Jervell och Lange-Nielsens syndrom

Sjukdom/tillstånd

Jervell och Lange-Nielsens syndrom är ett ärftligt syndrom som kännetecknas av dubbelsidig medfödd hörselnedsättning och hög risk att drabbas av allvarliga rubbningar i hjärtats rytm (arytmier). Vid syndromet ses en karaktäristisk förändring, förlängd QT-tid, vid EKG-undersökning.

Arytmierna ger upphov till återkommande svimningar och kan orsaka plötslig död. Äldre barn och vuxna kan märka av yrsel eller hjärtklappning före svimningarna. Fysisk och psykisk ansträngning kan utlösa symtomen, men rytmrubbningar kan ibland uppstå utan förvarning eller påtaglig yttre orsak.

Hjärtsymtomen visar sig vanligtvis under de tre första levnadsåren, men dröjer ibland till vuxen ålder.

Det finns ingen behandling som botar Jervell och Lange-Nielsens syndrom, utan insatserna inriktas på att förebygga livshotande tillstånd, samt på hörselhabilitering.

Föräldrar till barn med Jervell och Lange-Nielsens syndrom har själva en medfödd ökad risk för rytmrubbningar, men inte för hörselnedsättning. Detta tillstånd kallas långt QT-syndrom (LQTS).

Namnet Jervell och Lange-Nielsens syndrom kommer från de två norska läkarna Anton Jervell och Fred Lange-Nielsen, som beskrev syndromet första gången 1957.

Förekomst

I Sverige är antalet personer med Jervell och Lange-Nielsens syndrom okänt. I Norge finns syndromet uppskattningsvis hos cirka 1 per 200 000 nyfödda vilket skulle motsvara att det föds ett barn med syndromet ungefär vartannat år i Sverige.

Orsak

Jervell och Lange-Nielsens syndrom orsakas av sjukdomsorsakande varianter (mutationer) i båda kopiorna i en av två olika gener. Generna är mallar för tillverkningen av (kodar för) proteiner som ingår i en jonkanal, som transporterar kalium över cellens membran. Generna benämns KCNQ1 och KCNE1 och finns på kromosom 11 (11p15.5-p15.4) respektive 21 (21q22.12). I cirka 90 procent av fallen finns varianterna i genen KCNQ1. För att helt slå ut jonkanalens funktion krävs två sjukdomsorsakande genvarianter, en från vardera föräldern. Då får barnet Jervell och Lange-Nielsens syndrom. Om endast en sjukdomsorsakande variant nedärvs får barnet i stället långt QT-syndrom (se Ärftlighet).

Kaliumjonkanaler finns i många olika celltyper och vävnader i kroppen, bland annat i innerörat och hjärtat. De sjukdomsorsakande varianterna som orsakar Jervell och Lange-Nielsens syndrom gör att kaliumjonkanalen byggs felaktigt, och då fungerar den dåligt eller inte alls. När jonkanalens funktion slås ut uppstår dövhet på grund av att cirkulationen av vätska (endolymfa) i snäckan (koklea) i innerörat rubbas. Även balansorganet (vestibulära systemet) påverkas.

Jonkanalerna reglerar inflöde och utflöde av olika joner i cellerna. Två viktiga joner är natrium och kalium. I kroppens celler finns normalt mer kalium inuti cellen jämfört med utanför. För natrium råder motsatt förhållande med mer natrium utanför cellen än inuti. Denna skillnad i joner utanför och innanför cellen ger en elektrisk spänning över cellmembranet. Spänningsskillnaden i cellen kan ändras genom att natrium släpps in eller kalium pumpas ut. Detta sker till exempel då en nerv leder en signal eller vid en muskelsammandragning.

När en muskelcell ska aktiveras till sammandragning öppnas kortvarigt cellens natriumjonkanaler och positivt laddade natriumjoner släpps in i muskelcellen. Detta startar en kedja av händelser som leder till att muskeln drar ihop sig. För att snabbt återställa spänningsskillnaden mellan cellens in- och utsida öppnas då i stället cellens kaliumjonkanaler och kaliumjoner strömmar ut. Sjukdomsorsakande varianter i gener som kodar för olika jonkanaler medför att kanalerna inte kan reglera transporten av respektive jon på ett normalt sätt. Det påverkar musklernas förmåga att dra ihop sig respektive att slappas av efter en sammandragning.

