MECP2-duplikationssyndromet

Sjukdom/tillstånd

MECP2-duplikationssyndromet orsakas av en medfödd kromosomavvikelse som innebär att ett specifikt område av den långa armen på X-kromosomen (Xq28) finns i en extra kopia. I detta område finns bland annat genen MECP2.

Symtomen och svårighetsgraden varierar mellan personer med syndromet. Pojkar utvecklar i regel svåra symtom, medan flickor för det mesta har lindrigare påverkan eller inga symtom alls. I sällsynta fall kan flickor ha en lika svår sjukdom som pojkarna.

Hos pojkar påverkas både den motoriska och kognitiva utvecklingen. Få pojkar lär sig att gå, och många utvecklar aldrig något tal. De flesta har en svår intellektuell funktionsnedsättning. Hos nyfödda pojkar med syndromet är muskelspänningen låg. Efter hand blir muskelspänningen i stället hög och kan bidra till den motoriska funktionsnedsättningen.

Epilepsi är vanligt, och är ofta svårbehandlad. Det är vanligt med symtom från mag-tarmkanalen och återkommande luftvägsinfektioner. Många personer med syndromet har gemensamma utseendemässiga drag.

Det finns ingen behandling som botar MECP2-duplikationssyndromet. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som syndromet medför. Personer med syndromet behöver vanligen samordnade insatser av specialister inom olika områden där habilitering ingår. Psykologiskt och socialt stöd till familjen är viktigt.

MECP2-duplikationssyndromet beskrevs första gången år 2005 av den tyska barnneurologen Michael Meins och hans medarbetare.

Genen MECP2 har också kopplats till andra avvikelser. Förlust av MECP2 eller genetiska förändringar som medför minskad aktivitet i genen leder till Retts syndrom, som framför allt förekommer hos flickor. Till skillnad från MECP2-duplikationssyndromet, som orsakas av ett överuttryck av MECP2, beror Retts syndrom på en förlust av genens funktion. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en separat informationstext om Retts syndrom. Där finns även en översiktstext om olika kromosomavvikelser.

• Retts syndrom
• Kromosomavvikelser, en översikt.

Förekomst

Det finns inga säkra uppgifter om hur många som har MECP2-duplikationssyndromet. I Sverige känner man till omkring 20 pojkar med syndromet.

Orsak

MECP2-duplikationssyndromet orsakas av en duplikation av genen MECP2, som är belägen på X-kromosomens långa arm i området Xq28. Vid syndromet förekommer en specifik del av X-kromosomen i dubbel upplaga.

Eftersom duplikationens omfattning kan variera, omfattas ibland fler gener än MECP2. I allmänhet gäller att ju fler gener som dupliceras, desto svårare blir symtomen.

Ett fåtal personer har en triplikation av segmentet, vilket betyder att det finns ytterligare en extra kopia av MECP2. Symtomen blir då ännu svårare.

Duplikation.

Genen MECP2 är en mall för tillverkningen av (kodar för) methyl-CpG-bindande protein 2 (MECP2). Proteinet MECP2 har till uppgift att reglera uttrycket av ett antal andra gener som har betydelse för nervcellernas utveckling och funktion. MECP2 kan både stänga av och sätta i gång andra geners funktion.

Att fler pojkar än flickor får syndromet beror på att pojkar endast har en X-kromosom, medan flickor har två. Pojkarnas X-kromosom är alltid aktiv. Hos flickor inaktiveras en av de två X-kromosomerna. Hos flickor som har en X-kromosom med duplikation i MECP2 är det oftast den duplicerade kromosomen som stängs av. På så vis påverkar duplikationen inte flickornas utveckling. Hos ett fåtal flickor är den duplicerade X-kromosomen fortfarande aktiv och den friska inaktiverad i många av kroppens celler. Då ökar sannolikheten att flickorna utvecklar syndromet. Hur svåra symtom flickor får beror på hur stor andel av cellerna som har X-kromosomen med MECP2-duplikationen aktiv.

I sällsynta fall kan det extra segmentet av Xq28 finnas på en annan kromosom på grund av en translokation, vilket innebär att delar av kromosomer har bytt plats. Då kommer inte de duplicerade generna att inaktiveras, vilket medför att kvinnor kan få symtom även om X-inaktiveringen är normal.

Ärftlighet

Vanligtvis nedärvs MECP2-duplikationssyndromet X-kromosombundet. Den duplicerade genen MECP2 finns på X-kromosomen, som är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. MECP2-duplikationssyndromet förekommer huvudsakligen hos pojkar och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal och en duplicerad gen. Sannolikheten för söner till kvinnliga bärare av en duplicerad gen att få syndromet är 50 procent. För döttrarna är sannolikheten 50 procent att bli friska bärare av en duplicerad gen. I sällsynta fall kan även flickor som bär på duplikationen få symtom.

En man med en X-kromosombundet ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den sjukdomsorsakande genvarianten.

X-kromosombunden nedärvning från anlagsbärande kvinna.

Hos en del personer med syndromet uppstår duplikationen som en nyuppkommen kromosomavvikelse i samband med bildningen av någon av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Ibland uppstår avvikelsen först efter att det befruktade ägget har delat sig några gånger. Då finns förändringen bara i en del av kroppens celler, så kallad mosaicism. Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med syndromet uppskattas till mindre än 1 procent.

I sällsynta fall uppkommer duplikationen om en av föräldrarna har en balanserad translokation. Vid MECP2-duplikationssyndromet kan det innebära att utbytet har skett mellan X-kromosomen och en annan kromosom. Föräldrarna kan då få barn med en obalanserad translokation, det vill säga en extra aktiv kopia av material från X-kromosomens långa arm och förlust av kromosommaterial från någon annan kromosom. Syndromet kan då uppkomma hos både flickor och pojkar, men ger ofta lindrigare och mer varierande symtom än generellt vid syndromet.

När kromosomavvikelsen hos barnet beror på en strukturell kromosomavvikelse som en translokation hos någon av föräldrarna ökar sannolikheten att på nytt få ett barn med MECP2-duplikationssyndromet.

Symtom

Symtomen och deras svårighetsgrad varierar mellan olika personer med MECP2-duplikationssyndromet, och beror på hur stor duplikationen är och vilka gener som omfattas.

Pojkar med syndromet har låg muskelspänning (hypotonus) som visar sig vid födseln eller under de första levnadsveckorna. Det gör att de ofta har svårt att suga, svälja och få i sig näring.

Med tiden blir muskelspänningen i stället hög (hypertonus), framför allt i underbenen och fötterna. Muskelspänningen påverkar förmågan att gå och röra sig.

Utveckling

Den motoriska utvecklingen är påverkad hos pojkar med MECP2-duplikationssyndromet. Tillsammans med den höga muskelspänningen medför det att de flesta pojkar inte lär sig sitta, stå och gå.

Även den kognitiva utvecklingen påverkas. Pojkar med syndromet utvecklar vanligen inte något talat språk, men kan visa känslor och vilja med kroppen, rösten och ansiktsuttrycket. De flesta har en svår intellektuell funktionsnedsättning. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande som är så omfattande att förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem är mycket nedsatt. Kombinationen av funktionsnedsättningar gör att pojkar med syndromet har svårt att socialt och praktiskt klara av sin vardag, till exempel att klä sig själv eller klara av toalettbesök.  

Utseendemässiga drag

En del personer med MECP2-duplikationssyndromet har gemensamma utseendemässiga drag som stora öron, platt mellanansikte, bred näsrot och uppåtvänd näsa.

Epilepsi

Över hälften av pojkarna utvecklar epilepsi under barndomen, som kan vara mycket svår. Vid syndromet förekommer olika anfallstyper som generaliserade tonisk-kloniska anfall, myoklona anfall, atypiska absenser, atoniska anfall och fokala anfall. Anfallen kan också komma i serier då barnet inte återfår medvetandet mellan anfallen (status epilepticus). Epilepsin kan vara svårbehandlad och många blir inte anfallsfria trots behandling med anfallsförebyggande läkemedel.

En del barn med syndromet utvecklar utvecklingsrelaterad epileptisk encefalopati. Det innebär att epilepsin är mycket svårbehandlad och fortsätter trots behandling. Epilepsin kan orsaka ytterligare skador på hjärnan, påverka utvecklingen och innebära att förvärvade färdigheter går förlorade.

Mag-tarmkanalen

Det är vanligt med förstoppning, som hos många är svår. Förstoppningen kan medföra smärta och uppspändhet i buken. Hos ett fåtal leder förstoppningen till så allvarliga komplikationer att det krävs operation. Det kan exempelvis röra sig om tillstånd som megakolon, där tarmen på grund av förstoppning blir utvidgad och tappar förmågan att tömma sig, eller ileus, blockering av tarmen.

Gastroesofageal reflux är vanligt förekommande, särskilt hos små barn och hos äldre ungdomar och vuxna. Det innebär att magsäckens innehåll kommer tillbaka upp i matstrupen, vilket kan orsaka kräkningar och smärta.

Symtom från mag-tarmkanalen kan i många fall innebära en betydande belastning för individen och familjen.

Ett fåtal personer med syndromet har gallvägssjukdom.

Luftvägar

Återkommande luftvägsinfektioner och lunginflammationer är vanliga hos pojkar med MECP2-duplikationssyndromet. Infektionerna kan i många fall vara allvarliga. Reflux och sväljsvårigheter kan leda till att magsäcksinnehållet hamnar i luftvägarna, vilket ökar risken för infektioner i luftvägarna och lungorna.

Skelett

Sned rygg (skolios) är vanligt.

En del har låg bentäthet (osteopeni) och ökad risk för frakturer.

Flickor och kvinnor

De flesta flickor med MECP2-duplikation får inga symtom.

Hos en del flickor uppstår dock symtom eftersom den normalt fungerande X-kromosomen är avstängd i många celler, se Orsak. Svårighetsgraden kan variera från begränsade symtom som depression, ångest, autism eller inlärningssvårigheter, till en lika allvarlig sjukdom som hos pojkar.

Kvinnor med en obalanserad translokation där MECP2-duplikationen har flyttats till en annan kromosom har ofta lindrigare och mer varierande symtom än pojkar med syndromet.

Prognos

Livslängden för personer med syndromet kan vara förkortad, men den varierar mellan olika individer beroende på symtomens svårighetsgrad. Fler lever numera längre tack vare förbättrad vård, medan det tidigare var vanligt att personer med MECP2-duplikationssyndromet avled i tonåren eller i tidig vuxenålder. Vanliga dödsorsaker inkluderar luftvägsinfektioner samt allvarliga konsekvenser av epilepsi, som status epilepticus och plötslig oväntad död vid epilepsi (sudden unexpected death in epilepsy, SUDEP).

Diagnostik

Kromosomavvikelser kan misstänkas vid nedsatt muskelspänning (hypotonus), typiska utseendemässiga drag, epilepsi och intellektuell funktionsnedsättning.

Diagnosen MECP2-duplikationssyndrom fastställs med hjälp av en genetisk analys som kan påvisa deletioner (förlust av kromosommaterial) och duplikationer (extra kromosommaterial) och fastställa deras omfattning.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om syndromet och hur det ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma syndrom.

Vid ärftliga syndrom där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik, samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar MECP2-duplikationssyndromet. Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som syndromet leder till.

Symtomen behandlas av specialister inom olika områden där habilitering ingår. Det är viktigt att insatserna för utredning, behandling, uppföljning och habilitering samordnas.

Nutrition

Eftersom de flesta pojkar med MECP2-duplikationssyndromet har svårt att suga och svälja och få i sig tillräckligt med näring behöver föräldrarna ofta kontakt med ett nutritionsteam. I behandlingsteamet ingår förutom barnläkare ofta sjuksköterska, dietist och logoped. Teamet ger råd om kost, träning och hjälpmedel som kan underlätta och stimulera ätandet, och bedömer också vilka andra insatser som behövs.

Barn och vuxna som inte kan få i sig tillräckligt med näring genom munnen kan få mat genom en sond via näsan. En del behöver sond under en längre tid. Då kan sonden i stället läggas genom bukväggen in till magsäcken (gastrostomi). Sonden ersätts ofta med en så kallad knapp (gastrostomiport).

Epilepsi

Epilepsi behandlas med anfallsförebyggande läkemedel. Många med MECP2-duplikationssyndromet har en svår form av epilepsi med fortsatta anfall trots behandling med anfallsförebyggande läkemedel. Föräldrar och närstående bör ges utförlig individuell information om risker med epilepsianfall, inklusive risken för plötslig död i epilepsi. Barn med MECP2-duplikationssyndromet och epilepsi behöver noggrann neurologisk uppföljning.

Mag-tarmkanalen

Förstoppning kan behandlas med bulkmedel, laxermedel, tarmsköljning och lämplig kost. Även regelbundna toalettvanor kan ha god effekt. För barn är positiv förstärkning i samband med toalettbesök viktigt. En del personer med MECP2-duplikationssyndromet och svår förstoppning har behov av täta doseringar av laxermedel. Komplikationer som megakolon eller ileus till följd av uttalad förstoppning kan behöva opereras.

Om det finns symtom på gastroesofageal reflux görs en mätning av surhetsgraden i matstrupen (pH-mätning). Reflux behandlas i första hand med läkemedel som sänker surhetsgraden i magsaften, men ibland kan en operation bli nödvändig.

Vid gallvägssjukdom kan operation bli nödvändigt. 

Luftvägar

Slemansamling i luftvägarna kan behandlas med motståndsandning i PEP-mask, och inhalationer av saltvatten och luftrörsvidgande läkemedel. Infektioner i luftvägarna kan kräva behandling med antibiotika.

Övrigt

Vid skolios och andra skelettavvikelser görs en bedömning av en barnortoped som avgör den fortsatta uppföljningen och eventuell behandling. Skolios kan behandlas med korsett men ibland behövs operation.

Det är viktigt att barnen följer det allmänna barnvaccinationsprogrammet. Vid MECP2-duplikationssyndromet rekommenderas regelbundna vaccinationer mot infektioner orsakade av influensavirus och SARS‑Cov2‑virus (Covid‑19).

Habilitering

Pojkar med MECP2-duplikationssyndromet behöver habiliteringsinsatser. Habilitering är en tvärprofessionell specialistenhet för personer med medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar. De habiliterande insatserna ges inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området, och kan omfatta utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. Syftet är att personer med funktionsnedsättningar ska kunna utveckla och bibehålla bästa möjliga funktionsförmåga, samt få förutsättningar att leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

En viktig del av habiliteringen är att förmedla information och kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd till barnet utifrån barnets funktionsförmåga.

En fysioterapeut gör en utredning av muskelfunktionen redan under nyföddhetsperioden, följer den fortsatta motoriska utvecklingen under uppväxten och planerar insatser utifrån barnets färdigheter. Insatserna syftar till att bevara rörligheten hos barnet och stärka befintliga muskelfunktioner samt förhindra felställningar i leder (kontrakturer). En del pojkar behöver ortoser som stöd för att motverka utveckling av kontrakturer. Olika hjälpmedel och anpassningar kan underlätta vardagslivet, och det är också viktigt att stimulera till fysiska aktiviteter efter förmåga.

Eftersom tal-, språk- och kommunikationsförmågan påverkas hos pojkar med syndromet är det viktigt att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Som för alla barn utvecklas kommunikationen i det tidiga samspelet mellan föräldrar och barn. Föräldrar och andra personer runt barnet behöver få kunskap och vägledning i att använda alternativa kommunikationsvägar för att ge barnet förutsättningar att förstå och uttrycka sig utifrån sin förmåga. Strukturerade aktiviteter, lugn miljö och förberedelser inför förändringar är av stor betydelse för barn med svår intellektuell funktionsnedsättning.

Pojkar med MECP2-duplikationssyndromet behöver den särskilda pedagogik som används i den anpassade grundskolan och gymnasieskolan.

Föräldrar och syskon bör erbjudas stöd när diagnosen ställs och under hela barnets uppväxt. Kontakt med andra familjer i liknande situation är ofta värdefullt.

Vuxna

I vuxen ålder fortsätter de habiliterande insatserna för män med syndromet. I kombination med andra funktionsnedsättningar innebär den svåra intellektuella funktionsnedsättningen att de behöver mycket hjälp och stöd av omgivningen för att klara vardagslivet. Det kan vara till exempel stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet. Fortsatt uppföljning av olika specialister inom vuxensjukvården behövs också.

Även för vuxna rekommenderas vaccinationer mot infektioner orsakade av pneumokocker, influensavirus och SARS‑Cov2‑virus (Covid‑19).

Flickor och kvinnor

Flickor och kvinnor som har symtom behandlas på samma sätt som pojkar och män. Hos flickor och kvinnor som är bärare av en MECP2-duplikation men som saknar tydliga sjukdomstecken bör symtom som depression, ångest, oro eller tecken på autism utredas, med ställningstagande till lämplig behandling och stödinsatser.

Hemsjukvård och palliativ vård

Då MECP2-duplikationssyndromet ofta medför svåra neurologiska och medicinska komplikationer är livslängden förkortad för många. En del avlider i tonåren eller i tidig vuxenålder. I livets slutskede kan det bli aktuellt med palliativ vård. Palliativ betyder lindrande, och målet med den palliativa vården är att se till att barnets sista tid blir så trygg och smärtfri som möjligt. Det innebär ett nära och intensivt samarbete mellan föräldrar, andra närstående och personal med olika kompetens.

Många föräldrar vill så långt det är möjligt vårda det sjuka barnet eller ungdomen hemma med hjälp av sjukvårdspersonal. Ofta vårdas personen växelvis i hemmet och på sjukhuset. Det är viktigt att föräldrar och syskon får det psykologiska och sociala stöd som behövs i detta skede och även senare.

En god vårdplanering och ett nära samarbete mellan olika vårdgivare är avgörande för att säkerställa bästa möjliga livskvalitet även i ett sent skede av sjukdomen.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående. Exempel på insatser är avlösarservice i hemmet, korttidsboende, kontaktfamilj, boende med särskild service, daglig verksamhet, boendestöd, hemtjänst, färdtjänst och i vissa fall personlig assistans.

Personlig assistans kan ges till den som på grund av omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att öka möjligheten till att delta i aktiviteter trots en omfattande funktionsnedsättning.

Forskning

Forskning om MECP2-duplikationssyndromet pågår främst i USA, men även i bland annat Europa, Japan och Kina samt i olika samarbeten.

Forskning pågår för att bättre förstå hur olika gener inom Xq28-duplikationen bidrar till symtomen vid MECP2-duplikationssyndromet. Dels studeras celler från personer med syndromet, dels djurmodeller.

De minsta beskrivna duplikationerna omfattar förutom genen MECP2 även genen IRAK1, som är involverad i immunreglerande signalvägar i cellerna. Trots att ett överuttryck av IRAK1 förväntas leda till ökad inflammatorisk aktivitet, har studier på celler från personer med Xq28-duplikation inte kunnat påvisa någon förstärkt inflammatorisk respons vid immunstimulering. Forskning på musmodeller har även visat att det uppstår förändringar i immunsystemet även när bara genen MECP2 är duplicerad. Det tyder på att IRAK1 inte ensam kan förklara dessa förändringar. Samtidigt har man sett att större duplikationer ofta leder till mer uttalade symtom, vilket antyder att ytterligare gener inom den duplicerade regionen kan påverka hur sjukdomen yttrar sig. Bland dessa återfinns SRPK3, L1CAM, FLNA, GDI1 och RAB39B.

Duplikation av genen RAB39B har kopplats till kognitiva funktionsnedsättning, hyperaktivitet och aggressivt beteende. Duplikation av GDI1 har associerats med litet huvud (mikrocefali) och neuropsykiatriska symtom inklusive autism, även om MECP2 inte är duplicerad. Detta tyder på ett komplext samspel mellan flera gener, vilket kan förklara varför personer med MECP2-duplikationssyndromet kan ha symtom av olika typ och svårighetsgrad.

Parallellt med forskningen om orsakssamband pågår forskning för att utveckla riktade behandlingar. Ett lovande alternativ är användning av antisensoligonukleotider (ASO) för att nedreglera överuttrycket av MECP2. I tidiga studier har denna strategi visat positiva effekter, men metoden är ännu inte tillgänglig inom ordinarie vård.

Resurser

Kunskap om kromosomavvikelser och resurser för diagnostik finns på avdelningarna för klinisk genetik vid universitetssjukhusen, se Kunskapscentrum inom sällsynta hälsotillstånd.

Utredningen görs av behandlande läkare i samarbete med specialister inom klinisk genetik. Behandlingen koordineras av patientansvarig läkare.

MECP2-duplikationssyndromet ingår i nätverket ERN ITHACA för sällsynta syndrom med missbildningar och/eller intellektuell funktionsnedsättning, ern-ithaca.eu.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om MECP2-duplikationssyndromet. De ersätter dock inte ordinarie vårdgivare.

Intresseorganisationer

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Tryckt material

Övrigt

• Xq28-duplikation, Xq28 duplications.

Litteratur

Akaba Y, Takahashi S. MECP2 duplication syndrome: Recent advances in pathophysiology and therapeutic perspectives. Brain Dev 2025; 47: 104371. https://doi.org/10.1016/j.braindev.2025.104371

Bajikar SS, Sztainberg Y, Trostle AJ, Tirumala HP, Wan YW, Harrop CL et al. Modeling antisense oligonucleotide therapy in MECP2 duplication syndrome human iPSC-derived neurons reveals gene expression programs responsive to MeCP2 levels. Hum Mol Genet 2024; 33: 1986–2001. https://doi.org/10.1093/hmg/ddae135

Bijlsma EK, Collins A, Papa FT, Tejada MI, Wheeler P, Peeters EA et al. Xq28 duplications including MECP2 in five females: Expanding the phenotype to severe mental retardation. Eur J Med Genet 2012; 55: 404–413. https://doi.org/10.1016/j.ejmg.2012.02.009

Collins AL, Levenson JM, Vilaythong AP, Richman R, Armstrong DL, Noebels JL et al. Mild overexpression of MeCP2 causes a progressive neurological disorder in mice. Hum Mol Genet 2004; 13: 2679–2689. https://doi.org/10.1093/hmg/ddh282

del Gaudio D, Fang P, Scaglia F, Ward PA, Craigen WJ, Glaze DG et al. Increased MECP2 gene copy number as the result of genomic duplication in neurodevelopmentally delayed males. Genet Med 2006; 8: 784–792. https://doi.org/10.1097/01.gim.0000250502.28516.3c

Lim Z, Downs J, Wong K, Ellaway C, Leonard H. Expanding the clinical picture of the MECP2 duplication syndrome. Clin Genet 2017; 91: 557–563. https://doi.org/10.1111/cge.12814

Lugtenberg D, Kleefstra T, Oudakker AR, Nillesen WM, Yntema HG, Tzschach A et al. Structural variation in Xq28: MECP2 duplications in 1% of patients with unexplained XLMR and in 2% of male patients with severe encephalopathy. Eur J Hum Genet 2009; 17: 444–453. https://doi.org/10.1038/ejhg.2008.208

Meins M, Lehmann J, Gerresheim F, Herchenbach J, Hagedorn M, Hameister K et al. Submicroscopic duplication in Xq28 causes increased expression of the MECP2 gene in a boy with severe mental retardation and features of Rett syndrome. J Med Genet 2005; 42: e12. https://doi.org/10.1136/jmg.2004.023804

Pehlivan D, Ak M, Glaze DG, Suter B, Motil KJ. Exploring gastrointestinal health in MECP2 duplication syndrome. Neurogastroenterol Motil 2023; 35: e14601. https://doi.org/10.1111/nmo.14601

Ramocki MB, Tavyev YJ, Peters SU. The MECP2 duplication syndrome. Am J Med Genet A 2010; 152A: 1079–1088. https://doi.org/10.1002/ajmg.a.33184

Sztainberg Y, Chen HM, Swann JW, Hao S, Tang B, Wu Z et al. Reversal of phenotypes in MECP2 duplication mice using genetic rescue or antisense oligonucleotides. Nature 2015; 528: 123–126. https://doi.org/10.1038/nature16159

Van Esch H, Bauters M, Ignatius J, Jansen M, Raynaud M, Hollanders K et al. Duplication of the MECP2 region is a frequent cause of severe mental retardation and progressive neurological symptoms in males. Am J Hum Genet 2005; 77: 442–453. https://doi.org/10.1086/444549

Zelano J, Tomson T. Plötslig död vid epilepsi: Dags att förbättra patientinformationen. Läkartidningen 2025; 122: 25124.

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som har skrivit och reviderat textunderlaget är professor Anna Lindstrand, Klinisk genetik och genomik, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm.