN2, KIAA0586, KIAA0556, KIAA0753, CEP104, CEP120, TMEM231, TCTN1, ARMC9, ARL3, B9D1, MKS1, FAM149B1, SUFU, OFD1	Autosomalt recessiv, X‑kromosombunden
Alströms syndrom	ALMS1	Autosomalt recessiv
Jeunes syndrom/ Short rib polydactyli	NEK1, DYNC2H1, DYNC2LI1, KIAA0586, WDR35, WDR60, IFT52, IFT43, IFT81, IFT80, WDR34, IFT140, TCTEX1D2, TTC21B, IFT172, WDR19, CEP120, CSPP1, DYNC2I1-2	Autosomalt recessiv

Ärftlighet

Beroende på vilken specifik ciliopati det rör sig om kan nedärvningen vara autosomalt recessiv, autosomalt dominant eller X-kromosombunden. Även mer komplexa nedärvningsmönster förekommer.

Polycystisk njursjukdom, som är den vanligaste ciliopatin, nedärvs autosomalt dominant. I övrigt är det allra vanligaste nedärvningsmönstret för ciliopatier autosomalt recessiv nedärvning.

Autosomalt recessiv nedärvning

Autosomalt recessiv nedärvning innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en sjukdomsorsakande variant av en gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får genvarianterna i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen eller syndromet. Sannolikheten för att barnet får den sjukdoms­orsakande genvarianten i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av en genvariant. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen/syndromet eller blir bärare av den sjukdomsorsakande genvarianten är 25 procent.

Autosomal recessiv nedärvning.

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har den sjukdoms­orsakande genvarianten i dubbel uppsättning, får barn med en person som inte har en genvariant ärver samtliga barn den sjukdomsorsakande genvarianten i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom däremot får barn med en frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen eller syndromet. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av den sjukdomsorsakande genvarianten är också 50 procent.

Triallelisk nedärvning

Vid ciliopatier förekommer så kallad triallelisk nedärvning hos vissa familjer. Det innebär att det utöver två sjukdoms­orsakande varianter i en recessiv gen krävs en tredje sjukdoms­orsakande variant i ytterligare en gen för att sjukdomen ska uppstå eller för att syndromet ska bli mer allvarligt. Enstaka individer med fler än tre sjukdomsorsakande anlag som tillsammans orsakar sjukdom har rapporterats (multiallelisk nedärvning).

Genetisk överlappning

Det förekommer dessutom genetisk överlappning mellan olika ciliopatier. Det betyder att sjukdoms­orsakande varianter i en specifik gen kan leda till kliniskt olika tillstånd. Förklaringen anses vara att andra, ännu inte identifierade gener påverkar svårighetsgraden genom triallelisk nedärvning.

Nyuppkomna sjukdomsorsakande varianter

I sällsynta fall kan ciliopatier uppstå till följd av nyuppkomna sjukdomsorsakande varianter i en gen (nymutation). Genvarianten har då oftast uppstått i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie) medan den andra föräldern redan bär på ett recessivt anlag. Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med sjukdomen eller syndromet uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig, och kan därmed föras vidare till nästa generation.

Symtom

Vid ciliopatier kan symtomen visa sig i kroppens alla vävnader, men vissa organ och vävnader påverkas lättare än andra.

Symtomen kan visa sig i olika åldrar: ibland redan vid födseln men hos en del först i vuxen ålder. Kombinationen av symtom liksom svårighetsgraden varierar mellan olika ciliopatier. Samtidigt finns en stor överlappning. Samma symtom kan därmed förekomma vid olika sjukdomar och syndrom.

Översikt över symtom och påverkade vävnader och organ vid olika typer av ciliopatier. Symtom kan orsakas av nedsatt funktion i de rörliga cilierna eller i de primära cilierna. Vissa organ kan påverkas av båda typerna av ciliopatier.

Vilka symtom som dominerar skiljer sig åt beroende på vilken ciliegrupp som är påverkad; rörliga eller primära cilier. De två undergrupperna har distinkta särdrag, men vissa sjukdomsyttringar är de samma.

Symtom vid nedsatt funktion i rörliga cilier

Vid nedsatt funktion i de rörliga cilierna är symtom från luftvägarna vanliga. Likaså förekommer nedsatt fertilitet, hörselnedsättning och situsavvikelser eller heterotaxi. Situsavvikelser och heterotaxi innebär omvänd eller spegelvänd placering av inre organ eller annan påverkan på organens placering och symmetri. Som exempel kan hjärtat vara placerat till höger i stället för till vänster i bröstkorgen. Ett exempel på en ciliopati som uppstår när de rörliga cilierna inte fungerar som de ska är primär ciliär dyskinesi. Sjukdomen kännetecknas av en kombination av kroniska luftvägsbesvär, felaktigt placerade inre organ i bröstkorgen och magen samt nedsatt fertilitet hos både kvinnor och män.

Symtom vid nedsatt funktion i primära cilier

När orörliga primära cilier inte fungerar som de ska kan det yttra sig på många olika sätt.. De primära ciliernas viktiga roll innebär att de primära ciliopatierna ofta medför komplexa symtom. Ett eller flera organsystem kan vara påverkade. Njurcystor, synnedsättning, skelettavvikelser, hjärtmissbildningar och hjärnmissbildningar samt i vissa fall situsavvikelser är exempel på organpåverkan som kan uppstå. Organpåverkan är ofta kombinerad med en intellektuell funktionsnedsättning. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande och påverkar förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem.

De primära ciliopatiernas symtom överlappar inbördes, men sjukdomarna och syndromen kan delas in i grupper utifrån vilket organ som är mest påverkat:

Njurciliopatier

Njurciliopatier är de vanligaste ciliopatierna. En av dessa är autosomalt dominant polycystisk njursjukdom, som är en av de vanligaste genetiska sjukdomarna och den vanligaste orsaken till njursvikt. Andra njursjukdomar och njurmissbildningar kan också förekomma, antingen enskilt eller i kombination med annan organpåverkan.

Skelettciliopatier

Skelettciliopatier omfattar sjukdomar med karakteristiska skelettavvikelser, till exempel korta revben och underutvecklad bröstkorg. Ett exempel på en ciliopati med skelettavvikelser är Jeunes syndrom.

Retinala ciliopatier

Retinala ciliopatier påverkar synen. Cilieavvikelser kan leda till ögonsymtom eftersom den primära cilien har utvecklats till en högspecialiserad fotoreceptor i ögats synceller. Ett exempel på en retinal ciliopati är Lebers kongenitala amauros.

Exempel på sjukdomar och huvudsakliga symtom

Tabell 2. Vanliga ciliopatier och deras huvudsakliga symtom.

Sjukdom	Påverkade cilier	Huvudsakliga symtom och tecken
Primär ciliär dyskinesi	Rörliga cilier	Luftvägssymtom, avvikelser i organens höger–vänster-orientering (situs­avvikelser, heterotaxi), nedsatt fertilitet hos både män och kvinnor
Nefronoftis	Primära cilier	Inflammation och ökad bindvävsinlagring i njurar och lever (njurfibros, leverfibros)
Bardet-Biedls syndrom	Primära cilier	Övervikt/fetma (obesitas), extra fingrar/tår (polydaktyli), näthinnesjukdomar (retinitis pigmentosa), intellektuell funktions­nedsättning, påverkat lukt­sinne (anosmi), hjärt­miss­bildningar, situsavvikelser/heterotaxi
Meckels syndrom	Primära cilier	Njurcystor, hjärnbråck (encefalocele), intellektuell funktionsnedsättning, polydaktyli, leverfibros, hjärt­miss­bildningar, situsavvikelser/heterotaxi
Jouberts syndrom	Primära cilier	Lillhjärns-/hjärnstams­miss­bildning, intellektuell funktions­nedsättning, koordinations­svårigheter (ataxi), näthinne­sjukdomar (retinal dystrofi), polydaktyli, njur­sjukdom som kan leda till njursvikt (nefronoftis)
Alströms syndrom	Primära cilier	Påverkan på hjärt­muskeln (dilaterad kardio­myopati), obesitas, hörsel­nedsättning, retinitis pigmentosa, diabetes typ 2, förhöjda blodfetter, högt blodtryck, påverkad njur-, lever- och sköldkörtel­funktion
Jeunes syndrom/ Short rib polydactyli	Primära cilier	Påverkad skelett­utveckling (skelettdysplasi), polydaktyli, njurcystor, ögonsjukdomar med näthinneförändringar (retinal degeneration), kardiomyopati, leverförändringar och i vissa fall hjärnavvikelser

Diagnostik

Ciliopatier kan misstänkas vid de typiska symtomen för varje enskild sjukdom. Exempelvis kan långdragna och ofta återkommande symtom i luftvägar och öron, särskilt i form av täta infektioner, ge misstanke om primär ciliär dyskinesi. Obesitas i kombination med extra fingrar eller tår (polydaktyli) samt synnedsättning kan misstänkas vara Bardet-Biedls syndrom (se tabell 2 under Symtom.)

Eftersom sjukdomarna är ovanliga och har symtom som lätt förväxlas med andra sjukdomar kan det dock dröja tills diagnosen kan ställas.

I många fall bygger diagnosen på att symtomen ställs samman till en helhetsbild. I vissa fall kan särskilda undersökningar göras.

Diagnos av primär ciliär dyskinesi görs med hjälp av ett vävnadsprov (biopsi) från näsans slemhinna eller ett så kallat borstprov från näsgången. Proverna analyseras med elektronmikroskop.

Ciliopatier med skelettpåverkan kan ibland diagnostiseras med skelettröntgen. Misstanke kan uppstå redan vid ultraljudsundersökning före födseln.

Diagnosen Jouberts syndrom är vanligtvis möjlig att fastställa genom en magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan.

Diagnosen bekräftas vanligen med DNA-analys. Uppskattningsvis får över 80 procent av alla med en ciliopati en genetisk orsaksdiagnos.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om sjukdomen eller syndromet och hur det ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma sjukdom eller syndrom.

Vid ärftliga sjukdomar/syndrom där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen kan i vissa fall anlagsbärardiagnostik, fosterdiagnostik och preimplantatorisk genetisk diagnostik/testning (PGD/PGT) utföras.

Eftersom vissa organ ofta är påverkade görs riktade undersökningar vid särskilda symtom och sjukdomsyttringar:

Ultraljud kan göras för att identifiera cystor eller fibros i njurar, lever eller andra organ.

För att diagnostisera näthinnesjukdom behövs specifika ögonundersökningar, till exempel elektroretinogram (ERG).

En bedömning av en hjärtläkare görs eftersom många olika typer av hjärtfel kan förekomma vid ciliopatier. Typen av hjärtfel avgör vilken uppföljning och behandling som behövs.

Hörselskador diagnostiseras genom olika hörselundersökningar och audiologiska tester.

Blodprover kan visa höga blodsocker- och blodfettvärden och äggvita i urinen kan tyda på nedsatt njurfunktion.

Behandling/stöd

Det finns inga botande behandlingar vid ciliopatier. Insatserna inriktas på att lindra symtom, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktions­nedsättningar som varje enskild sjukdom leder till.

Behovet av behandling och åtgärder varierar mycket mellan de olika ciliopatierna och mellan personer med samma sjukdom.

De organ som kan påverkas vid de olika tillstånden kontrolleras regelbundet under uppväxten. Vissa symtom och sjukdomstecken kan behandlas med läkemedel, olika hjälpmedel, fysisk aktivitet eller anpassad kost. Allvarliga tillstånd kan ibland kräva sjukhusvård.

Beroende på symtomens art och svårighetsgrad kan det behövas kontakt med flera olika specialister som samarbetar i multidisciplinära team. Insatserna bör samordnas.

Ofta är uppföljningen och behandlingen livslång.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns separata informationsmaterial om flera ciliopatier, med mer utförlig information om behandling, se Bardet-Biedls syndrom, Alströms syndrom, Ellis-van Crevelds syndrom och Weyers akrofaciala dysostos, Jouberts syndrom, orofaciodigitalt syndrom, primär ciliär dyskinesi och Ushers syndrom.

Habilitering

Habilitering är en tvärprofessionell specialistenhet för personer med medfödda eller tidigt förvärvade omfattande funktionsnedsättningar.

Tidiga habiliteringsinsatser som vid behov också innefattar hörsel- och synhabilitering kan behövas.

Insatserna ges inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Syftet med insatserna är att personer med omfattande funktions­ned­sättningar ska kunna utveckla och bibehålla bästa möjliga funktionsförmåga, samt få förutsättningar att leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

För att kunna möta barnet utifrån dess förutsättningar och med rätt insatser görs en utredning av barnets kognitiva utveckling så tidigt som möjligt. Utredningen kan behöva upprepas under barnets uppväxt. En del barn med ciliopatier behöver specialpedagogiska insatser i förskola och skola. Ibland behövs den särskilda pedagogik som används i den anpassade grundskolan och gymnasieskolan.

Familjen bör erbjudas psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Barnen och ungdomarna själva bör också vid behov erbjudas fortlöpande stöd av psykolog utifrån ålder och mognad.

Vuxna

Vuxna med ciliopatier kan behöva fortsatt habiliteringsstöd, framför allt vad gäller syn- och hörselnedsättning i de fall detta är aktuellt. Beroende på vilka organ som är påverkade behövs även insatser av andra medicinska specialister.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former, till exempel kontaktfamilj, korttidsboende, boende med särskild service, daglig verksamhet, boendestöd, hemtjänst, färdtjänst och i vissa fall personlig assistans.

Hos Arbetsförmedlingen kan personer med funktionsnedsättning beviljas till exempel lönebidrag eller stöd för att söka eller anpassa ett arbete.

Försäkringskassan kan bevilja till exempel omvårdnadsbidrag, aktivitetsersättning eller sjukersättning, merkostnadsersättning, bilstöd eller personlig assistans.

Forskning

Genetisk forskning om ciliopatier förekommer på flera ställen i världen. Vid Karolinska Institutet i Stockholm pågår forskning om den genetiska bakgrunden till Bardel-Biedls syndrom och andra ciliopatier. Kontaktperson är professor Anna Lindstrand, e-post anna.lindstrand@ki.se.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: ciliopathy.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: ciliopathy.

Resurser

Utredningen görs av behandlande läkare i samarbete med specialister inom klinisk genetik. Kontakt med flera olika specialister kan behövas vid behandlingen, som koordineras av patientansvarig läkare.

Ciliopatier kan vara aktuella inom flera olika ERN såsom:

• ERN BOND för sällsynta skelett­sjukdomar
• ERN ITHACA för sällsynta syndrom med miss­bildningar och/eller intellektuella funktions­ned­sättningar
• ERN EYE för sällsynta ögon­sjukdomar
• ERN LUNG för sällsynta lungsjukdomar
• ERKNet för sällsynta njursjukdomar.

Pedagogiska resurser

Sex statliga specialskolor finns för barn med dövhet och hörselnedsättning, varav fem är regionala och en rikstäckande. Det finns också kommunala skolor som är anpassade för barn med dövhet och hörselnedsättning.

I anslutning till Resurscenter syn/Örebro finns Ekeskolan, nationell specialskola för elever med synskada och ytterligare funktionsnedsättningar.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om ciliopatier:

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns separata informationsmaterial om olika ciliopatier med resurspersoner för varje specifik sjukdom, se:

• Bardet-Biedls syndrom
• Alströms syndrom
• Ellis-van Crevelds syndrom och Weyers akrofaciala dysostos
• Jouberts syndrom
• Orofaciodigitalt syndrom
• Primär ciliär dyskinesi
• Ushers syndrom

Intresseorganisationer

Ciliopathy Alliance är en brittisk intresseorganisation som verkar för ökad kunskap om ciliopatier. På deras webbplats finns länkar till ett antal internationella och nationella intresseorganisationer för olika ciliopatier, se ciliopathyalliance.org/ciliopathies.

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: Ciliopathy.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

• OMIM, Online Mendelian Inheritance in Man, omim.org, sökord: ciliopathies
• GeneReviews (University of Washington), genereviews.org, sökord: Ciliopathies, Nephronophthisis, Cranioectodermal Dysplasia, Joubert Syndrome, Bardet-Biedl Syndrome Overview, Alström Syndrome, Polycystic Kidney Disease, Autosomal Dominant, Bohring-Opitz Syndrome, Primary Ciliary Dyskinesia, McKusick-Kaufman Syndrome, Thanatophoric Dysplasia, Polycystic Kidney Disease, Autosomal Recessive, Usher Syndrome Type I, Usher Syndrome Type II.
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: Ciliopathy

Litteratur

Abraham SP, Nita A, Krejci P, Bosakova M. Cilia kinases in skeletal development and homeostasis. Dev Dyn 2022; 251: 577–608. https://doi.org/10.1002/dvdy.426

Bernabé-Rubio M, Alonso MA. Routes and machinery of primary cilium biogenesis. Cell Mol Life Sci 2017; 74: 4077–4095. https://doi.org/10.1007/s00018-017-2570-5

Chen HY, Kelley RA, Li T, Swaroop A. Primary cilia biogenesis and associated retinal ciliopathies. Semin Cell Dev Biol 2021; 110: 70–88. https://doi.org/10.1016/j.semcdb.2020.07.013

Cornillie FJ, Lauweryns JM, Corbeel L. Atypical bronchial cilia in children with recurrent respiratory tract infections. A comparative ultrastructural study. Pathol Res Pract 1984; 178: 595–604. https://doi.org/10.1016/s0344-0338(84)80093-x

Kempeneers C, Chilvers MA. To beat, or not to beat, that is question! The spectrum of ciliopathies. Pediatr Pulmonol 2018; 53: 1122–1129. https://doi.org/10.1002/ppul.24078

McConnachie DJ, Stow JL, Mallett AJ. Ciliopathies and the kidney: A review. Am J Kidney Dis 2021; 77: 410–419. https://doi.org/10.1053/j.ajkd.2020.08.012

Nielsen KG, Holgersen MG, Crowley S, Marthin JK. Chronic airway disease in primary ciliary dyskinesia-spiced with geno-phenotype associations. Am J Med Genet C Semin Med Genet 2022; 190: 20–35. https://doi.org/10.1002/ajmg.c.31967

Phelps IG, Dempsey JC, Grout ME, Isabella CR, Tully HM, Doherty D et al. Interpreting the clinical significance of combined variants in multiple recessive disease genes: systematic investigation of Joubert syndrome yields little support for oligogenicity. Genet Med 2018; 20: 223–233. https://doi.org/10.1038/gim.2017.94

Reiter JF, Leroux MR. Genes and molecular pathways underpinning ciliopathies. Nat Rev Mol Cell Biol 2017; 18: 533–547. https://doi.org/10.1038/nrm.2017.60

Shamseldin HE, Shaheen R, Ewida N, Bubshait DK, Alkuraya H, Almardawi E et al. The morbid genome of ciliopathies: an update. Genet Med 2020; 22:1051–1060. https://doi.org/10.1038/s41436-020-0761-1

Wheway G, Mitchison HM, Genomics England Research Consortium. Opportunities and challenges for molecular understanding of ciliopathies -the 100,000 genomes project. Front Genet 2019; 10: 127. https://doi.org/10.3389/fgene.2019.00127

Willey CJ, Blais JD, Hall AK, Krasa HB, Makin AJ, Czerwiec FS. Prevalence of autosomal dominant polycystic kidney disease in the European Union. Nephrol Dial Transplant 2017; 32: 1356–1363. https://doi.org/10.1093/ndt/gfw240

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit textunderlaget är professor, överläkare Anna Lindstrand, Klinisk genetik och CMMS, Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm.