Akuta hepatiska porfyrier

Sjukdom/tillstånd

Porfyrier är en grupp av åtta ärftliga metabola sjukdomar (ämnesomsättningssjukdomar). De orsakas av enzymbrist i något av de steg som ingår i bildandet av hem, det ämne som bland annat ger blodet dess röda färg. Sjukdomsgruppen har fått sitt namn från det grekiska ordet porphyros, som betyder purpur, då urinen kan färgas i en rödaktig ton vid några av dessa sjukdomar.

Den största mängden hem bildas i benmärgen för att ingå i hemoglobin, det protein i de röda blod­kropparna som transporterar syre från lungorna till kroppens olika organ. Även i levern tillverkas hem. I levern används hem för många olika funktioner, till exempel för att omsätta och eliminera läkemedel.

Porfyrisjukdomarna indelas i akuta hepatiska porfyrier och erytroida porfyrier beroende på vilket organ som är påverkat: levern (hepar) respektive de röda blodkropparna i benmärgen (erythrotcytes). De erytroida porfyrierna tas inte upp i den här texten. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en separat informationstext om erytropoetisk protoporfyri.

Det finns fyra akuta hepatiska porfyrier: Akut intermittent porfyri (AIP), hereditär koproporfyri (HCP), porfyria variegata (PV) och ALAD-porfyri. Den sistnämnda sjukdomen uppkommer tidigt i livet och är ytterst sällsynt. Den omfattas inte av denna informationstext.

De akuta hepatiska porfyrierna har en låg sjukdomspenetrans, vilket innebär att mindre än en tiondel av alla som bär på en sjukdomsorsakande genvariant (anlagsbärare) utvecklar akuta symtom.

Akut hepatisk porfyri yttrar sig som akuta attacker (skov) med buksmärta och symtom från det perifera och centrala nervsystemet. Akut intermittent porfyri är den vanligaste formen av sjukdomen. Hereditär koproporfyri och porfyria variegata är mer ovanliga former och de kan även ge symtom från huden.

Behandlingen består i att förebygga och behandla akuta attacker och de hudsymtom som kan uppstå vid hereditär koproporfyri och porfyria variegata.

Komplikationer på lång sikt vid akuta hepatiska porfyrier innefattar nedsatt njurfunktion och ökad risk för primär levercancer. Det är viktigt med regelbundna kontroller av blodtryck, njurar och lever för att tidigt upptäcka och behandla dessa komplikationer.

I Sverige beskrev läkaren Einar Wallquist i Arjeplog akut intermittent porfyri i början av 1900-talet. Jan Waldenström, läkare i invärtesmedicin, skrev flera artiklar om personer med akut intermittent porfyri. De fick ett stort internationellt genomslag och sjukdomen kom att kallas The Swedish porphyria. Jan Waldenström själv myntade namnet akut intermittent porfyri, eftersom sjukdomen uppträder i akuta attacker med varierande intervall.

Förekomst

För akut intermittent porfyri uppskattas förekomsten av antalet anlagsbärare i Sverige till 10 personer per 100 000 invånare, vilket innebär att det i hela landet finns cirka 1 000 personer som bär på anlaget. Akut intermittent porfyri har mycket låg penetrans. Endast 1–2 av 10 anlagsbärare får akuta symtom någon gång i livet. I vissa familjer finns dock en högre andel sjuka personer. Akut intermittent porfyri förekommer i hela världen, men förekomsten av anlaget är dubbelt så hög i Sverige. Detta beror på en genetisk förändring (variant) i genen HMBS som ursprungligen uppstod i Arjeplogstrakten och ansamlades i en avskild population, vilket kallas grundareffekt (founder effect). Genvarianten benämns ofta Norrlands­mutationen.

För hereditär koproporfyri är den exakta förekomsten svår att uppskatta. För närvarande (2023) känner man till cirka 70 personer med sjukdomsanlaget i Sverige. För porfyria variegata uppskattas förekomsten av antalet anlagsbärare internationellt till 1 person per 100 000 invånare. I Sverige känner man till cirka 150 individer som bär på anlag för denna sjukdom. Penetransen för hereditär koproporfyri och porfyria variegata är inte känd, men bedöms vara lägre än för akut intermittent porfyri.

Orsak

Akuta porfyrier orsakas av en sjukdomsorsakande variant i någon av de gener som är mallar för tillverkningen av (kodar för) olika enzymer som deltar i bildningen av hem, det röda blodfärgämnet. Enzymer är proteiner som påverkar kemiska reaktioner i kroppen utan att själva förbrukas, och sammanlagt åtta enzymer är inblandade i bildningen av hem. Hem tillverkas i alla kroppens celler och hos personer med akuta porfyrier är det leverns hemtillverkning som är påverkad.

Akut intermittent porfyri beror på sjukdomsorsakande varianter (mutationer) i genen HMBS på kromosom 11 (11q23.3). HMBS är en mall för tillverkningen av (kodar för) enzymet porfobilinogendeaminas (PBGD). Genvarianterna i HMBS leder till brist på PBGD, vilket kan påverka leverns förmåga att bilda hem. Bland svenska anlagsbärare med akut intermittent porfyri är det cirka 60 procent som bär på den så kallade Norrlandsmutationen.

Hereditär koproporfyri orsakas av sjukdomsorsakande varianter i genen CPOX på kromosom 3 (3q11.2). CPOX kodar för enzymet koproporfyrinogenoxidas (KPGO).

Porfyria variegata orsakas av sjukdomsorsakande varianter i genen PPOX på kromosom 1 (1q23.3). PPOX kodar för enzymet protoporfyrinogenoxidas (PPGO).

Det finns över 100 olika genvarianter som orsakar akuta hepatiska porfyrier i Sverige och totalt i världen har fler än 800 olika sjukdomsorsakande genvarianter rapporterats.

Cellen bygger upp hem i åtta steg med hjälp av olika enzymer, där varje enzym bidrar till ett steg i uppbyggnaden. Uppbyggnaden går stegvis från enklare till mer komplicerade föreningar som kallas porfyriner. Vid akut intermittent porfyri är funktionen vid det tredje steget i processen nedsatt till cirka hälften av den normala. Vid hereditär koproporfyri har det sjätte steget i processen nedsatt funktion och vid porfyria variegata är funktionen nedsatt vid det sjunde steget. Oftast räcker mängden av dessa tre enzymer ändå för att bildningen av hem ska fungera, och det uppstår inga symtom. Leverns behov av hem ökar vid psykisk och fysisk stress, fasta, infektioner, hormonella förändringar, vid nedbrytning av alkohol och omsättning av vissa läkemedel. Då behöver levern snabbt producera större mängder hem. I dessa situationer överbelastas enzymen, vilket leder till symtom.

De olika enzymstegen vid bildning av hem.

Vid akut intermittent porfyri överbelastas enzymet PBGD, vilket leder till att skadliga mellanstegsprodukter som ALA (5-aminolevulinsyra) och PBG (porfobilinogen) ansamlas och utsöndras i höga koncentrationer i urinen. Både ALA och PBG kallas ofta porfyrinprekursorer och hög förekomst i urinen är tecken på akuta porfyriskov. Det är troligen ALA som orsakar skador på nervsystemet. Vilken betydelse PBG har för hur sjukdomen yttrar sig är ännu oklart. Ansamling av PBG kan rödfärga urinen.

Även vid hereditär koproporfyri och porfyria variegata ses en förhöjd utsöndring av ALA och PBG, vilket kan förklaras av att den porfyrinmolekyl som ansamlas före enzymet KPGO respektive PPGO verkar hämmande på PBGD.

Vid hereditär koproporfyri och porfyria variegata ligger det sämre fungerande enzymatiska steget senare i hembildningen och då ansamlas även porfyriner. Porfyriner är förstadier till hem och innehåller en pyrrolring, en organisk förening som har betydelse för de hudsymtom som förekommer vid dessa två sjukdomar.

Den direkta orsaken till de långsiktiga skador på lever och njurar som kan ses vid sjukdomarna är inte fullständigt klarlagd. Risken är dock högre hos de som haft akuta attacker.

Ärftlighet

Akut intermittent porfyri nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har enzymbristen, det vill säga har en normal gen och en förändrad (muterad) gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få enzymbristen 50 procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte enzymbristen och för den inte heller vidare.

Många som har ärvt den muterade genen får aldrig några symtom utan förblir fria från attacker under hela livet. Risken att utveckla sjukdomen under livet kan vara beroende av hur mutationen påverkar genens funktion. Vissa mutationer i PBGD, till exempel den som är vanligast i Sverige, ger troligen upphov till större sjuklighet än andra.

Autosomal dominant nedärvning.

De flesta (drygt 90 procent) som ärvt en sjukdomsorsakande genvariant får aldrig några symtom utan förblir fria från attacker under hela livet. Det finns dock familjer där flera av familje­medlemmarna utvecklat sjukdom, ibland 20–50 procent av anlagsbärarna i samma familj. Detta kan bero på förekomst av så kallade samverkande gener i vissa familjer, men det kan också ha andra orsaker.

Symtom

Symtomen vid de olika akuta hepatiska porfyrierna är likartade, förutom att hereditär koproporfyri och porfyria variegata även kan ge hudsymtom.

De flesta som bär på anlag för akut hepatisk porfyri klarar sig genom livet utan symtom. Mindre än en tiondel drabbas av enstaka attacker eller, mer sällan, upprepade skov. Risken att utveckla akuta symtom är lägre vid hereditär koproporfyri och porfyria variegata än vid akut intermittent porfyri.

Det är mycket sällsynt att barn får symtom före puberteten. Oftast kommer den första attacken i 20- till 30-årsåldern, men sjukdomen kan också visa sig redan under tonåren, senare i vuxenlivet eller undantagsvis långt upp i åren.

Symtomen varierar från person till person. Det gör sjukdomen svårare att diagnostisera, och ibland feldiagnostiseras den som andra medicinska, kirurgiska eller psykiatriska tillstånd.

Akuta symtom

Det går oftast inte att finna en enskild utlösande orsak till porfyriattacken, utan det är en kombination av flera faktorer som

• stress, såväl fysisk som psykisk
• vissa läkemedel (vissa sorters antibiotika, hormonpreparat)
• förändringar i könshormonnivåer, till exempel vid intag av p-piller, fertilitetsstimulerande behandling eller de normala hormonsvängningarna inför menstruation och under graviditet
• infektioner
• alkohol
• rökning
• fasta, bantning eller andra orsaker till otillräckligt näringsintag
• långdistansidrott.

De utlösande faktorerna ökar behovet av enzym som är beroende av hem för sin funktion.

Buksmärta

Det vanligaste symtomet vid en attack är akut buksmärta. Den kan vara mycket svår och likna andra mycket smärtsamma tillstånd, som orsakas av till exempel tarmvred, njursten eller gallsten. Smärtan är oftast diffus och känns i hela buken. Den kan vara så intensiv att vanliga smärtstillande medel är verkningslösa, och morfin kan ha endast begränsad effekt. Även illamående, kräkningar, buk­spänning och för­stoppning förekommer. Under attacken kan urinen rödfärgas som en konsekvens av att PBG ansamlas i urinen.

Neurologiska symtom

Vanliga symtom är muskelsmärtor och ryggvärk. Andra symtom är domningar och känselnedsättning i huden samt muskelsvaghet, vilket snabbt kan utvecklas till förlamning. Förlamningen kan finnas kvar under lång tid, ibland upp till flera månader, om ingen behandling ges. I allvarliga fall påverkas andnings­muskulaturen, vilket kan vara livshotande.

Rösten kan påverkas under en akut attack.

Påverkan på hjärt- och kärlsystemet med högt blodtryck och hjärtklappning förekommer också under den akuta attacken. Tarmen, urinblåsan och andra inre organ kan påverkas med svår förstoppning och svårigheter att tömma blåsan som följd.

Vid allvarliga akuta attacker kan svullnad i hjärnan uppstå, vilket medför posteriort reversibelt encefalopatisyndrom (PRES). Symtomen vid PRES varierar, men innefattar synstörningar, huvudvärk, kräkningar, kramper och påverkat medvetande. Orsaken till PRES är inte klarlagd, men högt blodtryck och skador på de små fina blodkärlen i hjärnan förekommer nästan alltid.

Psykiska symtom

En akut attack kan ge övergående psykiska symtom. Vanligast är oro, ängslan, nedstämdhet, irritabilitet och sömnlöshet, men även förvirring, vanföreställningar och hallucinationer förekommer.

Salt- och vätskebalans

Kräkningar och njurpåverkan kan ge störd salt- och vätskebalans, och låga halter av natrium i blodet kan förekomma.

Kramper förekommer vid allvarliga attacker och orsakas av låga natriumnivåer i blodet eller PRES.

Hudsymtom

Cirka 60 procent av de som utvecklar symtom på porfyria variegata får hudsymtom. Förstadier till hem (pyrroler) ansamlas under huden och reagerar med solljuset på solbelysta delar av kroppen. Reaktionen orsakar en lokal inflammation med smärta, skör hud, blåsor och sårbildning. Hudsymtom kan förekomma även vid hereditär koproporfyri, men det är ovanligt och andelen som drabbas är inte känd.

Långtidskomplikationer

Bland långtidskomplikationer finns högt blodtryck (hypertoni), njurskador och primär levercancer. Större studier har visat att personer med kroniskt förhöjd utsöndring av ALA och PBG i urinen löper 60 procents risk att utveckla nedsatt njurfunktion. Även akuta porfyriattacker är mycket belastande för njurfunktionen och vid återkommande attacker är det inte ovanligt att njurfunktionen försämras. En begynnande njurskada kan finnas länge utan att ge symtom.

Risken att utveckla primär levercancer efter 50 års ålder är hög hos alla anlagsbärare av akuta hepatiska porfyrier.

Diagnostik

En attack av akut porfyri kan misstänkas hos personer med buksmärta i kombination med symtom från nervsystemet och lågt natrium i blodet. Attacken kan vara svår att skilja från andra akuta buksymtom. Det är viktigt att ställa diagnos så tidigt som möjligt, eftersom symtomen går tillbaka med snabb behandling. I annat fall kan tillståndet bli livshotande.

I ett skede när sjukdomen ger symtom kan förhöjda koncentrationer av förstadier till hem alltid påvisas i urin, blod eller avföring. Vid en akut porfyriattack kan urinen bli rödfärgad, men avsaknad av rödfärgad urin utesluter inte diagnosen. Förhöjd PBG-koncentration förekommer inte vid andra medicinska tillstånd. ALA-utsöndringen i urin kan vara förhöjd, men detta kan också ses vid andra sjukdomstillstånd. Normala ALA- och PBG-koncentrationer i urinen utesluter akut porfyriattack, men däremot inte ett vilande (latent) tillstånd/anlagsbärarskap.

Diagnosen bekräftas med DNA-analys.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om tillståndet och hur den ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma tillstånd.

Alla anlagsbärare inom en släkt med akut porfyri har samma sjukdomsorsakande genvariant. Genom tidig upptäckt av en sjukdomsorsakande variant i HMBS, CPOX eller PPOX kan ett barn i god tid före puberteten lära sig hur man undviker sådant som kan utlösa sjukdomen. Det rekommenderas därför att barn till föräldrar med anlag för akut porfyri anlagstestas i samband med den allmänna nyföddhetsscreeningen, se PKU-provet. Om man tillhör en familj med akut porfyri, men inte har ärvt den sjukdomsorsakande genvarianten, är det också värdefullt att veta att man inte löper risk att utveckla sjukdomen och därför inte behöver iaktta särskild försiktighet. Om ett barn till en förälder som är anlagsbärare inte har testats betraktas barnet som anlagsbärare, med alla rekommendationer och restriktioner det medför, tills testningen är utförd.

Med hjälp av släktregister har laboratoriet vid Porfyricentrum Sverige möjlighet att ta reda på vilken sjukdomsorsakande genvariant som finns i den aktuella släkten och kan anpassa analysmetoden efter detta.

Behandling/stöd

Förebyggande åtgärder

Personer med akut intermittent porfyri behöver vara väl informerade om sin sjukdom. En grund­läggande del i behandlingen är därför information. Det är viktigt för hela familjen att veta vad som kan utlösa attacker och vad man ska göra vid symtom på sjukdomen. De flesta med sjukdomen kan undvika eller minska risken för attacker genom att inte utsätta sig för sådant som kan utlösa symtom:

Stress

Fysisk eller psykisk påfrestning är en av de vanligaste orsakerna till akuta attacker. Hur stora påfrestningar som krävs för att utlösa symtom är mycket individuellt.

Läkemedel

En lista över vilka läkemedel som kan användas och vilka som bör undvikas går att beställa och finns även tillgänglig på internet (se Ytterligare information).

Könshormoner

P-piller har historiskt sett utgjort en vanlig anledning till porfyriattacker hos kvinnor. Moderna p-piller innehåller en mindre mängd hormoner och kan i många fall förskrivas till kvinnor som bär på anlag för akut hepatisk porfyri. Risken att en person med sjukdomen får en akut attack beror på individuella omständigheter i kombination med vilket hormonpreparat som tas. P-piller förskrivs därför efter avstämning mellan gynekolog eller barnmorska och porfyriläkare, oftast med övervakning av porfyrin vid behandlingsstart.

Hormonersättningsbehandling efter klimakteriet kan vid behov erbjudas efter individuell avvägning.

Infektioner

Risken för en attack ökar vid förkylning, influensa, urinvägsinfektion och andra typer av infektioner. Det finns då särskilt starka skäl att försöka undvika ytterligare utlösande faktorer. Vaccination mot influensa och SARS-CoV-2 rekommenderas.

Alkohol och rökning

Om man är anlagsbärare för akut hepatisk porfyri bör man vara återhållsam med både alkohol och rökning, eftersom risken för attacker ökar.

Fasta och bantning

Att inte äta tillräckligt kan utlösa en porfyriattack då energibristen ökar behovet av hem i cellerna. Det är viktig att äta regelbundna måltider. Under perioder av symtom, eller om man utsätts för faktorer som kan utlösa dem, bör måltiderna dessutom innehålla gott om kolhydrater. Den som vill gå ner i vikt bör göra detta under vägledning av en dietist eller läkare med kunskap om akut porfyri. Dieter som bygger på att kolhydratintaget begränsas rekommenderas inte.

Anlagsbärare bör vara medvetna om att aktiviteter som kräver uthållighet försätter kroppen i ett energibristtillstånd som kan utlösa akuta attacker.

Vid graviditet

En kvinna med anlag för akut hepatisk porfyri som blir gravid bör känna till hur sjukdomen yttrar sig och veta vad hon ska göra om hon får symtom. När graviditeten är konstaterad kontaktas den läkare eller klinik som ansvarar för porfyrivården i regionen. Kvinnan följs under graviditeten av specialist­mödravården och nivåerna av förstadier till hem i urinen kontrolleras åtminstone en gång var tredje månad. Värdena kan jämföras med uppmätta värden vid misstanke om porfyrisymtom.

Kvinnor med anlag för akut hepatisk porfyri har oftast normala graviditeter, men det finns en något ökad risk för högt blodtryck. Akuta attacker under graviditet är ovanligt, men då krävs specialistvård.

Graviditetsillamående med kräkningar, som oftast uppträder under de första tre månaderna, kan medföra energibrist och öka risken för akuta attacker. Vid svårt graviditetsillamående läggs kvinnan in för behandling med glukosdropp.

En förlossningsplanering där kvinnans porfyrianlag tas i beaktande görs så att alla känner till diagnosen, symtomen på en akut attack samt lämpliga och olämpliga läkemedel. Långdraget förlossningsarbete bör i möjligaste mån undvikas och kvinnan ges glukosdropp under det aktiva förlossningsarbetet så att hon inte får brist på energi. Eftersom hormonomställningen efter förlossningen också gör kvinnan sårbar för akuta attacker får hon stanna kvar för observation under minst ett dygn med möjlighet att snabbt kontakta sjukvården vid försämring efter utskrivning. Hos kvinnor som har täta porfyriattacker följs förlossningen i nära samarbete mellan förlossningsläkare (obstetriker) och porfyrispecialist.

Vid operation

Även om många anlagsbärare tål de flesta läkemedel utan att drabbas av porfyrisymtom sker medicinering och smärtlindring i möjligaste mån med preparat som inte ökar risken för attacker. Läkemedelslistan (se Ytterligare information) eller en specialist på akut porfyri ska alltid konsulteras.

Inför en operation görs en neurologisk och psykiatrisk bedömning för att ge underlag för värdering av eventuella porfyrikomplikationer i efterförloppet. Den ökade påfrestning som stress, fasta och läkemedel kan innebära i samband med en operation går att motverka genom att glukos tillförs.

Vid hudsymtom

Det finns ingen behandling som botar de hudsymtom som kan uppstå vid hereditär koproporfyri och porfyria variegata. Symtomen förebyggs bäst genom att undvika solexponering.

Behandling vid akuta attacker

Vid en misstänkt akut attack ges omedelbart dropp med glukos innehållande natrium och kalium. Lindrigare attacker kan på så sätt avvärjas. Eftersom glukos i allmänhet inte medför någon skada vid andra sjukdomstillstånd kan det ges på ett tidigt stadium. Vid svårare attacker, och hos personer med återkommande porfyriattacker, är inte glukos en tillräcklig behandling.

Under en attack kontrolleras vätskebalansen samt halterna av natrium och magnesium i blodet. Det är viktigt att fortsätta med dagliga kontroller tills attacken har avtagit, eftersom halterna snabbt kan sjunka till livshotande nivåer. Om värdena avviker justeras tillsatsen av de aktuella salterna i dropplösningen för att förhindra komplikationer.

Behandling med humant hemin (hemarginat) är mer effektivt än glukosdropp och ges tidigt vid svåra attacker. Hemin ges intravenöst på kliniker med erfarenhet av behandling av porfyri eller i samråd med en porfyriexpert. I regel blir porfyrinvärdena normala och smärtorna försvinner inom två till sex dagar.

Magsmärtorna kan vara så svåra att de behöver behandlas med morfinpreparat. Lugnande läkemedel och insomningstabletter, liksom en lugn miljö, hjälper till att dämpa symtomen. De lämpliga preparaten har ofta också effekt på illamående och kräkningar.

Hjärtklappning och förhöjt blodtryck behandlas med läkemedel såsom betablockerare.

Påverkan på nervsystemet kan uppträda snabbt, och det är viktigt att vara uppmärksam på eventuella symtom.

Utsöndringen av PBG i urinen kan vara ett mått på sjukdomens aktivitet även efter attacken.

Behandling vid återkommande akuta attacker

De flesta personer som bär på anlag för akut porfyri får inga eller enstaka akuta attacker under sin livstid. Det finns dock ett fåtal som utvecklar en svår form av sjukdomen med återkommande attacker som kräver sjukhusvård och behandling med humant hemin. För dessa personer kretsar livet i hög grad kring sjukhusinläggningar och hemin­behandling. Behandlingen har bara en övergående effekt på symtom som smärta och förlamning. Om sjukdomen får fortsätta tillkommer komplikationer i form av nedsatt njurfunktion och kroniska nervskador.

Sedan 2022 finns ett nytt särläkemedel, givosiran, som förebygger akuta attacker. Behandlingen är avsedd för personer som är svårt sjuka i akut hepatisk porfyri och ges bara på särskilda kliniska centrum.

Den enda botande behandlingen är levertransplantation. Med en ny lever går sjukdomen tillbaka.

Egenbehandling vid lindriga symtom

Om man vill och känner sig trygg med det kan man själv sköta lindriga attacker i hemmet genom att vila och öka intaget av kolhydrater. På apotek finns drickfärdiga glukoslösningar med högt kolhydratinnehåll. Mot smärta kan paracetamol användas. Vid otillräcklig effekt och långvariga symtom kontaktas sjukvården.

Regelbundna kontroller

För att undvika komplikationer på lång sikt kontrolleras blodtrycket och njurfunktionen regelbundet hos personer med symtomgivande akut hepatisk porfyri. På så sätt upptäcks nedsatt njurfunktion och förhöjt blodtryck på ett tidigt stadium.

Hos alla anlagsbärare över 50 år undersöks levern årligen med ultraljud eller annan bilddiagnostisk metod oavsett symtom, därmed kan levertumörer upptäckas och behandlas i tid. Hos yngre personer görs läkarkontroller baserat på individuell bedömning samt förekomst av attacker och PBG i urinen.

Varningskort

Det är viktigt att man vid kontakt med sjukvården inte ordineras läkemedel eller får behandlingar som kan utlösa eller förvärra sjukdomen. Som ett stöd för att undvika missbedömning och felbehandling får därför alla anlagsbärare ett varningskort utfärdat av Porfyricentrum. De får även skriftlig patientinformation om sjukdomen och anvisningar om hur man beställer en läkemedelslista. Varningskortet bör alltid bäras och uppvisas vid alla kontakter med sjukvården. Sjukvården bör också uppmärksammas på att det finns en läkemedelslista.

En markering i journalen för den som har akut porfyri, eventuellt med ett anpassat behandlings­program, är till stor hjälp för den jourhavande läkaren.

Leva med akut hepatisk porfyri

I likhet med andra kroniska sjukdomar som medför restriktioner i livsföringen kan det vara svårt att leva med akut hepatisk porfyri. Hur livskvaliteten påverkas av själva sjukdomen och av oron för akuta attacker varierar från person till person. Den sociala situationen kan också ha betydelse för hur sjukdomen upplevs. Oron för att bli akut eller långvarigt sjuk kan vara stor. Arbetssituationen kan kompliceras vid upprepade akuta attacker som medför att man ofta behöver vara sjukskriven. Det kan vara värdefullt att möta andra med samma sjukdom.

Forskning

Forskning sker på Porfyricentrum Sverige vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, ett diagnostiskt laboratorium och nationellt kunskapscentra för porfyrisjukdomar. Utvecklingsarbetet är inriktat på att öka laboratorieundersökningarnas tillförlitlighet, utveckla och pröva nya behandlingsalternativ mot porfyri samt identifiera vilka läkemedel som är säkra respektive riskabla att använda vid akut porfyri. Detta sker bland annat genom ett internationellt samarbete mellan olika porfyricentrum i International Porphyria Network, IPNET, se porphyrianet.org.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: acute intermittent porphyria, hereditary coproporphyria, variegate porphyria.

Databasen EU Clinical Trials Register drivs av EU:s läkemedelsmyndighet EMA som samlar information om europeiska kliniska studier, se clinicaltrialsregister.eu, sökord: acute intermittent porphyria, variegate porphyria.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: acute intermittent porphyria, hereditary coproporphyria, variegate porphyria.

Resurser

Porfyricentrum Sverige ingår i Centrum för medfödda metabola sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset. Här finns ett speciallaboratorium för diagnostik och övervakning av porfyrisjukdomar där man arbetar med biokemiska och molekylärbiologiska metoder. Alla anlagsutredningar i landet görs på laboratoriet. Verksamheten står till tjänst med telefon­konsultationer och har ett databaserat rikstäckande patientregister som är släktvis ordnat.

Porfyricentrum, CMMS, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, telefon 08-123 714 45, e-post porfyricentrum.karolinska@regionstockholm.se, karolinska.se/porfyri (för patienter och vårdgivare) och karolinska.se/porfyricentrum (för vårdgivare).

Medicinsk enhet Endokrinologi, Mottagning för medfödda metabola sjukdomar, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, telefon 08-123 700 000.

Nationell högspecialiserad vård (NHV) är komplex och sällan förekommande vård som bedrivs vid ett fåtal enheter i landet med tillstånd från Socialstyrelsen. Syftet är att säkerställa tillgången till likvärdig och högkvalitativ vård. För mer information, se Nationell högspecialiserad vård.

• Levertransplantation utförs vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm och Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, se levertransplantation.

Akuta hepatiska porfyrier ingår i nätverket MetabERN för medfödda metabola sjukdomar.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om akuta hepatiska porfyrier:

Intresseorganisationer

British Porphyria Association är en brittisk patientorganisation som ger stöd och sprider information om porfyri, se porphyria.org.uk.

American Porphyria Foundation är en amerikansk intresseorganisation som verkar för personer som har porfyri, porphyriafoundation.org.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: acute intermittent porphyria, hereditary coproporphyria, variegate porphyria.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Läkemedel vid akuta porfyrier och några ord till anlagsbärare (2015), förteckning över farliga och ofarliga läkemedel vid akut porfyri, kan beställas via nätbokhandel. Information om boken finns också hos Riksföreningen mot porfyrisjukdomar (RMP), se porfyri.se.

Riksföreningen mot porfyrisjukdomar har information på sin webbplats och anordnar regelbundna medlemsträffar (se Intresseorganisationer).

På webbplatsen Living with porphyria.eu finns information om akuta hepatiska porfyrier och hur det är att leva med sjukdomarna, se living with porphyria.eu.

• The Drug Database for Acute Porphyria, är en läkemedelsdatabas med förteckningar över vilka läkemedel som kan användas samt vilka som ska undvikas vid akut porfyri, drugs-porphyria.org.
• En lista över läkemedel som kan användas har tagits fram inom det brittiska sjukvårdssystemet NHS, se wmic.wales.nhs.uk/Safe-list-Alphabetical.
• Den amerikanska intresseorganisationen American Porphyria Foundation har en läkemedelsdatabas på sin webbplats, se porphyriafoundation.org/drugdatabase.
• OMIM, Online Mendelian Inheritance in Man, omim.org, sökord: acute intermittent porphyria, hereditary coproporphyria, variegate porphyria.
• GeneReviews (University of Washington), genereviews.org, sökord: acute intermittent porphyria, hereditary coproporphyria, variegate porphyria.
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: acute intermittent porphyria, hereditary coproporphyria, variegate porphyria.

Litteratur

Elder G, Harper P, Badminton M, Sandberg S, Deybach JC on behalf of the European Porphyria Network (EPNET) investigators. The incidence of inherited porphyrias in Europe. J Inherit Metab Dis 2013; 36: 849–857. https://doi.org/10.1007/s10545-012-9544-4

Floderus Y, Shoolingin-Jordan P, Harper P. Acute intermittent porphyria in Sweden. Molecular, functional and clinical consequences of some new mutations found in the porphobilinogen deaminase gene. Clin Genet 2002; 62: 288–297. https://doi.org/10.1034/j.1399-0004.2002.620406.x

Innala E, Andersson C. Screening for hepatocellular carcinoma in acute intermittent porphyria: a 15-year follow-up in northern Sweden. J Intern Med 2011; 269: 538–545. https://doi.org/10.1111/j.1365-2796.2010.02335.x

Harper P, Sardh E. Management of acute intermittent porphyria. Expert Opin Orphan Drugs 2014; 2: 349–368. https://doi.org/10.1517/21678707.2014.891456

Lissing M, Vassiliou D, Floderus Y, Harper P, Bottai M, Kotopouli M et al. Risk of primary liver cancer in acute hepatic porphyria patients: A matched cohort study of 1244 individuals. J Intern Med 2022; 291: 824–836. https://doi.org/10.1111/joim.13463

Pallet N, Mami I, Schmitt C, Karim Z, Francois A, Rabant M et al. High prevalence of and potential mechanisms for chronic kidney disease in patients with acute intermittent porphyria. Kidney Int 2015; 88: 386–395. https://doi.org/10.1038/ki.2015.97

Phillips JD. Heme biosynthesis and the porphyrias. Mol Genet Metab 2019; 128: 164–77. https://doi.org/10.1016/j.ymgme.2019.04.008

Sardh E, Wahlin S, Björnstedt M, Harper P, Andersson DEH. High risk of primary liver cancer in a cohort of 179 patients with acute hepatic porphyria. J Inherit Metab Dis 2013; 36: 1063–1071. https://doi.org/10.1007/s10545-012-9576-9

Sardh E, Harper P. RNAi therapy with givosiran significantly reduces attack rates in acute intermittent porphyria. J Intern Med 2022; 291: 593–610. https://doi.org/10.1111/joim.13443

Thunell S, Floderus Y, Henrichson A, Harper P. Porphyria in Sweden. Physiol Res 2006; 55: 109–118. https://doi.org/10.33549/physiolres.930000.55.s2.109

Vassiliou D, Sardh E. Acute hepatic porphyria and maternal health: Clinical and biochemical follow-up of 44 pregnancies. J Intern Med 2022; 291: 81–94. https://doi.org/10.1111/joim.13376

Mantel Ä, Vassiliou D, Lissing M, Olof Stephansson, Staffan Wahlin, Eliane Sardh. Maternal and fetal outcomes in acute hepatic porphyria: a Swedish national cohort study. J Inherit Metab Dis 2023:1–12. https://doi.org/10.1002/jimd.12616

Yasuda M, Chen B, Desnick RJ. Recent advances on porphyria genetics: Inheritance, penetrance & molecular heterogeneity, including new modifying/causative genes. Mol Genet Metab 2019; 128: 320–331. https://doi.org/10.1016/j.ymgme.2018.11.012

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinska experter som skrivit det ursprungliga underlaget är docent Folke Lithner, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå, och docent Stig Thunell, Porfyricentrum Sverige, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.

Tidigare revideringar av materialet har gjorts av docent Pauline Harper, Porfyricentrum Sverige, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.

Den senaste revideringen är gjord av överläkare Eliane Sardh och biträdande överläkare Daphne Vassiliou, båda vid Porfyricentrum Sverige, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.