Vem får ställa diagnos? För hälso- och sjukvården och tandvården.

För att en patient ska kunna få rätt vård och behandling ställs ofta en diagnos. Diagnosen fungerar då som utgångspunkt för fortsatta åtgärder. Diagnoser kan klassificeras med hjälp av diagnoskoder som bland annat används för att ta fram statistik och göra analyser.

Vem får utföra uppgiften?

Det finns inga särskilda regler för vem som får ställa diagnos eller sätta diagnoskod. Det är ofta verksamhetschefen eller den arbetsledande chefen som fördelar arbetsuppgiften. I allmänhet är det läkare eller tandläkare som ställer diagnos. Men all hälso- och sjukvårdspersonal som har tillräcklig kunskap om en sjukdom, en funktionsnedsättning eller en skada kan ställa diagnos inom ramen för sin yrkeskompetens. Att ställa en slutgiltig sjukdomsdiagnos kan därför ses som en process, där olika yrkesutövare bidrar med sin kompetens.

Man bör skilja på de två momenten ”att ställa diagnos” och ”att klassificera en ställd diagnos”. I det första fallet bedömer man vilket sjukdomstillstånd patienten lider av. I det senare fallet anger man en kod för diagnosen, med hjälp av något kodverk, till exempel en diagnosklassifikation. Arbetsuppgiften att klassificera en diagnos är inte heller reglerad när det gäller vem som får utföra den.

För många arbetsuppgifter i hälso- och sjukvården och tandvården finns det inga särskilda regler om vem som får utföra dem. Det betyder att hälso- och sjukvårdspersonal med rätt kompetens kan utföra arbetsuppgiften.

Vårdgivaren ansvarar för att planera, leda och kontrollera verksamheten så att den lever upp till kravet på god vård enligt allmänna regler i hälso- och sjukvården och tandvården. De allmänna reglerna ger en ram för hur arbetsuppgifter kan fördelas. De mest grundläggande reglerna rör vårdgivarens och hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar.

Publicerad: