Könsstympning av flickor och kvinnor (tidigare också kallat omskärelse)

Socialstyrelsen använder numera enbart begreppet könsstympning. Det gör vi för att tydliggöra att ingreppet är en olaglig våldshandling, som inte kan jämföras med omskärelse av pojkar. Manlig omskärelse är en annan procedur, som är laglig i Sverige.

Om könsstympning

Könsstympning innebär att man skadar eller skär bort delar av de yttre könsorganen på flickor. Åldern när ingreppet utförs varierar, också typen av ingrepp, vem som utför det och förklaringarna till varför.

Kvinnlig könsstympning förekommer bland både kristna och muslimer. I Sverige har ledare inom de flesta trossamfund inklusive Sveriges Imamråd gemensamt tagit avstånd från traditionen i alla dess former.

Olika typer av könsstympning

WHO:s definition av kvinnlig könsstympning

Sedan 1997 delar WHO könsstympning in i fyra olika grundtyper:

• Typ 1: Förhuden på klitoris och/eller delar av, eller hela den synliga delen av klitoris skärs bort.
• Typ 2: Delar av – eller hela den synliga delen av klitoris skärs bort, tillsammans med hela eller delar av de inre och/eller yttre blygdläpparna.
• Typ 3: De yttre eller inre blygdläpparna sys ihop så att vaginalöppningen blir mindre. Endast en liten öppning lämnas för att släppa igenom urin och mensblod. Typ 3 kan både innebära att klitoris lämnas intakt eller att delar eller hela den synliga delen och/eller förhuden på klitoris skärs bort.
• Det finns också en fjärde typ som kan vara olika variationer av de beskrivna typerna 1–3 eller andra liknande procedurer som ”prickning”, där klitoris skadas med ett vasst föremål.

Typ 1, 2 och 4 (alltså blandtypen) är de vanligaste typerna av könsstympning i världen. Vid en klinisk undersökning är ofta gränserna mellan de olika typerna av ingrepp oklara. Det kan därför finnas svårigheter med att fastställa vilken typ av ingrepp som egentligen har gjorts.

Medicinska konsekvenser 

Det kan förekomma besvär från underlivet efter läkningen av ingreppet. Alla upplever inte nödvändigtvis problem, men många gör det. Besvären kan vara av olika svårighetsgrad. De kan också variera under uppväxten, puberteten och under livet som vuxen. Det kan handla om både fysiska, psykiska, sociala och sexuella besvär. 

Ingreppet kan orsaka besvärande ärrbildning, öka risken för infektioner och cystbildning något och ge problem med sex och samlevnad. Urinröret och urinvägarna kan ha skadats vilket i sin tur kan ge problem. Typ III kan ge problem i samband med menstruation och vid graviditet och förlossning. Inför en vaginal förlossning kan i ett lugnt skede av graviditeten en öppningsoperation ske i samråd med kvinnan.

Akuta skedet

Komplikationer i samband med själva ingreppet beror på under vilka förhållanden som ingreppet utförs. Traditionellt utförs ingreppet ofta under bristfälliga förhållanden. Chock, blodförlust, stelkramp, infektioner och psykiskt trauma förekommer. Utan tillgång till läkarvård händer det att flickor dör till följd av ingreppet.

Lagstiftning  

I Sverige är alla typer av könsstympning av flickor och kvinnor förbjudet enligt lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor.

Om man är bosatt i Sverige är det även olagligt att genomföra ingreppet utomlands. Brottet kan ge fängelse i lägst två och högst sex år.

Är brottet grovt, döms man till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska man särskilt ta hänsyn till om könsstympningen är särskilt omfattande eller om gärningen har orsakat livsfara eller allvarlig sjukdom eller om gärningsmannen i annat fall har visat synnerlig hänsynslöshet. Väldigt få fall går till domstol i Sverige.

Förebyggande arbete

Hälso- och sjukvården har en viktig roll när det gäller att förebygga att flickor som bor i Sverige utsätts för könsstympning, både här och i andra länder. Kunskap om könsstympning av flickor och kvinnor hos hälso- och sjukvårdspersonalen är viktig för det förebyggande arbetet.

En stor del av det förebyggande arbetet handlar om att ha en dialog med familjer som kommer från länder där könsstympning förekommer. Det handlar också om att ha kompetens för att på ett professionellt sätt bemöta flickor och kvinnor som varit utsatta, eller riskerar utsättas, för könsstympning.

Våga fråga!

Den viktigaste förebyggande uppgiften för hälso- och sjukvårdspersonal och socialtjänst är att våga fråga flickor och kvinnor med bakgrund från länder där könsstympning förekommer. För att kunna göra det på ett bra sätt krävs kompetens om frågan, utbildning och klinisk erfarenhet. Det krävs också att man är lyhörd och bemöter både enskilda och familjer på ett respektfullt vis.

Att en kvinna eller flicka är könsstympad kan tyda på att hon lever i en hederskontext och är utsatt för våld. För att förstå henne är det därför viktigt att ställa flera frågor om hennes situation. Om hon är ett barn behöver en orosanmälan övervägas. Se nedan för stöd i arbetet.

Rutiner för hur och när man ska fråga om könsstympning

Ett bra stöd för dig som personal är att det finns rutiner inom verksamheten för hur och när man ska ställa frågor om könsstympning. Regionerna har en viktig roll när det gäller att ta fram riktlinjer för hur vården och det förebyggande arbetet ska bedrivas.

Är du tjej eller kvinna och könsstympad?

Behöver du söka vård? För att få rätt hjälp kan du till exempel prata med en skolsköterska eller med ungdomsmottagningen. Du kan också vända dig till din barnmorska, gynekologisk mottagning eller din läkare på vårdcentralen. 

Ladda ner eller beställ

Kvinnlig könsstympning – samtalsstöd för socialtjänsten

Stödet riktar sig till dig som arbetar inom socialtjänsten och som möter, eller kan komma att möta, flickor och kvinnor som utsatts för könsstympning eller riskerar att könsstympas. Stödet består av flera delar: lagstiftning, kunskap om kvinnlig könsstympning, socialtjänstens roll samt bemötande.

Kvinnlig könsstympning – stöd för hälso- och sjukvårdens arbete

Det här materialet syftar till att öka kompetensen kring könsstympning av flickor och kvinnor hos personal inom hälso- och sjukvården. Materialet riktar sig i första hand till legitimerad personal som i sitt arbete möter flickor och kvinnor som är könsstympade, eller flickor som kanske riskerar att bli utsatta för könsstympning.

Om könsstympning av flickor och kvinnor – handledningsmaterial

Detta är en handledning som vänder sig till dig som i rollen som samhällskommunikatör eller hälsokommunikatör informerar eller undervisar nyanlända om kvinnlig könsstympning.

Inventering av vård för flickor och kvinnor som har varit utsatta för könsstympning – rapport

Detta är en slutrapport av Socialstyrelsens uppdrag att inventera den vård som erbjuds flickor och kvinnor som utsatts för könsstympning samt att analysera och bedöma i vilken utsträckning vården är jämlik mellan regioner.

Flickor och kvinnor i Sverige som kan ha varit utsatta för könsstympning – rapport

Rapporten syftar till att höja kompetensen kring kvinnlig könsstympning i hälso- och
sjukvården. Den ger en uppskattning av förekomsten av kvinnlig könsstympning och storleken på riskgruppen.

Barn som far illa eller riskerar att fara illa – vägledning

Denna vägledning syftar till att stödja, underlätta och förbättra hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens arbete när det gäller att uppmärksamma, bemöta och ta hand om barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa.

Att vilja se, vilja veta och att våga fråga – vägledning

Vägledningen syftar till att öka förutsättningarna inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten att upptäcka våldsutsatthet. En av uppgifterna har varit att utreda och beskriva under vilka förutsättningar det är motiverat att ställa frågor om våld..