Behandla graviditetsdiabetes

Rekommendation

Nödvändiga förutsättningar på arbetsplatsen

Socialstyrelsen rekommenderar beslutsfattare och chefer att prioritera behandling vid graviditetsdiabetes relativt högt: prioritet 4 på en 10-gradig skala. För att du ska kunna erbjuda behandlingen krävs att beslutsfattarna i din region eller verksamhet har avsatt resurser för den. Se rekommendation 18 till beslutsfattare på sidan Graviditet.

Vem får diagnosen graviditetsdiabetes?

Det ingår i Nationellt basprogram för graviditetsövervakning att identifiera graviditetsdiabetes, genom att mäta glukosnivåerna i plasma hos alla gravida i graviditetsvecka 24–28.

Gravida som uppnår något av följande glukosvärden bör få diagnosen graviditetsdiabetes:

1. fastande: 5,4 mmol/l
2. 1 timme efter 75 g peroral glukosbelastning (OGTT): 10,1 mmol/l
3. 2 timmar efter 75 g OGTT: 8,6 mmol/l.

Observera:

• Gränsvärdena gäller för venösa blodprov, med provtagningsrör som har tillsats av sur citratbuffert. Detta är den etablerade metoden för att bedöma glukostolerans, som även rekommenderas av WHO och andra internationella organisationer.
• Alla gravida kan inte genomgå peroral glukosbelastning – till exempel fungerar det inte för gravida som har gjort en gastric bypass-operation. Utgå från den gravidas förutsättningar.

Registrera med rätt diagnoskod

Kom ihåg att registrera diagnosen graviditetsdiabetes med rätt diagnoskod – oavsett vilken behandling som blir aktuell. Korrekt kodning är viktigt för att patienten ska få rätt uppföljning, och för att vårdens omfattning ska bli synlig i uppföljning och statistik. Använd följande koder i ICD-10-SE:

• 4A: Graviditetsdiabetes, ej läkemedelsbehandlad (motsvarar Whites klass A)
• 4B: Graviditetsdiabetes, läkemedelsbehandlad (motsvarar Whites klass AB)
• O24.4X: Diabetes som uppträder under graviditeten, ospecificerad.

Arbeta så här

Följ glukosnivåerna och erbjud behandling för att sänka dem vid behov. Syftet är att hålla glukosnivåerna i plasma under de rekommenderade gränsvärdena, för att minska risken för komplikationer hos både den gravida och barnet. Detta ger en tryggare graviditet och förlossning med goda förutsättningar för både den gravidas och barnets hälsa. Informera den gravida om att glukosnivåerna behöver följas upp även efter förlossningen.

Behandlingen innebär:

• Egenkontroll av blodsockret: Vägled patienten i att själv kontrollera sina glukosnivåer upprepade gånger under hela den fortsatta graviditeten.
• Levnadsvanebehandling: Ge råd och stödjande insatser om kost och fysisk aktivitet, anpassade till patientens behov. Se sidorna Samtala om levnadsvanor och Erbjud kombinerad levnadsvanebehandling vid obesitas.
• Läkemedelsbehandling vid behov: Om levnadsvanebehandlingen är otillräcklig, kan det vara aktuellt att gå vidare med läkemedelsbehandling. En obstetriker eller motsvarande gör en individuell bedömning i samråd med patienten och ordinerar insulin. I vissa fall kan metformin vara aktuellt, antingen istället för insulin eller som tillägg. Det gäller framför allt gravida med övervikt eller obesitas. Det är då viktigt att informera om skillnaderna mellan läkemedlen, eftersom metformin passerar placenta. Patientens egenkontroller av glukosnivån styr doseringen av läkemedlen. Följ lokala rutiner.

Vilken verksamhet som erbjuder behandlingen varierar dock i landet. Om din verksamhet inte erbjuder den behandling som en patient med graviditetsdiabetes behöver: Remittera till en diabetesmottagning eller motsvarande. Det är viktigt att hela vårdkedjan fungerar för patienter med graviditetsdiabetes, från utredning till uppföljning. Samarbeta över organisationsgränserna när det behövs.

Läs mer