Utredningar med barn som brottsoffer

I Socialstyrelsens skade- och dödsfallsutredningar har det framkommit vissa brister i samhällets skyddsnät när det gäller barn som brottsoffer. Till exempel har de aktörer som fått kännedom om att barn far illa inte agerat tillräckligt för att skydda barnet.

Om brottsoffren och gärningspersonerna

Totalt utreddes 19 ärenden med 26 barn som brottsoffer och 22 gärningspersoner.

Om brottsoffren

12 barn har avlidit till följd av mord, dråp eller vållande till annans död.
14 barn har utsatts för grovt våld alternativt försök till dödligt våld.
Barnen var i åldern nyfödd till tonåring.
15 var pojkar och 11 flickor.

Om gärningspersonerna

12 var föräldrar.
6 var jämnåriga med brottsoffren.
5 var annan närstående eller okänd för brottsoffret.
7 var under 18 år.
15 var män/pojkar och 7 kvinnor

Många kontakter året före händelsen

Socialstyrelsen identifierar brister i nästan alla utredda ärenden. Bristerna är inga nyheter, utan flera brister har identifierats i tidigare utredningar och rapporter.

Samtliga 26 brottsoffer och alla gärningspersoner utom en hade haft kontakt med minst en samhällsaktör under året före det aktuella brottet.

Vanligaste kontakterna var med hälso- och sjukvård, socialtjänst och polis.

Övergripande brister

Barn skyddades inte från våld och försummelse

Samhällsaktörer som fått kännedom om barn som far illa eller riskerar att fara illa agerade inte tillräckligt för att skydda och stödja de utsatta barnen.

De åtgärder som vidtogs av samhällsaktörerna var inte tillräckliga för att förebygga brottet mot barnet. Exempelvis fanns brister i socialtjänstens barnutredningar och brott mot barn polisanmäldes sällan. Barn med långvariga beteendeproblem och svårigheter att nå målen i skolan fick inte tillräckligt med stöd i tid.

Föräldrar med psykisk ohälsa gavs otillräcklig vård

Föräldrar med psykisk ohälsa fick inte vård på rätt vårdnivå eller enligt befintliga rekommendationer.

Trots risk för att föräldern skulle utveckla allvarliga psykiatriska tillstånd, som psykossjukdom eller bipolär sjukdom, adresserades varken föräldraskapet eller barnets situation. Det drabbade både föräldern själv och barnet.

Samverkan brister och helhetsperspektivet saknas

Både brottsoffer och gärningspersoner hade kontakt med många samhällsaktörer, inte sällan på grund av komplexa problem som inneburit behov av insatser/åtgärder från flera aktörer.

Samverkan mellan involverade samhällsaktörer var ofta bristfällig i den mån den över huvud taget förekom.

Detta medförde att ingen samhällsaktör hade en helhetsbild av brottsoffrets och/eller gärningspersonens situation utan aktörerna arbetade istället ofta parallellt.

Konsekvensen blev att brottsoffren och gärningspersonerna fick otillräckliga insatser.

Brister hos några av samhällsaktörerna

Socialtjänsten

I majoriteten av fallen var kontakterna omfattande, med pågående eller nyligen avslutade barnutredningar eller insatser.

I ungefär hälften av fallen hade både brottsoffer och gärningsperson varit i kontakt med socialtjänsten inom en månad före brottet, och i flera av fallen skedde kontakten bara några dagar innan brottet begicks.

Följande brister konstaterades:

Brister i utredning samt analys och bedömning av barns behov av skydd och stöd
Vid utredning inhämtas inte relevant information
Brister i barns delaktighet i utredningsprocessen
Misstanke om brott mot barn polisanmäls inte
Otillräckliga öppna insatser till barn och unga
Brister i handläggning av LVU
Brister i samverkan kring barn som har behov av skydd och stöd från flera aktörer.

Hälso- och sjukvården

Hälso- och sjukvården var den vanligaste samhällsaktören att ha kontakt med för både brottsoffer och gärningspersoner.

Hälften av gärningspersonerna hade haft omfattande kontakter med vården, och inte sällan med flera verksamheter inom vården.

Ungefär hälften av brottsoffren och en tredjedel av de gärningspersoner som varit i kontakt med vården, hade haft sin senaste kontakt inom en månad före brottet.

Följande brister konstaterades:

Bristande vård till patienter med psykiatriska tillstånd
Patienter med behov av specialistvård hänvisas till vårdcentral
Åtgärder anpassas inte för gravida patienter trots tillstånd med förhöjd risk för förlossningspsykos
Barns situation uppmärksammas inte i kontakt med vuxna patienter som är föräldrar
Brister i samverkan kring patienter som behöver insatser från flera aktörer.

Polisen

Hälften av de gärningspersoner som hade kontakt med polisen hade det med anledning av misstanke om våldsbrott. I ett par fall gällde det misstanke om brott mot det aktuella brottsoffret.

Följande brister konstaterades:

Brister i samband med att en polisanmälan görs
Brister i att utreda brott mot barn.

Viktiga slutsatser

Skade- och dödsfallsutredningarna visar att det finns mycket som samhällsaktörerna behöver göra för att förebygga att barn far illa.

Verksamheterna måste ges förutsättningar att utföra arbete av god kvalitet

Mycket av det arbete som skulle behövas är tidskrävande och förutsätter stödjande strukturer och en organisation som främjar samverkan. Det behövs även resurser och rätt kompetens för att kunna ge intensiva och specialiserade insatser till både barn och unga.

Professionella måste ha rätt kompetens

Professionella som möter både brottsoffer och gärningspersoner behöver kompetens för att bedöma barns behov, göra riskbedömningar och erbjuda rätt insatser.

Barnperspektivet måste stärkas

Verksamheter som möter barn, men också de som möter vuxna som är föräldrar, måste ha ett tydligt barnperspektiv. Barn måste få komma till tals, utifrån sina förutsättningar och behov, och över tid. Det är alla samhällsaktörers ansvar att stärka barnets röst.