Könsstympning och omskärelse av flickor och kvinnor

Könsstympning och omskärelse av flickor och kvinnor är en flera tusen år gammal tradition. Traditionen förekommer i en del länder i Afrika och i Mellanöstern och kan se olika ut i olika länder. Hälso- och sjukvården har en viktig roll när det gäller att förebygga att flickor som bor i Sverige utsätts för könsstympning, både här och i andra länder.

Om könsstympning

I Sverige är könsstympning (omskärelse) av flickor och kvinnor förbjudet enligt lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Om man är bosatt i Sverige är det även olagligt att genomföra ingreppet utomlands.

Könsstympning innebär att man skär bort delar av de yttre könsorganen på flickor. Åldern då ingreppet utförs varierar, liksom typen av ingrepp, vem som utför det och förklaringarna till varför. Kvinnlig könsstympning förekommer bland både kristna och muslimer. I Sverige har ledare inom de flesta trossamfund inklusive Sveriges Imamråd gemensamt tagit avstånd från traditionen i alla dess former.

Olika typer av könsstympning

WHO:s definition av kvinnlig könsstympning

Könsstympning omfattar alla kirurgiska ingrepp som rör borttagande delvis eller helt av de externa genitalierna eller annan åverkan på de kvinnliga könsdelarna av kulturella eller andra icke medicinska skäl.

WHO har definierat fyra olika typer av könsstympning (2008):

  • Typ I
    Borttagande av förhuden runt klitoris och/eller del av eller hela klitoris.
  • Typ II
    Delvis eller helt borttagande av klitoris samt partiellt eller totalt borttagande av de inre och yttre blygdläpparna.
  • Typ III
    Delvis eller fullständigt borttagande av yttre genitalia samt tillslutning/försnävning av vaginalöppningen (infibulation), med eller utan borttagande klitoris.
  • Typ IV
    Oklassificerade stympningar, allt som inte inkluderas i grupp I–III. Alla andra skadliga ingrepp i de kvinnliga könsorganen av icke-medicinska skäl, till exempel prickning, piercing, sticka med vasst föremål och skrapning.

Ungefär 90 procent av alla fall av könsstympning i världen gäller typ I, typ II och typ IV. Omkring 10 procent gäller typ III. Det är det mest omfattande ingreppet.

Vid en klinisk undersökning är ofta gränserna mellan de olika typerna av ingrepp oklara. Det kan därför finnas svårigheter med att fastställa vilken typ av ingrepp som egentligen har gjorts.

Medicinska konsekvenser 

Det kan förekomma besvär från underlivet efter läkningen av ingreppet. Alla upplever inte nödvändigtvis problem, men många gör det. Besvären kan vara av olika svårighetsgrad. De kan också variera under uppväxten, puberteten och under livet som vuxen. Det kan handla om både fysiska, psykiska, sociala och sexuella besvär. 

Ingreppet kan ge upphov till besvärande ärrbildning, viss ökad risk för infektioner och cystbildning samt problem med sex och samlevnad. Urinröret och urinvägarna kan ha skadats vilket i sin tur ge upphov till problem. Typ III kan innebära problem i samband med menstruation och vid graviditet och förlossning.

Akuta skedet

Komplikationer i samband med själva ingreppet beror på under vilka förhållanden som ingreppet utförs. Traditionellt utförs ingreppet ofta under bristfälliga förhållanden. Chock, blodförlust, stelkramp, infektioner och psykiskt trauma förekommer. Utan tillgång till läkarvård händer det att flickor dör till följd av ingreppet.

Lagstiftning  

Alla former av könsstympning av flickor och kvinnor är förbjudet enligt svensk lag sedan 1982. Brottet kan ge fängelse i högst fyra år.

Brottet ska bedömas som grovt om det har medfört livsfara, allvarlig sjukdom eller i annat fall inneburit ett synnerligen hänsynslöst beteende. För grovt brott döms till fängelse, lägst två och högst tio år.

Väldigt få fall går till domstol i Sverige. Det finns endast två fällande domar, från 2006. Båda de fallen gällde flickor som tagits till hemlandet för att genomgå ingreppet.

Förebyggande arbete

Hälso- och sjukvården har en viktig roll när det gäller att förebygga att flickor som bor i Sverige utsätts för könsstympning, både här och i andra länder. Kunskap om könsstympning av flickor och kvinnor hos hälso- och sjukvårdspersonalen är viktigt för det förebyggande arbetet. En stor del av det förebyggande arbetet handlar om att ha en dialog med familjer som kommer från länder där könsstympning förekommer. Det handlar också om att ha kompetens för att på ett professionellt sätt bemöta flickor och kvinnor som varit utsatta för könsstympning.

Våga fråga!

Den kanske viktigaste förebyggande uppgiften för hälso- och sjukvårdspersonal är att, när det är relevant, våga fråga flickor och kvinnor som är födda i länder där könsstympning förekommer. För att kunna göra det på ett bra sätt krävs kompetens om frågan, utbildning och klinisk erfarenhet. Det krävs också att man är lyhörd och bemöter både enskilda och familjer på ett respektfullt vis.

Rutiner för hur och när man ska fråga om könsstympning

Ett bra stöd för personalen är att det finns rutiner inom verksamheten för hur och när man ska ställa frågor om könsstympning. Regionerna har en viktig roll när det gäller att ta fram riktlinjer för hur vården och det förebyggande arbetet ska bedrivas.

Är du tjej eller kvinna och omskuren?

Behöver du söka vård? För att få rätt hjälp kan du till exempel prata med en skolsköterska eller med ungdomsmottagningen. Du kan också vända dig till din barnmorska, gynekologisk mottagning eller din läkare på vårdcentralen. 

Ladda ner eller beställ

Stöd i arbetet
Handledningsmaterial
Vägledning
Rapport
Inventering av vård för könsstympade kvinnor och flickorArtikelnummer: 2020-3-6632|Publicerad: 2020-03-31
Beställ

Socialstyrelsens utbildningsportal

Socialstyrelsen erbjuder kurser och utbildningar för dig som arbetar inom vård och omsorg. Utbildningsportalen fungerar inte i Internet explorer - använd en annan webbläsare, till exempel Chrome eller Firefox.
Senast uppdaterad:
Publicerad: