Fibrodysplasia ossificans progressiva

Sjukdom/tillstånd

Fibrodysplasia ossificans progressiva (FOP) är en sjukdom som innebär att extra benvävnad bildas i kroppen. Fibrodysplasia betyder felaktig anläggning av bindväv, ossificans betyder förbening och progressiva att sjukdomen är fortskridande.

Vid födseln uppmärksammas oftast inga tecken på sjukdomen hos barnen, men hos de allra flesta är stortårna korta och böjda inåt mot de andra tårna. När sjukdomen senare under barndomen blir mer aktiv uppkommer svullnader och knölar, så kallade ”flare-ups”. I samband med svullnaderna börjar muskler, senor, ligament och annan stödjevävnad omvandlas till benvävnad. Benbildning kan också ske utan förestående svullnader. Den extra benvävnaden bildas i perioder (skov). Ett skov startar ofta spontant, men kan också börja i samband med skador.

Den nya benvävnaden blir bestående. Det gör att personer med sjukdomen med tiden blir alltmer orörliga. Med stigande ålder och begränsad rörlighet ökar risken för trycksår.

Det finns ingen behandling som botar sjukdomen. Läkemedel ges för att lindra smärta och för att försöka förebygga att extra benvävnad bildas. Det är viktigt att i största möjliga mån undvika fall, tryck och djupa sår eftersom det kan skada vävnaderna och stimulera benbildning. Förebyggande tandvård, andningsträning, habilitering, individanpassade hjälpmedel och personlig assistans är viktiga delar av behandlingen.

Ett tidigare namn på sjukdomen är myositis ossificans progressiva. Sjukdomen är känd sedan 1700-talet. Den genetiska förändringen som orsakar sjukdomen identifierades år 2006 av en forskargrupp vid University of Pennsylvania, USA, ledd av Frederick S Kaplan och Eileen M Shore.

Fibrodysplasia ossificans progressiva tillhör sjukdomsgruppen skelettdysplasier, som omfattar sjukdomar och syndrom som på olika sätt påverkar skelettet.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas finns en översiktstext om skelettdysplasier, med en beskrivning av sjukdomsgruppen i sin helhet och exempel på symtom och behandling kopplade till olika tillstånd. I översiktstexten finns också länkar till separata informationstexter om ett antal olika skelettdysplasier som ingår i kunskapsdatabasen.

Skelettdysplasier – en översikt

Förekomst

Fibrodysplasia ossificans progressiva finns hos 1–2 personer per 1 miljon invånare. I Sverige känner man till cirka 10–15 personer med sjukdomen.

Orsak

Fibrodysplasia ossificans progressiva uppstår till följd av en sjukdomsorsakande variant (mutation) i genen ACVR1 på den långa armen av kromosom 2 (2q24.1). ACVR1 är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteinet activin A-receptor typ 1 som är en receptor.

En receptor är en mottagare på cellytan som specifika signalmolekyler binder till. När ett signalämne binder till receptorn startar en reaktion inne i cellen. Activin A-receptor typ 1 aktiveras av tillväxtfaktorn activin A. När denna receptor aktiveras påverkas aktiviteten hos proteinet BMP4 (bone morphogenetic protein) som stimulerar till benproduktion. Den sjukdomsorsakande genvarianten i ACVR1 gör att receptorn alltid är aktiverad (gain of function-mutation) och stimulerar BMP4 till benbildning. Detta gör att vissa celler hos personer med fibrodysplasia ossificans progressiva omvandlas till benceller (osteoblaster) som producerar benvävnad. Varför benbildningen sker i perioder av försämring (skov) är inte känt. Vid den uppblossande processen som utlöser benbildning ses ingen traditionell inflammatorisk process.

De flesta personer (97 procent) med fibrodysplasia ossificans progressiva har samma sjukdomsorsakande genvariant. Hos några få med sjukdomen förekommer andra sjukdomsorsakande varianter i ACVR1-genen.

Ärftlighet

Fibrodysplasia ossificans progressiva uppstår vanligen till följd av en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant av en gen (nymutation). Genvarianten har då oftast uppstått i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas då till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig, och kan föras vidare till nästa generation.

Fibrodysplasia ossificans progressiva nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en sjukdomsorsakande variant av en gen, är sannolikheten att få sjukdomen 50 procent för såväl söner som döttrar. De barn som inte har fått den sjukdomsorsakande genvarianten får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Autosomal dominant nedärvning.

Det förekommer att en av föräldrarna har den sjukdomsorsakande genvarianten i en del av sina könsceller (germinal mosaicism). Föräldern är då inte sjuk själv, men förekomsten av genvarianten i könscellerna ökar sannolikheten att på nytt få ett barn med sjukdomen.

Symtom

Vid fibrodysplasia ossificans progressiva bildas extra benvävnad genom att muskler, senor, ligament och stödjevävnader omvandlas till ben. Det gör att en person med sjukdomen blir alltmer orörlig. Benbildningen är ofta smärtsam och brukar ske i skov. Hur mycket rörligheten påverkas efter att ny benvävnad bildats varierar i hög grad beroende på vilken muskel och hur stor del av den som omvandlats till ben. Även små benbildningar i en muskel kan ge betydande funktionsnedsättningar, till exempel genom låsningar av en axel, armbåge, höft, knä eller käke.

De första symtomen på benbildning brukar komma någon gång under tidig barndom. Skoven kommer med täta intervall under de första 10 till 20 åren, men blir färre i takt med att fler muskler har omvandlats till ben.

Medfödda förändringar

Hos nyfödda med sjukdomen finns ingen extra benvävnad. Hos de flesta är stortårna korta och inåtböjda mot de andra tårna (hallux valgus). Det är också vanligt med korta och ibland helt raka tummar. En del barn har även medfödda förändringar i nackkotorna, vilket gör halsen mindre rörlig. Det kan till exempel göra det svårare för barnet att krypa.

Svullnader och benbildning

Någon gång under barndomen uppkommer plötsligt svullnader och knölar på huvudet, nacken, ryggen eller skuldrorna. Tidpunkten varierar från spädbarnsålder till senare i barndomen, men oftast uppkommer de första svullnaderna vid 2–5 års ålder. Svullnaderna, som också kallas flare-ups, kommer i skov och är ofta smärtsamma. Efter hand kan de uppkomma i olika delar av kroppen. Svullnaderna varierar i form, fasthet och storlek. De kan förändras under ett pågående skov, och det kan upplevas som att svullnaden vandrar runt.

Flare-ups kan kännas varma vid beröring. En svullnad kan vara liten som ett mynt eller stor som halva ryggen. Ibland försvinner svullnaden helt, men vanligen blir det kvar en hård knöl under huden. Knölen kan minska i storlek och ändra form i benbildningsprocessen som ofta är smärtsam. När muskeln eller bindväven blir förbenad uppkommer vanligen låsningar av kroppens leder. Benbildningsprocesser tar vanligtvis flera veckor, men ibland kan en led bli stel och nästan orörlig över en natt. Under ett skov kan en flare-up åtföljas av en annan överlappande svullnad. Benbildningsprocesser kan då pågå i flera månader och ibland år. Särskilt skov som innefattar höfter och ben kan i många fall pågå under lång tid.

Utveckling över tid

En flare-up uppstår vanligen spontant, men den kan också utlösas av en mindre skada. Till och med ett lätt tryck kan starta bildningen av ny benvävnad och låsning av leder, men skador behöver inte leda till benbildning. Samma muskel kan drabbas i flera omgångar eftersom det vanligen bara är en liten del i taget som omvandlas till benvävnad. Infektioner, som influensa, kan också orsaka nya skov.

De uppblossande svullnaderna och nya benbildningarna följer i de flesta fall ett karaktäristiskt mönster. Vanligen börjar förbeningen i nacken, ryggen och skuldrorna. Senare kan ben bildas i armbågarna, höfterna och knäna samt käkleden, men sällan i händerna och fötterna. Hjärtmuskulaturen, musklerna i mellangärdet (diafragma) och ögonmusklerna samt den glatta muskulaturen påverkas inte. Glatt muskulatur är muskler som finns bland annat i blodkärlen, luftvägarna, urinblåsan och tarmarna.

Antalet skov varierar mycket mellan olika personer. Skoven kan komma tätt, men det kan också gå år emellan. Graden av stelhet efter att ny benvävnad har bildats varierar också mycket. För en person kan förbeningen innebära att armen blir fixerad nära bröstkorgen, medan en annan kan behålla viss rörlighet trots att nytt ben har bildats över leden.

Rörlighet

Oftast är det låsningar av axlarna, höfterna, och knäna och samt käklederna som påverkar personer med sjukdomen mest. Käkarna kan bli låsta redan under tonåren, med svårigheter att äta och borsta tänderna som följd. Lederna som kopplar ihop revbenen med ryggraden blir vanligen övervuxna av benvävnad tidigt i livet, vilket gör bröstkorgen mindre rörlig.

Rörligheten i höfterna och knäna minskar vanligen i 15–25-årsåldern. Det kan också ske tidigare, exempelvis om man har varit med om en olycka eller opererats. Många med sjukdomen har mycket begränsad rörlighet när de kommer upp i 30-årsåldern.

Den begränsade rörligheten medför en risk för trycksår på utsatta områden.

Andning

Benbildning mellan ryggkotorna och revbenen kan göra att ryggen blir felställd och att bröstkorgen blir mindre rörlig vilket påverkar andningen. När lungvolymen och bröstkorgens rörlighet minskar ökar risken för luftvägsinfektioner.  

Hörsel

Fler än hälften av alla med den typiska formen av fibrodysplasia ossificans progressiva har hörselnedsättning av varierande grad. Detta antas bero på förbening av trumhinnan och förbeningar mellan de små hörselbenen. Hörselnedsättning orsakad av ledningshinder i mellanörat kallas konduktiv hörselnedsättning.

Graviditet

En graviditet och förlossning medför allvarliga risker och komplikationer för både kvinnan och barnet. Kvinnor med sjukdomen bör få utförlig information om dessa risker. Hos gravida med fibrodysplasia ossificans progressiva ökar risken för skov och andningskomplikationer, men framför allt innebär förlossningen mycket stora risker. Bäckenet har vanligen en minskad förmåga att expandera och kvinnor med sjukdomen avråds därför starkt från vaginal förlossning. Samtidigt innebär kejsarsnitt också en risk. Det kan uppstå svåra svullnader i operationsområdet. Sövningen vid operationen innebär också en risk för svullnader i huvud- och halsregionen.

Övrigt

Felställningar och låsningar av leder kan orsaka många andra symtom, såsom värk och nervsmärtor.

Benbildningsprocessen och smärtan den medför kan leda till att barn med sjukdomen är mycket trötta.

Flödet av lymfvätska i kroppen kan påverkas, med svullnad i benen och armarna som följd.

Många personer med sjukdomen upplever mag-tarmsymtom som illamående och förstoppning till följd av läkemedelsbiverkningar, smärta och/eller stress.

Många har inåtväxande tånaglar.

Prognos

Det är svårt att påverka sjukdomens förlopp då många skov startar spontant. Genom att så långt som möjligt undvika kroppsskada och kirurgiska ingrepp kan man till viss del påverka antalet skov och därmed sjukdomsförloppet.

Livslängden hos personer med sjukdomen varierar. Den påverkas av många faktorer, men särskilt andningskomplikationer och fall kan vara avgörande. Med åren blir kroppen mycket stel, men personer med få komplikationer kan leva upp i 60-årsåldern.

Diagnostik

Fibrodysplasia ossificans progressiva bör uteslutas hos barn med medfödda snedställda stortår (hallux valgus), eftersom en tidig diagnos har flera fördelar. Hos äldre barn ska fibrodysplasia ossificans progressiva misstänkas vid en kombination av plötsliga svullnader på olika platser av kroppen och avvikande stortår. Trots de typiska stortårna är det vanligt att diagnosen ställs sent då svullnaderna ofta misstas för tumörer, lymfödem eller godartade bindvävstumörer (fibromatos).

Rutinmässiga blodprover för analys av mineralomsättning och inflammation visar vanligtvis inget onormalt.

Diagnosen bekräftas med DNA-analys.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om sjukdomen och hur den ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma sjukdom.

Vid ärftliga sjukdomar där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik, samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar fibrodysplasia ossificans progressiva. Behandlingen inriktas främst på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till. Bromsande behandling är under utveckling, se Forskning.

Personer med sjukdomen behöver kontakt med olika specialister, till exempel barnläkare, ortoped, neurolog, fysioterapeut, specialisttandläkare och habilitering. Det är viktigt att insatserna för utredning, behandling, uppföljning och habilitering samordnas. Psykologiskt stöd är viktigt både för den som har sjukdomen och närstående.

De flesta med fibrodysplasia ossificans progressiva har ett omfattande och livslångt behov av individanpassat stöd under hela dygnet. Det finns en hög risk för akuta sjukdomstillstånd, exempelvis vid fall, stötar, infektioner eller spontana skov. Även lindrig yttre påverkan kan leda till allvarlig försämring, både under barndomen och senare i livet. Om stödåtgärder för trygghet och säkerhet uteblir kan det leda till nya skov eller livshotande tillstånd.

Förebyggande behandling

Det finns ännu inget läkemedel mot fibrodysplasia ossificans progressiva som är godkänt för förskrivning i Sverige och Europa.

Många använder det antiinflammatoriska astmaläkemedlet montelukast dagligen då det finns en teoretiskt möjlig förebyggande effekt. Effekten har dock inte kunnat fastställas i vetenskapliga studier.

Behandling vid skov

Vid en flare-up över en stor och/eller viktig led som axel-, käk- eller knäled används ofta en kort kur (4 dagar) med höga doser kortison (prednisolon). Kortisonkuren bör inledas inom 24 timmar från att en flare-up har noterats. Kortison ger en minskad svullnad och kan eventuellt minska benutvecklingen i efterförloppet, vilket dock inte har kunnat visas i studier.

Kortisonkurer kan ibland behöva upprepas, men långvarig kortisonbehandling saknar vetenskapligt stöd. Personer med fibrodysplasia ossificans progressiva genomgår ofta många kortisonkurer. Det medför en betydande risk för biverkningar, bland annat i form av benskörhet, muskelsvaghet, viktuppgång, typ 2-diabetes, grå starr (katarakt), mag-tarmsymtom, sömnsvårigheter samt psykiska symtom som humörsvängningar och nedstämdhet. Balansgången mellan att ta kortison vid skov eller att låta bli är ofta svår.

Läkemedel som kallas COX-hämmare eller NSAIDs, som ibuprofen eller naproxen, kan lindra skovens intensitet. Inget stöd finns för att de minskar benbildning. Andra antiinflammatoriska läkemedel som exempelvis cytokinantikroppar saknar helt vetenskapligt stöd. Personer med fibrodysplasia ossificans progressiva avråds att använda dessa på grund av den ökade infektionsrisken som läkemedlen kan medföra.

Förebyggande åtgärder

Då det vid påfrestning och skada på kroppens mjukdelar (muskler, senor och ligament) finns risk för nya skov är det viktigt att personer med fibrodysplasia ossificans progressiva skyddar sig mot onödiga skador. Det kan bli nödvändigt med anpassningar i hemmet för att minska risken för fallolyckor och andra skador.

Barn och ungdomar med sjukdomen behöver ofta stöd av vuxna i lekar och aktiviteter för att så långt det är möjligt undvika skador som utlöser benbildning. I skolan kan barnen behöva extra stöd i form av resurspersonal eller en personlig assistent för att undvika knuffar, stötar och slag vid lek som kan göra att de trillar eller knuffas. Miljöanpassningarna behöver ställas i relation till barnets integritet och intresse att på egen hand utforska världen. Det är i många fall en svår avvägning och bör ske i samråd mellan barnet självt, föräldrar, skolpersonal och representanter från sjukvården.

Operationer bör om möjligt undvikas eftersom alla ingrepp i musklerna kan orsaka ny benbildning. Beslut om operation av tänder, frakturer eller akuta kirurgiska tillstånd bör fattas med mycket stor försiktighet.

Akuta skador

Om en allvarlig skada har uppstått i till exempel käken, armen eller benet eller om en operation trots allt är nödvändig är det viktigt att kontakta en specialist med kunskap om sjukdomen. En akut kur med kortison i fyra dagar rekommenderas ofta. Vid smärta används traditionella smärtlindrande läkemedel. En del personer med sjukdomen upplever att kylbehandling med is lindrar smärta under det närmaste dygnet.

Andning

Andningsträning behöver påbörjas tidigt för att bibehålla och förbättra lungfunktionen. En fysioterapeut kan ge råd om övningar som passar barn och vuxna. Andning med stöd av diafragman (mellangärdet) behöver tränas särskilt eftersom bröstkorgen kan bli mindre rörlig med tiden. Andningsmuskulaturen kan tränas genom att andas mot lätt motstånd, till exempel genom en PEP-mask som utprovas av en fysioterapeut.

Det är viktigt att undvika rökning.

Smärta

Preparat som paracetamol, ibuprofen eller naproxen kan användas dagligen för smärtlindring. I perioder behövs ibland starkare morfinbaserade läkemedel. De bör dock användas med försiktighet eftersom det finns en risk för biverkningar och beroende.

Anhöriga och personer med diagnosen bör erbjudas information om smärta, nervsystemet och hur man kan hantera akut och kronisk smärta.

Hud

För att minska risken för trycksår rekommenderas tryckavlastande plåster.

Inåtväxande tånaglar behöver hanteras varsamt för att undvika nageltrång.

Mag-tarmsymtom

Illamående och förstoppning kan behandlas med läkemedel.

Vid långvariga mag-tarmsymtom görs en utredning av ett nutritionsteam som ofta består av en barnläkare, sjuksköterska, dietist och logoped. Nutritionsteamet ger råd om kost och bedömer också vilka andra insatser som behövs.

Vaccinationer

Nya skov kan orsakas av infektioner, till exempel influensa. Personer med sjukdomen rekommenderas därför att vaccinera sig mot influensa varje år. 

Vaccination får aldrig ges under ett pågående skov och måste ges så nära under huden (subkutant) som möjligt med en extra tunn nål. Vaccinationer får inte ges intramuskulärt, eftersom det kan starta nybildning av ben. Direkt efter en injektion under huden rekommenderas kylbehandling med is.

För barnvaccinationer bör en specialist på sjukdomen konsulteras.

Tandvård

Barn med sjukdomen behöver tidigt ha kontakt med specialisttandvården för förebyggande vård och bedömning av eventuella felställningar av tänderna. Förebyggande tandvård är viktigt för att undvika omfattande tandbehandlingar. Vid tandvård behöver särskild hänsyn tas till risken att utlösa skov, vilket kan ske vid lätt tryck eller felaktigt anlagd bedövningsspruta.

Habilitering

Personer med fibrodysplasia ossificans progressiva behöver habiliterande insatser, som vid behov innefattar hörselhabilitering. De habiliterande insatserna ges inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området, och kan omfatta utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. Syftet är att personer med funktionsnedsättningar ska kunna utveckla och bibehålla bästa möjliga funktionsförmåga, samt få förutsättningar att leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

En viktig del av habiliteringen är att förmedla information och kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd till barnet utifrån barnets funktionsförmåga.

Fysioterapi har stor betydelse för att bibehålla styrka, rörlighet och lungfunktion. Så länge de påverkade kroppsdelarna är rörliga kan ny benvävnad växa med kroppen. Lågintensiv regelbunden styrketräning och rörlighetsträning kan med fördel göras i vatten eftersom det är skonsamt för lederna. Med lågintensiv träning undviks också träningsvärk, vilket också tros kunna starta nybildning av ben.

Barn med sjukdomen blir alltmer orörliga med tiden, och kan vara trötta av benbildningsprocessen och smärtan. Tekniska hjälpmedel och anpassningar i miljön samt anpassade arbetssätt behövs i de flesta fall för att göra det möjligt för barnet att följa med i skolarbetet, få tid för vila och för att kunna utvecklas så självständigt som möjligt.

Hörseln behöver kontrolleras regelbundet. Vid nedsatt hörsel ges habiliterande/rehabiliterande insatser av ett team med särskild kunskap om hörselnedsättningar och det stöd som finns att få. Det kan vara hörhjälpmedel och hörseltekniska hjälpmedel i hemmet, skolan och på arbetet samt stöd i att leva med hörselnedsättning.

Barn, föräldrar, syskon och andra närstående kan behöva psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Kontakt med andra familjer i liknande situation är ofta värdefullt.

Vuxna

Förutom fortsatt kontakt med olika medicinska specialister behöver vuxna med fibrodysplasia ossificans progressiva fortsatta habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet.

I vuxen ålder är sjukdomen oftast mindre aktiv eftersom skoven kommer mer sällan. Även om rörligheten och räckvidden är starkt begränsad, kan många med sjukdomen känna sig friska utifrån sina förutsättningar. De flesta har ett stort behov av stöd och omvårdnad, och vanligen behövs personlig assistans dygnet runt. Individanpassade hjälpmedel som ökar räckvidden kan underlätta vardagen tillsammans med anpassningar av bostaden eller arbetsplatsen. Det finns även tekniska lösningar som underlättar vardagen, till exempel fjärrkontroller till belysning samt höj- och sänkbara möbler. Rätt stöd, hjälpmedel och anpassningar av miljön kan göra det möjligt för personer med sjukdomen att delta i olika aktiviteter.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående. Exempel på insatser är avlösarservice i hemmet, boende med särskild service, hemtjänst, färdtjänst och i vissa fall personlig assistans.

Personlig assistans kan ibland beviljas till den som på grund av omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att öka möjligheten att delta i aktiviteter även när funktionsnedsättningen är omfattande.

Arbetsförmedlingen ger vägledning vid funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan. Personer med funktionsnedsättning kan till exempel få lönebidrag eller stöd för att söka eller anpassa ett arbete.

Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan. Försäkringskassan kan bevilja till exempel omvårdnadsbidrag, aktivitetsersättning eller sjukersättning, merkostnadsersättning, bilstöd eller personlig assistans.

Forskning

Det pågår olika forskningsprojekt inriktade på att hämma benbildningen vid fibrodysplasia ossificans progressiva. I Sverige deltar Norrlands universitetssjukhus i Umeå i olika internationella studier.

Under de senaste åren har flera nya läkemedel föreslagits som möjliga framtida behandlingar. Det första att testas i kliniska studier var det A-vitaminliknande preparatet palovaroten. Studier visade viss positiv effekt och år 2023 godkändes läkemedlet Sohonos (palovaroten) i USA och Kanada. Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA valde att inte godkänna preparatet med hänvisning till otillräcklig påvisad effekt och allvarliga biverkningar. Palovaroten kommer inte att finnas tillgängligt för svenska patienter.

Även andra läkemedel under prövning har visat positiva effekter vid försök på djur. Vid utveckling av nya läkemedel försöker man att hitta ämnen som hämmar benbildningsprocessen utan att det normala skelettet påverkas negativt. Ett exempel är läkemedel som blockerar den felaktiga BMP-signaleringen i benbildande celler eller den felaktigt påslagna receptorn activin A-receptor typ 1. Ett tiotal preparat prövas för närvarande och personer med fibrodysplasia ossificans progressiva kan erbjudas att delta i studier.

Resurser

Utredningen görs av behandlande läkare i samarbete med specialister inom klinisk genetik. Behandlingen koordineras av patientansvarig läkare på hemorten.

Vid Barn- och ungdomscentrum på Norrlands universitetssjukhus i Umeå bedrivs forskning om sjukdomen och det finns möjlighet till klinisk rådgivning.

International Clinical Council on Fibrodysplasia Ossificans Progressiva (ICCFOP) är en internationell organisation för läkare, forskare och andra FOP-experter, som bland annat arbetat fram internationella behandlingsriktlinjer och vägledning för sjukvårdspersonal.

iccfop.org

Fibrodysplasia ossificans progressiva ingår i nätverket ERN BOND för sällsynta skelettsjukdomar och i nätverket ERN ITHACA för sällsynta syndrom med missbildningar och/eller intellektuell funktionsnedsättning.

• ernbond.eu
• ern-ithaca.eu

Tandvård

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om fibrodysplasia ossificans progressiva. De ersätter dock inte ordinarie vårdgivare.

Om svenska specialister inte är nåbara för medicinska frågor vid akutsituationer hänvisar den Svenska FOP-föreningen till de internationella medicinska specialisterna i International Clinical Council on Fibrodysplasia Ossificans Progressiva (ICCFOP).

The Medical Management Of Fibrodysplasia Ossificans Progressiva

Intresseorganisationer

Svenska FOP-föreningen är en organisation som har som mål att stödja personer som lever med fibrodysplasia ossificans progressiva och deras närstående, sprida information och verka för ökade resurser till forskningen. Föreningen samarbetar med den internationella organisationen IFOPA.

• E-post info.fopforeningen@gmail.com
• Webbplats fopforeningen.se

International Fibrodysplasia Ossificans Progressiva Association (IFOPA) är en internationell paraplyorganisation, e-post together@ifopa.org, ifopa.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Övrigt

Tin Soldiers Global är ett projekt för att öka kännedomen om fibrodysplasia ossificans progressiva bland sjukvårdspersonal och därigenom diagnostisera fler personer med sjukdomen, tinsoldiers.org.

Litteratur

Di Rocco M, Forleo-Neto E, Pignolo RJ, Keen R, Orcel P, Funck-Brentano T et al. Garetosmab in fibrodysplasia ossificans progressiva: a randomized, double-blind, placebo-controlled phase 2 trial. Nat Med 2023; 29: 2615–2624. https://doi.org/10.1038/s41591-023-02561-8

Kannu P, Levy CE. Improving the diagnosis of fibrodysplasia ossificans progressiva. J Pediatr 2021; 232s: S3–S8. https://doi.org/10.1016/j.jpeds.2021.02.036

Kaplan FS, Al Mukaddam M, Stanley A, Towler OW, Shore EM. Fibrodysplasia ossificans progressiva (FOP): A disorder of osteochondrogenesis. Bone 2020; 140: 115539. https://doi.org/10.1016/j.bone.2020.115539

Kaplan FS, Shore EM, Pignolo RJ. Fibrodysplasia ossificans progressiva emerges from obscurity. Trends Mol Med 2025; 31: 106–116. https://doi.org/10.1016/j.molmed.2024.08.010

Kaplan FS, Sponseller PD, Pignolo RJ. Thoracic deformity in fibrodysplasia ossificans progressiva. JBJS Rev 2025; 13. https://doi.org/10.2106/jbjs.rvw.25.00042

Meng X, Wang H, Hao J Recent progress in drug development for fibrodysplasia ossificans progressiva. Mol Cell Biochem 2022; 477: 2327–2334. https://doi.org/10.1007/s11010-022-04446-9

Pignolo RJ, Baujat G, Brown MA, De Cunto C, Hsiao EC, Keen R et al. The natural history of fibrodysplasia ossificans progressiva: A prospective, global 36‑month study. Genet Med 2022; 24: 2422–2433. https://doi.org/10.1016/j.gim.2022.08.013

Pignolo RJ, Baujat G, Hsiao EC, Keen R, Wilson A, Packman J et al. Palovarotene for fibrodysplasia ossificans progressiva (FOP): Results of a randomized, placebo-controlled, double-blind phase 2 trial. J Bone Miner Res 2022; 37: 1891–1902. https://doi.org/10.1002/jbmr.4655

Pignolo RJ, Hsiao EC, Al Mukaddam M, Baujat G, Berglund SK, Brown MA et al. Reduction of new heterotopic ossification (HO) in the open-label, phase 3 MOVE trial of palovarotene for fibrodysplasia ossificans progressiva (FOP). J Bone Miner Res 2023; 38: 381–394. https://doi.org/10.1002/jbmr.4762

Pignolo RJ, Kaplan FS. Clinical staging of fibrodysplasia ossificans progressiva (FOP). Bone 2018; 109: 111–114. https://doi.org/10.1016/j.bone.2017.09.014

Pignolo RJ, Shore EM, Kaplan FS. Fibrodysplasia ossificans progressiva: clinical and genetic aspects. Orphanet J Rare Dis 2011; 6: 80. https://doi.org/10.1186/1750-1172-6-80

Ronge E. Nyfödds stortår kan avslöja allvarlig diagnos, fibrodysplasia ossificans progressiva kan ge svår invalidisering. Läkartidningen 2010; 107: 3141–3143. https://lakartidningen.se/vetenskap/nyfodds-stortar-kan-avsloja-allvarlig-diagnos/

Shore EM, Xu M, Feldman GJ, Fenstermacher DA, Choo TJ, Choi IH et al; FOP international Research Consortium. A recurrent mutation in the BMP type I receptor ACVR1 causes inherited and sporadic fibrodysplasia ossificans progressiva. Nat Genet 2006; 38: 525–527. https://doi.org/10.1038/ng1783

Verheij VA, Diecidue RJ, Botman E, Harrington JD, Haga N, Hidalgo-Bravoet A et al. Palovarotene in fibrodysplasia ossificans progressiva: review and perspective. Expert Opin Pharmacother 2025; 26: 291–299. https://doi.org/10.1080/14656566.2025.2452938

Young JM, Diecidue RJ, Nussbaum BL. Oral management in a patient with fibrodysplasia ossificans progressiva. Spec Care Dentist 2007; 27: 101–104. https://doi.org/10.1111/j.1754-4505.2007.tb01748.x

Zhao C, Inada Y, Motoike S, Kamiya D, Hino K, Ikeya M. BMP‑9 mediates fibroproliferation in fibrodysplasia ossificans progressiva through TGF‑β signaling. EMBO Mol Med 2025; 17: 112–128. https://doi.org/10.1038/s44321-024-00174-3

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinska experter som medverkat vid framtagningen av det ursprungliga textunderlaget är Bertil Romanus, docent, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, Anders Eriksson, docent, Norrlands universitetssjukhus, Umeå, Anders Wallin, överläkare, Mälarsjukhuset, Eskilstuna, samt Anders Westermark, övertandläkare, Karolinska universitetssjukhuset, Solna.

Tidigare revidering har gjorts av överläkare Björn Lindvall, Universitetssjukhuset, Örebro och docent Staffan Berglund, Norrlands universitetssjukhus, Umeå.

Den senaste revideringen har gjorts av docent Staffan Berglund, Norrlands universitetssjukhus, Umeå.