Eftervård

• Rekommendation 11. För patienter med besvär efter förlossningen: Bedöm vårdbehovet i mödrahälsovården. Prioritet: 1.
• Rekommendation 12. För patienter som har bäckenbottenbesvär efter förlossningen och behöver vidare utredning och behandling: Erbjud multiprofessionell bedömning, behandling och rehabilitering. Prioritet: 1.
• Rekommendation 13. För patienter som nyligen har fött barn: Erbjud tidig uppföljning i mödrahälsovården: Följ upp förlossningen och hälsotillståndet hos den som fött barn strukturerat, under den första till andra veckan efter hemgången från sjukhuset. Prioritet: 2.
• Rekommendation 14. För patienter som nyligen har fött barn och har förlossningsbristningar eller ett klipp i mellangården (episiotomi): Låt en barnmorska eller en läkare kontrollera förlossningsbristningen eller klippet före hemgången från BB, eller vid återbesöket på sjukhuset. Prioritet: 4.

Bedömning av vårdbehovet i mödrahälsovården

Fysiska och psykiska besvär som inte fångas upp de första veckorna efter förlossningen kan förvärras och leda till otrygghet, lidande samt akuta och upprepade vårdkontakter. Det kan till exempel handla om ihållande problem efter en förlossningsbristning, urininkontinens, smärta efter kejsarsnitt, amningsproblem, ryggont, hemorrojder eller psykisk ohälsa.

Det är därför av högsta prioritet att patienterna enkelt kan få kontakt med mödrahälsovården för en bedömning av vårdbehovet (när det inte krävs akut vård). Denna tillgänglighet är mycket efterfrågad, och en del har mycket komplexa besvär. Kontakt med mödrahälsovården istället för sjukhusvården kan också förbättra kontinuiteten – många kan träffa samma barnmorska som de mött under graviditeten.

Tack vare bedömningen kan hälsoproblem identifieras tidigt, och patienterna kan få vård på rätt nivå. Barnmorskan kan remittera vidare till en lämplig vårdinstans vi behov.

Notera att vården ska vara lätt tillgänglig enligt 2 kap. 1 § patientlagen.

Multiprofessionellt arbetssätt vid bäckenbottenbesvär

De som har bäckenbottenbesvär efter förlossningen kan också behöva tillgång till multiprofessionell bedömning, behandling och rehabilitering, om läkningen och återhämtningen inte följer det normala förloppet. Även detta har högsta prioritet. Som beslutsfattare behöver du säkra tillgången till multiprofessionella team med fysioterapeuter, läkare och barnmorskor, och andra relevanta yrkesgrupper efter behov, till exempel uroterapeuter. Deras insatser kan förbättra patienternas bäckenbottenhälsa och öka livskvaliteten.

Insatserna bedöms göra stor nytta, och när de saknas riskerar patienterna stort och långdraget fysiskt och psykiskt lidande. För många kan det ta upp till ett år eller mer efter förlossningen att rehabilitera sin bäckenbotten, och den multiprofessionella expertisen bör finnas tillgänglig så länge det behövs.

Tidig uppföljning

Vidare är det högt prioriterat att erbjuda alla som fött barn tidig uppföljning i mödrahälsovården – se exempel på innehåll på sidan Utgå från Nationellt basprogram för graviditetsövervakning. Det finns ökad risk för hälsoproblem och känslomässiga utmaningar under tiden efter förlossningen, och strukturerad uppföljning ökar möjligheterna att fånga upp fysiska och psykiska besvär. Dessutom kan patienterna känna sig tryggare, och sannolikt kan man förebygga oplanerade vårdkontakter. Barnmorskan bör också erbjuda ytterligare uppföljning vid behov, eller remittera till den specialiserade vården.

Eftersom rekommendationen gäller alla gravida så ingår personer med lindriga hälsotillstånd, och därför har denna uppföljning något lägre prioritet än uppföljningen och behandlingen av dem som redan har utvecklat besvär.

Kontroll av förlossningsbristningar och klipp

Det är också relativt högt prioriterat att kontrollera alla förlossningsbristningar (grad 1–4) och klipp i mellangården före hemgången från BB, eller vid återbesöket på sjukhuset för dem som åkt hem tidigt. De som har fysiska komplikationer efter en bristning eller ett klipp bedöms ha måttliga till mycket svåra besvär, och kontrollen bidrar sannolikt till att komplikationerna upptäcks tidigt. Denna tidiga kontroll fångar dock inte upp alla komplikationer, eftersom komplikationer även kan uppstå senare. Därför har kontrollen något lägre prioritet än den tidiga uppföljningen i mödrahälsovården.

Det behövs generellt mer resurser för flera av de rekommenderade insatserna. Din regions kostnadsökning beror på hur ni arbetar idag – jämför räkneexemplen i rutan.

För en god kontinuitet kan den tidiga uppföljningen i mödrahälsovården med fördel utföras av den barnmorska som patienten har träffat under graviditeten. Barnmorskan kallar då till uppföljningen, men mödrahälsovården och sjukhusvården behöver samverka kring uppföljningen. Som beslutsfattare kan du behöva se över de organisatoriska förutsättningarna för detta.

Se också till att de som har besvär efter förlossningen enkelt kan kontakta mödrahälsovården under månaderna efter förlossningen, för att få en bedömning och vid behov en remiss till en annan vårdinstans.

Vidare kan du behöva förbättra förutsättningarna för ett multiprofessionellt arbetssätt vid bäckenbottenbesvär. Det behövs till exempel tydliga remitteringsvägar, och patienterna behöver veta vart de ska vända sig i första hand. Om ni saknar ett multiprofessionellt arbetssätt lokalt bör ni ta fram rutiner för remittering till ett multiprofessionellt team någon annanstans.

Socialstyrelsen har tagit fram fem indikatorer för området eftervård. Med dem följer vi upp

• förutsättningar för bedömning av vårdbehov efter förlossning i mödrahälsovården (indikator 5)
• tillgång till multiprofessionell bedömning, behandling och rehabilitering av bäckenbottenbesvär efter förlossning (indikator 6.1)
• patienter med bäckenbottenbesvär 18 månader efter förlossning (indikator 6.2)
• strukturerad tidig uppföljning i mödrahälsovården efter förlossning (indikator 7)
• besök på akutmottagning med anledning av besvär relaterade till förlossning och tiden efter (indikator 8).