Fanconis anemi

Sjukdom/tillstånd

Fanconis anemi ingår i sjukdomsgruppen kromosombrottssyndrom som kännetecknas av instabilitet av vår arvsmassa (DNA). Kroppens processer för att reparera DNA är då nedsatta, vilket medför att skador lätt uppstår på DNA. Sjukdomen är ärftlig och ger symtom som benmärgssvikt (aplastisk anemi), ökad känslighet för ämnen som kan skada DNA och förhöjd risk för tumörsjukdomar. Fanconis anemi ses vanligtvis som en blodsjukdom, men påverkar flera av kroppens organ och system.

Anemi är det latinska ordet för blodbrist. Vid Fanconis anemi är det vanligt med påverkad blodbildning (hematopoes). Detta visar sig i lågt antal blodplättar (trombocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och röda blodkroppar (erytrocyter).

Det är vanligt att barn med sjukdomen föds med missbildningar. Dessa har uppstått tidigt under fosterutvecklingen. Missbildningar kan finnas i njurarna och hjärtat samt i skelettet, bland annat i tummarna, underarmarnas strålben och höfterna. Medfödd hörselnedsättning förekommer hos många barn.

Fanconis anemi behandlas av flera olika specialister, beroende på symtomen och deras svårighetsgrad. På grund av risken för tumörsjukdomar är det viktigt med livslång uppföljning. Blodet och benmärgen kontrolleras regelbundet, och vid låga blodvärden ges regelbundna blodtransfusioner. Vid risk för utveckling av aplastisk anemi övervägs stamcellstransplantation. En sådan transplantation ger möjlighet att bota de delar av sjukdomen som påverkar blodet och blodbildningen.

Sjukdomen beskrevs första gången år 1927 av den schweiziska barnläkaren Guido Fanconi som var verksam vid universitetsbarnsjukhuset i Zürich. FANCC-genen var den första av de många gener som kan orsaka sjukdomen som beskrevs. Detta skedde år 1992 av en kanadensisk forskargrupp ledd av Manuel Buchwald.

Förekomst

Förekomsten av Fanconis anemi uppskattas till 3–4 av 1 miljon nyfödda barn. I vissa befolkningsgrupper är sjukdomen mindre sällsynt, till exempel i Nordafrika och bland romer i Spanien, där man beräknar att den är tio gånger vanligare.

I Sverige föds ett barn med Fanconis anemi ungefär vartannat till vart tredje år. Man känner till ett tiotal personer med sjukdomen i landet.

Eftersom Fanconis anemi är sällsynt och symtomen hos en del kan vara lindriga eller saknas helt, finns det sannolikt personer med sjukdomen som inte har fått diagnosen fastställd.

Orsak

Fanconis anemi uppstår till följd av sjukdomsorsakande varianter (mutationer) i en av flera gener. Generna är mallar för tillverkningen av (kodar för) proteiner som i normala fall medverkar till att reparera skador i vår arvsmassa (DNA). Dessa skador kan uppkomma till följd av felaktiga tvärbindningar mellan de två DNA-strängarna i DNA-spiralen. Utebliven reparation leder till kromosomskador (kromosombrott).

De genetiska förändringarna vid Fanconis anemi gör att cellerna inte korrekt kan reparera DNA-skadorna, vilket resulterar i instabilt DNA. Det leder i sin tur till ökad känslighet för DNA-skador orsakade av röntgenstrålning, ultraviolett ljus och vissa läkemedel, med ökad risk för cancer som följd. Vid nedbrytning av instabilt DNA bildas giftiga (toxiska) nedbrytningsprodukter som skadar blodstamcellerna och orsakar aplastisk anemi.

Hittills (2026) har 23 olika gener kartlagts med genvarianter som leder till Fanconis anemi, varav 22 kodar för Fanconi anemi-proteiner och en gen kodar för ett Fanoconi anemi-associerat protein (se nedan). Majoriteten av alla personer med sjukdomen, cirka 70 procent, har sjukdomsorsakande varianter i genen FANCA. Ungefär 20 procent har sjukdomsorsakande varianter i FANCC eller FANCG. Sjukdomsorsakande varianter i övriga gener är mer sällsynta.

Symtomen och deras svårighetsgrad, liksom risken för aplastisk anemi och tumörsjukdomar, kan skilja sig åt beroende på vilken gen som är förändrad. Sjukdomsbilden varierar från inga symtom till allvarlig sjukdom. Det är därför viktigt att känna till vilken genvariant som orsakar sjukdomen hos den enskilda personen.

Man har valt att benämna generna i alfabetisk ordning efter de år då de först beskrevs. En del tidigare beskrivna gener har senare visat sig ha genvarianter som orsakar Fanconis anemi, och då har man valt att behålla det äldre gennamnet. Namnet FANCK har uteslutits för att inte förväxlas uttalsmässigt med FANCA. FANCD har duplicerats då det visade sig vara två olika gener. FANCH har utelämnats då den visade sig vara samma gen som FANCA.

Fanconis anemi-associerade proteiner

Förutom ovanstående 22 gener, som när de är förändrade kan orsaka Fanconis anemi, finns det minst nio gener som kodar för proteiner kallade Fanconis anemi-associerade proteiner (Fanconi anemia associated protein, FAAP). Dessa proteiner deltar tillsammans med Fanconis anemi-proteinerna (FAP) i reparationen av korsbundna DNA-strängar. Varianter i en av FAAP-generna, benämnd FAAP100, kan också orsaka Fanconis anemi. FAAP100 kodar för Fanconi anemia core complex-associated protein 100. Genen FAAP100 benämns ibland FANCY.

DNA-reparation

Inför en celldelning skapas en kopia av alla DNA-strängar som bygger upp vår arvsmassa. Först separeras de två DNA-strängarna, och därefter bildas för var och en av strängarna en komplementär kopia. Vid denna process kan DNA-strängarna råka korsbindas, vilket betyder att de fysiskt fäster i varandra och inte kan separeras. Då avstannar kopieringen och hela DNA-strängen riskerar att brytas ner.

I normala fall startar nu en komplicerad händelsekedja där Fanconis anemi-proteiner och Fanconis anemi-associerade proteiner aktiveras i flera steg för att reparera och lösa korsbindningen så att celldelningen kan fortsätta. I ett första steg skyddas korsbundna DNA-strängar från nedbrytning av proteinet FANCR. Reparationen startar därefter med att proteinet FANCM binder till den skadade DNA-strängen. Sedan bildas ett proteinkomplex av åtta Fanconis anemi-proteiner (FANCA, FANCB, FANCC, FANCE, FANCF, FANCG, FANCL och FANCM) och två Fanconis anemi-associerade proteiner. Proteinkomplexet underlättar bindningen av proteinet ubiquitin till två andra proteiner (FANCD2 och FANCI). Det i sin tur gör det i normala fall möjligt för övriga Fanconis anemi-proteiner att reparera skadat DNA så att kopieringen och celldelningen kan fortsätta obehindrat.

Påverkan på mitokondrierna

Vid Fanconis anemi finns utöver nedsatt förmåga till DNA-reparation också en störning av mitokondriernas funktion.

Mitokondrierna är små enheter i cellerna där olika kemiska reaktioner äger rum för att omvandlas energi till former som kroppens organ kan använda. När mitokondrierna inte fungerar kan många olika symtom uppkomma, ibland endast från ett av kroppens organ, men vanligen från flera olika organ eller organsystem samtidigt. Mitokondrierna nybildas och bryts ner kontinuerligt genom en process som kallas mitofagi.

Vid Fanconis anemi är förmågan till mitofagi nedsatt, och det sker en ansamling av mitokondrier med nedsatt funktion och försämrad förmåga att ta hand om oxiderade proteiner. Den ökade mängden oxiderade proteiner anses kunna förklara en del symtom vid Fanconis anemi, som diabetes och för tidigt åldrande.

Ärftlighet

Autosomal recessiv nedärvning

Vid alla undergrupper av Fanconis anemi utom FANCB och FANCR nedärvs sjukdomen autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en sjukdomsorsakande variant av en gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får genvarianterna i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten att barnet får en sjukdomsorsakande genvariant i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av en genvariant. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är 25 procent.

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som har två sjukdomsorsakande genvarianter, får barn med en person som inte har en genvariant ärver samtliga barn en sjukdomsorsakande genvariant i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är också 50 procent.

Autosomal recessiv nedärvning.

Övriga nedärvningsmönster

Vid undergruppen FANCB av Fanconis anemi ärvs sjukdomen med X-kromosombundet nedärvningsmönster.

Vid den ytterst sällsynta undergruppen FANCR nedärvs Fanconis anemi autosomalt dominant. I dag (2026) finns endast ett fåtal personer i världen beskrivna i denna undergrupp. Hos samtliga kända individer har sjukdomen uppstått till följd av en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant av en gen (nymutation, de novo). Genvarianten har då troligtvis uppstått i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas då till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig, och kan föras vidare till nästa generation med autosomal dominant nedärvningsmönster.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas finns en separat text med mer information om olika nedärvningsmönster, se Ärftlighetsmönster, en översikt.

Symtom

De flesta barn med Fanconis anemi föds med någon form av skelettförändring i underarmens strålben (radius) och avvikelser i tummarna.

Flera av de andra symtomen vid sjukdomen, som benmärgssvikt och hormonella avvikelser, utvecklas långsamt under många år. Sjukdomen innebär en påtagligt ökad risk för att utveckla cancer, särskilt leukemi och tumörer i huvud-halsregionen.

Missbildningar

Ungefär tre fjärdedelar av alla med sjukdomen har någon form av missbildning. Flera olika missbildningar kan förekomma.

Kännetecknande för sjukdomen är förändringar i underarmens strålben (radius), som ibland saknas helt, samt handavvikelser i form av en extra tumme, avsaknad av en tumme eller avvikande form på tummarna. Liknande avvikelser kan finnas på stortårna.

Barnen kan också ha lindriga missbildningar av höfter, kotor och revben.

Medfödda hjärtfel kan också finnas, till exempel hål i skiljeväggen mellan hjärtats förmak (atriumseptumdefekt, ASD) eller kamrar (ventrikelseptumdefekt, VSD).

Njurmissbildningar förekommer, och det är vanligt att en njure saknas. Njurarna kan också vara sammanväxta (hästskonjure) eller belägna på fel plats.

Missbildningar av könsorganen kan förekomma, som förändringar av vagina (vaginal atresi) hos flickor. Pojkar kan ha liten penis och hypospadi, då urinröret mynnar på undersidan av penis.

Utseendemässiga drag

Många av barnen har gemensamma utseendemässiga drag. De innefattar bland annat små ögon (mikroftalmi), som ger intrycket av att avståndet mellan ögonen är brett (hypertelorism). Det är vanligt med ett extra veck i ögonvrån (epikantus). En tredjedel av barnen har hängande ögonlock (ptos). Ungefär en fjärdedel har litet huvud (mikrocefali). Öronen kan ha avvikande form.

En del personer har godartade förändringar i huden som pigmentfattiga partier och café-au-lait-fläckar, ljusbruna fläckar med färg som kaffe med mjölk.

Tillväxt

Barn med Fanconis anemi kan ha svårt att äta på grund av illamående, aptitlöshet och magsmärtor. De är ofta känsliga för infektioner. De är vanligtvis kortare än sina jämnåriga och växer långsammare.

Slutlängden för vuxna med sjukdomen är kortare än förväntat, i genomsnitt 150 cm för kvinnor och 161 cm för män.

Syn och hörsel

De anatomiska avvikelserna i ögonen kan bidra till påverkan på synen som vid sjukdomen kan vara lindrig till svår. Astigmatism är vanligare än andra brytningsfel. Allvarlig synnedsättning är ovanligt. En del barn skelar (strabism) till följd av svårigheter att koordinera ögonrörelserna.

Det är vanligt med medfödd allvarlig hörselnedsättning. Orsaken är vanligen ledningshinder i mellanörat (konduktiv hörselnedsättning).

Utveckling

Den motoriska utvecklingen är försenad hos en del barn. Några har inlärningssvårigheter, och lindrig intellektuell funktionsnedsättning förekommer.

Lindrig intellektuell funktionsnedsättning innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande, och påverkar i hög grad förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt lösa problem. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär detta svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag.

Hormonella avvikelser

Könskörtlarna (äggstockarna och testiklarna) är ofta underutvecklade hos barn med sjukdomen, vilket i sin tur leder till små könsorgan och att testiklarna inte har vandrat ned i pungen hos pojkar. För båda könen är puberteten vanligen försenad och fertiliteten nedsatt.

Hos vuxna finns en ökad risk att utveckla diabetes typ 2 och att åldras tidigt.

Även andra hormonella avvikelser är vanliga, till exempel underfunktion av sköldkörteln (hypotyreos).

Benmärgssvikt

Personer med Fanconis anemi har en hög risk att utveckla benmärgssvikt (aplastisk anemi), och nästan alla med Fanconis anemi har utvecklat benmärgssvikt före 40 års ålder.

I benmärgen bildas alla blodkroppar. När benmärgen inte fungerar normalt ger det symtom i form av blödningar och infektioner samt perioder av feber och trötthet. Till en början visar sig oftast störningarna i blodbildningen som lågt antal blodplättar (trombocyter). Det kan orsaka blödningar i huden (blåmärken) och från tandköttet, näsan och urinvägarna.

Något år senare kan även antalet vita blodkroppar vara lågt. Det kan ge symtom i form av upprepade bakteriella infektioner, främst i luftvägarna i form av infektioner i mellanörat och bihålorna samt lunginflammation (pneumoni).

När också antalet röda blodkroppar är för lågt, vilket visar sig som trötthet, kan diagnosen benmärgssvikt (aplastisk anemi) ställas.

Ökad risk för tumörsjukdomar

Utöver den ökade risken för benmärgssvikt har personer med sjukdomen en förhöjd risk för olika tumörsjukdomar. Det beror på att cellerna hos personer med sjukdomen har en bristande förmåga att reparera skador i DNA. För vissa undergrupper av Fanconis anemi är risken för tumörbildning särskilt hög.

De vanligaste tumörsjukdomarna är myelodysplastiska syndrom (MDS, ett förstadium till leukemi) och blodcancer (akut myeloisk leukemi, AML). Det finns även en ökad risk för hudcancer (skivepitelcancer) samt solida tumörer, främst i levern och i huvud- och halsområdet.

Diagnostik

Fanconis anemi bör misstänkas när ett barn föds med de för sjukdomen karaktäristiska förändringarna i underarmens strålben (radius) och avvikelser i tummarna, liksom när barn och unga vuxna insjuknar i benmärgssvikt (aplastisk anemi).

Fanconis anemi bör alltid uteslutas hos personer som insjuknar i aplastisk anemi utan känd orsak, även om de för sjukdomen typiska missbildningarna saknas eller är diskreta.

För att fastställa diagnosen är det viktigt med undersökningar av funktionen hos alla de organ som kan påverkas vid Fanconis anemi.

Eftersom Fanconis anemi ingår i sjukdomsgruppen kromosombrottssyndrom, med ökad förekomst av brott på kromosomerna, är en viktig del av diagnostiken att studera förekomsten av kromosombrott i celler från personer som misstänks ha sjukdomen.

Vanligtvis undersöks kromosombrott i de vita blodkroppar som kallas lymfocyter. Hos de flesta personer med sjukdomen är antalet celler med spontana kromosombrott tydligt förhöjt, men hos en del är antalet normalt. Analysen kompletteras därför med en undersökning av antalet kromosombrott i lymfocyter som i laboratoriet har utsatts för ett DNA-skadande ämne, ofta mitomycin C eller diepoxybutan. Typiskt för Fanconis anemi är då en förhöjd frekvens av kromosombrott. Samtidigt undersöker man hur stor andel av cellerna som stannar kvar i en specifik fas av celldelningen. Hos personer med Fanconis anemi är denna andel betydligt större än normalt.

Analysen för cellulär mitomycin C-känslighet görs vid Laboratoriet för klinisk kemi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

DNA-analys kan i de flesta bekräfta diagnosen Fanconis anemi.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om sjukdomen och hur den ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att insjukna och att få barn med samma sjukdom.

Vid ärftliga syndrom där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen är det möjligt att utföra anlagsbärardiagnostik och fosterdiagnostik, samt i vissa fall preimplantatorisk genetisk testning (PGT).

Shwachmans syndrom är en annan sjukdom som i sällsynta fall kan ge omfattande skelett­missbildningar, hörselnedsättning och aplastisk anemi, liknande de symtom som ses vid Fanconis anemi. Vid Shwachmans syndrom är dock blodvärdena som regel låga redan från födseln, till skillnad från vid Fanconis anemi.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en separat informationstext om Shwachmans syndrom.

Behandling/stöd

Fanconis anemi ger symtom från flera organ och system i kroppen, och olika specialister deltar i behandlingen. Eftersom personer med sjukdomen ofta insjuknar i olika blodsjukdomar är det lämpligt att en hematolog, det vill säga en barn- eller vuxenspecialist på blodsjukdomar, är samordnare för det team av specialister som behövs.

Personer med sjukdomen ska inte röntgas i onödan på grund av den ökade cancerrisken. Det gäller alla typer av röntgenundersökningar, även de med begränsad stråldos som lungröntgen och tandröntgen. Alternativ till röntgenundersökningar är ultraljudsdiagnostik och magnetkamera­undersökning (MR).

Det är viktigt med livslång uppföljning av personer med Fanconis anemi, bland annat på grund av risken för tumörsjukdomar. Det gäller oavsett om personen har genomgått stamcellstransplantation eller inte.

Missbildningar

Undersökning av hjärtat bör göras i tidig ålder av en barnhjärtläkare (barnkardiolog) som sedan avgör den fortsatta behandlingen av eventuella hjärtfel. Vanligtvis behöver hjärtfel vid Fanconis anemi inte opereras.

Barn som föds med missbildade tummar och strålben bedöms av en handkirurg. Operation behövs ibland.

Missbildningarna av njurarna behöver vanligen inte opereras. Hypospadi hos pojkar kan behöva opereras.

Syn och hörsel

Undersökningar av syn och hörsel görs tidigt.

Skelning (strabism) kan behandlas genom att det öga som har bäst syn täcks med en lapp så att synen på det andra ögat kan tränas upp. Ibland kan skelningen behöva opereras. Astigmatism och närsynthet korrigeras med glasögon.

Hörseln kontrolleras av en hörselläkare (audiolog). Hörselnedsättningen behandlas utifrån individuella behov med hörselhjälpmedel eller med cochleaimplantat.

Cochleaimplantat (CI) består av en liten dator (talprocessor) som sätts bakom örat och ett implantat som opereras in under huden, också bakom örat. Implantatet omvandlar ljud till kodade elektriska impulser. Signalerna överförs via elektriska impulser till hörselnerven, med hjälp av en elektrod som sätts in i snäckan, varvid hjärnan tolkar dem som ljud. Innan cochleaimplantatet kan användas programmeras processorn individuellt för varje användare.

Hormonella avvikelser

Hormonella avvikelser, till exempel försenad eller utebliven pubertet, utreds och behandlas av en endokrinolog, och vid behov av en gynekolog eller en urolog.

Benmärgssvikt

Personer med Fanconis anemi behöver gå på regelbundna kontroller av blod och benmärg. Symtomens art och svårighetsgrad avgör hur ofta kontrollerna behöver göras.

I dessa blodprov ingår mätning av halten alfa-fetoprotein (AFP), ett protein som utsöndras av bland annat levertumörer.

Benmärgsundersökningar bör göras med något års mellanrum, eller omgående om blodvärdena avviker. Redan när blodvärdena sjunker och en utveckling mot aplastisk anemi befaras, bör planeringen inför en eventuell stamcellstransplantation påbörjas.

Vid varje benmärgskontroll görs också en undersökning för att upptäcka eventuella kromosom­avvikelser som har samband med myelodysplastiska syndrom och akut myeloisk leukemi (cytogenetisk undersökning).

Det är viktigt att förebygga infektioner. Alla infektioner vid Fanconis anemi ska tas på allvar och behandlas i ett tidigt skede. Bakteriella infektioner behandlas med antibiotika.

Vid sjukdomen rekommenderas regelbundna vaccinationer mot infektioner orsakade av influensavirus, pneumokocker, RS-virus och/eller SARS‑Cov2-virus (covid‑19).

Det är också viktigt att försöka förebygga blödningar. Personer med sjukdomen bör därför iaktta allmän försiktighet genom att till exempel undvika sporter och andra aktiviteter med hög skaderisk. Om blödningar skulle uppstå och antalet trombocyter är få, kan transfusioner med trombocyt­koncentrat behöva ges.

Blodtransfusioner

Alla med Fanconis anemi och benmärgssvikt som inte har genomgått stamcellstransplantation behöver behandling med regelbundna blodtransfusioner.

Blodtransfusionerna leder till en successiv ökning av upplagrat järn i kroppen som kan skada olika organ. Järnöverskottet behandlas därför med läkemedel (kelerande läkemedel), vanligtvis i tablettform, som gör att järnet frigörs från kroppen och utsöndras i urinen.

Cancer

Leukemi och annan cancer vid Fanconis anemi behandlas vid barncancercentrum eller för vuxna vid en onkologisk klinik.

Då risken för cancer i huvud- och halsområdet är särskilt stor bör en undersökning av tandläkare och/eller öron-näsa-halsläkare göras årligen, och efter stamcellstransplantation vid varje planerad kontroll.

Vid cancerbehandling behöver man ta hänsyn till den ökade strålningskänsligheten och att vissa cellgifter (cytostatika) skadar DNA på liknande sätt som strålning. Både cellgifter och strålning måste därför ges med lägre dos till personer med Fanconis anemi än vid standardbehandling. Det gör att cancerbehandlingen inte blir lika effektiv och att prognosen därmed är sämre.

Hematopoetisk stamcellstransplantation

Transplantation med blodstamceller (hematopoetisk stamcellstransplantation, ibland kallad benmärgstransplantation) ger en möjlighet att bota de symtom av Fanconis anemi som påverkar blodet och blodbildningen, genom att ersätta den sjuka personens blodstamceller med blodstamceller från en frisk person.

Det är viktigt att transplantationen genomförs tidigt i sjukdomsförloppet, och att den sjuka personen är i så god fysisk kondition och så fri från infektioner som möjligt. Själva ingreppet är ganska okomplicerat, men förberedelser, eftervård och stora risker med behandlingen gör det till en mycket krävande procedur.

Benmärgen finns i hålrummen inuti kroppens ben. Alla blodkroppar bildas från blodstamceller i benmärgen. Stamcellerna utvecklas till röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) av olika slag, däribland lymfocyter, samt blodplättar (trombocyter). När blodstamceller har transplanterats letar de själva upp benmärgen hos mottagaren, växer till och bildar successivt ny benmärg.

För att kunna utföra en stamcellstransplantation måste det finnas en givare vars vävnadstyp (HLA) passar väl ihop med mottagarens. Bäst är att transplantera stamceller från ett friskt syskon med samma vävnadstyp. Om denna möjlighet inte finns kan man söka efter en passande stamcellsdonator genom nationella och internationella register, till exempel Tobiasregistret i Sverige.

Inför stamcellstransplantationen måste personen som ska motta stamcellerna förbehandlas, dels för att de nya stamcellerna ska kunna få fäste, dels för att de inte ska starta en avstötnings­reaktion riktad mot mottagaren (kallad graft-versus-host eller förkortat GvH). Det innefattar behandling med cellgifter (cytostatika) för att de egna, sjuka cellerna inte ska stöta bort de nya stamcellerna.

På grund av den stora känsligheten för DNA-skadande läkemedel kan endast mycket små doser av cytostatika ges till personer med Fanconis anemi. Trots de små doserna är behandlingen mycket krävande, eftersom cytostatika även skadar slemhinnornas funktion som skyddsbarriär.

Förbehandlingen med cytostatika gör att de vita blodkropparna minskar i antal eller slås ut helt, och kroppen saknar då försvar mot bakterier, virus och svamp. Risken för allvarliga infektioner ökar, och den som ska genomgå en transplantation måste därför vara isolerad under många veckor, upp till månader, både före och efter transplantationen. Tidigast ett halvår efter stamcellstransplantationen kan personen återgå till förskola, skola eller arbete, om inga komplikationer har tillstött. Först cirka två år efter transplantationen fungerar immunsystemet normalt.

Komplikationer som kan inträffa efter en transplantation är framför allt infektioner och att de nya cellerna orsakar en avstötningsreaktion (kallad graft-versus-host). För att förhindra komplikationer ges antibiotika och immunhämmande läkemedel under många månader efter transplantationen.

Vid Fanconis anemi får mottagaren mycket låga doser av cytostatika inför transplantationen. De ökar ändå risken för elakartade tumörer, särskilt i huden och i munnens slemhinnor (head and neck cancer). Det är därför viktigt att tandläkare och/eller öron-näsa-halsläkare deltar i uppföljningen efter transplantationen, för att möjliggöra tidig upptäckt av munhåletumörer.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas finns en separat översiktstext med mer information om stamcellstransplantationer, se Hematopoetisk stamcellstransplantation, en översikt.

Habilitering

Barn med Fanconis anemi som har bestående funktionsnedsättningar, till exempel syn- och hörselnedsättning eller kognitiv funktionsnedsättning, behöver habiliterande insatser.

Habilitering är en tvärprofessionell specialistenhet för personer med medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar. De habiliterande insatserna ges inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området, och kan omfatta utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. Syftet är att personer med funktionsnedsättningar ska kunna utveckla och bibehålla bästa möjliga funktionsförmåga, samt få förutsättningar att leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.

En viktig del av habiliteringen är att förmedla information och kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd till barnet utifrån barnets funktionsförmåga.

För att bedöma barnets kognitiva funktioner görs en neuropsykologisk utredning. Utredningen utförs så tidigt som möjligt och i god tid före skolstart, så att barnet utifrån sina förutsättningar får rätt insatser och lämplig skolform. En del barn med sjukdomen behöver den särskilda pedagogik som används i den anpassade grundskolan och gymnasieskolan.

Enstaka barn med svår synnedsättning behöver synhabilitering. Synhabilitering ger träning i att använda sin synförmåga och/eller lära sig tekniker som kompenserar för synnedsättningen. Förstorande synhjälpmedel kan provas ut, samtidigt som man får tillfälle att träna att använda dem. Belysningen kan också behöva anpassas.

Om barnet har hörselnedsättning ges hörselpedagogiskt stöd, utöver utprovning av hörhjälpmedel. Det innefattar undervisning om hur familjen i vardagen kan ge barnet stimulans för att i någon mån kompensera för hörselnedsättningen. Det är viktigt att familjen, oavsett barnets hörhjälpmedel och utifrån sina behov och önskemål, erbjuds möjligheten att lära sig teckenspråk.

Barn med svår synnedsättning och/eller hörselnedsättning behöver tillgång till individuellt anpassad pedagogik och lärmiljö med lämpliga läromedel, oavsett om de går i vanliga eller anpassade förskolor och skolor eller specialskolor. Skolans personal behöver kunskap och vägledning av en synpedagog och/eller hörselpedagog. De kan få stöd och utbildning genom Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Habiliteringen omfattar också fortlöpande psykologiskt stöd till barn och unga med funktions­nedsättningar, utifrån ålder och mognad. Stöd ges även till deras föräldrar, syskon och andra närstående. Behovet av stöd kan uppstå i samband med att diagnosen ställs och även senare. Kontakt med andra familjer i en liknande situation kan vara värdefullt.

Vuxna

Vuxna med Fanconis anemi behöver fortsatt behandling och uppföljning av specialister inom vuxensjukvården, oavsett om de har genomgått stamcellstransplantation eller inte.

I vuxen ålder behövs även fortsatta individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd, till exempel syn- och hörselhabilitering.

I kombination med andra funktionsnedsättningar påverkar en eventuell intellektuell funktions­nedsättning vilket stöd personen behöver för att klara det dagliga livet som vuxen. Det kan till exempel vara boendestöd, stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet. Personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning kan leva ett relativt självständigt liv med visst stöd. Olika anpassningar av bostaden och arbetsmiljön kan behövas.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd och insatser i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående.

Arbetsförmedlingen ger vägledning vid funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan. Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan.

Forskning

För Fanconis anemi finns dels ett internationellt forskningsregister utgående från USA, dels ett europeiskt register. Det senare registret har anknytning till Sverige. I Sverige tillfrågas personer med Fanconis anemi om de vill delta i ett antal pågående forskningsstudier och registreras i det europeiska forskningsregistret.

Vid många forskningscentrum i världen pågår forskning för att bättre förstå hur DNA-reparationen normalt fungerar och hur den avviker vid Fanconis anemi.

Den europeiska blod- och märgtransplantationsgruppens (EBMT, European Society for Blood and Marrow Transplantation) pediatriska arbetsgrupp bedriver tillsammans med arbetsgruppen för svår aplastisk anemi behandlingsstudier med hematopoetisk stamcellstransplantation, bland annat för att finna optimal förbehandling för sjukdomar med benmärgssvikt.

ebmt.org

Resurser

Vårdresurser

Utredning och behandling vid Fanconis anemi görs vid hematologiska kliniker vid universitetssjukhusen, eller av barnhematologiska och onkologiska team vid universitetssjukhusen i samarbete med barnmedicinska kliniker.

Kontaktsjuksköterskor med särskilt ansvar för blod- och tumörsjuka barn finns vid alla regionala barn- och ungdomskliniker.

Analys för cellulär mitomycin C-känslighet utförs på Laboratoriet för klinisk kemi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Kunskap om Fanconis anemi finns i följande nätverk:

• ERKNet för sällsynta njursjukdomar, erknet.org.
• ERN BOND för sällsynta skelettsjukdomar, ernbond.eu.
• ERN-EuroBloodNet för sällsynta hematologiska sjukdomar, eurobloodnet.eu.
• ERN GENTURIS för sällsynta ärftliga tumörsyndrom, genturis.eu.
• ERN ITHACA för sällsynta syndrom med missbildningar och/eller intellektuell funktionsnedsättning, ern-ithaca.eu.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Fanconis anemi. De ersätter dock inte ordinarie vårdgivare.

Göteborg

Lund

Stockholm

Intresseorganisationer

Fanconi Cancer Foundation är en intresseorganisation i USA, fanconi.org.

Fanconi Hope är en intresseorganisation i Storbritannien och Irland, fanconihope.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Donationsregister

Kvalitetsregister

I följande specialdatabaser för cancer- och blodsjukdomar finns sökbar information om Fanconis anemi:

• Fanconi Anemia Mutation Database, Fanconi Anemia Mutation Database
• Atlas of Genetics and Cytogenetics in Oncology and Haematology, atlasgeneticsoncology.org
• Cancer Genetics Database, Cancer GeneticsWeb.

Övrigt

Fanconi Cancer Foundation har informationsmaterial om sjukdomen på engelska och flera andra språk på sin webbplats, se Clinical Care Guidelines.

Litteratur

Graf CM, Nichele S, Bigolin Siviero R, Loth G, Trennepohl JP, Tosato Zinher M et al. A single-center experience including 106 patients. J Pediatr. 2022; 242: 228–234. https://doi.org/10.1016/j.jpeds.2021.11.013

Bonfim C, Ribeiro L, Nichele S, Bitencourt MA, Loth G, Koliski A et al. Long-term survival, organ function, and malignancy after hematopoietic stem cell transplantation for Fanconi anemia. Biol Blood Marrow Transplant. 2016; 22: 1257–1263. https://doi.org/10.1016/j.bbmt.2016.03.007

Clausen N, Kreuger A, Salmi T, Strom-Mathisen I, Johannesson G. Severe aplastic anaemia in the Nordic countries: a population based study of incidence, presentation, course, and outcome. Arch Dis Child. 1996; 74: 319–322. https://doi.org/10.1136/adc.74.4.319

Fanconi G. Familiäre, infantile perniziosähnliche Anämie (perniziöses Blutbild und Konstitution). Jahrbuch für Kinderheilkunde und physische Erziehung. Wien, 1927; 117: 257–280.

Fiesco-Roa MÓ, García-de Teresa B, Leal-Anaya P, van ’t Hek R, Wegman-Ostrosky T, Frías S et al. Fanconi anemia and dyskeratosis congenita/telomere biology disorders: Two inherited bone marrow failure syndromes with genomic instability. Front Oncol. 2022; 12: 949435. https://doi.org/10.3389/fonc.2022.949435

Gonzalez Vicent M, Peretó A, Zubicaray J, Molina B, Vinagre S, Sebastián E et al. Outcomes in allogeneic hematopoietic stem cell transplantation for Fanconi anemia. Bone Marrow Transplant. 2025; 60: 914–916. https://doi.org/10.1038/s41409-025-02591-5

Gueiderikh A, Maczkowiak-Chartois F, Rosselli F. A new frontier in Fanconi anemia: From DNA repair to ribosome biogenesis. Blood Rev. 2022; 52: 100904. https://doi.org/10.1016/j.blre.2021.100904

Hoover A, Turcotte LM, Phelan R, Barbus C, Rayannavar A, Miller BS, Reardon EE et al. Longitudinal clinical manifestations of Fanconi anemia: A systematized review. Blood Rev. 2024; 68: 101225. https://doi.org/10.1016/j.blre.2024.101225

Johansson P, Fasth A, Ek T, Hammarsten O. Validation of a flow cytometry-based detection of γ-H2AX, to measure DNA damage for clinical applications. Cytometry B Clin Cytom. 2017; 92: 534–540. https://doi.org/10.1002/cyto.b.21374

Kumari U, Ya Jun W, Huat Bay B, Lyakhovich A. Evidence of mitochondrial dysfunction and impaired ROS detoxifying machinery in Fanconi Anemia cells. Oncogene. 2014; 33: 165–172. https://doi.org/10.1038/onc.2012.583

Liu S, Vivona ES, Kurre P. Why hematopoietic stem cells fail in Fanconi anemia: Mechanisms and models. Bioessays. 2025; 47: e2400191. https://doi.org/10.1002/bies.202400191

Meetei AR, Levitus M, Xue Y, Medhurst AL, Zwaan M, Ling C et al. X-linked inheritance of Fanconi anemia complementation group B. Nat Genet. 2004; 36: 1219–1224. https://doi.org/10.1038/ng1458

Munhoz da Cunha M, Carvalho Barreto F, Nichele S, Trennepohl J, Ribeiro L, Loth G et al. Kidney complications in 107 Fanconi anemia patients submitted to hematopoietic cell transplantation. Eur J Pediatr. 2022; 181: 715–723. https://doi.org/10.1007/s00431-021-04263-0

Niraj J, Färkkilä A, D’Andrea AD. The Fanconi anemia pathway in cancer. Annu Rev Cancer Biol. 2019; 3: 457–478. https://doi.org/10.1146/annurev-cancerbio-030617-050422

de Pablo García-Cuenca A, Rofín-Fontanet P, Lorente-Guerrero J, Balmaña-Gelpí J, Carrasco-López E, Temprana-Salvador J et al. Head and neck cancer in Fanconi anemia: Report of 11 cases and a systematic review. Cancers (Basel). 2025; 17: 349. https://doi.org/10.3390/cancers17030349

Peffault de Latour R, Soulier J. How I treat MDS and AML in Fanconi anemia. Blood. 2016; 127: 2971–2979. https://doi.org/10.1182/blood-2016-01-583625

Ramírez MJ, Pujol R, Minguillón J, Bogliolo M, Persico I, Cavero D et al. Prognostic significance of mutation type and chromosome fragility in Fanconi anemia. Am J Hematol. 2025; 100: 272–284. https://doi.org/10.1002/ajh.27520

Repczynska A, Ciastek B, Haus O. New insights into the Fanconi anemia pathogenesis: A crosstalk between inflammation and oxidative stress. Int J Mol Sci. 2024; 25: 11619. https://doi.org/10.3390/ijms252111619

Río P, Zubicaray J, Navarro S, Gálvez E, Sánchez-Domínguez R, Nicoletti E et al; FANCOLEN-1 gene therapy investigators. Haematopoietic gene therapy of non-conditioned patients with Fanconi anaemia-A: results from open-label phase 1/2 (FANCOLEN-1) and long-term clinical trials. Lancet. 2025; 404: 2584–2592. https://doi.org/10.1016/s0140-6736(24)01880-4

Shimada A, Takahashi Y, Muramatsu H, Hama A, Ismael O, Narita A et al. Excellent outcome of allogeneic bone marrow transplantation for Fanconi anemia using fludarabine-based reduced-intensity conditioning regimen. Int J Hematol. 2012; 95: 675–679. https://doi.org/10.1007/s12185-012-1079-9

Strathdee CA, Gavish H, Shannon WR, Buchwald M. Cloning of cDNAs for Fanconi’s anaemia by functional complementation. Nature 1992; 356: 763–767. https://doi.org/10.1038/356763a0

Tonnies H, Huber S, Kuhl JS, Gerlach A, Ebell W, Neitzel H. Clonal chromosomal aberrations in bone marrow cells of Fanconi anemia patients: gains of the chromosomal segment 3q26q29 as an adverse risk factor. Blood. 2003; 101: 3872–3874. https://doi.org/10.1182/blood-2002-10-3243

Venkitaraman AR. Tracing the network connecting BRCA and Fanconi anemia proteins. Nat Rev Cancer. 2004; 4: 266–276. https://doi.org/10.1038/nrc1321

Wijker M, Morgan NV, Herterich S, van Berkel CG, Tipping AJ, Gross HJ et al. Heterogeneous spectrum of mutations in the Fanconi anaemia group A gene. Eur J Hum Genet. 1999; 7: 52–59. https://doi.org/10.1038/sj.ejhg.5200248

Yoshimi A, Niemeyer C, Baumann I, Schwarz-Furlan S, Schindler D, Ebell W et al. High incidence of Fanconi anaemia in patients with a morphological picture consistent with refractory cytopenia of childhood. Br J Haematol. 2013; 160: 109–111. https://doi.org/10.1111/bjh.12083

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som har tagit fram det ursprungliga textunderlaget är Albert N Békássy, överläkare, Barn- och ungdomssjukhuset, Skånes universitetssjukhus i Lund.

Texten har reviderats av professor Anders Fasth, Drottning Silvias barnsjukhus, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.