Vid Jervell och Lange-Nielsens syndrom medför sjukdomsorsakande varianter i KCNQ1 eller i KCNE1 att det tar längre tid än normalt för hjärtats muskler att återställa spänningsskillnaden inför nästa hjärtslag. Detta kan registreras som en förlängd QT-tid vid en undersökning med EKG (elektrokardiogram), se figur nedan. Störningen medför också att pulsen blir låg och att risken för rytmrubbningar är hög.

QT-tiden på en EKG-kurva mäts från Q-vågens början till T-vågens slut.

Föräldrar till barn med Jervell och Lange-Nielsens syndrom har medfött långt QT-syndrom (LQTS), även känt som Romano-Wards syndrom. Syndromet är ett ärftligt tillstånd med påverkan på hjärtats jonkanaler, som innebär en ökad risk för svimning och plötslig död på grund av allvarlig hjärtrytmrubbning (ventrikelflimmer).

Hos personer med Jervell och Lange-Nielsens syndrom kan även jonkanalerna i mag-tarmkanalen påverkas. Det har kopplats till lågt blodvärde (järnbristanemi) och ospecifika symtom från mage och tarmar.

Ärftlighet

Jervell och Lange-Nielsens syndrom nedärvs autosomalt recessivt, vilket innebär att barnet får en sjukdomsorsakande genvariant från vardera föräldern. De flesta föräldrar till barn med Jervell och Lange-Nielsens syndrom har en sjukdomsorsakande genvariant och en normal gen. De har då långt QT-syndrom (LQTS).

Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får genvarianterna i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då Jervell och Lange Nielsens syndrom. Sannolikheten att barnet får en sjukdomsorsakande genvariant i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, bärare av en genvariant och får LQTS. Sannolikheten att barnet varken får Jervell och Lange Nielsens syndrom eller LQTS är 25 procent.

Autosomal recessiv nedärvning.

Om en person med Jervell och Lange-Nielsens syndrom får barn med en person som inte är bärare av en sjukdomsorsakande genvariant, ärver samtliga barn en genvariant. Det innebär att barnen kan utveckla LQTS (får en LQTS-genotyp) men de får inte Jervell och Lange-Nielsens syndrom.

Nedärvning när en av föräldrarna har Jervell och Lange-Nielsens syndrom.

Om en person med Jervell och Lange-Nielsens syndrom får barn med en bärare av en sjukdomsorsakande genvariant i enkel uppsättning (LQTS-genotyp), är det 50 procents sannolikhet att barnet får Jervell och Lange-Nielsens syndrom. Sannolikheten att barnet får LQTS är också 50 procent.

Nedärvning när en av föräldrarna har Jervell och Lange-Nielsens syndrom och en har LQTS-genotyp.

I sällsynta fall förekommer det att nyuppkomna sjukdomsorsakande genvarianter (nymutationer) bidrar till att Jervell och Lange-Nielsens syndrom uppstår. Detta innebär att en av genvarianterna som orsakar sjukdomen uppträder för första gången hos personen själv utan att ha nedärvts från en förälder. Oftast har då den andra sjukdomsorsakande genvarianten nedärvts. Föräldrar till ett barn med en nyuppkommen sjukdomsorsakande genvariant har ingen ökad sannolikhet att på nytt få ett barn med Jervell och Lange-Nielsens syndrom men kan få ett barn med LQTS. Den nyuppkomna förändringen i arvsmassan hos barnet blir dock ärftlig, och kan därmed föras vidare till nästa generation genom autosomal recessiv nedärvning.

Symtom

Kännetecknande för Jervell och Lange-Nielsens syndrom är medfödd hörselnedsättning och hög risk att utveckla allvarliga rubbningar i hjärtats rytm (arytmi).

Hörselnedsättningen som de flesta med syndromet har innebär vanligtvis dubbelsidig dövhet, men en del kan ha viss kvarstående hörsel.

Även balanssvårigheter och något påverkad grovmotorisk utveckling kan förekomma.

En del har symtom från mag-tarmkanalen, och lågt blodvärde förekommer.

Hjärtsymtomens svårighetsgrad kan variera mellan olika personer med syndromet. Livshotande hjärtrytmrubbningar med risk för hjärtstopp förekommer. Utan behandling medför syndromet en hög dödlighet.

Hjärta

De kännetecknande EKG-förändringarna som betecknas som förlängd QT-tid finns hos barnet vid födseln och sannolikt även redan under fostertiden. Förutom lång QT-tid på EKG har många personer med syndromet även en onormalt långsam hjärtrytm, som ofta noteras vid kontroller redan under fosterstadiet (långsamma fosterljud). Att barnet svimmar är i regel det första symtomet som föräldrarna uppmärksammar. Barnet blir plötsligt blekt och livlöst, med eller utan stelhet och krampanfall. Vanligtvis återfår barnet snart medvetandet spontant eller efter omruskning efter någon minut och mår därefter oftast bra. Symtomen kan feltolkas som epilepsi eller feberkramper. Vanligen svimmar barnet för första gången under de tre första levnadsåren men för en del inträffar det senare i livet. Svimningen utlöses ofta av fysisk och psykisk ansträngning, till exempel livlig lek, feber, kalla bad, rädsla eller ilska. När barnet blir större kan idrott och stress framkalla svimningar, som ibland föregås av yrsel eller hjärtklappning. Rytmrubbningarna kan också uppstå utan förvarning eller påtaglig yttre orsak.

Av okänd anledning drabbas vissa personer med Jervell och Lange-Nielsens syndrom av mycket frekventa och allvarliga arytmier, medan andra personer har relativt lindriga och ibland övergående symtom. Man har upptäckt skillnader i risk för hjärtsymtom mellan flickor och pojkar med syndromet, där pojkar som svimmat tidigt i livet och har mycket lång QT-tid har störst risk för allvarliga arytmier. Det verkar också finnas olika perioder i livet då risken för arytmier ökar. Perioderna skiljer sig åt för pojkar och flickor: pojkarna har större risk före puberteten och flickorna efter puberteten.

Risken för arytmier kvarstår i vuxen ålder, särskilt för kvinnor med syndromet.

Öron

Dövheten beror vanligtvis på att nervsystemet inte leder ljudimpulser vidare från innerörat till hjärnan, på grund av skador på innerörat och/eller hörselnerven (sensorineural hörselnedsättning). Därmed skiljer sig dövheten vid Jervell och Lange-Nielsens syndrom i princip inte från andra typer av medfödd dövhet.

Diagnostik

Diagnosen Jervell och Lange-Nielsens syndrom misstänks när ett dövt barn eller barn med grav hörselnedsättning svimmar eller får krampanfall. Utöver familjehistoria krävs undersökning med EKG (elektrokardiogram) för att preliminärt ställa diagnosen. En för åldern ovanligt långsam hjärtrytm i vila kan stärka misstanken om Jervell och Lange-Nielsens syndrom. Det är mycket viktigt med tidig diagnos, eftersom obehandlade symtom är livshotande.

QT-förlängningen på ett EKG som registrerats i vila (vilo-EKG) är i regel så uttalad att diagnosen sällan missas om syndromet misstänks. Det är dock viktigt att mäta QT-tiden för hand, eftersom EKG-apparatens automatiska tolkningsprogram inte är tillförlitligt för QT-diagnostik. Ibland behöver undersökningen upprepas för att en QT-förlängning ska bli tydlig. QT-förlängning kan ofta också ses med EKG som registreras under fysisk ansträngning (arbets-EKG).

Alla nyfödda i Sverige hörseltestas med otoakustiska emissioner (OAE). Därmed fastställs vanligen hörselskador före tre månaders ålder. I familjer där LQTS är känt bör undersökning med EKG, liksom hörselundersökning, göras tidigt när barnet är fött.

Diagnosen kan bekräftas med DNA-analys.

Eftersom inte alla med LQTS får symtom är det inte säkert att föräldrar till ett barn med Jervell och Lange-Nielsens syndrom vet om att de bär på den sjukdomsorsakande genvarianten. När ett barn fått en diagnos är det därför viktigt att undersöka om föräldrarna och andra närstående har genförändringen. Då kan en riskbedömning göras och rådgivning samt eventuell förebyggande behandling ges.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om syndromet och hur det ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma syndrom.

Vid ärftliga syndrom där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen kan i vissa fall anlagsbärardiagnostik, fosterdiagnostik och preimplantatorisk genetisk diagnostik/testning (PGD/PGT) utföras.

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar Jervell och Lange Nielsens syndrom. Insatserna inriktas på att förebygga livshotande tillstånd och kompensera för hörselnedsättningen eller dövheten.

Barn och vuxna med syndromet behöver kontakt med olika specialister, framför allt regelbunden uppföljning av barn- eller vuxenhjärtläkare (barn- respektive vuxenkardiolog) och hörselspecialist/hörselhabilitering. Det är viktigt med samordning av olika insatser.

Föräldrarna bör erbjudas psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Barnen och ungdomarna själva bör också erbjudas fortlöpande stöd utifrån ålder och mognad.

Hjärta

Grundläggande vid Jervell och Lange-Nielsens syndrom är en livslång förebyggande behandling med betablockerare, läkemedel som minskar risken för arytmier. Behandlingen är väldokumenterad och ges även till nyfödda. Betablockerare kan också ges som förebyggande behandling vid LQTS. En hjärtstimulator (pacemaker) som reglerar hjärtslagen är ibland nödvändig för att förhindra att läkemedlet bromsar hjärtrytmen alltför mycket.

Ibland räcker inte medicinering för att förhindra symtom. Då behövs en implanterbar defibrillator (ICD, implantable cardioverter defibrillator) som komplement. Apparaten opereras in under huden och kopplas till hjärtat. Den läser kontinuerligt av hjärtrytmen och kan vid behov ge hjärtat en elektrisk stöt. Det finns ännu inte ICD-apparater som är tillräckligt anpassade för att kunna bäras av små barn, utan de medför ofta onödiga och obehagliga tillslag eller stötar hos barn.

Vid behov kan rytmrubbningarna även minskas genom en operation för att blockera nervernas stimulering av hjärtat.

Koncentrationen av kalium i kroppen påverkar arytmirisken. Vid till exempel feber och magsjuka kan kaliumkoncentrationen rubbas. Eftersom det då lätt uppstår vätskebrist med större saltförluster som följd är det viktigt att få i sig vätska och vid behov söka vård. Det finns också flera vanliga läkemedel som påverkar kaliumkoncentrationen och/eller förlänger QT-tiden, vilket gör att de kan vara farliga att använda för personer med syndromet. Till dessa hör till exempel vissa antibiotika, vissa läkemedel som används vid hjärtsjukdom och psykiska sjukdom, samt vissa kosttillskott (se länk till förteckning över aktuella preparat under Ytterligare information). Personer med syndromet ska informeras om vilka läkemedel de ska undvika, och bör vid kontakt med sjukvården alltid informera om sin sjukdom. Det är också viktigt att känna till att koffein och koffeinliknande substanser kan utlösa rytmrubbningar. Dessa ämnen kan finnas i hög halt i bland annat energidrycker.

Både barn och vuxna med syndromet behöver anpassa sin livsstil för att undvika sådant som ökar risken att utveckla arytmier. Man bör till exempel inte delta i fysiskt ansträngande tävlingsidrott och överhuvudtaget vara försiktig vid kraftig fysisk ansträngning. Man ska också undvika att bada ensam, eftersom svimning i vatten medför risk för drunkning. Vid bad ska barn med Jervell och Lange-Nielsens syndrom alltid övervakas. I övrigt gäller att man behöver lära känna sin kropps varningssignaler för att kunna stanna upp när pulsen ökar.

Det är viktigt att närstående och andra i barnets omgivning, som personal i förskola och skola, vet vad de ska göra om barnet får en attack och svimmar. De bör därför få information om sjukdomen och utbildning i hjärt-lungräddning (HLR). Det är bra om personer med syndromet bär med sig information om sjukdomen där det framgår att det finns risk för allvarlig hjärtrytmrubbning.

Att leva med en allvarlig hjärtsjukdom påverkar möjligheterna att aktivt delta i förskola, skola, arbetsliv och fritid, och kan för många barn och vuxna upplevas som begränsande. Det är viktigt att hitta lämpliga aktiviteter som man klarar av att delta i.

Öron

Mycket kan göras för att stödja och kompensera för hörselnedsättningen eller dövheten. Barn och ungdomar med syndromet behöver habiliteringsinsatser av ett hörselteam, i vilket det ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om hur hörselnedsättning och dövhet påverkar samspelet med omgivningen och delaktigheten i samhället. Insatserna sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om hörselnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd ges också.

Insatserna planeras utifrån de behov som finns, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets nätverk.

En hörselläkare (audiolog) bedömer vilka hörhjälpmedel som är lämpliga, till exempel kokleaimplantat. Det består av en talprocessor (en liten dator) som sätts bakom örat och ett implantat som opereras in under huden, också bakom örat. Implantatet omvandlar ljud till kodade elektriska impulser. Signalerna överförs via elektriska impulser till hörselnerven, med hjälp av en elektrod som sätts in i snäckan, varvid hjärnan tolkar dem som ljud. Innan kokleaimplantatet kan användas programmeras processorn individuellt för varje användare. De flesta barn som har fötts döva får idag implantat och opereras vanligen vid cirka ett års ålder med goda resultat. Barnen kan höra och kommunicerar i stor utsträckning med tal och med teckenspråk som stöd. Teckenspråk introduceras tidigt, även för barn med kokleaimplantat, eftersom det kan behövas som kompletterande kommunikationsväg.

Vuxna med syndromet som inte har kokleaimplantat använder vanligtvis teckenspråk i första hand och är beroende av tolk i kontakt med omgivningen.

Samhällets stöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående.

Ungdomar med Jervell och Lange-Nielsens syndrom bör i god tid ges möjlighet till yrkesvägledning. Vid funktionsnedsättning som medför begränsad arbetsförmåga kan man vända sig till Arbetsförmedlingen för vägledning. Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att man ska kunna söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan.

Vuxen

I vuxen ålder behövs fortsatt stöd och hörselhabilitering liksom fortsatt kontakt med olika specialister, framför allt hjärtläkare.

Forskning

Vid Centrum för kardiovaskulär genetik vid Norrlands Universitetssjukhus forskas det fortlöpande om jonkanalsjukdomar som långt QT-syndrom och Jervell och Lange-Nielsens syndrom.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: Jervell and Lange-Nielsen syndrome.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: Jervell and Lange-Nielsen syndrome.

Resurser

Barn- och vuxenhjärtläkare vid universitetssjukhusen har kunskap om långt QT-syndrom.

Familjemottagningen för långt QT-syndrom (LQTS) vid Centrum för kardiovaskulär genetik (CKG), Norrlands universitetssjukhus i Umeå, har erfarenhet av utredning och medicinsk uppföljning av personer med Jervell och Lange-Nielsens syndrom. Kontakt fås genom sjuksköterska via 1177 eller via e-post ckg@regionvasterbotten.se. För mer information, se regionvasterbotten.se/kardiovaskular-genetik.

Behandling av barn med kokleaimplantat är nationell högspecialiserad vård (NHV) och utförs med tillstånd från Socialstyrelsen vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm.

Jervell och Lange-Nielsens syndrom ingår i nätverket ERN GUARD-Heart för sällsynta och komplexa hjärtsjukdomar.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om Jervell och Lange-Nielsens syndrom:

Frågor om LQTS/övriga arytmier hos barn

Intresseorganisationer

Det finns idag ingen specifik förening för familjer med Jervell och Lange-Nielsens syndrom i Sverige, men generell kunskap om hörselnedsättning, dövhet och hjärtsjukdom finns hos:

Databas

Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: Jervell and Lange-Nielsen syndrome.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

Information för professionen om långt QT-syndrom finns som pdf på Region Västerbottens webbplats: regionvasterbotten.se/diagnostikochbehandling.pdf.

Information på engelska med lista över läkemedel som förlänger QT-tiden: crediblemeds.org.

• OMIM, Online Mendelian Inheritance in Man, omim.org, sökord: Jervell and Lange-Nielsen syndrome
• GeneReviews (University of Washington), genereviews.org, sökord: Jervell and Lange-Nielsen syndrome
• Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: Jervell and Lange-Nielsen syndrome.

Litteratur

Crotti L, Celano G, Dagradi F, Schwartz PJ. Congenital long QT syndrome. Orphanet J Rare Dis 2008; 3: 18. https://doi.org/10.1186/1750-1172-3-18

Eftekharian A, Mahani MH. Jervell and Lange-Nielsen syndrome in cochlear implanted patients: our experience and a review of literature. Int J Pediatr Otorhinolaryngol 2015; 79:1544–1547. https://doi.org/10.1016/j.ijporl.2015.07.012

Goldenberg I, Moss AJ, Zareba W, McNitt S, Robinson JL, Qi M et al. Clinical course and risk stratification of patients affected with the Jervell and Lange-Nielsen syndrome. J Cardiovasc Electrophysiol 2006; 17: 1161–1168. https://doi.org/10.1111/j.1540-8167.2006.00587.x

Jervell A, Lange-Nielsen F. Congenital deaf-mutism, functional heart disease with prolongation of the Q-T interval and sudden death. Am Heart J 1957; 54: 59–68.

Kang SL, Jackson C, Kelsall W. Electrocardiogram screening of deaf children for long QT syndrome: are we following UK national guidelines? J Laryngol Otol 2011; 125: 354–356. https://doi.org/10.1017/s0022215110002379

Langslet A, Sorland SJ. Surdocardiac syndrome of Jervell and Lange-Nielsen, with prolonged QT interval present at birth, and severe anaemia and syncopal attacks in childhood. Br Heart J 1975; 37: 830–832. https://doi.org/10.1136/hrt.37.8.830

Metcalf C, Muzaffar J, Monksfield P, Bance M. Outcomes of cochlear implantation in patients with Jervell and Lange-Nielsen syndrome: a systematic review and narrative synthesis. J Int Adv Otol 2020; 16: 456–462. https://doi.org/10.5152/iao.2020.9025

Schwartz PJ, Spazzolini C, Crotti L, Bathen J, Amlie JP, Timothy K et al. The Jervell and Lange-Nielsen syndrome: natural history, molecular basis, and clinical outcome. Circulation 2006; 113: 783–790. https://doi.org/10.1161/circulationaha.105.592899

Siem G, Früh A, Leren TP, Heimdal K, Teig E, Harris S. Jervell and Lange-Nielsen syndrome in Norwegian children: aspects around cochlear implantation, hearing, and balance. Ear Hear 2008; 29: 261–269. https://doi.org/10.1097/aud.0b013e3181645393

Tranebjaerg L, Bathen J, Tyson J, Bitner-Glindzicz M. Jervell and Lange-Nielsen syndrome: a Norwegian perspective. Am J Med Genet 1999; 89: 137–146.

Winbo A, Sandström O, Palmqvist R, Rydberg A. Iron-deficiency anaemia, gastric hyperplasia, and elevated gastrin levels due to potassium channel dysfunction in the Jervell and Lange-Nielsen Syndrome. Cardiol Young 2013; 23: 325–334. https://doi.org/10.1017/s1047951112001060

Winbo A, Fosdal I, Lindh M, Diamant UB, Persson J, Wettrell G, Rydberg A. Third trimester fetal heart rate predicts phenotype and mutation burden in the type 1 long QT syndrome. Circ Arrhythm Electrophysiol 2015; 8: 806–814. https://doi.org/10.1161/circep.114.002552

Winbo A, Rydberg A. Vestibular dysfunction is a clinical feature of the Jervell and Lange-Nielsen Syndrome. Scand Cardiovasc J 2015; 49: 7–13. https://doi.org/10.3109/14017431.2014.988172

Winbo A, Rydberg A. Fetal heart rate reflects mutation burden and clinical outcome in twin probands with KCNQ1 mutations. HeartRhythm Case Rep 2018; 4: 237–240. https://doi.org/10.1016/j.hrcr.2018.02.008

Winbo A, Stattin EL, Diamant UB, Persson J, Jensen SM, Rydberg A. Prevalence, mutation spectrum, and cardiac phenotype of the Jervell and Lange-Nielsen syndrome in Sweden. Europace 2012; 14:1799–1806. https://doi.org/10.1093/europace/eus111

Yanmei F, Yaqin W, Haibo S, Huiqun Z, Zhengnong C, Dongzhen Y et al. Cochlear implantation in patients with Jervell and Lange-Nielsen syndrome, and a review of literature. Int J Pediatr Otorhinolaryngol 2008; 72: 1723–1729. https://doi.org/10.1016/j.ijporl.2008.07.013

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinska experter som skrivit och reviderat textunderlaget är leg läkare, PhD Annika Winbo, University of Auckland, Nya Zeeland, och professor, barnhjärtläkare Annika Rydberg, Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.