Rubinstein-Taybis syndrom

Synonymer Rubinstein-Taybi syndrome, RTS, RSTS
ICD-10-kod Q87.2D
Senast reviderad 2023-12-07
Ursprungligen publicerad 1997

Sjukdom/tillstånd

Rubinstein-Taybis syndrom orsakas vanligen av en nyuppkommen förändring i en av två gener som båda påverkar organens utveckling under fostertiden. Syndromet kännetecknas av kortväxthet, litet huvudomfång, intellektuell funktionsnedsättning och gemensamma utseendemässiga drag. Karaktäristiskt är att tummar och stortår är breda och pekar utåt. Symtomen och deras svårighetsgrad varierar mycket mellan olika personer, bland annat beroende på vilken av de två generna som är förändrad.

Det är vanligt med missbildningar i hjärta och njurar. Andra vanliga symtom är uppfödnings­svårigheter, infektionskänslighet, synnedsättning, hörselnedsättning, förstoppning samt symtom från luftvägar och urinvägar.  

Det finns ingen behandling som kan bota Rubinstein-Taybis syndrom. Vården är i stället inriktad på att behandla och lindra de olika symtom som förekommer. De flesta med syndromet behöver därför kontakt med flera olika medicinska specialister och med ett habiliteringsteam.

Syndromet beskrevs första gången år 1957 av de grekiska ortopederna J.P. Michail, J. Matsoukas och S. Theodouru. En mer ingående beskrivning av sju barn gjordes 1963 av den amerikanska läkaren Jack Herbert Rubinstein och den iransk-amerikanska läkaren Hooshang Taybi, vilka fick ge namn åt syndromet.

Andra sällsynta tillstånd kan ge symtom som liknar dem vid Rubinstein-Taybis syndrom. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns separata informationstexter om två av dessa tillstånd, Floating-Harborsyndromet och Wiedemann-Steiners syndrom.

Förekomst

Uppskattningsvis har ett till två av 100 000 födda barn Rubinstein-Taybis syndrom. Det innebär att det i Sverige varje år föds ett till två barn med syndromet. Man känner till ett 50-tal personer med syndromet i landet, men det faktiska antalet är troligtvis större.

Orsak

Rubinstein-Taybis syndrom uppstår i de flesta fall (hos cirka 60 procent) till följd av en sjukdoms­orsakande genvariant (mutation) i genen CREBBP på den korta armen av kromosom 16 (16p13.3). CREBBP är en mall för tillverkningen av (kodar för) ett protein kallat CREB-bindande protein (CREBBP).

Man känner i dag (2023) till fler än 500 varianter i genen CREBBP som orsakar syndromet. Hos cirka 10 procent av personerna med syndromet orsakas det av en förlust (deletion) av kromosomregion 16p13.3 som innefattar genen CREBBP.

Hos cirka 10 procent orsakas syndromet i stället av en förändring i genen EP300 på den långa armen av kromosom 22 (22q13). EP300 är en mall för tillverkningen av proteinet p300 som är ett enzym (histonacetyltransferas). Förändringarna i genen EP300 är nästan alltid punktmutationer. Det finns i dagsläget fler än 100 sjukdomsorsakande genvarianter i EP300 beskrivna.

Genförändringarna vid Rubinstein-Taybis syndrom leder till brist på eller en felaktig funktion av proteinerna CREBBP eller p300. Dessa proteiner har liknande molekylär struktur och funktion. Proteinerna reglerar aktiviteten hos andra gener (genuttrycket) genom att förändra kromosomernas packningsstruktur (kromatin-remodellering). På så vis kan olika gener antingen döljas eller göras tillgängliga så att deras genetiska kod kan läsas av. Uttrycket hos dessa gener påverkar i sin tur utvecklingen av flera olika organ under fosterstadiet. Symtomen är vanligen något lindrigare när Rubinstein-Taybis syndrom orsakas av förändringar i genen EP300 jämfört med i CREBBP.

Att den genetiska orsaken inte kan påvisas hos alla med Rubinstein-Taybis syndrom kan bero på att det finns andra ännu ej kartlagda sjukdomsorsakande genvarianter, till exempel i de icke-kodande delarna (intronerna) av generna CREBBP och EP300. Det är också möjligt att det finns andra gener som ger upphov till syndromet men som ännu inte har beskrivits som orsak, eller att det rör sig om felaktiga kliniska diagnoser.

Ärftlighet

Rubinstein-Taybis syndrom uppstår vanligtvis till följd av en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant av en gen (nymutation). Den nyuppkomna genetiska förändringen har då oftast skett i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med syndromet uppskattas då till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.

Ärftlighetsgången för syndromet är autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har syndromet, det vill säga har en normal kromosom eller gen och en förändrad kromosom eller gen, är sannolikheten att ärva syndromet 50 procent för såväl söner som döttrar. De barn som inte har fått deletionen eller den sjukdoms­orsakande genvarianten får inte syndromet och för den inte heller vidare.

Ärftlighetsmönstret vid autosomal dominant nedärvning.

Autosomal dominant nedärvning.

I sällsynta fall kan föräldrar som inte själva har syndromet få flera barn med Rubinstein-Taybis syndrom. En av föräldrarna kan då ha den sjukdoms­orsakande gen­varianten enbart i en del av sina köns­celler (germinal mosaicism). Föräldern har då inte själv syndromet, men förekomsten av genvarianten i könscellerna ökar sannolikheten att på nytt få ett barn med Rubinstein-Taybis syndrom.

När orsaken till Rubinstein-Taybis syndrom hos barnet är en deletion av kromosomregion 16p13.3 är det möjligt att en förälder är bärare av en balanserad kromosomavvikelse, utan förlust eller tillkomst av kromosommaterial. Föräldern har då inte själv några symtom, men det finns en ökad sannolikhet att få fler barn med syndromet, eftersom barnen kan ärva kromosomavvikelsen i obalanserad form.

Mer information om olika slags kromosomavvikelser finns i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd, se Kromosomavvikelser, en översikt.

Symtom

Symtomen vid Rubinstein-Taybis syndrom varierar mellan olika individer och kan vara av olika svårighetsgrad. Även personer som har precis samma genetiska förändringar kan ha olika symtom. När syndromet orsakas av en förändring i genen EP300 är symtomen vanligen något lindrigare.

Tillväxt och mag-tarmkanalen

Personer med Rubinstein-Taybis syndrom har generellt hämmad tillväxt som barn, och är som vuxna något kortare än den övriga befolkningen. Barnen föds vanligen med förväntad längd, vikt och huvudomfång, men hos en del är tillväxten hämmad redan under fosterlivet (prenatalt). För barn med syndromet som föds med förväntad storlek planar tillväxten ut under det första levnadsåret för både längd, vikt och huvudomfång.

Sug- och sväljreflexerna är svaga hos det lilla barnet. Tillsammans med låg muskelspänning (hypotonus) och svårigheter att samordna motoriken i munnen och svalget leder det ofta till matningssvårigheter. Detta kan bidra till att barnet inte ökar i vikt som förväntat. Det förekommer också gastroesofageal reflux som innebär att magsäckens innehåll kommer tillbaka upp i matstrupen. Refluxen medför att barnen ofta kräks, och kan också orsaka smärta och inflammation i matstrupen.

Många barn med syndromet har svår förstoppning, vilket i sin tur kan förvärra refluxen. Återkommande förstoppning kvarstår för många upp i vuxen ålder.

Puberteten inträffar vid förväntad ålder för unga med syndromet, men den förväntade tillväxtspurten i samband med puberteten uteblir vanligen. Slutlängden för män med syndromet är omkring 163 cm och för kvinnor omkring 151 cm. Många med syndromet utvecklar övervikt efter barnaåren. För pojkar sker detta vanligen redan före puberteten. Särskilda tillväxtkurvor för Rubinstein-Taybis syndrom finns publicerade, se ern-ithaca.eu.

Utseendemässiga drag

Barnen med syndromet har vanligtvis gemensamma utseendemässiga drag som blir tydligare ju äldre barnen blir. Tummar och tår är vanligen breda och pekar utåt. Karakteristiskt för ansiktsdragen är bland annat nedåtsluttande ögonspringor, markerade ögonbryn, långa ögonfransar och markerad näsrygg med nedåtböjd nästipp. I nyföddhetsperioden är det vanligt med en röd hudfläck (nevus simplex) i pannan.

De utseendemässiga dragen kan vara mindre tydliga när syndromet orsakas av en förändring i genen EP300.

Utveckling

Under de första levnadsåren märks det vanligen att barn med Rubinstein-Taybis syndrom inte följer den förväntade utvecklingen. Det syns genom att barnen är sena i sin motoriska utveckling, vilket innebär att de lär sig sitta, krypa och gå senare än sina jämnåriga. Barn med syndromet börjar i genomsnitt gå vid två till två och ett halvt års ålder. De kan också ha påverkad balans som gör att de har en lite klumpig och stel gång och går med benen brett isär. Många har överrörliga leder och slappa ledband, vilket också påverkar den motoriska utvecklingen.

Personer som har Rubinstein-Taybis syndrom orsakat av en förändring i genen CREBBP har vanligen en intellektuell funktionsnedsättning som är medelsvår till svår.

Hos personer med en sjukdomsorsakande förändring i genen EP300 är lindrig intellektuell funktions­nedsättning vanligare, och enstaka individer har ingen påverkan på den kognitiva förmågan.

Personer som har en intellektuell funktionsnedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande och påverkar i hög grad förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem. Den intellektuella funktions­nedsättningen påverkar också tal- och språkutvecklingen. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär den kognitiva funktionsnedsättningen svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Svårigheterna varierar avsevärt både beroende på graden av intellektuell funktionsnedsättning (lindrig, medelsvår eller svår) och graden av påverkan på till exempel språk och tal, motorik, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet, syn och hörsel samt förekomst av epilepsi.

Beteende

En del personer med Rubinstein-Taybis syndrom har autistiska symtom. De visar sig ofta genom att den sociala interaktionen inte fungerar som förväntat och barnen gärna drar sig undan från andra. Autism innebär nedsatt förmåga att kommunicera och delta i socialt samspel, begränsade intressen och aktiviteter samt ett stereotypt och repetitivt beteende.

Överkänslighet för ljud är vanligt bland personer med syndromet. De flesta har också stora koncentrationssvårigheter, nedsatt uthållighet och hyperaktivitet. Impulsivt beteende och humörsvängningar är vanligt, särskilt hos vuxna. Tvångsmässigt beteende kan också förekomma, ibland förknippat med mat och ätande.

Hjärta

En tredjedel av barnen med Rubinstein-Taybis syndrom har någon form av medfödd hjärt­missbildning. Vanligast är en öppning i skiljeväggen mellan hjärtats kamrar (ventrikelseptumdefekt, VSD) eller en kvarstående öppen förbindelse mellan vänstra lungartären och stora kroppspulsådern (ductus arteriosus persistens, PDA) som inte har slutits som förväntat efter fostertiden. Ibland förekommer en öppning i skiljeväggen mellan hjärtats förmak (förmaksseptumdefekt, ASD), förträngning av kroppspulsådern (coarctatio aortae) eller förträngning av pulmonalisklaffen mellan höger kammare och lungpulsådern (pulmonalisstenos). Mer ovanliga och komplicerade hjärtfel kan också förekomma.

Njurar, urinvägar och könsorgan

Ungefär hälften av alla med syndromet har någon form av missbildning i njurarna, urinvägarna eller de yttre könsorganen. Hos en del personer är urinledarna dubblerade (fyra i stället för två), vilket kan leda att det uppstår bakåtflöde av urin från urinblåsan upp i urinledarna (vesikoureteral reflux). Det kan i sin tur ge vidgat njurbäcken och en ökad risk för urinvägsinfektioner. Underutveckling eller avsaknad av en njure finns hos ett fåtal personer med syndromet.

Hos en del pojkar mynnar urinröret på undersidan av penis (hypospadi). Hos de flesta pojkar har testiklarna inte vandrat ned i pungen som förväntat, från sitt ursprungliga läge innanför ljumskarna i bukhålan (kryptorkism, testikelretention, retentio testis).

Det är sällsynt med missbildningar i könsorganen hos flickor med syndromet.

Andning och luftvägar

Andningssvårigheter och luftvägsinfektioner förekommer ofta hos personer med Rubinstein-Taybis syndrom. Framför allt under de första levnadsåren kan barnen få infektioner i lungorna på grund av att de lättare får ner maten i luftstrupen (aspiration). En del barn har astma.

Trånga övre luftvägar i kombination med liten haka och låg muskelspänning kan leda till snarkning och risk för upprepade andningsuppehåll under sömnen (obstruktiv sömnapné). Risken för andnings­uppehåll ökar om personen har övervikt.

Personer med Rubinstein-Taybis syndrom har ökad risk för komplikationer i samband med narkos, eftersom struphuvudet och luftvägarna lätt kollapsar.

Skelett

Breda och utåtvridna tummar och stortår är kännetecknande för Rubinstein-Taybis syndrom. Händerna kan vara korta och breda. Övriga fingrar kan vara breda och lillfingrarna böjda (klinodaktyli). Fötterna kan ha långt avstånd mellan stortå och nästa tå, överkorsande tår och låga fotvalv (plattfot, pes planus).

En del personer med syndromet har kotmissbildningar i ryggen, sned rygg (skolios) och insjunken bröstkorg (trattbröst). Kotmissbildningar i nacken och trånga förhållanden i bakre skallgropen kan påverka andning och/eller sväljning, på grund av tryck på hjärnstammen.

Hjärna och nervsystem

Förändringar i hjärnan kan förekomma vid Rubinstein-Taybis syndrom. Exempel är påverkan på hjärnbalken (corpus callosum) som förbinder de båda hjärnhalvorna i storhjärnan, påverkan på lillhjärnan och underutveckling av det område i hjärnan som tolkar luktintryck (luktbulben). Hos många med syndromet ses ett förändrat EEG-mönster vid en undersökning av hjärnans aktivitet (elektroencefalografi). Epilepsi finns rapporterat hos 10–25 procent av personer med Rubinstein-Taybis syndrom.

Ryggmärgen kan vara fäst längre ner än normalt i ryggmärgskanalen (fjättrad ryggmärg). De flesta får inga besvär av detta, men enstaka barn kan få symtom när de växer och ryggmärgen sträcks. Det kan då visa sig som smärta eller påverkan på musklerna i benen. Urinblåsans och tarmens funktion kan också påverkas.

Syn

Hos mer än två tredjedelar med syndromet är ögonen påverkade med till exempel snabba och ofrivilliga ögonrörelser (nystagmus), skelning (strabism), brytningsfel (astigmatism), nedhängande ögonlock (ptos), spalter (kolobom) eller trånga tårkanaler. Både grön starr (glaukom) och grå starr (katarakt) förekommer.

Hörsel

En del barn får en lindrig konduktiv hörselnedsättning till följd av upprepade infektioner i mellanörat. Det innebär att ljudvågorna inte går fram som förväntat genom mellanörat till innerörat. Det förekommer också sensorineural hörselnedsättning som innebär påverkan på hörselorganet eller hörselnerven.

Munhåla och tänder

Hos personer med syndromet är det vanligt att käkarna är små, och gomvalvet är V-format, högt och smalt. Tänderna sitter vanligtvis trångt. En del kan ha för få eller för många tänder. Enstaka tänder kan ha en annorlunda form med utbuktningar på tandens insida (talon cusp) som kan påverka bettet. Några barn har tänder redan när de föds.

Hud

Det är vanligt med ökad kroppsbehåring (hirsutism) och tendens att utveckla tjocka, upphöjda ärr (keloider) även efter små sårskador. Godartade hudtumörer kan förekomma.

Övrigt

Vid Rubinsteins-Taybis syndrom finns en ökad förekomst av de godartade tumörerna meningeom, som utgår från hjärnans hinnor, och pilomatrixom, som uppstår i hudens hårsäckar.

Havandeskapsförgiftning (preeklampsi) är av ännu okänd anledning förhållandevis vanligt hos mammor som väntar barn med Rubinstein-Taybis syndrom som är orsakat av förändringar i genen EP300.

Diagnostik

Diagnosen Rubinstein-Taybis syndrom misstänks om barnet har de karaktäristiska ansiktsdragen samt breda och snedställda tummar och stortår, i kombination med andra typiska symtom som kortväxthet, litet huvudomfång och försenad psykomotorisk utveckling. Ibland misstänks tillståndet redan vid födseln eller under de första levnadsmånaderna. I enstaka fall har diagnosen ställts redan hos fostret.

Hos mer än två tredjedelar av barnen kan diagnosen bekräftas med DNA-analys. Hos knappt en tredjedel fastställs diagnosen i stället baserat på kliniska symtom.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om syndromet och hur det ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma syndrom.

Vid ärftliga syndrom där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen kan i vissa fall anlagsbärardiagnostik, fosterdiagnostik och preimplantatorisk genetisk diagnostik/testning (PGD/PGT) utföras.

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar Rubinstein-Taybis syndrom. Behandlingen inriktas i stället på att lindra symtomen och förebygga medicinska komplikationer. Åtskilligt kan göras för att stödja och kompensera för de funktionsnedsättningar som syndromet leder till.

När diagnosen ställs görs en utförlig utredning eftersom olika delar av kroppen kan vara påverkade. Då de flesta personer med Rubinstein-syndrom har symtom från flera organsystem behövs regelbunden kontakt med olika barn- och vuxenspecialister, till exempel neurolog, hjärtläkare, mag-tarmspecialist (gastroenterolog), ögonläkare (oftalmolog), hörselläkare (audiolog), ortoped och/eller urolog. Tidiga habiliteringsinsatser är viktiga för att stötta barnens utveckling. Det är viktigt att insatserna för utredning, behandling, uppföljning och habilitering samordnas.

Tillväxt och mag-tarmkanalen

Barn som har symtom kopplade till ätsvårigheter, till följd av till exempel dålig tillväxt och viktuppgång, nedsatt munmotorik, gastroesofageal reflux eller återkommande luftvägsinfektioner, kan behöva nutritionsbehandling. Barnen utreds av ett team med specialister inom barn- och ungdomsmedicin, ofta i samarbete med barn- och ungdomshabilitering. I behandlingsteamet ingår förutom barnläkare ofta sjuksköterska, dietist och logoped. Logopeden utreder och behandlar sug-, tugg- och sväljsvårigheter. Även kontakt med fysioterapeut, arbetsterapeut och psykolog bör övervägas. Teamet ger råd om kost, träning och hjälpmedel som kan underlätta och stimulera ätandet, och bedömer också vilka andra insatser som behövs.

Barn och vuxna som inte kan få i sig tillräckligt med näring genom munnen kan få mat genom en sond via näsan. En del behöver sond under en längre tid. Då kan sonden i stället läggas genom bukväggen in till magsäcken (gastrostomi). Sonden ersätts ofta med en så kallad knapp (gastrostomiport).

Förstoppning och andra magbesvär utreds och behandlas vid behov av en gastroenterolog. Förstoppning kan behandlas med mjukgörande laxermedel, kost och fysisk aktivitet.

Gastroesofageal reflux behandlas i första hand med läkemedel som sänker surhetsgraden i magsaften. Hos små barn kan reflux och kräkningar minska om barnet får äta i en mer upprätt ställning, och om maten görs tjockare och ges i mindre portioner.

Utveckling

För barn som inte utvecklas som förväntat görs en utredning av en barnneurolog. Det görs även en neuropsykologisk utredning för att bedöma barnets kognitiva utveckling. Utredningen utförs så tidigt som möjligt och i god tid före skolstart, för att avgöra lämpligt stöd och skolform, så att barnet utifrån sina förutsättningar får rätt insatser. Utredningen kan behöva upprepas under barnets uppväxt.

Många barn med Rubinstein-Taybis syndrom har behov av specialpedagogiska insatser i förskola och skola. De flesta behöver den särskilda pedagogik som används i den anpassade grundskolan och gymnasieskolan.

Tal-, språk- och kommunikationsförmågan varierar hos barn med Rubinstein-Taybis syndrom. För ett barn som har svårt att göra sig förstådd kan oron öka och beteendet påverkas negativt. För att utveckla barnets möjligheter att kommunicera är det angeläget att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Föräldrarna och andra personer runt barnet behöver få utbildning och vägledning i att stimulera barnets språk och använda sig av olika alternativa kommunikationsvägar. På så sätt ges barnet förutsättningar att förstå och uttrycka sig utifrån sin förmåga.

Nedsatt muskelspänning och rörelse­svårigheter kan behöva bedömas och behandlas av en fysioterapeut (sjukgymnast). Motorik, styrka, balans och koordination kan förbättras genom olika former av fysisk aktivitet. I vardagliga situationer, som då barnet leker, äter eller tar av och på kläder, kan barnet få möjlighet att träna sina färdigheter. Fysioterapeut och arbetsterapeut handleder föräldrar och personal i förskola och skola.

Beteende

Vid beteendeavvikelser och misstanke om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som autism och adhd, görs en neuropsykiatrisk utredning så tidigt som möjligt. Utifrån de svårigheter barnen har kan olika åtgärder underlätta, till exempel fasta rutiner, strukturerade aktiviteter, lugn miljö och förberedelser inför förändringar. Utredningen upprepas vid behov under uppväxten.

Hjärta

När diagnos har ställts, undersöks hjärtat med ultraljud och EKG. En barnhjärtläkare (barnkardiolog) avgör den fortsatta behandlingen och behovet av uppföljning. En del hjärtfel kan behöva opereras.

Njurar, urinvägar och könsorgan

Det är viktigt att undersöka barnens urinvägar och njurar, eftersom anatomiska avvikelser kan innebära en risk för urinvägsinfektioner och/eller nedsatt njurfunktion. Missbildningar i urinvägarna behöver utredas av en barnurolog och kan ibland behöva opereras.

Testiklar som inte vandrat ned i pungen förs ned i pungen genom en operation. Operationen bör göras under det första levnadsåret.

Om urinröret mynnar på undersidan av penis (hypospadi) kan det också behöva opereras.

Andning och luftvägar

Andningsstörningar utreds i samråd med barnlungläkare eller lungläkare.

Vid upprepade svåra eller ovanliga infektioner utreds funktionen hos barnets immunsystem.

Om det finns tecken på försvårad andning, som påtaglig snarkning och/eller sömnapnéer, görs en andningsregistrering under sömn för att kartlägga barnets sömnmönster och syresättning.

Vid obstruktiv sömnapné kan symtomen ibland lindras med en operation för att minska storleken av halsmandlarna (tonsillerna) och körteln bakom näsan (adenoiden). Vid övervikt kan apnéerna minska med behandling för viktminskning. Personer med obstruktiv sömnapné kan även vara hjälpta av att sova med bettskena eller en CPAP-apparat med andningsmask som blåser luft in i luftvägarna.

Hjärna och nervsystem

Både hjärnan och ryggmärgen bör undersökas med magnetkamera (MR). Barnneurologisk uppföljning behövs under uppväxten.

Epilepsi behandlas med läkemedel.

Nytillkomna symtom på fjättrad ryggmärg, som försämrad gång eller påverkan på urinblåsans och tarmens funktion, bedöms av en barnneurolog i samråd med en neurokirurg. Operation med avfjättring av ryggmärgen kan ibland bli aktuellt. Även inför en eventuell skoliosoperation bör samråd ske med en neurokirurg för att ta ställning till en eventuell avfjättringsoperation.

Vid symtom på tryck i bakre skallgropen kan också en neurokirurgisk operation bli aktuell.

Narkos

Personer med Rubinstein-Taybis syndrom löper ökad risk för komplikationer i samband med narkos. Inför narkos rekommenderas att först göra en magnetkameraundersökning av halsryggen, för att upptäcka eventuellt tryck på halsryggmärgen.

Ett tryck på halsryggmärgen innebär risk för skador i samband med intubation då ett rör förs ned i luftstrupen för att få fri luftväg under operationen.

Intubationen kan vara komplicerad att genomföra, eftersom struphuvudet och luftvägarna lätt kollapsar hos personer med syndromet. De kan därför behöva intuberas tidigare och ha kvar röret i luftstrupen längre än andra. Narkosläkaren bör ha god kunskap om åtgärder vid ökad risk för komplikationer i luftvägarna.

Skelett

Ryggen undersöks av en barnläkare som vid behov remitterar till en barnortoped eller ryggortoped. Skolios kan behandlas med korsett, men ibland behövs operation.

Stortår och tummar som pekar utåt kan behöva opereras för att få en bättre funktion.

Syn

En ögonläkare (oftalmolog) undersöker barnet i spädbarnsåldern eller i samband med att diagnosen ställs. Det är viktigt med regelbundna kontroller av ögonen och synfunktionen för att kartlägga ögonförändringar och hur de påverkar synförmågan. Vid skelning kan lappbehandling behövas under en period, vilket innebär att det öga som inte skelar täcks med en lapp för att synen på det skelande ögat ska övas upp.

Hörsel

Barn som har upprepade öroninflammationer bör utredas av öron-, näs- och halsläkare. Om hörselnedsättningen är en följd av att det finns vätska i mellanörat kan ett litet plaströr sättas in i trumhinnan för att leda ut vätskan.

På grund av den ökade risken för hörselnedsättning bör alla barn med Rubinstein-Taybis syndrom regelbundet få hörseln kontrollerad. Beroende av svårighetsgraden kan personer med nedsatt hörsel behöva kontakt med hörselhabiliteringen. Hörselförbättrande åtgärder, som hörapparater, behövs ibland och provas då ut tidigt.

Munhåla och tänder

Barn med Rubinstein-Taybis syndrom bör tidigt få kontakt med tandvården för bedömning samt förebyggande vård och information om munhälsa. Barnen kan ha svårt att klara tandborstning och tandläkarbesök, vilket gör att det är viktigt med förstärkt förebyggande tandvård. Avvikelser i tand- och bettutvecklingen utreds, bedöms och behandlas av specialisttandvården.

Om barn med komplexa hjärtfel har omfattande tandvårdsbehov bör tandvårdsbehandlingar planeras i samråd med hjärtläkare, för att minska risken för bakterieinfektion på hjärtats klaffsystem (endokardit). Barnen bör tidigt remitteras till en barntandvårdsspecialist för information, planering och riskbedömning av tandvård.

Habilitering

Barn med Rubinstein-Taybis syndrom behöver habiliteringsinsatser från tidig ålder, för att stimulera barnets utveckling och kompensera för de funktionsnedsättningar som tillståndet medför.

Habilitering innebär stöd och behandling till personer med medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar. Syftet med de habiliterande insatserna är att personer med funktions­nedsättningar ska kunna utveckla och bibehålla bästa möjliga funktionsförmåga, samt få förutsättningar att leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling.

Habiliteringsinsatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra personer i barnets nätverk. Insatserna kan ges inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De omfattar bland annat utredning och behandling samt utprovning av hjälpmedel.

I insatserna ingår också att förmedla kunskap till föräldrar och andra i nätverket så att de kan ge stöd utifrån barnets funktionsförmåga. Föräldrarna får även information om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i, liksom information om olika typer av stöd och insatser från samhället.

Habiliteringen omfattar också psykologiskt stöd till barn och unga med funktionsnedsättningar, samt deras föräldrar, syskon och andra närstående, i samband med att diagnosen ställs och även senare. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan vara värdefullt.

Vuxna

I vuxen ålder behöver personer med Rubinstein-Taybis syndrom fortsatt uppföljning av specialister inom vuxensjukvården. De behöver också fortsatt kontakt med specialist­tandläkare.

Vuxna med syndromet behöver även fortsatta habiliteringsinsatser och stöd. I kombination med andra funktionsnedsättningar påverkar den intellektuella funktionsnedsättningen vilket stöd som behövs för att klara det dagliga livet som vuxen. Det kan till exempel vara boendestöd, stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning kan leva ett relativt självständigt liv med visst stöd. Är den intellektuella funktionsnedsättningen medelsvår behövs mer stöd, men de flesta klarar enklare uppgifter i vardagen. Vid svår intellektuell funktionsnedsättning behövs omfattande stöd och hjälp av omgivningen för att klara vardagliga aktiviteter.

En studie från 2022 visar att många vuxna med Rubinstein-Taybis syndrom är socialt aktiva och delaktiga i olika typer av aktiviteter.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående. Exempel på stöd är kontaktfamilj, avlösarservice i hemmet, korttidsboende, boende med särskild service, daglig verksamhet, boendestöd, hemtjänst, färdtjänst och personlig assistans.

Personlig assistans kan ibland beviljas till den som på grund av omfattande och varaktiga funktions­nedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att öka möjligheten att delta i aktiviteter även när funktionsnedsättningen är omfattande.

Arbetsförmedlingen ger vägledning vid funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan. Personer med funktionsnedsättning kan till exempel få lönebidrag eller stöd för att söka eller anpassa ett arbete.

Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan. Försäkringskassan kan bevilja till exempel omvårdnadsbidrag, aktivitetsersättning eller sjukersättning, merkostnadsersättning, bilstöd eller personlig assistans.

Forskning

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: Rubinstein-Taybis syndrome.

Databasen EU Clinical Trials Register drivs av EU:s läkemedelsmyndighet EMA som samlar information om europeiska kliniska studier, se clinicaltrialsregister.eu, sökord: Rubinstein-Taybis syndrome.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: Rubinstein-Taybis syndrome.

Resurser

Kunskap om Rubinstein-Taybis syndrom och resurser för diagnostik finns på avdelningarna för klinisk genetik vid universitetssjukhusen.

Utredningen görs av behandlande läkare i samarbete med andra specialister. Behandlingen koordineras av patientansvarig läkare.

Nationell högspecialiserad vård (NHV) är komplex och sällan förekommande vård som bedrivs vid ett fåtal enheter i landet med tillstånd från Socialstyrelsen. Syftet är att säkerställa tillgången till likvärdig och högkvalitativ vård. För mer information, se Nationell högspecialiserad vård.

  • Hjärtkirurgi på barn och ungdomar utförs vid Skånes universitetssjukhus i Malmö/Lund och Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, se Hjärtkirurgi barn och ungdomar.

Expertteam knutna till CSD med särskild kompetens inom diagnostik, utredning och behandling finns vid flera av universitetssjukhusen:

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. CSD kan ta emot frågor samt ge vägledning och information om sällsynta hälsotillstånd. Kontaktuppgifter till CSD i respektive region finns på den gemensamma webbplatsen CSD i samverkan, se csdsamverkan.se. På webbplatsen finns också uppgifter om expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper samt länkar till andra informationskällor.

Europeiska referensnätverk (ERN) samlar läkare och forskare som är experter på sällsynta sjukdomar och tillstånd. I de virtuella nätverken diskuteras diagnos och behandling för patienter från hela Europa. För mer information, se Europeiska kommissionen.

Rubinstein-Taybis syndrom ingår i nätverket ERN ITHACA för sällsynta syndrom med missbildningar och/eller intellektuell funktionsnedsättning.

Tandvård

Mun‑H‑Center är ett nationellt orofacialt kunskapscenter för sällsynta hälsotillstånd och en del av specialisttandvården inom Folktandvården Västra Götaland. Verksamheten innefattar specialisttandvård, informationsspridning, forskning och orofaciala hjälpmedel. Mun‑H‑Center har även en app med information om sällsynta hälsotillstånd, MHC‑appen. Mun‑H‑Center, Göteborg, telefon 010‑441 79 80, e‑post mun‑h‑center@vgregion.se, mun‑h‑center.se.

Kompetenscenter för sällsynta odontologiska tillstånd är ett nationellt center för tillstånd som medför avvikande tand- och käkutveckling, nedsatt oral funktion och behov av omfattande behandling. Odontologiska Institutionen, Jönköping, telefon 010-242 46 66, e-post kompetenscenter@rjl.se, rjl.se.

Odontologiskt Kunskapscentrum i Norr för sällsynta hälsotillstånd finns vid specialisttandvården vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Centret är en resurs för tandläkare, vårdpersonal, patienter och patientföreningar. Verksamheten omfattar utredning, diagnos och behandlingsplanering samt rådgivning och stöd vid behandling. Kunskapscentrum i Norr – Spec tandvård THU, telefon 090-785 62 32, e-post kunskapscentruminorr.pedodonti@regionvasterbotten.se, regionvasterbotten.se.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Rubinstein-Taybis syndrom:

Professor, överläkare Ann Nordgren, Klinisk genetik, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, telefon 08-517 70 00, e-post ann.nordgren@ki.se, samt Klinisk genetik och genomik, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, telefon 031-342 10 00, e-post ann.nordgren@vgregion.se.

Med dr, överläkare Ulrika Wester Oxelgren, Sektionen för barnneurologi, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala, telefon 018-611 68 39, e-post ulrika.wester.oxelgren@akademiska.se.

Med dr, specialistläkare Josephine Wincent, Klinisk genetik, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, telefon 08-517 70 00, e-post josephine.wincent@regionstockholm.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med ett sällsynt hälsotillstånd. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för medlemmarna, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

För många sällsynta hälsotillstånd finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar och andra närstående till personer med sjukdomen eller syndromet.

Det finns ingen specifik intresseorganisation för personer med Rubinstein-Taybis syndrom i Sverige, men generell kunskap om sällsynta hälsotillstånd finns hos följande organisationer:

Autism Sverige, telefon 08‑420 030 50, e‑post info@autism.seautism.se.

NOCNätverket för ovanliga kromosomavvikelser, e-post nocsverige@gmail.com, nocsverige.se.

Riksförbundet FUB, för personer med intellektuell funktionsnedsättning, telefon 08-508 866 00, teletal 020-22 11 44, e‑post fub@fub.se, fub.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser verkar för människor som lever med sällsynta hälsotillstånd och olika funktionsnedsättningar, telefon 072‑722 18 34, e‑post info@sallsyntadiagnoser.se, sallsyntadiagnoser.se.

NORD, National Organization for Rare Diseases, är en amerikansk patientorganisation som har som syfte att sprida kunskap om sällsynta sjukdomar och intresseorganisationer, samt stödja patienter och deras närstående. De har en databas med beskrivningar av över 1 000 sällsynta hälsotillstånd, se rarediseases.org.

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: Rubinstein-Taybis syndrome.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Centrum för sällsynta diagnoser i samverkan (CSD i samverkan) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området sällsynta hälsotillstånd, se csdsamverkan.se.

Ågrenska arrangerar vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. I samband med dessa anordnas även diagnosspecifika kursdagar för personer som i sitt arbete möter barn och ungdomar med den aktuella diagnosen. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar och syndrom. För information kontakta Ågrenska, telefon 031-750 91 00, e-post info@agrenska.se, agrenska.se.

Ytterligare information

Till flera av diagnostexterna i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en kort sammanfattning i pdf-format som kan laddas ner, skrivas ut och användas i olika sammanhang. Sammanfattningen återfinns högst upp på respektive sida.

Barn, ungdomar och vuxna med funktions­ned­sättningar kan få olika typer av stöd och insatser från samhället. För mer information, se Samhällets stödinsatser.

Personliga berättelser om hur det är att leva med ett sällsynt hälsotillstånd och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbplatser (se Intresseorganisationer).

Dokumentationer från Ågrenska är sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelser på Ågrenska. De går att läsa och ladda ner på agrenska.se, eller beställa på telefon 031-750 91 00 eller e-post info@agrenska.se.

Ågrenska har mycket information om sällsynta diagnoser på sin webbplats, bland annat personliga berättelser och filmer, se agrenska.se.

Autismforum, Habilitering & Hälsa, Region Stockholm, har information, filmer och föreläsningar om autism på sin webbplats, se habilitering.se.

Podden Funka olika, Habilitering och hälsa, Region Stockholm, handlar om hur det är att leva med funktionsnedsättning. Den vänder sig till personer med en diagnos, närstående och yrkesverksamma, se habilitering.se.

Habilitering och hjälpmedel, Region Skåne, har information, kurser och föreläsningar på sin webbplats, bland annat digitala utbildningar om autism och intellektuell funktionsnedsättning, se vard.skane.se.

Frambu kompetansesenter for sjeldne diagnoser i Norge har information om diagnosen på sin webbplats, se frambu.no.

Databaser

I följande databaser finns sökbar information om sällsynta hälsotillstånd:

  • OMIM, Online Mendelian Inheritance in Man, omim.org, sökord: Rubinstein-Taybi syndrome
  • GeneReviews (University of Washington), genereviews.org, sökord: Rubinstein-Taybi syndrome
  • Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: Rubinstein-Taybis syndrome.

Litteratur

Bartsch O, Kress W, Kempf O, Lechno S, Haaf T, Zechner U. Inheritance and variable expression in Rubinstein-Taybi syndrome. Am J Med Genet 2010; 152A: 2254–2261. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.33598

Beets L, Rodríguez-Fonseca C, Hennekam RC. Growth charts for individuals with Rubinstein-Taybi syndrome. Am J Med Genet A 2014; 164A: 2300–2309. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.36654

Boot MV, van Belzen MJ, Overbeek LI, Hijmering N, Mendeville M, Waisfisz Q et al. Benign and malignant tumors in Rubinstein-Taybi syndrome. Am J Med Genet A 2018; 176: 597–608. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.38603

Cantani A, Gagliesi D. Rubinstein-Taybi syndrome. Review of 732 cases and analysis of the typical traits. Eur Rev Med Pharmacol Sci 1998; 2: 81–87. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/10229563/

Coupry I, Roudaut C, Stef M, Delrue M-A, Marche M, Burgelin I et al. Molecular analysis of the CBP gene in 60 patients with Rubinstein-Taybi syndrome. J Med Genet 2002; 39: 415–421. https://doi.org/10.1136/jmg.39.6.415

Douzgou S, Dell’Oro J, Fonseca CR, Rei A, Mullins J, Jusiewicz I et al. The natural history of adults with Rubinstein-Taybi syndrome: a families-reported experience. Eur J Hum Genet 2022; 30: 841–847. https://doi.org/10.1038/s41431-022-01097-8

Fergelot P, Van Belzen M, Van Gils J, Afenjar A, Armour CM, Arveiler B et al. Phenotype and genotype in 52 patients with Rubinstein-Taybi syndrome caused by EP300 mutations. Am J Med Genet A 2016; 170: 3069–3082. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.37940

Galéra C, Taupiac E, Fraisse S, Naudion S, Toussaint E, Rooryck-Thambo C et al. Socio-behavioral characteristics of children with Rubinstein-Taybi syndrome. J Autism Dev Disorder 2009; 39: 1252–1260. https://doi.org/10.1007/s10803-009-0733-4

Hennekam RC, Tialnus M, Hamel BC, Voshart-van Heeren H, Mariman EC, van Beersum SE et al. Deletion at chromosome 16p13.3 as a cause of Rubinstein-Taybi syndrome: clinical aspects. Am J Hum Genet 1993; 52: 255–262. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/pmc1682213/

Levetan C, Van Gils J, Saba A, Rodriguez-Fonseca C, Fieggen K, Tooke L. Rubinstein-Taybi syndrome: Presentation in the first month of life. J Pediatr 2022; 249: 106–110. https://doi.org/10.1016/j.jpeds.2022.06.038

Marzuillo P, Grandone A, Luongo C, Cantelmi G, Polito C, Del Giudice EM et al. Brain magnetic resonance in the routine management of Rubinstein-Taybi syndrome (RTS) can prevent life-threatening events and neurological deficits. Am J Med Genet A 2014; 164A: 2129–2132. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.36585

Roelfsema JH, White SJ, Ariyurek Y, Bartholdi D, Niedrist D, Papadia F et al. Genetic heterogeneity in Rubinstein-Taybi syndrome: mutations in both the CBP and EP300 genes cause disease. Am J Hum Genet 2005; 76: 572–580. https://doi.org/10.1086/429130

Rubinstein JH, Taybi H. Broad thumbs and toes and facial abnormalities. A possible mental retardation syndrome. Am J Dis Child 1963; 105: 588. https://doi.org/10.1001/archpedi.1963.02080040590010

Van Gils J, Magdinier F, Fergelot P, Lacombe D. Rubinstein-Taybi syndrome: A model of epigenetic disorder. Genes (Basel) 2021; 12: 968. https://doi.org/10.3390/genes12070968

Wincent J, Luthman A, van Belzen M, Albert J, Nordgren A, Anderlid B-M. CREBBP and EP300 mutational spectrum and clinical presentations in a cohort of Swedish patients with Rubinstein-Taybi syndrome. Mol Genet Genomic Med 2015; 4: 39–45. https://doi.org/10.1002/mgg3.177

Yu S, Wu B, Qian Y, Zhang P, Lu Y, Dong X et al. Clinical exome sequencing identifies novel CREBBP variants in 18 Chinese Rubinstein-Taybi syndrome kids with high frequency of polydactyly. Mol Genet Genomic Med 2019; 7: e1009. https://doi.org/10.1002/mgg3.1009

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Det ursprungliga medicinska underlaget har skrivits av professor Karl-Henrik Gustavson, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Tidigare revidering av texten har gjorts av professor Ann Nordgren, Klinisk genetik, Karolinska universitetssjukhuset, Solna.

Den senaste revideringen är gjord av med dr Josephine Wincent, specialistläkare i Klinisk genetik vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

En särskild expertgrupp har granskat och godkänt materialet före publicering.

Informationscentrum för sällsynta hälsotillstånd vid Ågrenska i Göteborg ansvarar för redigering, produktion och publicering av materialet, se agrenska.se.

Frågor?

Kontakta Informationscentrum för sällsynta hälsotillstånd vid Ågrenska, telefon 031-750 92 00, e-post sallsyntahalsotillstand@agrenska.se.

Om sidans innehåll

Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.

Senast uppdaterad:
Publicerad: