Lång väntan på demensdiagnoser - men stor skillnad mellan regioner

I dag lever ungefär 150 000 personer i Sverige med en demenssjukdom. Men trots växande behov får bara 45 procent av patienterna i primärvården en diagnos inom vårdgarantins 90 dagar. I specialistvården är resultaten ännu svagare: 30 procent.

– Det är oroande att människor tvingas leva i ovisshet under så lång tid. När människor tvingas vänta i månader påverkar det hela livet – relationer, trygghet och förmågan att planera framtiden, säger Socialstyrelsens generaldirektör Björn Eriksson.

Fler kompletta utredningar i primärvården

En positiv sak som Socialstyrelsen lyfter fram är att fler ändå får en fullständig demensutredning inom primärvården, hela 88 procent, jämfört med ett betydligt lägre resultat vid den tidigare utvärderingen som gjordes 2018.

Endast var femte patient i primärvården och varannan i kspecialistvården får en strukturerad funktions- och aktivitetsbedömning – något som är centralt för att kunna utforma lämpliga insatser.

Stor skillnad i tillgång till läkemedel

Läkemedelsbehandlingen varierar dessutom kraftigt mellan regioner och mellan socioekonomiska grupper, och där har skillnaderna ökat under det senaste decenniet. Här uppmanas regionerna att se till att tillgång till läkemedelsbehandling finns när det är medicinskt motiverat.

Personcentrerad vård utvecklas positivt på särskilda demensboenden, där åtta av tio använder sig av levnadsberättelser i arbetet. Däremot är resultaten betydligt lägre inom hemtjänsten, där bara knappt tre av verksamheterna samlar in sådana berättelser vid insatsernas start.

Kunskapsnivån behöver höjas

Socialstyrelsen konstaterar också att trots att fortbildningen av personalen ökat är det ännu många som saknar längre påbyggnadsutbildning.

– I hälften av landets kommuner ställs inga krav på utbyggd kunskap om demenssjukdomar för de som arbetar som biståndshandläggare, säger Annika Eriksson, projektledare för utvärderingen.

Behov att utveckla särskilda demensteam kvarstår

Även samarbetet mellan kommuner och regioner behöver stärkas. Många uppger brist på läkarkontakter och för få platser i särskilda boenden, samtidigt som utvecklingen av särskilda demensteam står stilla eller till och med går bakåt.

På området anhörigstöd syns vissa förbättringar inom hälso- och sjukvården, men kommunernas insatser ligger kvar på låga nivåer.