Neurofibromatos typ 1

Sjukdom/tillstånd

Neurofibromatoser är sjukdomar som tillhör gruppen ärftliga tumörsyndrom. De karaktäriseras av att det utvecklas godartade bindvävstumörer längs nervrötterna och de perifera nerverna. Det finns tre typer av neurofibromatoser som går att avgränsa från varandra: neurofibromatos typ 1 (NF1), neurofibromatos typ 2 (NF2) och schwannomatos.

Neurofibromatos typ 1 (NF1), som beskrivs i den här texten, är den vanligaste formen av neurofibromatos och även det vanligaste neurokutana syndromet. Neurokutana syndrom är tillstånd med tillväxt av tumörvävnad i huden, nervsystemet och andra organ. NF1 tillhör också en större sjukdomsgrupp som kallas RASopatier eller RAS-MAPK-syndrom. Detta är syndrom som uppstår till följd av förändringar i en signalväg i kroppens celler (se under Orsak).

Typiska symtom hos personer med NF1 är ett flertal släta fläckar som är mörkare än huden i övrigt (café-au-lait-fläckar), godartade bindvävstumörer (neurofibrom) och ofarliga pigmentknutor på ytan av ögats regnbågshinna, iris (Lischs noduli). NF1 är en sjukdom som kan påverka flera olika organ. Symtomen varierar i art och svårighetsgrad. Det innebär att personer med NF1 kan ha mycket olika symtom, även inom samma familj. NF1 medför också en ökad risk för cancer, särskilt tumörer som uppstår i de perifera och centrala nervsystemen.

Det finns ingen botande behandling för NF1. Personer med lindriga symtom kan klara sig utan några behandlingsinsatser. För personer med allvarligare symtom inriktas behandlingen på att lindra symtomen och kompensera för de eventuella funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till. En del neurofibrom i huden kan opereras bort eller avlägsnas med laser. Andra tumörtyper kan kräva olika operationer beroende på var de uppstår. En del barn kan få läkemedelsbehandling.

NF1 beskrevs första gången av den tyska läkaren Friedrich von Recklinghausen år 1882. Fram till 1980-talet kallades tillståndet von Recklinghausens sjukdom.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns ett separat informationsmaterial om neurofibromatos typ 2. Andra syndrom som ingår i gruppen RASopatier är till exempel Noonans syndrom, kardiofaciokutant syndrom, Costellos syndrom, Noonans syndrom med multipla lentigines och neurofibromatos typ 1-liknande (Legius) syndrom.

Förekomst

Omkring 50 per 100 000 nyfödda barn har NF1, och uppskattningsvis finns sjukdomen hos 30 per 100 000 invånare. I Sverige föds ungefär 50 barn med sjukdomen årligen. Sannolikt finns det cirka 3 000 personer med NF1 i landet. Sjukdomens svårighetsgrad varierar märkbart och det kan finnas personer med lindriga symtom som inte fått någon diagnos.

Orsak

NF1 orsakas av sjukdomsorsakande varianter (mutationer) i genen NF1 på den långa armen av kromosom 17 (17q11.2). NF1 är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteinet neurofibromin, som fungerar som en tumörsuppressor. Neurofibromin har en bromsande funktion i en signalväg som kallas RAS-MAPK (rat sarcoma/mitogen activated protein kinase).

RAS-MAPK-signalvägens uppgift är att bidra till att reglera celltillväxt och celldifferentiering framförallt i nervsystemet. Celldifferentiering är den process där celler utvecklas till olika celltyper med specifika funktioner. RAS-MAPK-signalvägen är viktig vid cellsignalering, en livsnödvändig process som gör att celler kan kommunicera med varandra och reagera på stimuli utanför cellväggen, till exempel tillväxtfaktorer. Tillväxtfaktorer är proteiner som främjar celldelning och tillväxt.

Förändringar i NF1-genen leder till att neurofibrominets bromsande funktion försämras. Det bidrar i sin tur till en överaktiv RAS-MAPK-signalväg, vilket ökar cellernas tillväxt och överlevnad och därmed risken för tumörutveckling.

Störningar i signalvägen RAS-MAPK kan ge upphov till flera syndrom. Dessa syndrom kallas RASopatier eller RAS-MAPK-syndrom. Alla RASopatier orsakas av sjukdomsorsakande varianter i någon av de gener som styr tillverkningen av signalproteiner i RAS-MAPK-signalvägen.

Översikt över RAS-MAPK-signalvägen, med olika syndrom som beror på sjukdomsorsakande varianter i de gener som styr produktionen av olika signalproteiner.

Cellsignaleringen i RAS-MAPK-signalvägen är viktig för utvecklingen av nervsystemet. Om proteinet neurofibromin inte fungerar normalt på grund av en sjukdomsorsakande variant i NF1-genen, kan utvecklingen påverkas. Personer med NF1 kan därför ha till exempel inlärnings­svårigheter, försenad talutveckling, adhd eller autism. 

Tumörutveckling vid NF1

Personer med NF1 har en starkt ökad risk att utveckla vissa typer av tumörer på grund av RAS-MAPK-signalvägens bristande kontroll av cell­tillväxt och cell­delning. Vid NF1 finns det i samtliga celler i kroppen en normal, fungerande NF1-gen tillsammans med en icke-fungerande NF1-gen med en sjukdomsorsakande variant. Genvarianten är antingen nedärvd eller har uppstått som en nymutation. Kontrollen av celldelning upprätthålls då i båda fallen av en enda fungerande NF1-gen, vilket är tillräckligt för att det inte ska uppstå tumörer. Om den enda fungerande genen slumpmässigt förändras i en cell kommer den cellen att helt sakna fungerande NF1-gen. Celler som har två förändrade NF1-gener får sämre förmåga att kontrollera celltillväxt, vilket kan ge upphov till tumörer. Från det centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg) utgår perifera nerver till kroppens olika delar. Om en andra genförändring uppstår i de perifera nervernas stödceller (schwanncellerna), uppkommer neurofibrom.

Ärftlighet

NF1 nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har syndromet, det vill säga har en normal gen och en sjukdomsorsakande variant av en gen, är sannolikheten att få syndromet 50 procent för såväl söner som döttrar. De barn som inte har fått den sjukdomsorsakande genvarianten får inte syndromet och för det inte heller vidare.

NF1 har så kallad fullständig penetrans, vilket innebär att alla som har den sjukdomsorsakande genvarianten uppvisar tecken på sjukdom. Uttrycksgraden (expressiviteten) kan dock variera.

Autosomal dominant nedärvning.

Hos ungefär hälften av alla med NF1 har sjukdomen uppkommit som en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant av genen NF1 (nymutation). Genvarianten har då oftast uppstått i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig, och kan därmed föras vidare till nästa generation med ett autosomalt dominant nedärvningsmönster.

I sällsynta fall uppkommer genvarianten först efter att det befruktade ägget delat sig några gånger. Då finns genförändringen inte i alla kroppens celler. Detta kallas somatisk mosaicism. Om den sjukdomsorsakande genvarianten finns i få celler kan symtomen bli lindrigare.

Symtom

NF1 är en sjukdom som påverkar flera olika organ, framförallt huden och nervsystemet. I princip alla vuxna med NF1 har neurofibrom i huden. Symtom från skelettet och andra organ är också vanliga.

Personer med NF1 har mycket olika kombinationer av symtom och sjukdomens svårighetsgrad varierar avsevärt, även inom samma familj. Alla utvecklar inte alla symtom. Symtomen påverkas också av personens ålder. NF1 är en fortskridande (progressiv) sjukdom såtillvida att antalet neurofibrom i huden tenderar att öka med åldern. Det finns också risk för allvarliga symtom hos vuxna.

Hud

Från tidig barndom har nästan alla med NF1 flera café-au-lait-fläckar, släta fläckar som är mörkare än huden i övrigt. Fläckarna kan vara synliga redan vid födseln eller utvecklas under det första levnadsåret. Storleken på fläckarna ökar i takt med att barnet växer och blir äldre.

Majoriteten har också fräknar i armhålor och ljumskar. Fräknarna uppstår gradvis efter femårsåldern och antalet ökar med stigande ålder.

De flesta vuxna som har NF1 utvecklar neurofibrom, vilket är godartade bindvävstumörer som utgår från hudnervernas stödjevävnad. De ser ut som små knutor på huden och kan ibland klia eller vara ömma. Oftast sitter neurofibromen på eller precis under huden. Vanligtvis uppstår neurofibromen under och efter puberteten, och de ökar i antal under hela livet. Enstaka vuxna med NF1 kan ha tusentals neurofibrom som kan orsaka betydande besvär.

Nervsystemet

Neurofibrom kan också uppstå i nerver nära ryggmärgen eller på andra ställen i kroppen.

Hälften av alla med NF1 har plexiforma neurofibrom, vilka är medfödda tumörer som växer längs större nerver. De sprider sig från nerverna till omkringliggande vävnad utan tydliga avgränsningar. Plexiforma neurofibrom kan uppstå varsomhelst i kroppen.

Stora plexiforma neurofibrom är ibland synliga för blotta ögat, men en del djupt belägna plexiforma neurofibrom kan endast upptäckas vid en magnetkameraundersökning (MR). De är inte alltid synliga hos nyfödda, men kan växa i storlek under barndomen.

Plexiforma neurofibrom kan orsaka smärta genom att de trycker mot nerver. Känselstörningar och funktionsstörningar som till exempel svaghet är andra symtom som kan orsakas av plexiforma neurofibrom. Tryck på ryggmärgen eller nerver kan ge neurologiska symtom som domningar (parestesier), svaghet eller i sällsynta fall förlamning (pares).

Plexiforma neurofibrom medför en högre risk att utveckla elakartade tumörer (se avsnitt Maligna tumörer). Den smärta som är vanlig hos vuxna med NF1 kan ibland vara ett tecken på maligna tumörer. Även andra neurologiska symtom som svaghet och känselstörningar kan orsakas av cancertumörer i perifera nerver.

Ögon

Många barn med NF1 får Lischs noduli, som är pigmentknutor på ytan av ögats regnbågshinna, iris. Lischs noduli är ofarliga (godartade) och påverkar inte synen.

Det är också vanligt med förändringar i koroidea, ögats åderhinna, vilka inte ger några symtom. Förändringarna kan ses som ljusa, ojämna fält vid ögonundersökningar som OCT (optical coherence tomography) och NIR (near infrared reflectance).

En del barn med NF1 får tumörer längs med synnerven från ögat till hjärnan. Dessa tumörer kallas opticusgliom och är godartade. Hos färre än hälften av dem som utvecklar opticusgliom kan tumörerna leda till synnedsättning genom att de trycker mot synnerven. Opticusgliom uppstår endast under barndomen och personer som inte har fått symtom som barn kommer inte heller att få det senare.

Skelett

Personer med NF1 är vanligtvis något kortare än förväntat, och huvudomfånget är ofta större än förväntat. Sned rygg (skolios) i lindrig form är vanligt, men skoliosen kan bli svårare under barndomen.

Ett fåtal (cirka 5 av 100) barn med NF1 har skelettavvikelser i form av en böjning av underbenet eller en falsk led (pseudoartros). Dessa avvikelser uppstår ofta under tidig barndom.

Kilbenet (os sphenoidale) är en del av ansiktsskelettet i ögonhålans (orbitans) nedre del. Hos personer med NF1 kan kilbenet ha en avvikande form som kan vara orsakad av ett plexiformt neurofibrom i ögonhålan. Denna avvikelse kallas sfenoid dysplasi.

Minskad bentäthet (osteopeni) eller benskörhet (osteoporos) är vanligt bland både män och kvinnor.

Utveckling

En något försenad motorisk utveckling är vanligt bland barn med NF1.

Fler än hälften har inlärningssvårigheter. Barnen kan ha nedsatt förmåga att identifiera och organisera former, objekt och detaljer (visuospatiala färdigheter). De kan även ha nedsatt förmåga att tolka synintryck (visuoperceptuella färdigheter). Svårigheterna kan också vara kopplade till exekutiva förmågor som att planera, ta initiativ och genomföra aktiviteter.

Personer med NF1 kan även ha svårigheter med koncentration och uppmärksamhet. Många med NF1 har adhd. Även autism förekommer. Svårighetsgraden varierar mellan olika individer. Symtomen på adhd är ofta uttalade, medan de autistiska symtomen vanligen är lindriga. Dessa symtom kan både var för sig och i kombination bidra till svårigheter med skolgången för barn med NF1.

Barn med NF1 kan ha försenad talutveckling. Ungefär en tredjedel har talavvikelser även som vuxna. Talsvårigheterna innefattar avvikelser i röstkvaliteten som ”knarrande” röst eller nasalt tal, svårigheter att reglera tonhöjden, uttalssvårigheter och störningar i talrytmen med avvikande pauser och betoningar. Typen av talavvikelser och svårighetsgraden varierar. Talsvårigheterna kan ha konsekvenser i sociala sammanhang.

Forskningen om vuxna med NF1 är hittills (2022) begränsad. Därmed saknas ännu kunskap om den kognitiva utvecklingen senare i livet. Senare studier talar dock för att demens är vanligare hos vuxna med NF1 än i befolkningen i övrigt.

Övriga symtom

Högt blodtryck (hypertoni) förekommer vid NF1 och kan orsakas av förträngning (stenos) i njurarnas artärer eller av särskilda tumörer som kan frisätta ämnen som höjer blodtrycket. Även vanlig (primär) hypertoni förekommer. 

Vid NF1 kan en eller ett flertal glomustumörer uppstå. Glomustumörer är små tumörer i fingertopparna. De uppstår ofta under naglarna och är vanligtvis osynliga, men kan orsaka avsevärd smärta och göra fingertopparna köldkänsliga. De kan leda till påtagliga funktionsnedsättningar då en intensiv smärta och ömhet i fingertopparna kan göra det svårt att utföra vardagssysslor och arbeta med händerna.

Kvinnor med NF1 har oftast komplikationsfria graviditeter. Det är dock något vanligare med havande­skaps­förgiftning samt avlossning av moderkakan hos kvinnor med NF1 än hos andra mödrar. Att kvinnor med NF1 förlöses med kejsarsnitt är också något vanligare.

Maligna tumörer

NF1 är ett cancerpredisponerande syndrom. Det innebär att risken för att utveckla maligna tumörer (cancer) är förhöjd bland personer med syndromet (se under Orsak). Den förhöjda cancerrisken leder till att livslängden kan vara kortare än förväntad för personer med NF1.

Cancertumörer kan uppkomma i nervsystemet. Hos barn är hjärntumörer vanligast. Maligna perifera nervskidetumörer uppkommer oftast under de tidiga vuxenåren, men kan ibland uppkomma såväl under tonåren som senare i medelåldern. Dessa tumörer utvecklas vanligtvis från befintliga plexiforma neurofibrom och leder till ökad dödlighet, särskilt bland unga vuxna.

Kvinnor med NF1 har en ökad risk att få bröstcancer. Jämfört med andra kvinnor är risken mest förhöjd före 40 års ålder. Efter 50 års ålder har risken utjämnats och är densamma som för övriga kvinnor. 

Gastrointestinala stromacellstumörer (GIST) är tumörer som kan utgå från olika delar av mag-tarmkanalen. De flesta GIST är godartade och ger inga symtom, men de kan också vara aggressiva med akuta symtom och bilda dottertumörer (metastasera). Hos personer med NF1 brukar GIST uppstå runt 60 års ålder. GIST kan ge olika symtom som magsmärtor, blodbrist (anemi), illamående och viktnedgång. Tumörerna uppstår ofta i tunntarmen och kan vara svåra att kartlägga.

Diagnostik

NF1 misstänks vid förekomst av flera café-au-lait-fläckar, neurofibrom eller andra symtom som är typiska för sjukdomen.

I de flesta fall kan NF1 diagnostiseras baserat på specifika kriterier:

Diagnostikkriterier A

En person som inte har någon förälder som har fått diagnosen NF1 uppfyller de diagnostiska kriterierna för NF1 om två eller flera av följande kliniska kriterier finns:

• Sex eller fler café-au-lait-fläckar som är över 5 mm i diameter på det bredaste stället hos barn före puberteten och över 15 mm i diameter på det bredaste stället hos personer som passerat puberteten
• Fräknar i området i och kring armhålorna eller ljumskarna
• Minst två neurofibrom oavsett typ, eller ett plexiformt neurofibrom
• Opticusgliom
• Två eller fler Lischs noduli, eller två eller fler koroidala förändringar
• En tydlig skelettavvikelse som sfenoiddysplasi (förändring av kilbenet i ögonhålorna), en böjning av underbenet eller en falsk led (pseudoartros)
• En sjukdomsorsakande variant i NF1-genen kan påvisas via ett blodprov.

Undantag:

• Om personen endast har café-au-lait-fläckar samt fräknar i armhålor och ljumskar är diagnosen sannolikt NF1, men det kan i undantagsfall vara någon annan diagnos, såsom Legius syndrom. Minst en av de två olika pigmentförändringarna finns vanligen på båda sidor av kroppen vid NF1, men även ensidiga förändringar kan förekomma till exempel vid mosaicism (se Ärftlighet).
• Sfenoid dysplasi är inte ett separat kriterium om det orsakas av ett plexiformt neurofibrom i ögonhålan.

Diagnostikkriterier B

Ett barn till en förälder som uppfyller kriterierna under punkt A får diagnosen NF1 om ett eller flera av kriterierna under punkt A uppfylls.

DNA-analys

Diagnosen bekräftas med DNA‑analys. Genetiska tester kan identifiera sjukdomsorsakande varianter i NF1-genen hos de flesta, men inte alla, med symtom på NF1. De kan därför inte helt utesluta sjukdomen hos individer som inte uppfyller de kliniska kriterierna.

DNA-analys är särskilt viktig för att ställa diagnos på små barn med misstänkt NF1 som ännu inte uppfyller de kliniska kriterierna fullt ut.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att erbjuda genetisk vägledning. Det innebär information om syndromet och hur det ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma syndrom.

Vid ärftliga sjukdomar och syndrom där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen kan i vissa fall anlagsbärardiagnostik, fosterdiagnostik och preimplantatorisk genetisk diagnostik/testning (PGD/PGT) utföras.

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar NF1. Personer med lindriga symtom kan klara sig utan några behandlingsinsatser. För personer med svåra symtom inriktas behandlingen på att lindra symtomen och kompensera för de eventuella funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till. Tumörer behandlas på olika sätt beroende på typ, storlek, stadie och placering i kroppen.

Barn med NF1 undersöks och kontrolleras regelbundet av flera olika specialister som samarbetar i multidisciplinära team. De olika behandlingsinsatserna behöver samordnas.

Alla barn med NF1 följs upp årligen upp till 10 års ålder av en barnläkare och oftalmolog (ögonläkare). Om inga komplikationer som plexiforma neurofibrom, skolios eller opticusgliom uppstått kan uppföljningarna därefter glesas ut till vartannat år.

I de sena tonåren (vid 16–18 års ålder) rekommenderas en magnetkameraundersökning (MR) av hela kroppen för att kunna upptäcka djupt sittande plexiforma neurofibrom och följa eventuell tumörutveckling.

Vuxna med NF1 bör följas av specialister och primärvården.

Hud

Café-au-lait-fläckar och fräknar ger inga symtom och behandlas därför inte. Neurofibrom i huden kan opereras bort eller avlägsnas med laserbehandling.

Nervsystemet

Plexiforma neurofibrom eller andra djupt sittande neurofibrom kan opereras om de ger symtom som smärta, eller om det finns misstanke om maligna tumörer. Operationerna genomförs av olika specialister beroende på var tumörerna är belägna. Vanligen är det svårt att helt avlägsna plexiforma neurofibrom utan att skada nerver eller andra organ. Målsättningen är därför att ta bort den symtomgivande delen av tumören med så få skador som möjligt på intilliggande vävnad.

Barn kan få läkemedelsbehandling för plexiforma neurofibrom med MEK-hämmaren selumetinib. MEK-hämmare är en grupp läkemedel som blockerar effekten av förändrade proteiner i den påverkade RAS-MAPK-signalvägen (se under Orsak). Hos barn med NF1 kan MEK-hämmare minska tillväxten av och storleken på plexiforma neurofibrom. Vanligen minskar läkemedlen också den smärta som plexiforma neurofibrom kan orsaka.

Ögon

Lischs noduli och koroidala förändringar ger inga symtom och behandlas därför inte. Opticusgliom ger i ungefär hälften av fallen inga symtom och behandlas då inte. Om synskärpan försämras kan cytostatikabehandling ges.

Skelett

Skolios hos personer med NF1 är vanligtvis lindrig och brukar inte kräva någon behandling. Hos barn kontrolleras ryggen vid varje läkarbesök för att diagnostisera möjlig skolios så tidigt som möjligt. Vid svårare symtom bedömer en ryggortoped behovet av behandling med korsett eller operation. Falsk led (pseudoartros) opereras av en ortoped med särskild kunskap om denna typ av avvikelse.

Utveckling

En neuropsykologisk utredning och en utredning av barnets kognitiva utveckling görs så tidigt som möjligt. Därigenom kan barnet mötas utifrån hans eller hennes förutsättningar. Likaså kan han eller hon erbjudas rätt insatser och stöd vid eventuella inlärningssvårigheter och andra svårigheter som kan uppstå under skolgången. Omkring hälften av alla barn med sjukdomen behöver specialpedagogiska insatser i förskola och skola.

Vid misstanke om som adhd eller autism görs en neuropsykiatrisk utredning.

Maligna tumörer

Maligna tumörer (cancer) behandlas av specialister på cancerbehandling (onkologer). Behandlingen avgörs baserat på tumörens typ, storlek, stadie och placering i kroppen.

De vanligaste behandlingarna är operation, strålbehandling och cytostatika, antingen var för sig eller i kombination. Vissa typer av tumörer kan också behandlas med målinriktade cancerläkemedel, hormonbehandling eller immunterapi.

Tidig diagnos kan vara avgörande för möjligheten till effektiv behandling. Det är därför viktigt att personer med NF1, liksom föräldrar och vårdpersonal, är uppmärksamma på nya symtom.

Övrigt

Personer med NF1 kan behöva habiliterande insatser. Insatserna görs med stöd av ett tvärprofessionellt team som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar. Syftet med de habiliterande insatserna är att personer med funktions­ned­sättningar ska leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

Tal-, språk- och kommunikationsförmågan varierar hos barn med NF1. Vid behov får föräldrar och andra personer i barnets närhet utbildning och vägledning i att stimulera barnets språk och använda alternativa kommunikationsvägar (AKK) för att ge barnet förutsättningar att förstå och uttrycka sig utifrån sin förmåga.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. Exempel på insatser är kontaktfamilj, stödfamilj, avlösarservice eller korttidsboende.

Familjen bör erbjudas psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Barnen och ungdomarna själva bör också vid behov erbjudas fortlöpande stöd av psykolog utifrån ålder och mognad. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan vara värdefullt.

Vuxna

Vuxna med NF1 bör följas upp av exempelvis en neurolog, neurokirurg, hudläkare eller onkolog med kunskap om NF1. Det bör göras åtminstone var tredje år, och årligen inom primärvården.

Alla vuxna med sjukdomen bör känna till den förhöjda cancerrisken och vilka symtom maligna tumörer kan ge. Om nya symtom uppstår bör personer med NF1 utredas skyndsamt.

Gravida kvinnor med NF1 följs av specialistmödravården.

På grund av ökad risk för benskörhet är det viktigt för personer med NF1 att säkerställa att de får tillräckligt med kalk genom kosten. D-vitamintillskott bör tas vintertid. Från 40-årsåldern är det också viktigt att undersöka bentätheten (kalkhalten i skelettet) hos båda män och kvinnor. Det görs med DXA-teknik (dual energy x-ray absorptiometry). Vid behov ges läkemedelsbehandling mot benskörhet.  

Arbetsförmedlingen ger vägledning vid funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan. Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan.

Forskning

Forskning om NF1 bedrivs världen över. I flera studier prövas effekten av nya cancerläkemedel på NF1-tumörer.

I Sverige pågår forskning om NF1 vid flera universitet och universitetssjukhus. Vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, pågår forskning om neurofibrom i huden. Vid Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, Stockholm, studeras cancer hos barn med NF1. Vid Skånes universitetssjukhus i Lund studeras behandling av plexiforma neurofibrom och kognitiv påverkan av sådan behandling.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: neurofibromatosis type 1.

Databasen EU Clinical Trials Register drivs av EU:s läkemedelsmyndighet EMA som samlar information om europeiska kliniska studier, se clinicaltrialsregister.eu, sökord: neurofibromatosis type 1.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: neurofibromatosis type 1.

Resurser

Kunskap om NF1 och resurser för diagnostik finns på avdelningarna för klinisk genetik vid universitetssjukhusen.

Utredning och uppföljning görs av behandlande läkare inom till exempel barnneurologi. Vuxna med NF1 som inte har några komplikationer bör följas upp vid regionsjukhus men rutinerna varierar.

Expertteam för neurofibromatoser som är knutet till Centrum för sällsynta diagnoser Väst finns vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Teamet har särskild kompetens inom diagnostik, utredning och behandling av neurofibromatoser, se Expertteamet för neurofibromatoser.

NF1 ingår i nätverket ERN GENTURIS för sällsynta tumörsjukdomar.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om neurofibromatos typ 1:

Intresseorganisationer

NF-förbundet i Sverige har som målsättning att förbättra levnadsvillkoren för personer med neurofibromatoser, främja forskning och utveckling, samt sprida information, e-post info@nf-forbundet.se, nf-forbundet.se.

CTF, Children’s Tumor Foundation, är en amerikansk organisation som verkar för att främja forskning och sprida kunskap om neurofibromatoser, och därigenom förbättra behandling och omhändertagande, se ctf.org. CTF har också ett europeiskt nätverk, se ctfeurope.org.

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: neurofibromatosis type 1.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

INFER (International NF Educational Resources), som är en del av organisationen CTF (se Intresseorganisationer), har producerat en serie webbinarier om neurofibromatos för hälso- och sjukvårdspersonal. Serien består av föreläsningar av ledande neurofibromatosexperter och avhandlar olika aspekter av behandling av neurofibromatos, se INFER Masterclasses in NF.

Det europeiska referensnätverket ERN GENTURIS har tagit fram behandlingsriktlinjer för tumörer vid neurofibromatos typ 1, Tumour surveillance guidelines for individuals with neurofibromatosis type 1, samt ett rekommenderat vårdflöde för sjukdomen, NF1 care pathway. På ERN GENTURIS webbplats finns också flera inspelade webbinarier om neurofibromatos typ 1.

• OMIM, Online Mendelian Inheritance in Man, omim.org, sökord: Neurofibromatosis, type 1
• GeneReviews (University of Washington), genereviews.org, sökord: Neurofibromatosis 1
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: Neurofibromatosis type 1.

Litteratur

Alivuotila L, Hakokari J, Visnapuu V, Korpijaakko-Huuhka AM, Aaltonen O, Happonen RP et al. Speech characteristics in neurofibromatosis type 1. Am J Med Genet A 2010; 152A: 42–51. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.33178

Andersson J, Sihto H, Meis-Kindblom JM, Joensuu H, Nupponen N, Kindblom LG. NF1-associated gastrointestinal stromal tumors have unique clinical, phenotypic, and genotypic characteristics. Am J Surg Pathol 2005; 29: 1170–1176. https://doi.org/10.1097/01.pas.0000159775.77912.15

de Blank PMK, Fisher MJ, Liu GT, Gutmann DH, Listernick R, Ferner RE et al. Optic pathway gliomas in neurofibromatosis type 1: An update: Surveillance, treatment indications, and biomarkers of vision. J Neuroophthalmol 2017; 37 Suppl 1: S23–S32. https://doi.org/10.1097/wno.0000000000000550

Carton C, Evans DG, Blanco I, Friedrich RE, Ferner RE, Farschtschi S et al. ERN GENTURIS NF1 Tumour Management Guideline Group. ERN GENTURIS tumour surveillance guidelines for individuals with neurofibromatosis type 1. EClinicalMedicine 2023: 56: 101818. https://doi.org/10.1016/j.eclinm.2022.101818

Cawthon RM, Weiss R, Xu GF, Viskochil D, Culver M, Stevens J et al. A major segment of the neurofibromatosis type 1 gene: cDNA sequence, genomic structure, and point mutations. Cell 1990; 62: 193–201. https://doi.org/10.1016/0092-8674(90)90253-b

Chisholm AK, Haebich KM, Pride NA, Walsh KS, Lami F, Ure A et al. Delineating the autistic phenotype in children with neurofibromatosis type 1 Mol Autism 2022; 13: 3. https://doi.org/10.1186/s13229-021-00481-3

Elefteriou F, Kolanczyk M, Schindeler A, Viskochil DH, Hock JM, Schorry EK et al. Skeletal abnormalities in neurofibromatosis type 1: approaches to therapeutic options. Am J Med Genet A 2009; 149A: 2327–2338. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.33045

Gutmann DH, Ferner RE, Listernick RH, Korf BR, Wolters PL, Johnson KJ. Neurofibromatosis type 1. Nat Rev Dis Primers 2017; 3: 17004. https://doi.org/10.1038/nrdp.2017.4

Hyman SL, Shores EA, North KN. Learning disabilities in children with neurofibromatosis type 1: subtypes, cognitive profile, and attention-deficit-hyperactivity disorder. Dev Med Child Neurol 2006; 48: 973–977. https://doi.org/10.1111/j.1469-8749.2006.tb01268.x

Jouhilahti E-M, Peltonen S, Heape AM, Peltonen J. The pathoetiology of neurofibromatosis 1. Am J Pathol 2011; 178: 1932–1939. https://doi.org/10.1016/j.ajpath.2010.12.056

Kallionpää RA, Valtanen M, Auranen K, Uusitalo E, Rinne JO, Peltonen S et al. Increased risk for dementia in neurofibromatosis type 1.Genet Med 2021; 23: 2219–2222. https://doi.org/10.1038/s41436-021-01261-3

Legius E, Messiaen L, Wolkenstein P, Pancza P, Avery RA, Berman Y et al. International Consensus Group on Neurofibromatosis Diagnostic Criteria (I-NF-DC). Revised diagnostic criteria for neurofibromatosis type 1 and Legius syndrome: an international consensus recommendation. Genet Med 2021; 23: 1506–1513. https://doi.org/10.1038/s41436-021-01170-5

Leppävirta J, Kallionpää RA, Uusitalo E, Vahlberg T, Pöyhönen M, Timonen S et al. The pregnancy in neurofibromatosis 1: A retrospective register-based total population study. Am J Med Genet A 2017; 173: 2641–2648. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.38372

Mallone F, Lucchino L, Giustini S, Lambiase A, Moramarco A. An update on choroidal abnormalities and retinal microvascular changes in neurofibromatosis type 1. Orphanet J Rare Dis 2022; 17: 223. https://doi.org/10.1186/s13023-022-02369-8

Peltonen S, Kallionpää RA, Rantanen M, Uusitalo E, Lähteenmäki PM, Pöyhönen M et al. Pediatric malignancies in neurofibromatosis type 1: A population-based cohort study. Int J Cancer 2019; 145: 2926–2932. https://doi.org/10.1002/ijc.32187

von Recklinghausen F. Über die multiplen Fibrome der Haut und ihre Beziehung zu den multiplen Neuromen. A Hirschwald, Berlin 1882.

Stewart DR, Sloan JL, Yao L, Mannes AJ, Moshyedi A, Lee CC et al. Diagnosis, management, and complications of glomus tumours of the digits in neurofibromatosis type 1. J Med Genet 2010; 47: 525–532. https://doi.org/10.1136/jmg.2009.073965

Uusitalo E, Leppävirta J, Koffert A, Suominen S, Vahtera J, Vahlberg T et al. Incidence and mortality of neurofibromatosis: a total population study in Finland. J Invest Dermatol 2015; 135: 904–906. https://doi.org/10.1038/jid.2014.465

Uusitalo E, Rantanen M, Kallionpää RA, Pöyhönen M, Leppävirta J, Ylä-Outinen H et al. Distinctive cancer associations in patients with neurofibromatosis type 1. J Clin Oncol 2016; 34: 1978–1986. https://doi.org/10.1200/jco.2015.65.3576

Wallace MR, Marchuk DA, Andersen LB, Letcher R, Odeh HM, Saulino AM et al. Type 1 neurofibromatosis gene: identification of a large transcript disrupted in three NF1 patients. Science 1990; 249: 181–186. https://doi.org/10.1126/science.2134734

Xu GF, O’Connell P, Viskochil D, Cawthon R, Robertson M, Culver M et al. The neurofibromatosis type 1 gene encodes a protein related to GAP. Cell 1990; 62: 599–608. https://doi.org/10.1016/0092-8674(90)90024-9

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit textunderlaget är professor, överläkare Sirkku Peltonen, Avdelningen för dermatologi och venereologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.