Vårdbegäran
Det är viktigt att dokumentera sökorsak, då det utgör underlag för vidare bedömning av patientens hälsotillstånd av hälso- och sjukvårdspersonal. Sökorsaken är central för planeringen av vård och behandling och påverkar den fortsatta vårdprocessen.
Omfattningen av information vid en vårdbegäran varierar beroende på vad patienten söker vård för, vilken vårdgivare som kontaktas och i vilken vårdkontext. I vissa fall kan behovet av information vara mer omfattande, exempelvis vid diffusa symtom som kräver vidare utredning i primärvården. I andra fall, såsom vid akuta skador (t.ex. ett benbrott på akutmottagning), är behovet av initial information mer begränsat.
Exempel på olika typer av vårdbegäran:
- En patient som kontaktar vården för att få ett intyg utfärdat.
- En person som behöver förnyad förskrivning av läkemedel.
- En patient som söker vård för magsmärta.
När en patient söker specialistvård utan att gå via primärvården har detta ibland benämnts som "egen vårdbegäran" eller "egenremiss". Sådana termer bör undvikas i fackspråket, då patienten har laglig rätt att söka vård direkt hos öppen specialistvård utan att först gå via sin listning i primärvården. Patienten har även rätt till information om vilka remissregler som gäller i den egna regionen.
Vårdbegäran genom företrädare
För barn under 18 år kan en vårdbegäran göras av en legal företrädare, exempelvis en vårdnadshavare.
Begreppsmodell
Begreppsmodellen är uppbyggd på identifierade relevanta juridiska uttryck samt andra relevanta begrepp i sammanhanget. Begreppen är definierade för att skapa klarhet och förståelse, vilket säkerställer att relevant information tolkas korrekt och kan utbytas effektivt mellan alla inblandade aktörer.
Informationsmodell
Attribut och kodverk i modellen är noggrant utvalda och motiverade av de krav som anges i lagar, förordningar och föreskrifter för att säkerställa en korrekt och effektiv kommunikation mellan patienter, vårdnadshavare och hälso- och sjukvårdspersonal.
Genom att utgå från informationen i NIMen kan vården och socialtjänsten säkerställa att de uppfyller dessa rättsliga krav på ett konsekvent och tydligt sätt. Modellen fungerar därför som ett verktyg för att förbättra noggrannheten och enhetligheten i hanteringen av vårdbegäran, vilket i sin tur bidrar till en högre kvalitet och säkerhet vid exempelvis informationsdelning.