Sprututbytesverksamhet

Sprututbytesverksamheter finns för att förebygga spridning av smittsamma infektioner. Verksamheterna arbetar med provtagning avseende hiv, hepatit B och hepatit C och de utför också vaccinationer. De har också rådgivande samtal för att motivera deltagarna att genomgå frivillig behandling för missbruk eller beroende.

Sprututbytesverksamheter, utformade som lågtröskelmottagningar, kan bidra till en mer positiv kontakt med vården för personer som injicerar droger. Den primära målsättningen med sprututbytesverksamhet är att begränsa smitta och smittspridning, men verksamheterna kan också fungera som en ingång för att möta en utsatt grupp i samhället och etablera kontakt, erbjuda råd och stöd kring personernas hälsosituation samt motivera till frivillig vård och behandling för missbruk eller beroende.

Överdosprevention

Via sprututbyten kan man även nå ut med överdosprevention till målgruppen. Det kan exempelvis handla om informationsinsatser kring hur man kan agera om man bevittnar en överdos samt utdelning av naloxon vilket rekommenderas i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende.

Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende

Regionerna ansvarar för sprututbytesverksamheten

Sprututbytesverksamhet ska ses som ett komplement till, och inte en ersättning för, vård- och behandlingsinsatser för missbruk eller beroende. I mars 2017 infördes ett antal ändringar i lagen om utbyte av sprutor och kanyler (2006:323). Lagändringarna syftade till att "förbättra tillgången till sprututbyten i hela landet". Ändringarna innebar att ansvaret för sprututbytesverksamheterna koncentrerades till regionerna samt att åldersgränsen för att få delta i sprututbytet sänktes från 20 till 18 år. Som tidigare gäller att endast personer som anses bosatta i en region får delta i sprututbytesverksamhet i den regionen (bosättningsprincipen).

Myndigheternas ansvarsområden

Flera myndigheter har ansvarsområden inom området sprututbytesverksamhet. Socialstyrelsen ansvarar för föreskrifter, IVO ansvarar för tillstånd och tillsyn och Folkhälsomyndigheten ansvarar för nationell samordning inom smittskyddsarbete.

Inspektionen för vård och omsorg utfärdar tillstånd

En region som vill starta sprutbytesverksamhet måste ansöka om tillstånd hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Verksamheterna ska också, enligt 13 § i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:2) om utbyte av sprutor och kanyler till personer som missbrukar narkotika, årligen inkomma med en verksamhetsberättelse till IVO. För att underlätta rapporteringen för verksamheterna och för att informationen i verksamhetsberättelserna ska bli mer jämförbar och strukturerad har Socialstyrelsen i samverkan med IVO, Folkhälsomyndigheten och verksamheterna utformat en elektronisk mall som kan  användas för rapportering av verksamhetsberättelse.

Läs mer om verksamhet för sprututbyte hos Inspektionen för vård och omsorg, IVO

Rapportering av sprututbytesverksamhetens verksamhetsberättelse, hos IVO

Antalet sprututbytesverksamheter har ökat

2019 rapporterade Socialstyrelsen att antalet regioner med sprututbytesverksamhet har ökat från 8 till 16 av totalt 21 regioner sedan lagändringen trädde i kraft 2017.

I 5 av de 16 regionerna finns sprututbytesverksamhet på flera platser (Halland, Skåne, Stockholm, Norrbotten och Västra Götaland). Totalt finns möjligheten att hämta och byta kanyler och sprutor på 25 platser i Sverige plus en mobil verksamhet – det vill säga totalt 26 verksamheter.

Av de personer som deltar i sprututbytesverksamhet är cirka 70 procent män och cirka 30 procent kvinnor. Att både tillgängligheten och att antalet besökare ökar är positivt.

Sprututbytesverksamheter är en del i arbetet med att minska hepatit C

Sverige har antagit WHO:s mål att eliminera hepatit C till 2030. Den största gruppen som smittas med hepatit C är personer som injicerar droger. verksamheterna för sprututbyte arbetar med att minska smittspridning genom att dela ut sprutor och kanyler. Många av verksamheter arbetar också aktivt med att erbjuda eller underlätta tillgång till hepatit C-behandling. De flesta verksamheterna (15 av 26) erbjuder behandlingen inom sin verksamhet. Andra verksamheter slussar personerna vidare och erbjuder behandlingen i samarbete med infektionsklinik.

Samverkan mellan olika verksamheter

Det finns en bred samverkan mellan landets sprututbytesverksamheter och psykiatri, beroendevård, mödrahälsovård, socialtjänst med flera. Många besökare rapporteras ha en pågående kontakt med någon av dessa verksamheter när de skrivs in vid sprututbytet.

Många verksamheter (12 av 26) rapporterar 2019 att de påbörjat arbetet med att erbjuda brukare naloxon tillsammans med en utbildningsinsats.

Socialstyrelsens informationsmaterial om naloxon

I verksamhetsberättelserna beskrivs att verksamheten ofta fyller en viktig funktion för individen utöver utbytet av kanyler och sprutor. Ofta återkommer individer som inte längre injicerar till verksamheten då relationer utvecklats som bygger på icke-fördömande attityder.

Flera understryker vikten av samverkan med så kallad LARO-behandling,(läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende), men att individer kan uppleva en oro för att bli utskriven från LARO om de skulle vara öppna med att de också besöker sprututbytesverksamheten.

Vid flera verksamheter finns en koppling till nationell forskning för att studera verksamheternas betydelse för smittspridning, dödlighet och behandling i stort. Vissa verksamheter följer mer noggrant än andra hur många besökare som tar del av behandling genom socialtjänst eller regional beroendevård. Flera beskriver också fortsatt utvecklingsbehov för att öka tillgänglighet och lågtröskelperspektiv för att nå ännu fler.

Läs mer om läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende (LARO)

Mer hos oss

Ändringar i lagen om utbyte av sprutor och kanyler – Förslag till systematisk och samordnad uppföljning av sprututbytesverksamhet i Sverige

Mer hos andra

Publicerad: