Kongenital aniridi

Sjukdom/tillstånd

Kongenital aniridi är en ögonsjukdom som leder till synnedsättning, ljuskänslighet samt obehag och smärta från ögonen. Svår sjukdom kan orsaka blindhet.

Ordet aniridi kommer från grekiskan och betyder utan (an-) iris (regnbågshinna). Aniridi kan uppstå av flera olika orsaker, till exempel efter skador. Kongenital aniridi, det vill säga medfödd aniridi, är däremot ett sällsynt genetiskt tillstånd. Denna text beskriver endast kongenital aniridi.

Vid kongenital aniridi är utvecklingen av flera av ögats delar påverkad, med missbildningar och avvikelser som följd. Avvikelserna i ögat gör att barn med kongenital aniridi har en störd synutveckling och nedsatt synskärpa. De kan också ha ögondarr, det vill säga snabba, ofrivilliga ögonrörelser (nystagmus). Andra ögonsymtom brukar uppstå senare under livet, och kan leda till ytterligare försämring av synskärpan. De vanligaste är grumling av hornhinnan (keratopati), grumling av linsen (grå starr, katarakt) samt en förhöjning av trycket i ögat (grön starr, glaukom) som senare kan skada synnerven. Tårarna hos en person med kongenital aniridi har också en annorlunda sammansättning och saknar den vidhäftande förmåga som normal tårvätska har.

Det finns ingen behandling som botar kongenital aniridi. Nyfödda med sjukdomen undersöks tidigt av ögonläkare. Ögonundersökningarna fortsätter sedan regelbundet under hela livet. Behandlingen varierar beroende på vilka symtom och ögonförändringar som förekommer. En viktig del av behandlingen är synhabilitering.

Sjukdomen är känd sedan början av 1800-talet.

Sedan slutet av 1970-talet ingår ögonscreening i de undersökningar som görs av alla barn vid födseln. Det innebär att sjukdomen numera upptäcks tidigt.

Kongenital aniridi kan även ingå vid WAGR-syndromet och Gillespies syndrom. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns separata informationstexter om dessa syndrom.

Förekomst

I Sverige finns kongenital aniridi hos cirka 2–3 personer per 100 000 invånare. Det totala antalet personer med sjukdomen i landet är cirka 200.

Orsak

Hos 85–90 procent av alla som har kongenital aniridi uppstår sjukdomen till följd av en sjukdoms­orsakande variant (mutation) i genen PAX6, som finns på den korta armen av kromosom 11 (11p13). Genen är en mall för tillverkningen av (kodar för) Paired box protein Pax‑6, även kallat PAX6-protein. Proteinet är en transkriptionsfaktor (genreglerare) som aktiverar eller blockerar andra geners funktion. Vid kongenital aniridi finns genen PAX6 i endast en fungerande kopia i stället för två, som är det normala. Det innebär att PAX6-proteinet inte produceras i tillräcklig mängd för en normal ögonutveckling. De flesta avvikelserna i genen PAX6 leder till att endast hälften av den normala mängden PAX6-protein produceras.

Hos ett fåtal personer med kongenital aniridi hittas ingen avvikelse i genen PAX6. Orsaken är då istället en förändring i någon av generna FOXC1, PITX2, PITX3, ELP4 eller TRIM44.

Bristen på PAX6-protein påverkar många delar av ögat, framför allt regnbågshinnan, näthinnan, linsen, hornhinnans ytskikt, ögats avflödesvägar (främre kammarvinkeln) och tårarnas sammansättning. Vissa förändringar finns redan vid födseln.

Ögat i genomskärning.

Vid kongenital aniridi kan regnbågshinnan vara underutvecklad eller saknas helt, vilket gör att pupillen är förstorad. Det leder till ljuskänslighet eftersom avsaknaden av regnbågshinna innebär att mängden ljus som kommer in i ögat och når näthinnan inte kan regleras.

Näthinnan (retina), som inkluderar gula fläcken (makula) och synnerven, anläggs också på ett felaktigt sätt hos ett foster med kongenital aniridi. Gula fläcken är den centrala delen av ögat där synen är skarpast. Den är oftast märkbart underutvecklad hos personer med tillståndet. Även synnerven kan vara underutvecklad. Förändringarna är bestående. Svårighetsgraden och typen av förändringar varierar dock mellan olika personer med kongenital aniridi, även inom samma familj.

Hornhinnans (korneas) ytliga cellskikt (epitel) nybildas under hela livet med hjälp av specifika stamceller, som finns i övergångszonen mellan hornhinnan och bindhinnan (konjunktiva). Området kallas limbusområdet. För att stamcellerna ska utvecklas normalt krävs att de befinner sig i en miljö som gör att den omogna stamcellen utvecklas till just en hornhinneepitelcell. Genen PAX6 styr andra gener som i sin tur påverkar stamcellernas omgivning. Vid en sjukdomsorsakande variant i PAX6 fungerar inte de andra generna på ett korrekt sätt, vilket gör att stamcellerna bildar defekta hornhinneepitelceller. Den naturliga barriären mellan hornhinnan och bindhinnan blir satt ur spel. Det gör det möjligt för bland annat blodkärl från bindhinnan att växa in över hornhinnans yta. Förändringar på hornhinnan kallas keratopati och uppstår förr eller senare hos nästan alla med kongenital aniridi. Ett undantag kan vara personer med kongenital aniridi orsakad av en avvikelse i andra gener än PAX6. De utvecklar inte alltid keratopati.

Vid kongenital aniridi är ögats lins förändrad och har ofta en defekt upphängningsapparat (corpus ciliare, ciliärkroppen). Linsen kan också vara förskjuten (luxerad) och ligger därmed inte centralt.

Ögonförändringarna är mest framträdande vid kongenital aniridi, men avvikelser i PAX6-genen kan också påverka andra delar av kroppen som till exempel njurarna, bukspottkörteln, lillhjärnan och andra delar av hjärnan.

WAGR-syndromet

Hos personer med en nyuppkommen sjukdomsorsakande genvariant i PAX6 (se Ärftlighet) kan det ibland förekomma en större genetisk avvikelse som innebär att ett mer omfattande område på kromosom 11 saknas. Då saknas även flera närliggande gener, inklusive genen WT1. En förlust av kromosommaterial (deletion) som omfattar både PAX6 och WT1 kan leda till WAGR-syndromet. W står för Wilms tumör, en elakartad njurtumör som främst drabbar små barn, A för aniridi, G för uroGenitala missbildningar och R för mental Retardation, det vill säga intellektuell funktionsnedsättning. WAGR-syndromet förekommer hos cirka 10 procent av alla som diagnostiseras med kongenital aniridi orsakat av en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant i PAX6-genen. Syndromet uppstår aldrig på grund av kongenital aniridi som nedärvts från en förälder.

I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en separat informationstext om WAGR-syndromet.

Ärftlighet

Kongenital aniridi nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en sjukdomsorsakande variant av en gen, är sannolikheten att få sjukdomen 50 procent för såväl söner som döttrar. De barn som inte har fått den sjukdomsorsakande genvarianten får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Autosomal dominant nedärvning.

Hos en tredjedel uppstår kongenital aniridi till följd av en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant i en gen (nymutation, de novo). Genvarianten har då oftast uppkommit i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermie). Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med tillståndet uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation med ett autosomalt dominant nedärvningsmönster.

Symtom

Personer med kongenital aniridi har oftast flera symtom från ögonen. Symtomen är vanligen fortskridande och fler symtom kan tillkomma med stigande ålder. Sjukdomens svårighetsgrad varierar dock mellan olika personer med kongenital aniridi, även inom samma familj.

Ögonförändringarna är mest framträdande, men beroende på grad och typ av genetisk avvikelse kan även andra organ påverkas vid kongenital aniridi. En del personer har neuropsykiatriska symtom, sömnstörningar och hörselnedsättning. Även andra symtom som aptitstörningar, obesitas och/eller diabetes förekommer, vilket har kopplats till en påverkan på hjärnans respektive bukspottskörtelns utveckling. Dessa symtom är ännu inte tillräckligt klarlagda. I denna text beskrivs endast ögonsymtomen som uppstår vid kongenital aniridi.

Då många av ögats delar och mekanismer kan vara påverkade kan symtomen vara mycket komplexa. Avvikelserna leder till olika grader och typer av synnedsättning. De flesta med kongenital aniridi har en synnedsättning i form av försämrad synskärpa, då förmågan att se skarpt och till exempel läsa och se konturer blir nedsatt. Symtomen kan också innefatta andra typer av synnedsättning som till exempel ljuskänslighet och begränsat synfält, samt påverkan på mörkerseendet, färgseendet och förmågan att upptäcka och/eller följa rörelser.

Synnedsättning

Synnedsättningen i form av försämrad synskärpa visar sig ofta tidigt hos barn med kongenital aniridi. Den beror på en medfödd underutveckling av näthinnan och då särskilt av gula fläcken. Synskärpan kan variera, men de flesta har en uttalad synnedsättning och behöver synhjälpmedel. Syn­ned­sättningen är bestående.

Brytningsfel kan uppstå till följd av att linsen inte ligger centrerad eller att hornhinnan är för tjock eller oregelbunden.

Synen försämras ytterligare av att man kan ha svårt att fokusera blicken. Svårigheterna beror på att mängden ljus som släpps in i ögat inte kan anpassas till det man fokuserar på när regnbågshinnan är underutvecklad eller saknas. Även defekter i linsens upphängningsapparat kan påverka möjligheten att fokusera blicken och skifta fokus (ackommodation).

Ett för stort ljusinsläpp till följd av avsaknaden av regnbågshinna kan också leda till att näthinnans fotoreceptorer överbelastas och skadas. Fotoreceptorerna är de celler i näthinnan som är känsliga för ljus. Skadorna kan bidra till ytterligare synnedsättning.

Ljuskänslighet

Personer med kongenital aniridi är ljuskänsliga, vilket vanligen beror på avvikelserna i regnbågshinnan. Redan hos nyfödda går det oftast att se att pupillen är onormalt stor och vanligtvis omgiven endast av rester av regnbågshinnan i den yttre delen av pupillen. Pupillen behöver dock inte alltid vara förstorad och regnbågshinnan kan ibland se normal ut trots att den alltid är underutvecklad.

Ljuskänsligheten leder till att ljus från exempelvis lampor kan uppfattas som strålar och bländar personer med kongenital aniridi. De har ofta svårt att anpassa sig efter snabbt förändrade ljusförhållanden som ljusreflektioner från olika ytor, eller att skifta mellan inom- och utomhusmiljöer och från skuggiga till soliga platser. Det kan orsaka försämrad synförmåga, obehag, huvudvärk och osäkerhet när det gäller rörelse och förflyttningar.

Regnbågshinnan skyddar normalt också ögat från farligt ultraviolett ljus (UV-ljus) som kan skada synen och orsaka grå starr (se nedan). Avvikelser i regnbågshinnan innebär att UV-skyddet är försämrat.

Snabba ofrivilliga ögonrörelser (nystagmus)

Ögondarr, det vill säga snabba, ofrivilliga ögonrörelser (nystagmus), finns hos personer med medfödd uttalad synnedsättning, oavsett diagnos. Nystagmus är vanligt vid kongenital aniridi och kan finnas redan hos nyfödda barn eller uppstå under de första levnadsmånaderna. Nystagmus kan ytterligare försämra synen.

Förändrad tårvätska

Vid kongenital aniridi produceras tårvätska i tillräcklig mängd, men vissa proteiner och fetter som normalt ska finnas i den saknas. Det beror på att körtlarna som täcker ögonlockets insida (meibomkörtlarna) har en minskad förmåga att producera de fetter som ska täcka tårarna och motverka snabb avdunstning. Dessa förändringar i tårfilmen gör att tårvätskan inte har någon vidhäftande förmåga och inte kan skydda hornhinnans ytskikt. Det kan ge torra ögon och bidra till symtom som ljuskänslighet, irritation, smärta och sår på hornhinnans yta.

Hornhinneförändringar (keratopati)

Förändringar på hornhinnan (kornea) uppstår med tiden hos nästan alla med kongenital aniridi. Förändringarna innebär att hornhinnan blir grumlig, blodkärl från bindehinnan kan växa in från hornhinnans yttre (perifera) del, och smärtsamma sår uppkommer. Symtomen beror på en kombination av en inflammation som finns i hornhinnan vid tidig ålder, färre nerver i hornhinnan och förändringar i tårvätskan.

Hornhinneförändringarna har ett karaktäristiskt utseende. Oftast syns de inte vid födseln, utan visar sig först under uppväxten. Senare, vanligtvis i 20- till 30-årsåldern, ökar de smärtsamma sårbildningarna, inväxten av blodkärl och grumlingarna i omfattning och närmar sig hornhinnans centrum. Detta leder till ytterligare synnedsättning och kan förvärra ljuskänsligheten. Till slut blir hornhinnan täckt av ett tjockt, vitt skikt som ljuset inte längre kan tränga igenom, vilket leder till blindhet.

Grå starr (katarakt)

Hos 50–80 procent av alla med kongenital aniridi utvecklas grå starr. Det innebär att ögats lins blir grumlig med synnedsättning som följd. Utvecklingen kan ta flera år. Medfödd grå starr är ovanligt. De flesta som har aniridi har någon grad av grå starr i 20- till 30-årsåldern men det händer att symtomen uppkommer redan under barndomen. Grå starr kan upptäckas vid en noggrann ögonundersökning.

Med tiden kan uppkomsten av grå starr förvärra ljuskänsligheten och ge bländningsbesvär.

Grön starr (glaukom)

Grön starr (glaukom) förekommer hos 50–75 procent. Vid kongenital aniridi uppstår grön starr vanligtvis på grund av missbildningar i kammarvinkeln, det vill säga området vid övergången mellan hornhinnan och senhinnan (sklera). Ögats näringsvätska bildas i den bakre kammaren mellan linsens upphängningsapparat och senhinnan. Vätskan försörjer ögat med näring och bidrar till att reglera ögats inre tryck. Näringsvätska transporteras genom pupillen och lämnar ögat i den främre kammarvinkeln genom ögats avflödesvägar (trabekelverket och Schlemms kanal). Dräneringen av vätska kan rubbas när en underutvecklad regnbågshinna blockerar dräneringsvägen, eller när utvecklingen eller regleringen av dräneringsvägen inte är normal. Det gör att trycket i ögat stiger. Tryckökningen i ögat kan orsaka skador på synnerven. Vid medfödd grön starr är oftast avflödesvägarna i kammarvinkeln täckta av ett membran med blodkärl från regnbågshinnan.

Vid grön starr som uppkommer senare beror symtomen ofta på att kammarvinkeln blockeras av resterna av regnbågshinnan. Vid båda typerna av grön starr kan Schlemms kanal saknas.

Utan behandling kan det höjda trycket i ögat skada synnerven och leda till bestående synnedsättning. Synnedsättningen påverkar både det centrala och det perifera synfältet. En del personer med kongenital aniridi föds med grön starr (kongenitalt glaukom), men oftast utvecklas tillståndet under barn- och ungdomsåren eller i 20- till 30-årsåldern (sekundärt glaukom).

Diagnostik

Kongenital aniridi konstateras vanligtvis i nyföddhetsperioden, eftersom stora delar av regnbågshinnan fattas och barnen redan vid födseln är ljuskänsliga. Pupillerna är oftast mycket stora, och vanligtvis syns bara en liten yttre rest av regnbågshinnan. Det förekommer också att endast mindre delar av regnbågshinnan saknas. Skillnader mellan ögonen kan förekomma.

Vanligtvis visar sig även synnedsättningen tidigt. Ögondarr (nystagmus) kan finnas redan hos nyfödda, eller uppstå under de första 2–3 levnadsmånaderna. Efterhand märks även andra ögonförändringar som grå starr (katarakt) och grön starr (glaukom). Keratopati i form av inflammation och nervbrist i hornhinnan finns vanligtvis redan hos barn, men är svårupptäckt vid en vanlig ögonundersökning.

Vid misstanke om sjukdomen undersöker en ögonläkare barnet under de första levnadsveckorna. Barnet behöver sällan sövas utan kan undersökas efter att ha fått smärtstillande ögondroppar. Redan hos små barn går det att se typiska förändringar i den yttre (perifera) delen av hornhinnan. Dessa förändringar ger ytterligare en möjlighet att säkerställa diagnosen. Näthinnan kan undersökas och dokumenteras med en kamera lämplig för spädbarn.

Hos äldre barn och vuxna kan ögat undersökas på olika sätt, bland annat med ögonmikroskop och optisk koherenstomografi (OCT). Näthinnan kan undersökas med ultraljud hos personer med grå starr eller hornhinnegrumlingar, eftersom sådana förändringar försvårar en optisk undersökning.

Vid kongenital aniridi ses så gott som alltid en underutveckling av gula fläcken vid en ögonundersökning, men i sällsynta fall kan den se normal ut eller ha endast minimala förändringar. Missbildningar i främre kammarvinkeln är vanligt.

Ögontrycket mäts alltid. Eftersom hornhinnan oftast är tjockare än normalt måste tryckvärdena korrigeras.

Keratopati kan upptäckas tidigt vid en undersökning med spaltlampa och fotografering. Den tidigaste förändringen som kan påvisas är inväxt av blodkärl några millimeter in i den perifera hornhinnan. För att upptäcka den krävs fotografering av hela limbusområdet runtom hornhinnan. Även hornhinnefärgning med fluorescein kan användas för att upptäcka tidiga förändringar i hornhinnans epitel. Förändringar i hornhinnans nerver, epitelceller och stamcellsstrukturer samt inflammatorisk cellinväxt kan undersökas med ett särskilt mikroskop.

Diagnosen kan bekräftas genom att den sjukdomsorsakande varianten av genen PAX6 påvisas med DNA-analys.

Om barnet har en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant bör man utesluta en större genetisk avvikelse som kan leda till WAGR-syndromet (se Orsak). I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en separat informationstext om WAGR-syndromet.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om tillståndet och hur det ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma tillstånd.

Vid ärftliga tillstånd där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen kan i vissa fall anlagsbärardiagnostik, fosterdiagnostik och preimplantatorisk genetisk diagnostik/testning (PGD/PGT) utföras.

Eftersom ögonförändringarna kan vara mycket lindriga bör barn som har en förälder eller ett syskon med sjukdomen undersökas av ögonläkare även om de inte har några symtom. Om barnet inte har kongenital aniridi behövs inga fortsatta kontroller.

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar kongenital aniridi. Insatserna inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de synnedsättningar som sjukdomen leder till. Vilken behandling som behövs varierar beroende på vilka symtom och ögon­för­änd­ringar som före­kommer.

Barn med kongenital aniridi undersöks tidigt av en ögonläkare. Ögonundersökningarna fortsätter sedan regelbundet under hela livet. Syftet är bland annat att glaukom ska kunna upptäckas så tidigt som möjligt.

Barn med kongenital aniridi har vanligen nystagmus. Det är dock möjligt att utföra de flesta ögonundersökningar trots detta.

Behandlingen varierar beroende på symtom. Synen behöver undersökas, och vid behov provas synhjälpmedel ut. Glasögon kan hjälpa vid brytningsfel som beror på att linsen inte ligger centrerad eller att hornhinnan är för tjock eller oregelbunden. Ljuskänslighet kan avhjälpas med solglasögon som helt filtrerar bort skadligt ultraviolett ljus (UV-ljus). Tårersättningsmedel i form av ögondroppar eller -salva används alltid. En annan viktig del av behandlingen är synhabilitering.

Sklerala linser kan däremot vara till hjälp om smärtsamma sår på hornhinnan uppkommer. En skleral lins är större än en vanlig kontaktlins och täcker hornhinnan och delar av bindhinnan. Den är inte i direkt kontakt med hornhinnans epitel. Det samlas vätska under denna typ av lins vilket kan lindra symtom från hornhinnan.

Alla personer med kongenital aniridi behandlas med tårersättningsmedel (ögondroppar eller salvor), eftersom de egna tårarnas sammansättning är förändrad. Medlet bör innehålla hyaluronsyra och används flera gånger om dagen.

Intraokulära operationer är till exempel operationer av hornhinnan och grå respektive grön starr. Operationerna kan bara påverka synskärpan så att den blir lika bra som synen var från början, eftersom den medfödda synnedsättningen beror på att gula fläcken inte är fullt utvecklad.

Operationer med insättning av en konstgjord regnbågshinna görs inte, eftersom riskerna är större än nyttan. Det finns i dag inga entydiga vetenskapliga belägg för att en konstgjord regnbågshinna förbättrar synen. Det finns däremot belägg för att denna operation ökar förekomsten av grön starr och risken för utveckling eller försämring av keratopati.

Hornhinnan

Utöver tårersättningsmedel kan ögonsalva med pantotensyra (vitamin B5) användas för att skydda hornhinnan. Salvan kan också användas på barn.

Om hornhinneförändringarna leder till smärtsamma sår kan autologa serumdroppar prövas. Autologa serumdroppar är ögondroppar som tillverkas av serum som utvinns från personens eget blod.

Personer med uttalad inflammation i hornhinnan kan använda ögondroppar med ciklosporin-A, ett immunmodulerande läkemedel.

Transplantation av stamceller som kan utvecklas till hornepitelceller kan göras, men har en tidsbegränsad effekt. Som vid andra transplantationer krävs livslång immunmodulerande behandling för att motverka avstötningsreaktioner.

Grå starr (katarakt)

Solglasögon med 100 procent UV-skydd rekommenderas för att minska den redan känsliga ögonlinsens exponering för ultraviolett ljus. UV-strålning kan orsaka tidig grumling av linsen.

Synnedsättning på grund av grå starr kan endast behandlas med operation. Då ersätter man den grumliga linsen med en konstgjord lins. Att operera bort linsen kan ge ökad synskärpa hos personer med tät grå starr. Operation av grå starr är vid kongenital aniridi ett mycket komplicerat ingrepp, bland annat på grund av hornhinnans känslighet. Därmed finns en risk för allvarliga komplikationer under och efter operationen. Ingreppet blir också mer komplicerat eftersom förändringar i linsens upphängningsapparat gör att linsen sitter lösare. Den kan också vara förskjuten.

Grön starr (glaukom)

Obehandlad grön starr leder till fortskridande synnedsättning som inte går att behandla. Förhöjt tryck i ögat behandlas i första hand med trycksänkande ögondroppar utan konserveringsmedel. Om ögondropparna inte sänker trycket tillräckligt kan det bli nödvändigt med operation (trabekulektomi). Barn som föds med grön starr behöver vanligen opereras tidigt. Vid operationen skapas en ny dräneringskanal som möjliggör för kammarvätskan att lättare lämna ögat. Därmed sänks trycket. Ett alternativ är en operation där en liten slang (glaukomventil) opereras in i ögat. Ventilen reglerar trycket genom att dränera vätska från ögats insida till dess utsida. Laserbehandling är ett vanligt behandlingsalternativ. Vid kongenital aniridi måste dock fördelar med en eventuell laserbehandling vägas mot riskerna, eftersom det kan påverka området där stamcellerna för hornhinnans epitel finns.

Synhabilitering

Personer med svår synnedsättning behöver synhabilitering för att få hjälp att använda sin synförmåga och lära sig tekniker som kompenserar för synnedsättningen. Insatserna anpassas efter ålder och livssituation. Förstorande synhjälpmedel kan provas ut, som förstoringsglas, glasögon för närarbete, kikare, förstorande tv-system och anpassade datorer. Filterglasögon kan förbättra kontrastseendet och minska ljuskänsligheten. Belysningen kan också behöva anpassas.

Familjen bör erbjudas psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Barnen och ungdomarna själva bör också erbjudas fortlöpande stöd av psykolog utifrån ålder och mognad. Att få svar på sina frågor och funderingar är viktigt även för yngre barn. En allvarlig synnedsättning kan leda till utanförskap och isolering och en långsammare social utveckling. Det är viktigt att föräldrar, vård och skola uppmärksammar eventuella psykosociala svårigheter och erbjuder barnet stöd.

Ofta behöver omgivningen anpassas för att kompensera för synnedsättningen. Det gäller den fysiska miljön, men lika viktig är den sociala miljön, det vill säga att personer i närmiljön har kunskap om hur barnen och ungdomarna kan bemötas på ett bra sätt.

Barn med omfattande synnedsättning behöver tillgång till anpassad pedagogik och lämpliga läromedel. Skolpersonal erbjuds kunskap och vägledning av en synpedagog. Specialpedagogiska skolmyndigheten (se Resurser) kan erbjuda stöd med detta.

Vuxna behöver fortlöpande kontakt med en synenhet. Insatser i form av ledsagning och färdtjänst kan vara till stor hjälp för att hantera det dagliga livet. Många behöver även fortsatta habiliterande insatser och stöd i det dagliga livet. Det kan till exempel vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service.

Hos arbetsförmedlingen kan personer med funktionsnedsättning beviljas till exempel lönebidrag eller stöd för att söka eller anpassa ett arbete. Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att man ska kunna söka arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan.

Forskning

Mycket forskning pågår om kongenital aniridi, bland annat om möjligheten att använda genterapi och hur den bäst kan ges i ögat. Syftet med genterapi är att korrigera det ursprungliga genetiska felet i vissa celler i ögat. Förhoppningen är att de genmodifierade cellerna sedan kan bidra till en normal ögonfunktion. Genterapi kräver att behandlingen är skräddarsydd efter den exakta genetiska avvikelsen hos varje enskild person.

Forskningen siktar också mot framtida läkemedelsbehandlingar som ”hoppar över” det genetiska felet i den påverkade PAX6-genkopian för att cellerna ska producera mer PAX6-protein.

Nyare forskning har identifierat befintliga läkemedel som i dagsläget används vid andra tillstånd, som stimulerar den friska kopian av PAX6 att överproducera PAX6-protein för att kompensera för den förändrade genkopian som inte producerar proteinet. Dessa läkemedel har kunnat öka nivån av PAX6-protein i cellerna vid djurförsök och kan i framtiden komma att användas vid kongenital aniridi.

Forskning pågår också för att kunna applicera läkemedelsbehandlingar eller genterapi i hornhinnan. Förhoppningen är att därmed kunna förhindra utvecklingen av hornhinneförändringar i ett tidigt skede, innan synen påverkas.

Det pågår också forskning för att bättre dokumentera ögonsymtom och andra svårigheter som personer med kongenital aniridi och deras anhöriga upplever.

Forskare har också börjat betrakta kongenital aniridi som ett syndrom och inte endast en ögonsjukdom. Ordet syndrom innebär symtom som förekommer samtidigt i flera delar av kroppen och som har samma bakomliggande orsak. Forskningen om aniridi-syndromet är dock hittills (2023) begränsad och vetenskapliga studier behövs för att kartlägga i vilken utsträckning syndromet finns bland personer med kongenital aniridi. Även syndrom-associerad aniridi (till exempel WAGR) är ett aktivt forskningsområde.

Europeisk forskning om aniridi som har fått stöd av den Europeiska Unionen kan hittas på webbplatsen aniridia-net.eu.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: isolated aniridia.

Databasen EU Clinical Trials Register drivs av EU:s läkemedelsmyndighet EMA som samlar information om europeiska kliniska studier, se clinicaltrialsregister.eu, sökord: aniridia.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: aniridia.

Resurser

Resurser för ögondiagnostik finns vid landets ögonkliniker, där även provtagning för genetisk diagnostik görs. Diagnosen fastställs i samarbete med de kliniskt genetiska avdelningarna vid landets universitetssjukhus.

Aniridi ingår i nätverket ERN-EYE för sällsynta ögonsjukdomar.

Resurspersoner 

Resurspersonerna kan svara på frågor om aniridi:

Intresseorganisationer

Aniridia Europe är en europeisk sammanslutning av nationella aniridiorganisationer, aniridia.eu.

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: isolated aniridia.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Resurscenter syn inom Specialpedagogiska skolmyndigheten (se Resurser) erbjuder information och utbildning till föräldrar till barn med synnedsättning:

Örebro universitet ger återkommande kurser om synutveckling och synnedsättningar på såväl grundnivå som avancerad nivå. Kurserna ges som uppdragsutbildningar. Se oru.se för aktuell information.

Aniridi Sverige arrangerar tillfällen för kunskapsutbyte, aniridi.se.

Sedan 2012 arrangeras vartannat år en stor europeisk forskningskonferens kring aniridi och aniridirelaterade tillstånd (European Aniridia Conference, EAC). Konferensen år 2024 arrangeras i Stockholm. För mer information, se aniridiaconference.org.

Ytterligare information

På Aniridi Sveriges webbplats, aniridi.se, finns information att läsa och ladda ner. Bland annat tips och råd till föräldrar, samt information om bländningsskydd och synhjälpmedel.

Aniridi Sverige har även gett ut broschyren Kongenital Aniridi - Aniridia Europe, att stödja de som lever med Aniridi som kan laddas ned på webbplatsen eller beställas via e-post styrelsen@aniridi.se.

På Aniridia Europes webbplats finns information om kongenital aniridi på engelska och flera andra europeiska språk riktad både till den som själv har sjukdomen, till närstående och till yrkesverksamma, se aniridia.eu.

• OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), omim.org, sökord: aniridia 1, AN1, aniridia 2, AN2, aniridia 3, AN3
• GeneReviews (University of Washington), genereviews.org, sökord: PAX6-related aniridia
• Orphanet, orpha.net, sökord: isolated aniridia.

Litteratur

Adair BA, Korecki AJ, Djaksigulova D, Wagner PK, Chiu NY, Lam SL et al. ABE8e corrects Pax6-aniridic variant in humanized mouse ESCs and via LNPs in ex vivo cortical neurons. Ophthalmol Ther 2023; 12: 2049–2068. https://doi.org/10.1007/s40123-023-00729-6

Baulmann DC, Ohlmann A, Flügel-Koch C, Goswami S, Cvekl A, Tamm ER. Pax6 heterozygous eyes show defects in the chamber angle differentiation that are associated with a wide spectrum of other anterior eye segment abnormalities. Mech Dev 2002; 118: 3–17. https://doi.org/10.1016/s0925-4773(02)00260-5

Behaegel J, Tassignon MJ, Lagali N, Consejo A, Koppen C, Ní Dhubhghaill S. Outcomes of human leukocyte antigen-matched allogeneic cultivated limbal epithelial transplantation in aniridia-associated keratopathy - a single-center retrospective analysis. Cornea 2022; 41: 69–77. https://doi.org/10.1097/ico.0000000000002729

Berntsson SG, Kristoffersson A, Daniilidou M, Dahl N, Ekström C, Semnic R et al. Aniridia with PAX6 mutations and narcolepsy. J Sleep Res 2020; 29: e12982. https://doi.org/10.1111/jsr.12982

Cole JD, McHaney KM, Rabiee B, Gao J, Rodriguez C, Miller DA et al. Long-term retinal protection by MEK inhibition in Pax6 haploinsufficiency mice. Exp Eye Res 2022; 218: 109012. https://doi.org/10.1016/j.exer.2022.109012

Daruich A, Duncan M, Robert MP, Lagali N, Semina EV, Aberdam D et al. Congenital aniridia beyond black eyes: From phenotype and novel genetic mechanisms to innovative therapeutic approaches. Prog Retin Eye Res 2023; 95: 101133. https://doi.org/10.1016/j.preteyeres.2022.101133

Dorot O, Roux LN, Zennaro L, Oved K, Bremond-Gignac D, Pichinuk E et al. The antipsychotropic drug Duloxetine rescues PAX6 haploinsufficiency of mutant limbal stem cells through inhibition of the MEK/ERK signaling pathway. Ocul Surf 2022; 23: 140–142. https://doi.org/10.1016/j.jtos.2021.12.003

Duffy KA, Trout KL, Gunckle JM, McCullen Krantz S, Morris J, Kalish JM. Results from the WAGR syndrome patient registry: Characterization of WAGR spectrum and recommendations for care management. Front Pediatr 2021; 9: 733018. https://doi.org/10.3389/fped.2021.733018

Edén U, Lagali N, Dellby A, Utheim TP, Riise R, Chen X et al. Cataract development in Norwegian patients with congenital aniridia. Acta Ophthalmol 2014; 92: 165–167. https://doi.org/10.1111/aos.12225

Edén U, Iggman D, Riise R, Tornqvist K. Epidemiology of aniridia in Sweden and Norway. Acta Ophthal Scand 2008; 86: 727–729. https://doi.org/10.1111/j.1755-3768.2008.01309.x

Fries FN, Moslemani K, Utheim TP, Seitz B, Käsmann-Kellner B, Lagali NS. Early ocular surface and tear film status in congenital aniridia indicates a supportive treatment window. Br J Ophthalmol 2022; bjophthalmol-2021-320774 Epub ahead of print. https://doi.org/10.1136/bjo-2021-320774

Grant MK, Bobilev AM, Branch A, Lauderdale JD. Structural and functional consequences of PAX6 mutations in the brain: Implications for aniridia. Brain Res 2021; 1756: 147283. https://doi.org/10.1016/j.brainres.2021.147283

Grant MK, Bobilev AM, Pierce JE, DeWitte J, Lauderdale JD. Structural brain abnormalities in 12 persons with aniridia. F1000Res 2017; 6: 255. https://doi.org/10.12688/f1000research.11063.2

Ihnatko R, Edén U, Fagerholm P, Lagali N. Congenital aniridia and the ocular surface. Ocul Surf 2016; 14: 196–206. https://doi.org/10.1016/j.jtos.2015.10.003

Ihnatko R, Edén U, Lagali N, Dellby A, Fagerholm P. Analysis of protein composition and protein expression in the tear fluid of patients with congenital aniridia J Proteomics 2013; 94: 78–88. https://doi.org/10.1016/j.jprot.2013.09.003

Krause MA, Trout KL, Lauderdale JD, Netland PA. Visual acuity in aniridia and WAGR syndrome. Clin Ophthalmol 2023; 17: 1255–1261. https://doi.org/10.2147/opth.s405003

Lagali N, Wowra B, Dobrowolski D, Utheim TP, Fagerholm P, Wylegala E. Stage-related central corneal epithelial transformation in congenital aniridia associated keratopathy. Ocul Surf 2018; 16: 163–172. https://doi.org/10.1016/j.jtos.2017.11.003

Lagali N, Wowra B, Fries FN, Latta L, Moslemani K, Utheim TP et al. PAX6 mutational status determines aniridia-associated keratopathy phenotype. Ophthalmology 2020; 127: 273–275. https://doi.org/10.1016/j.ophtha.2019.09.034

Lagali N, Wowra B, Fries FN, Latta L, Moslemani K, Utheim TP et al. Early phenotypic features of aniridia-associated keratopathy and association with PAX6 coding mutations. Ocul Surf 2020; 18: 130–140. https://doi.org/10.1016/j.jtos.2019.11.002

Landsend ECS, Pedersen HR, Utheim ØA, Rueegg CS, Baraas RC, Lagali N et al. Characteristics and utility of fundus autofluorescence in congenital aniridia using scanning laser ophthalmoscopy. Invest Ophthalmol Vis Sci 2019; 60: 4120–4128. https://doi.org/10.1167/iovs.19-26994

Landsend ES, Utheim ØA, Pedersen HR, Lagali N, Baraas RC, Utheim TP. The genetics of congenital aniridia – a guide for the ophthalmologist. Surv Ophthalmol 2018; 63: 105–113. https://doi.org/10.1016/j.survophthal.2017.09.004

Landsend ECS, Lagali N, Utheim TP. Congenital aniridia - A comprehensive review of clinical features and therapeutic approaches. Surv Ophthalmol 2021; 66:1031–1050. https://doi.org/10.1016/j.survophthal.2021.02.011

Latta L, Figueiredo FC, Ashery-Padan R, Collinson JM, Daniels J, Ferrari S et al. Pathophysiology of aniridia-associated keratopathy: Developmental aspects and unanswered questions. Ocul Surf 2021; 22: 245–266. https://doi.org/10.1016/j.jtos.2021.09.001

Lima Cunha D, Arno G, Corton M, Moosajee M. The spectrum of PAX6 mutations and genotype-phenotype correlations in the eye. Genes (Basel) 2019; 10: 1050. https://doi.org/10.3390/genes10121050

Mirjalili Mohanna SZ, Hickmott JW, Lam SL, Chiu NY, Lengyell TC, Tam BM et al. Germline CRISPR/Cas9-mediated gene editing prevents vision loss in a novel mouse model of aniridia. Mol Ther Methods Clin Dev 2020; 17: 478–490. https://doi.org/10.1016/j.omtm.2020.03.002

Oved K, Zennaro L, Dorot O, Zerbib J, Frank E, Roux LN et al. Ritanserin, a potent serotonin 2A receptor antagonist, represses MEK/ERK signalling pathway to restore PAX6 production and function in aniridia-like cellular model. Biochem Biophys Res Commun 2021; 582: 100–104. https://doi.org/10.1016/j.bbrc.2021.10.036

Pedersen HR, Baraas RC, Landsend ECS, Utheim ØA, Utheim TP, Gilson SJ et al. PAX6 genotypic and retinal phenotypic characterization in congenital aniridia. Invest Ophthalmol Vis Sci 2020; 61: 14. https://doi.org/10.1167/iovs.61.5.14

Rabiee B, Anwar KN, Shen X, Putra I, Liu M, Jung R et al. Gene dosage manipulation alleviates manifestations of hereditary PAX6 haploinsufficiency in mice. Sci Transl Med 2020; 12: eaaz4894. https://doi.org/10.1126/scitranslmed.aaz4894

Romano D, Bremond-Gignac D, Barbany M, Rahman A, Mauring L, Semeraro F et al. Artificial iris implantation in congenital aniridia: A systematic review. Surv Ophthalmol 2023; 68: 794–808. https://doi.org/10.1016/j.survophthal.2022.11.001

van Velthoven AJH, Utheim TP, Notara M, Bremond-Gignac D, Figueiredo FC, Skottman H et al. Future directions in managing aniridia-associated keratopathy. Surv Ophthalmol 2023; 68: 940–956. https://doi.org/10.1016/j.survophthal.2023.04.003

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit och reviderat underlaget är med dr Ulla Edén, avdelningen för oftalmologi, medicinska fakulteten, Linköpings universitet.

Den senaste revideringen är gjord av professor Neil Lagali, avdelningen för oftalmologi, medicinska fakulteten, Linköpings universitet.