Stöd i tillsynen av yrkesmässiga hygieniska verksamheter

Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2025:62) om yrkesmässig hygienisk verksamhet gäller på samma sätt för ambulerande verksamheter som för verksamheter i fasta lokaler. Ambulerande verksamheter kan till exempel bedrivas i husbil, husvagn, på mässor eller vid hembesök hos kunder.

Eftersom utrymmena ofta är begränsade är det särskilt viktigt med planering och rutiner för att förebygga smittspridning. Det behöver finnas förutsättningar för god handhygien och hygienisk hantering av instrument, produkter och textilier. Om rengöring, desinfektion eller sterilisering inte kan utföras på plats behöver dessa moment säkerställas på annat sätt.

Vid hembesök eller andra behandlingar utanför verksamhetslokalen är det viktigt att arbetet planeras så att god hygien kan upprätthållas, exempelvis genom att ta med rena instrument, engångsmaterial och desinfektionsmedel.

Det är också centralt att instrument och utrustning förvaras och transporteras på ett sätt som håller olika renhetsgrader åtskilda och förhindrar kontaminering. Smittförebyggande åtgärder behöver anpassas efter förutsättningarna på plats, oavsett om behandlingen sker i en fast lokal eller i kundens hem.

I lokalen bör det finnas tvättställ som är lämpligt placerade för behandlarens handtvätt. Tvättställen bör ha rinnande varmt och kallt vatten och vara utrustade med flytande tvål, engångshanddukar och desinfektionsmedel, i enlighet med Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2025:62) om yrkesmässig hygienisk verksamhet.

Med tvättställ avses här inte handfat i toalettutrymmen. Om tvättstället är placerat i behandlingsrummet blir det enklare att upprätthålla god handhygien och risken minskar för att händerna kontamineras, till exempel vid kontakt med dörrhandtag när dörrar öppnas och stängs.

I lokalen bör det finnas särskilda utrymmen med arbetsbänkar, rinnande varmt och kallt vatten samt lämpliga anordningar för rengöring, desinfektion och sterilisering av instrument och redskap. Detta följer av Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2025:62) om yrkesmässig hygienisk verksamhet.

Sådana utrymmen är en förutsättning för att kunna upprätthålla god hygien i lokalen och därmed minska risken för smittspridning. Det är därför lämpligt att ha ett särskilt rum för detta ändamål. För en mindre verksamhet kan det dock vara tillräckligt med ett väl avgränsat utrymme, till exempel bakom en avtorkningsbar skärmvägg i behandlingsrummet.

I lokalen bör det finnas ett ändamålsenligt städutrymme med utslagsvask och rinnande varmt och kallt vatten. Detta följer av Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2025:62) om yrkesmässig hygienisk verksamhet.

För att minska risken för smittspridning är det lämpligt att städutrymmet är avskilt från behandlingsutrymmet och försett med frånluftsventilation. I städutrymmet bör städutrustning och rengöringsmedel förvaras.

Eftersom städutrymmen ofta har sämre luftkvalitet och högre förekomst av smuts, fukt och mikroorganismer än övriga utrymmen är det viktigt att förebygga tillväxt av mikroorganismer. Exempel på åtgärder som minskar risken för smittspridning är att:

• fuktigt städmaterial, såsom moppar och städdukar, tvättas direkt efter användning eller ersätts med engångsmaterial
• tömning av städvatten och rengöring av städutrustning sker avskilt från behandlingsplatsen, för att undvika stänk på rena ytor
• rent städmaterial förvaras torrt och dammfritt, till exempel i skåp eller behållare med lock, för att minska risken för kontaminering

I verksamheten bör det finnas ett ändamålsenligt städutrymme med utslagsvask och rinnande varmt och kallt vatten, i enlighet med Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2025:62) om yrkesmässig hygienisk verksamhet.

I undantagsfall kan toalettstolen användas för tömning av städvatten. I sådana fall är det viktigt att det finns särskilda rutiner för rengöring av toaletten i samband med tömningen. Städvattnet bör däremot inte hällas ut i diskho eller utslagsvask som används för rengöring av instrument och redskap, eftersom detta kan öka risken för smittspridning.

Enligt Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2025:62) om yrkesmässig hygienisk verksamhet bör lokalen ha en god luftkvalitet. Det innebär att luftflöde och luftväxling ska vara tillräckliga och anpassade efter verksamhetens omfattning.

Tilluftsdon bör placeras i rena utrymmen, till exempel i behandlingsrum, medan frånluftsdon placeras i smutsigare eller fuktiga utrymmen såsom toaletter och städutrymmen. Luftflödet behöver anpassas efter både aktivitet och antal personer i lokalen. I verksamheter där det förekommer damm, kemikalier, värme eller fukt kan förstärkt ventilation behövas, exempelvis i form av punktutsug.

Bedömningen av ventilation i yrkesmässiga hygieniska verksamheter utgår från risken för påverkan på människors hälsa. I bedömningen ingår bland annat ventilationssystemets utformning, personbelastning och vilka typer av behandlingar som utförs. Dessa faktorer vägs sammantaget in vid prövningen av om den föreslagna lösningen ger tillräckliga förutsättningar för god hygien och smittförebyggande åtgärder enligt Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2025:62) om yrkesmässig hygienisk verksamhet.

När händerna kommer i kontakt med föremål, ytor eller andra personer kan mikroorganismer överföras. Dessa kan orsaka smitta vid beröring av ögon, näsa eller mun och spridas vidare till andra personer eller föremål. Därför är god handhygien avgörande för att minska risken för smittspridning vid yrkesmässig hygienisk behandling.

För att säkerställa en god handhygien anges följande enligt Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2025:62) om yrkesmässig hygienisk verksamhet:

• Speciella arbetskläder bör användas. Vid behandlingsmoment som innebär en förhöjd risk för smitta bör de vara kortärmade och bytas dagligen.
• Underarmar och händer bör hållas fria från armbandsur och smycken, bandage, förband, stödskenor eller motsvarande.
• Händerna bör tvättas med vatten och flytande tvål, om de är eller kan antas vara smutsiga. Detsamma bör gälla för underarmarna om de riskerar att komma i kontakt med behandlingsområdet.
• Vid behandlingsmoment som innebär en förhöjd risk för smitta bör händerna desinfekteras med ett alkoholbaserat handdesinfektionsmedel, eller något annat medel med motsvarande effekt, omedelbart före och efter behandlingsmomentet.
• Händerna bör vara torra innan de desinfekteras. Detsamma bör gälla för underarmarna om de riskerar att komma i kontakt med behandlingsområdet.
• Naglar bör skötas så att en god handhygien kan tillämpas.
• Engångshandskar anpassade för ändamålet bör användas vid behandling som penetrerar hud eller slemhinna. Vid hål eller skador på en handske bör den bytas ut.

Speciella arbetskläder bör användas vid yrkesmässig hygienisk verksamhet. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2025:62) om yrkesmässig hygienisk verksamhet bör dessa förvaras på arbetsplatsen och hållas åtskilda från privata kläder. Skälet är att smittämnen kan överföras via kläder.

Vid behandlingsmoment som innebär en förhöjd risk för smitta bör arbetskläderna vara kortärmade. Långärmade plagg är olämpliga eftersom de hindrar korrekt handhygien och riskerar att förorenas i samband med behandling. Uppkavlade långärmade plagg är inte heller lämpliga eftersom ärmarna kan glida ner under arbetet.

Vid behandlingsmoment som innebär en förhöjd risk för smitta bör arbetskläderna bytas dagligen. Det är dock alltid viktigt att arbetskläder byts om de blir smutsiga, oavsett vilken risk för smitta behandlingen innebär. Om kläderna riskerar att komma i kontakt med kroppsvätskor eller annat biologiskt material kan ett engångsförkläde av plast användas utanpå kläderna som extra skydd.

För att arbetskläder ska bli ordentligt rena och eventuella mikroorganismer avlägsnas behöver de tvättas i minst 60 °C. Det innebär att det är viktigt att arbetskläder som används vid behandling är av ett material som tål tvätt i denna temperatur.

Enligt Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2025:62) bör instrument och redskap som penetrerar hud eller slemhinna desinfekteras och steriliseras. Instrument och redskap av engångstyp som penetrerar hud eller slemhinna bör vara sterila. Skalpell- och rakblad bör vara av engångstyp.

När instrumenten steriliseras blir de fria från smittämnen. Det gäller till exempel tatuerings- och piercingnålar samt skalpeller. I vissa fall är det även viktigt att instrument som inte direkt penetrerar huden också steriliseras på grund av kontamineringsrisk som till exempel tuber (tatueringsrör/ tatueringshandtag) som inom tatueringsverksamhet kan bli kontaminerade av både färg och kundens blod.

När det gäller nagelfilar som är avsedda för flergångsbruk är det lämpligt att tillverkarens anvisningar för rengöring följs. Instrument och redskap som kan komma i beröring med skadad hud, utan att dessa penetreras avsiktligt, bör mekaniskt rengöras och desinfekteras enligt Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2025:62) om yrkesmässig hygienisk verksamhet.

Enligt råden bör desinfektion av instrument och redskap göras genom värmedesinfektion. Värmekänsliga instrument och redskap kan desinfekteras med kemiska medel enligt tillverkarens anvisningar.

Engångsprodukter är avsedda att användas en gång och därefter kasseras. De är inte konstruerade för att rengöras eller desinficeras och sedan återanvändas. Återanvändning av engångsprodukter kan även innebära en risk för överföring av smitta.

Engångsprodukter behöver förvaras i ett särskilt utrymme, där de hålls rena och skyddade från förorening fram till användning. Exempel på vanliga engångsprodukter i hygieniska verksamheter är filar, polerblock, pinnar och spatlar av trä eller plast, engångsborstar, servetter, bomullsrondeller och liknande produkter.

Om det inte tydligt framgår på produktens ytter- eller innerförpackning att produkten är steril och vilken hållbarhetstid den har, är det lämpligt att verksamhetsutövaren begär skriftlig information om detta från tillverkaren eller försäljaren. Av informationen behöver det framgå att den inköpta batchen av produkten är steril samt ange produktens hållbarhetstid. För att produkten ska behålla sin sterilitet är det viktigt att förpackningarna är obrutna fram till användning.

Förpackningen för en tatueringsfärg som släpps ut på den svenska marknaden eller som används vid tatuering i Sverige ska bibehålla färgens sterilitet fram till användandet, enligt 2 § Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLF-FS 2022:16) om tatueringsfärger.
Även om en öppnad behållare med tatueringsfärg inte behåller sin sterilitet efter att förpackningen har brutits, är det viktigt att den färg som injiceras i kundens hud är så ren som möjligt för att förebygga infektioner.

I Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2025:62) om yrkesmässig hygienisk verksamhet anges följande:

• En öppnad behållare för tatueringsfärger bör hanteras och förvaras så att färgen skyddas mot kontaminering. När tatueringsfärgerna bereds bör spädningsvätskor, färgkoppar och instrument för blandning vara sterila.
• Efter tatuering bör överbliven färglösning inte återanvändas.
  Mer information om krav på tatueringsfärgers innehåll, märkning och hantering, finns hos Läkemedelsverket

För att förebygga infektioner vid tatuering behöver färgen som injiceras i huden vara så ren som möjligt. Risken för infektioner kan minskas genom att använda sterila koppar i ledet mellan färgbehållaren och injiceringen. Färg och spädningsvätskor som används bör därför vara sterila och beredas i sterila koppar med hjälp av sterila instrument, i enlighet med Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2025:62) om yrkesmässig hygienisk verksamhet.

Det är viktigt att hela processen, från rengöring, desinfektion, sterilisering till hantering av instrument är säkerställd. När det gäller rengöring av instrument och redskap som ska användas flera gånger framgår av Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2025:62) för yrkesmässig hygienisk verksamhet att de olika stegen mekanisk rengöring, desinfektion och sterilisering bör följas tills man uppnått den renhetsgrad som krävs för den behandling som ska utföras:

1. Mekanisk rengöring kan genomföras manuellt eller i maskin. Manuell rengöring av instrument och redskap sker med mjuk borste, rengöringsmedel och vatten
2. Desinfektion bör göras av instrument och redskap som kan komma i beröring med slemhinnor eller skadad hud, utan att dessa penetreras avsiktligt. Desinfektion av instrument och redskap bör göras genom värmedesinfektion. Värmekänsliga instrument och redskap kan desinfekteras med kemiska medel enligt tillverkarens anvisningar.
3. Instrument och redskap som penetrerar hud eller slemhinna bör desinfekteras och steriliseras. Sterilisering bör alltid ske av stickande och skärande instrument som penetrerar hud eller slemhinna (skalpell- och rakblad bör dock alltid vara av engångstyp).

Råden om diskdesinfektor har tagits bort eftersom nya metoder för desinfektion ständigt utvecklas och det är därför inte är ändamålsenligt att ange en specifik metod i de allmänna råden.

Diskdesinfektion är en form av värmedesinfektion. I stället för att specificera en viss typ av värmedesinfektion finns ett generellt råd i Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2025:62) för yrkesmässig hygienisk verksamhet om att i de fall som instrument och redskap bör desinfekteras så bör det ske genom värmedesinfektion. Värmekänsliga instrument och redskap kan, som tidigare, desinfekteras med kemiska medel enligt tillverkarens anvisningar.

Vid användning av kemiska desinfektionsmedel är det viktigt med noggrann mekanisk rengöring innan. Detta för att desinfektionsmedlet ska få avsedd effekt. Desinfektionsmedlet behöver ha dokumenterad effekt mot de mikroorganismer som ska avdödas, och tillverkarens anvisningar om inverkningstid är viktiga att följa. Desinfektionsbad behöver bytas regelbundet för att undvika återkontaminering.

För desinfektionsmedel som är avsedda att sprayas är det särskilt viktigt att följa tillverkarens anvisningar. Det är tillverkaren som ansvarar för att produkten uppfyller gällande regelverk under förutsättning att den används enligt instruktionerna. Det är viktigt att verksamheten kan visa att riktlinjerna följ.

Informationen i en produktbeskrivning kan ge en indikation om vad en desinfektionslösning är lämplig för, men den är i sig inte tillräcklig för att bedöma om den har avsedd effekt. Exempelvis så säger en uppgift om att en produkt ”avdödar bakterier och virus” inget om vilka mikroorganismer som faktiskt omfattas, under vilka förutsättningar produkten testats, eller vilken nivå av reduktion som uppnås.er
För att bedöma om en desinfektionsmetod är tillräcklig för att avdöda mikroorganismer och förebygga smittspridning kan följande punkter vara till stöd:

• Tillämpliga standarder och testmetoder, exempelvis EN-standarder för kemiska desinfektionsmedel, där det framgår vilka mikroorganismer och effektnivåer produkten har verifierats mot.
• Produktens användningsområde, och om det motsvarar den risknivå som behandlingen i verksamheten innebär (till exempel hudkontakt eller risk för blodsmitta).
• Tillverkarens instruktioner avseende koncentration, verkningstid och användningsområde.
• Helhetsbedömningen av verksamhetens rutiner och risknivå, eftersom desinfektion alltid är en del av en större hygienkedja.

Information om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemiska produkter och desinfektionsmedel finns hos Kemikalieinspektionen.

I Vägledning för desinfektion i vården finns information riktad till vården men som kan vara till hjälp även här. I den redovisas bland annat mikroorganismers motståndskraft mot desinfektion (s. 18–19), kemiska metoder för desinfektion av instrument, ytor och föremål (s. 30–34).

Vägledning för desinfektion i vården

Ultraljudsbad används för mekanisk rengöring och innebär att instrument och redskap blir mekaniskt rengjorda med hjälp av ultraljud. Instrumenten och redskapen blir inte desinfekterade i ett ultraljudsbad. Ultraljud kan användas för att underlätta rengöringen av rörformiga instrument eftersom dessa kan vara svåra att rengöra manuellt. För att säkerställa att ultraljudsbadet fungerar som det ska är det viktigt att följa tillverkarens instruktioner om vilka kontroller som behöver göras av apparaturen.

Diskdesinfektor är lämplig som metod vid behandlingar där redskap och instrument kommer i kontakt med hud, slemhinnor eller kroppsvätskor, samt där det finns risk för smittspridning. Det gäller bland annat, piercing, tatuering och fotvård. Diskdesinfektorn kombinerar mekanisk rengöring, värmedesinfektion och ibland även torkning i ett slutet, automatiserat program.

Den fungerar ungefär som en avancerad diskmaskin, men är anpassad för att uppfylla höga krav på hygien och dokumentation. Metoden är effektiv för att avdöda mikroorganismer, är enklare att säkerställa avseende funktion och resultat jämfört med kemisk desinfektion.

Om verksamheten inte har en diskdesinfektor kan rengöring och desinfektion av instrument och redskap i stället åstadkommas genom att de först noggrant diskas med diskmedel och varmt vatten (mekanisk rengöring) och därefter desinfekteras.

Det är viktigt att en autoklav är anpassad för den verksamhet som bedrivs och att kontroller kontinuerligt utförs för att säkerställa att autoklaven fungerar som den ska. Information om hur validering och kontroller genomförs för att säkerställa funktionen kan verksamhetsutövaren inhämta från tillverkaren eller från annan källa med erfarenhet av en sådan autoklav.

Rörformiga instrument, exempelvis tuber, kan inte steriliseras på ett tillförlitligt sätt i enklare autoklaver. För att säkerställa att ångan tränger in i instrumentens inre krävs därför en B-klassad vakuumautoklav med upprepade vakuumcykler.

Bruksanvisning med uppgifter om typ av autoklav och dokument som visar att validering och kontroller utförs är en del i verksamhetens egenkontroll. Det är verksamhetsutövaren som behöver visa att rätt typ av autoklav används vid sterilisering av verksamhetens instrument och redskap och att autoklaven fungerar som den ska.

Torrsterilisering (hetluftssterilisering) kan användas för icke rörformiga instrument, under förutsättning att materialet tål de höga temperaturer som metoden innebär. För att produkterna ska behålla sin sterilitet efter körningen behöver de vara förpackade i material som är anpassat för den steriliseringsprocess som används och som följer tillverkarens anvisning.

Verksamheten behöver inhämta information om validering och kontroller av den torrsterilisator som används. Detta omfattar exempelvis användning av indikatorstickor, sporprovtagning och andra rutiner. Informationen kan inhämtas från tillverkaren eller annan sakkunnig med erfarenhet av torrsterilisering med samma apparat.

Trots benämningen är en UV-sterilisator oftast en metod för desinfektion och inte för sterilisering. Om verksamheten uppger att utrustningen används som en metod för sterilisering, behöver verksamheten kunna visa att metoden uppfyller kraven för sterilisering, exempelvis genom dokumentation från tillverkaren eller annan tillförlitlig verifiering.

Desinfektering med UV-ljus behöver alltid föregås av mekanisk rengöring, för att uppnå önskad effekt av desinfekteringen. Det man också behöver tänka på vid användning av denna metod är att UV-ljuset behöver komma åt alla sidor av instrumentet för att få bort tillräckligt antal mikroorganismer. Därför är det inte lämpligt att desinfektera rörformiga instrument med hjälp av UV-ljus.

För att UV-sterilisatorn ska fungera på rätt sätt är det viktigt att följa tillverkarens instruktioner för hur apparaten ska skötas, exempelvis att UV-sterilisatorn packas rätt och att lysrören byts ut innan de är för gamla och ger en otillräcklig desinfektionseffekt. Tillverkaren ska också kunna upplysa verksamhetsutövaren om vilka eventuella funktionskontroller som behöver göras

Enligt 11 kap.12–13 §§ i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2023:10) ska stickande eller skärande instrument, eller delar av instrument, kasseras i typgodkända punktionssäkra behållare som skyddar mot stick- och skärskador. Hur avfallet sedan sorteras och hanteras framgår av respektive kommuns renhållningsordning.

Blodavfall från koppning kan likställas med hushållsavfall och kan spolas ut med avloppsvattnet såvida det inte finns en känd blodsmitta.

Om det finns en känd blodsmitta är det viktigt att verksamhetsutövaren har rutiner för att ta hand om blodavfallet i enlighet med den risk det innebär.

I miljöbalkens 2 kap. 2 § framgår att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

I 3 § samma kapitel framgår att den som bedriver en verksamhet ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte ska vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.

Vidare syftar produktsäkerhetslagen (2004:451) till att säkerställa att varor och tjänster som tillhandahålls konsumenter inte orsakar personskador. Mer information om produktsäkerhetslagen finns hos Konsumentverket.

Det är viktigt att verksamheten följer tillverkarens anvisningar för den produkt som används, vare sig det handlar om ett instrument, en apparat för rengöring av instrument eller en produkt som används i samband med behandling.