Sjukdom/tillstånd

Glycinencefalopati är en ärftlig ämnesomsättningssjukdom som innebär att aminosyran glycin inte bryts ned som den ska. I stället ansamlas glycin i olika organ, däribland hjärnan. Encefalopati betyder hjärnsjukdom och symtomen är framför allt neurologiska.

Oftast sker insjuknandet under nyföddhetsperioden. Nyfödda med sjukdomen kan ha sänkt vakenhet och sviktande andning. Andra symtom är låg eller hög muskelspänning, muskelsvaghet och epilepsi. En del barn med glycinencefalopati har också hjärnmissbildningar som påverkar den motoriska och kognitiva utvecklingen.

Sjukdomen delas in i olika former beroende på svårighetsgrad. De flesta har den svåra formen och blir akut sjuka under den första levnadsveckan. De barn som klarar nyföddhetsperioden får svåra funktionsnedsättningar. Vid insjuknande senare under spädbarnsåret, framför allt efter tre månaders ålder, har en del barn en något lindrigare form. Då är symtomen oftast mindre akuta, men flertalet barn får ändå betydande funktionsnedsättningar. Några få insjuknar efter det första levnadsåret och då med lindrigare symtom.

Det finns ännu ingen behandling som botar glycinencefalopati. Läkemedelsbehandling och särskild kost kan minska koncentrationen av glycin och därmed de olika symtomen.

Sjukdomen beskrevs första gången år 1963 av den amerikanska barnläkaren Charlton Mabry och medarbetare, och två år senare av en annan amerikansk barnläkare, Theo Gerritsen och medarbetare.

Förekomst

Det finns inga säkra uppgifter om förekomsten i Sverige, men utifrån undersökningar i andra länder beräknas antalet barn som insjuknar i glycinencefalopati varje år till 1–2 per 100 000. Det motsvarar 1–2 barn om året i Sverige. Symtomen kan vara lindriga och därför kan det finnas personer med sjukdomen som inte har fått diagnosen fastställd. Det kan också förekomma att svårt sjuka barn avlider innan diagnosen har ställts. Sjukdomen är vanligare i delar av norra Finland.

Orsak

Glycinencefalopati uppstår till följd av sjukdomsorsakande varianter (mutationer) i en av flera gener: GLDC på kromosom 9 (9p24.1) som är en mall för tillverkningen av (kodar för) ett protein som kallas P-proteinet (glycindekarboxylas), AMT på kromosom 3 (3p21.31) som kodar för T-proteinet (aminometyltransferas) och GCSH på kromosom 16 (16q23.2) som kodar för H-proteinet. De tre proteinerna P, T och H är enzymer som ingår i kroppens system för nedbrytning av aminosyran glycin (Glycine Cleavage System, GCS). Enzymer är proteiner som påverkar kemiska reaktioner utan att själva förbrukas.

Glycin är en av de 20 aminosyror som fungerar som byggstenar i proteiner. Den bildas i kroppen, men kan även tillföras via kosten. Glycinets funktion är att förmedla nervsignaler i centrala nervsystemet via mottagare (receptorer) i hjärnan, hjärnstammen och ryggmärgen. I hjärnan verkar glycinet via den stimulerande NMDA-receptorn, medan det i hjärnstammen och ryggmärgen har en hämmande effekt via glycinreceptorn (GlyR).

Genvarianterna leder till att proteinerna P, T och H har nedsatt funktion. Det gör att kroppens system för nedbrytning av glycin, GCS, inte fungerar. Glycin ansamlas då i kroppens vävnader, framför allt i hjärna och ryggmärg. Förhöjd glycin­koncentration i hjärnan medför överdriven stimulering, vilket påverkar hjärnans funktion och orsakar nervcellsdöd.

Cirka 70–80 procent av barnen med glycinencefalopati har en sjukdomsorsakande variant i genen GLDC, medan 20 procent har en sjukdomsorsakande variant i genen AMT. Hos färre än 1 procent anses sjukdomen bero på en sjukdomsorsakande variant i GCSH.

Hos upp till 5 procent av de med nedsatt funktion i GCS och förhöjd glycinkoncentration har man inte kunnat påvisa sjukdomsorsakande varianter i någon av generna som kodar för P-, T- och H-proteinerna. I stället har det då funnits andra orsaker eller sjukdomsorsakande genvarianter i andra gener som har betydelse för hur GCS fungerar.

Ärftlighet

Glycinencefalopati nedärvs autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en sjukdomsorsakande variant av en gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får genvarianterna i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten att barnet får en sjukdoms­orsakande genvariant i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av en genvariant. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av en sjukdoms­orsakande genvariant är 25 procent.

Autosomal recessiv nedärvning.

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som har två sjukdomsorsakande genvarianter, får barn med en person som inte har en genvariant ärver samtliga barn en sjukdoms­orsakande genvariant i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom däremot får barn med en frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av en sjukdomsorsakande genvariant är också 50 procent.

Symtom

Glycinencefalopati finns i flera svårighetsgrader och kan indelas i svåra, något lindrigare respektive atypiska former.

Barn med den svåra formen har livshotande symtom, utvecklas inte och har svårbehandlad läkemedelsresistent epilepsi. Vid den något lindrigare respektive atypiska formen är insjuknandet ofta mindre dramatiskt, en viss utveckling kan ske och en del barn får inte epilepsi.

De flesta med sjukdomen har tydliga symtom redan som nyfödda (neonatalt insjuknande) och de som överlever får svåra funktionsnedsättningar. Hos en del barn kommer symtomen senare under det första levnadsåret (infantilt insjuknande). Atypiska former där man insjuknar ännu senare förekommer, men är sällsynta.

Ju tidigare sjukdomen visar sig, desto sämre brukar prognosen vara. Det finns dock variationer i förlopp och svårighetsgrad. Barn med hjärnmissbildningar har sämre prognos. Om flera personer i samma familj insjuknar är sjukdomens symtom och svårighetsgrad likartade.

Neonatalt insjuknande

Majoriteten av barn med glycinencefalopati insjuknar i nyföddhetsperioden och 85 procent av dessa har den svåra formen av sjukdomen. Under den första levnadsveckan är barnen stillsamma och kraftlösa med låg muskelspänning i kroppen (hypotonus). De kan också få ihållande hicka, andningssvikt med andningsuppehåll samt muskelryckningar (myoklonier) och epilepsianfall. Tillståndet kan övergå i medvetslöshet och koma (djup medvetslöshet). Andningssvikten är ofta svår och kan bli livshotande om inte respiratorbehandling startas. De flesta barn som överlever återfår den egna andnings­förmågan inom några veckor.

Barn med svår glycinencefalopati får omfattande neurologiska funktionsnedsättningar. Vanligast är förlamning eller svaghet i armar och ben i kombination med hög muskelspänning (spastisk tetrapares) samt svår intellektuell funktionsnedsättning med mycket begränsad kommunikations­förmåga och avsaknad av talat språk.

Barnen får också svårbehandlad epilepsi med olika typer av anfall, som myoklonier och infantila spasmer. Infantila spasmer är en allvarlig form av epilepsi hos spädbarn som brukar yttra sig som serier av snabba böjningar i armar och bål eller som att armarna ryckvis slås ut.

Många av barnen har missbildningar i hjärnan. Fler än hälften saknar hela eller delar av hjärnbalken (corpus callosum) som förbinder hjärnhalvorna. Hjärnvindlingarna (gyri) kan vara avvikande på olika sätt. Avvikelser i hjärnans vita substans (myelinet) ses också hos de flesta barn med den neonatala formen. Några har förstorat huvud på grund av en vidgning av hjärnans vätske­fyllda hålrum som kan leda till en tryckökning i hjärnan (hydrocefalus). Det är dock ovanligt. Hydrocefalus kan finnas vid födseln eller utvecklas efter hand. Ätsvårigheter, kräkningar, huvudvärk, spänd fontanell och nedåtriktad blick (solnedgångsblick) är andra symtom på hydrocefalus.

Även muskelsvagheten kan göra att barnen har svårt att svälja och äta, och det är vanligt att magsäckens innehåll kommer tillbaka upp i matstrupen (gastroesofageal reflux). Reflux gör att barnen ofta kräks. Det kan leda till att de får otillräckligt med näring och därför inte ökar i vikt som förväntat. Reflux kan också orsaka smärta och inflammation i matstrupen. Kroniska luftvägssymtom med slembildning och infektionskänslighet är vanliga och kan förvärras av reflux, men kan också ha andra orsaker.

En del av barnen föds med felställda fötter. Höftlederna kan vara ur led (höftledsluxation) och hos en del blir ryggen sned (skolios). Andra leder kan vara påverkade av förkortade muskler som minskar rörligheten (kontrakturer). Benskörhet (osteoporos) förekommer också.

Hos cirka 15 procent av de som insjuknar som nyfödda får sjukdomen ett något lindrigare förlopp. en svår intellektuell funktionsnedsättning. De utvecklar oftast inte något talat språk, men kan förstå enstaka ord. Barnen kommunicerar i stället med kroppsspråk, mimik och andra signaler. En del barn lär sig att gå. Det är vanligt med påverkat beteende, hyperaktivitet och ofrivilliga vridande rörelser (koreoatetos) som kan förstärkas i samband med infektion eller feber. En del av dessa barn får ingen eller mindre svårbehandlad epilepsi.

Infantilt insjuknande

Barn med den infantila formen har inga akuta symtom under nyföddhetsperioden, men muskel­spänningen kan vara låg (hypotonus). Det är vanligt att barnen har ätsvårigheter som gör att det är svårt att amma och mata dem. Av de som insjuknar med tydligare symtom före tre månaders ålder får cirka hälften den svåra formen av sjukdomen och hälften den något lindrigare, och av de som insjuknar senare får så gott som alla den något lindrigare formen. Dessa barn drabbas sällan av den livshotande andningssvikt och medvetslöshet som ofta ses hos nyfödda med den neonatala formen.

Sjukdomen gör att den motoriska och kognitiva utvecklingen avstannar och går tillbaka. Barnen är muskelsvaga och den låga muskelspänningen övergår ofta i ökad spänning (hypertonus). Svår­behandlad epilepsi är vanligt, men en del barn har ingen eller lättbehandlad epilepsi.

De flesta barn får en svår intellektuell funktionsnedsättning, men lindrigare förlopp förekommer. Några lär sig att gå.

Atypiska former

I sällsynta fall kan sjukdomen få ett ännu lindrigare förlopp. Symtomen kommer då oftast efter det första levnadsåret. Det är vanligt med påverkat beteende, motoriska svårigheter, ofrivilliga upprepade rörelser och en lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Personer som har en lindrig intellektuell funktionsnedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande och påverkar i hög grad förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem. I samband med feber och vanliga infektioner blir personer med sjukdomen ovanligt trötta och medtagna. Några får förlamning i benen med hög muskelspänning (spastisk parapares). Påverkan på synnerverna (optikusatrofi) förekommer också. Personer med denna form får inte epilepsi.

Det finns beskrivningar av ett fåtal fall med övergående symtom och förhöjda glycinvärden i nyföddhetsperioden som sedan har normaliserats, som skulle kunna förklaras av en sen mognad i kroppens nedbrytningssystem för glycin (GCS). I andra fall har det också diskuterats om symtomen och de höga glycinnivåerna hos vissa barn kan ha haft helt andra orsaker, eftersom diagnoserna inte har kunnat bekräftas med enzymdiagnostik eller DNA-analys. Exempelvis kan läkemedlet valproat hämma glycinnedbrytningen. Det finns också andra ämnesomsättningssjukdomar, där orsaken inte är sjukdomsorsakande varianter i generna för P-, T- eller H-proteinerna i GCS, men där funktionen i GCS och glycin­nedbrytningen ändå hämmas.

Diagnostik

Glycinencefalopati ingår inte i nyföddhetsscreeningen (PKU-provet). Om ett barns symtom inger misstanke om sjukdomen inleds en utredning för att fastställa diagnos.

Den nedsatta glycinnedbrytningen gör att glycin lagras i kroppen. Ett sätt att ställa diagnos är därför att göra en analys av aminosyror i blodprov (plasma) och ryggvätska (cerebrospinalvätska, CSV). Förhöjda glycinvärden i plasma och ryggvätska samt förhöjda glycinvärden i ryggvätskan i förhållande till i plasma (CSV/plasma-glycinkvot) talar starkt för diagnosen. Glycinvärdena i plasma kan i ett fåtal fall vara endast lätt förhöjda eller normala.

Även mätning av GCS-funktionen i leverceller är möjligt, men används sällan.

Diagnosen bekräftas med DNA-analys.

En undersökning med magnetkamera (MR) kan visa om det finns missbildningar i hjärnan. Undersökningen kan kompletteras med magnetisk resonansspektroskopi (MRS) som kan påvisa hög glycinkoncentration i hjärnan.

Elektroencefalogram (EEG) görs för att mäta hjärnans elektriska aktivitet. Hos barn som insjuknar i nyföddhetsperioden ses ofta ett kraftigt avvikande EEG-mönster som kallas burst-suppression. EEG kan också visa på olika typer av epileptisk aktivitet. Hos många barn övergår burst-suppression-mönstret vid några månaders ålder till ett annat mönster, hypsarytmi. Hypsarytmi är ofta förenat med epilepsisymtom som infantila spasmer.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att genetisk vägledning erbjuds. Det innebär information om sjukdomen och hur den ärvs, samt en bedömning av sannolikheten för olika familjemedlemmar att få barn med samma sjukdom.

Vid ärftliga sjukdomar där den genetiska avvikelsen är påvisad i familjen kan i vissa fall anlagsbärardiagnostik, fosterdiagnostik och preimplantatorisk genetisk diagnostik/testning (PGD/PGT) utföras.

Differentialdiagnoser

Förhöjda glycinvärden och symtom som liknar de vid glycinencefalopati kan förekomma även vid andra metabola sjukdomstillstånd, till exempel vid organiska acidurier. Det är framförallt de organiska acidurierna propionsyrauri och metylmalonsyrauri som hämmar GCS. En analys av organiska syror i urinen bör göras för att utesluta dem.

Brist på liponsyra förekommer vid sjukdomsorsakande varianter i generna LIAS, LIPT2, BOLA3, GLRX5, IBA57 och NFU1, och ger nedsatt GCS-funktion och förhöjt glycinvärde. Även andra liponsyraberoende enzym än de som ingår i GCS fungerar sämre, vilket påverkar symtomen.

Tre vitamin B6-relaterade tillstånd med sjukdomsorsakande varianter i generna ALDH7A1, PNPO och PLPBP kan ge höga glycinvärden och symtom som liknar de vid glycinencefalopati i nyföddhetsperioden.

Även GLYT1-encefalopati ger symtom som liknar de vid glycinencefalopati. Detta tillstånd orsakas av en sjukdomsorsakande variant i genen SLC6A9. Genen kodar för proteinet glycintransportör 1 i hjärnan och transporterar bort glycin. Glycinvärdet är lätt förhöjt i ryggvätska och oftast normalt i blod.

Förhöjda glycinvärden kan också förekomma hos personer som behandlas med läkemedlet valproat.

Behandling/stöd

Det finns ingen behandling som botar glycinencefalopati utan insatserna inriktas på att lindra symtomen och kompensera för de funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till. Vid den neonatala formen blir barnet ofta livshotande sjukt under den första levnadsveckan, med sviktande andning och medvetslöshet. Intensivvård och respiratorbehandling brukar göra att barnet kan andas själv inom några veckor.

När diagnosen glycinencefalopati har ställts behövs en medicinsk och etisk diskussion om vilka fortsatta behandlingsinsatser som är lämpliga och meningsfulla. Bedömningen grundas på barnets prognos utifrån symtom och undersökningsresultat, där även magnetkamera­undersökning av hjärnan ingår. Ibland bedöms prognosen vara så dålig att man avstår från eller avslutar livsuppehållande behandling.

Behandlingen går i första hand ut på att minska koncentrationen av glycin i kroppens vävnader för att motverka glycinets effekter och därmed symtomen.

Kostbehandling

En diet med lågt proteininnehåll (proteinreducerad kost) är ett sätt att minska glycinkoncentrationen. Det är viktigt att samtidigt försäkra sig om att kosten innehåller tillräckligt med vitaminer och spårämnen, samt aminosyror och fettsyror som kroppen inte själv kan producera (essentiella aminosyror och fettsyror). Maten måste också ge tillräckligt med energi. Det finns många livsmedel med lågt proteininnehåll som gör det enklare att äta mindre protein, men förändringen av kosten måste genomföras med stöd av en dietist med särskild kunskap om ämnesomsättnings­sjukdomar.

Ett alternativ eller komplement till minskat proteininnehåll är så kallad ketogen kost som utöver en lindrande effekt på epilepsi även minskar glycinkoncentrationen, se Epilepsi.

Läkemedelsbehandling

Ett annat sätt att minska glycinkoncentrationen är att ge natriumbensoat. Det binder glycin som sedan utsöndras via urinen. Detta leder till minskade och ofta normala glycinvärden i blodet. Behandling med höga doser natriumbensoat (250–750 mg/kg) under de första två levnadsåren kan lindra en del av symtomen. Det ger möjligen också en något bättre kognitiv och motorisk utveckling, framför allt hos barn som har kvar en viss enzymfunktion i kroppens nedbrytningssystem för glycin.

Bensoatbehandling ger ofta biverkningar som mag-tarmbesvär. En annan biverkning är brist på karnitin. Karnitin är en viktig substans i omsättningen av fettsyror och behöver därför kontrolleras och vid behov tillföras.

Vid behandling med natriumbensoat bestäms dosen utifrån glycinvärdet i blodet. Om koncentrationen av glycin minskar för mycket kan det göra att natriumbensoat i stället ansamlas till för höga och giftiga (toxiska) koncentrationer. Det kan i sin tur orsaka medvetslöshet och epileptiska anfall. Hur mycket natriumbensoat som ska användas vid behandling varierar mellan olika personer. Dosen behöver därför provas ut stegvis baserat på återkommande analyser av glycin i blod och utifrån hur personen som behandlas mår.

Läkemedel som NMDA-receptorantagonister, till exempel dextrometorfan och ketamin, används för att minska glycinets effekter. De binder till NMDA-receptorn och förhindrar därmed glycinets skadliga överstimulering av receptorn.

Epilepsi

Epilepsi behandlas i första hand med anfallsförebyggande läkemedel, men kan vara svårbehandlad. Målet med läkemedelsbehandlingen är att antalet anfall ska minska och bli så lindriga som möjligt, med så få biverkningar som möjligt. Olika läkemedel prövas beroende på anfallstyp, men effekten är ofta begränsad. Valproat bör undvikas, eftersom det hämmar kroppens system för nedbrytning av glycin. Felbamat har i vissa fall haft god effekt, men kan ha allvarliga biverkningar på lever och benmärg.

Ett alternativ eller komplement till läkemedelsbehandling är ketogen kost. Det är en fettrik och kolhydratfattig kost som förändrar ämnesomsättningen och som vid glycinencefalopati också kombineras med minskat proteininnehåll. Hos en del barn leder det till att de epileptiska anfallen minskar. Kosten minskar också koncentrationen av glycin i plasma, vilket i sin tur medför att natriumbensoatdoserna kan minskas.

En inopererad vagusnervstimulator (VNS) har hos vissa barn haft god effekt mot epilepsin. Vagusnerven är en av de tolv nerver som utgår direkt från hjärnan (kranialnerver). Stimulatorn opereras in nedanför vänster nyckelben och sänder elektriska impulser till hjärnan med hjälp av en elektrod som placeras runt vagusnerven på halsen. Impulserna kan minska hjärnans epileptiska aktivitet och därmed de epileptiska anfallen.

Hydrocefalus

Hydrocefalus behandlas ofta med en shunt. Det är en tunn plastkateter som opereras in för att minska trycket i hjärnan genom att vätska leds från hjärnans hålrum och under huden till bukhålan. En barnneurolog eller neurokirurg kontrollerar regelbundet att shunten fungerar. Det är viktigt att föräldrarna känner till vilka symtom som kan tyda på att shunten inte fungerar. Det kan vara huvudvärk, kräkningar och försämrat allmäntillstånd. Föräldrarna behöver också få information om vart de kan vända sig om barnet får symtom. Ibland krävs akuta operationer då shunten eller delar av shuntsystemet byts ut.

Ätsvårigheter

Barn med glycinencefalopati har ofta svårt att svälja och få i sig tillräckligt med näring. Ätsvårigheter utreds och behandlas med stöd av ett nutritionsteam, där olika specialister kan ingå. Teamet ger råd om kost, träning och hjälpmedel som kan underlätta och stimulera ätandet. Teamet bedömer också vilka andra insatser som behövs. Barn och vuxna som inte kan få i sig tillräckligt med näring genom munnen kan få näring genom en sond via näsan. En del behöver näringstillförsel under en längre tid. Då kan matersättningen i stället ges via en sond som läggs genom bukväggen in till magsäcken (gastrostomi). Sonden kan ersättas med en knapp (gastrostomiport).

Gastroesofageal reflux

Barn som har gastroesofageal reflux undersöks av en mag-tarmspecialist. Läkemedel mot magsår och magkatarr, till exempel histamin-2-receptorantagonister eller protonpumpshämmare, kan lindra symtomen. I sällsynta fall behöver barn med reflux opereras.

Luftvägsinfektioner

Personer med glycinencefalopati är särskilt mottagliga för infektioner i luftvägarna. Andnings­gymnastik samt behandling med luftrörsvidgande och slemlösande läkemedel gör det lättare att hosta upp slem.

Muskelspänningar och felställda leder

Behandling med olika läkemedel, till exempel baklofen och botulinumtoxin, kan minska muskel­spänningar. Kombinerat med rörelseträning, töjning och behandling med skenor (ortoser) kan det motverka felställningar i lederna. Nedsatt muskelspänning och motoriska svårigheter kan behöva bedömas och behandlas av en fysioterapeut. Ibland behöver felställda leder opereras.

Skolios

Ryggen bör undersökas av en barnortoped och vid behov en ryggortoped. Barn som utvecklar skolios kan ibland behandlas med korsett, men det är viktigt att vara observant på hur korsetten påverkar andningen. Om skoliosen tilltar kan det bli aktuellt med operation för att räta ut och stabilisera ryggen.

Habilitering

Barn som har funktionsnedsättningar behöver habiliteringsinsatser. Habilitering innebär stöd och behandling till personer med en medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning för bästa utveckling utifrån individuella förutsättningar. Habiliteringsteamet har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och hur svårigheterna de medför i det dagliga livet kan förebyggas och minskas.

Insatserna består bland annat av utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Föräldrarna får information och råd om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i, liksom information om det samhällsstöd som finns att få. Olika former av stöd till föräldrar och syskon ingår också. Kontakt med andra familjer som är i en liknande situation kan ha stor betydelse.

De habiliterande insatserna planeras utifrån barnets behov och förutsättningar, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. I insatserna ingår också att förmedla kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd utifrån barnets funktionsförmåga.

Tal-, språk- och kommunikationsförmågan påverkas hos barn med glycinencefalopati och det är viktigt att arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Föräldrar och andra personer runt barnet behöver få kunskap och vägledning i att använda alternativa kommunikationsvägar för att ge barnet förutsättningar att förstå och uttrycka sig efter sin förmåga.

Barn som har intellektuell funktionsnedsättning behöver specialpedagogiska insatser i förskolan och skolan. Alla barn med svår glycinencefalopati och de flesta barn med lindrigare form behöver den särskilda pedagogik som finns i den anpassade grund- och gymnasieskolan.

Samhällsstöd

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet för personer med funktionsnedsättningar och deras närstående. Exempel på insatser är avlösarservice i hemmet, kontaktfamilj, korttidsboende, boende med särskild service, daglig verksamhet, boendestöd, hemtjänst, färdtjänst och i vissa fall personlig assistans.

Vuxna

I vuxen ålder fortsätter de habiliterande insatserna. I kombination med andra funktionsnedsättningar påverkar den intellektuella funktionsnedsättningen vilket stöd som behövs för att klara det dagliga livet som vuxen. Om den intellektuella funktionsnedsättningen är svår behövs omfattande stöd och omvårdnad, till exempel i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet. Fortsatt uppföljning av olika specialister inom vuxensjukvården behövs också.

Palliativ vård

Det kan bli aktuellt med palliativ vård i livets slutskede. Palliativ betyder lindrande, och målet med den palliativa vården är att se till att barnets sista tid blir så trygg och smärtfri som möjligt. Det innebär ett nära och intensivt samarbete mellan föräldrar, andra närstående och personal med olika kompetens.

Många föräldrar vill så långt det är möjligt vårda det sjuka barnet hemma med hjälp av sjukvårdspersonal. Ofta vårdas barnet växelvis i hemmet och på sjukhuset. Det är viktigt att föräldrar och syskon får det psykologiska och sociala stöd som behövs i detta skede.

Forskning

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: glycine encephalopathy.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, se clinicaltrials.gov, sökord: glycine encephalopathy.

Resurser

Kunskap om glycinencefalopati och resurser för diagnostik finns vid universitetssjukhusen.

Expertteam för medfödda metabola sjukdomar med särskild kompetens inom diagnostik, utredning och behandling, finns vid flera av universitetssjukhusen:

• Skånes universitetssjukhus, Lund, telefon 046-17 10 00.
• Sahlgrenska universitetssjukhuset/Östra, Göteborg, telefon 031-342 10 00. För mer information om teamet, se CSD Väst, sahlgrenska.se.
• Centrum för medfödda metabola sjukdomar (CMMS), Karolinska universitetssjukhuset, Solna, telefon 08-123 700 00. För mer information om teamet, se CSD Karolinska, karolinska.se.
• Akademiska sjukhuset, Uppsala, telefon 018-611 00 00.
• Norrlands universitetssjukhus, Umeå, telefon 090-785 00 00.

Expertteam för sällsynta epilepsier med särskild kompetens inom diagnostik, utredning och behandling, finns vid flera av universitetssjukhusen:

• Karolinska universitetssjukhuset, Solna, telefon 08-123 700 00. För mer information om teamet, se CSD Karolinska, karolinska.se.
• Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, telefon 031- 342 10 00. För mer information om teamet, se CSD Väst, sahlgrenska.se.

Glycinencefalopati ingår i nätverket MetabERN för sällsynta medfödda metabola sjukdomar och i ERN EpiCARE för sällsynta och komplexa epilepsier.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor glycinencefalopati:

Intresseorganisationer

Det finns ingen specifik intresseorganisation för personer med glycinencefalopati i Sverige, men generell kunskap om metabola sjukdomar finns hos följande organisationer:

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: glycine encephalopathy.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Ytterligare information

• OMIM, Online Mendelian Inheritance in Man, se omim.org, sökord: glycine encephalopathy.
• GeneReviews (University of Washington), se genereviews.org, sökord: glycine encephalopathy.
• Orphanet, europeisk databas, se orpha.net, sökord: glycine encephalopathy.

Litteratur

Aliefendioğlu D, Tana Aslan Ay, Coşkun T, Dursun A, Cakmak FN, Kesimer M. Transient nonketotic hyperglycinemia: two case reports and literature review. Pediatr Neurol 2003; 28: 151–155. https://doi.org/10.1016/s0887-8994(02)00501-5

Applegarth DA, Toone JR. Glycine encephalopathy (nonketotic hyperglycinaemia): review and update. J Inherit Metab Dis 2004; 27: 417–422. https://doi.org/10.1023/b:boli.0000031222.38328.59

Arribas-Carreira L, Dallabona C, Swanson MA, Farris J, Østergaard E, Tsiakas K et al. Pathogenic variants in GCSH encoding the moonlighting H-protein cause combined nonketotic hyperglycinemia and lipoate deficiency. Hum Mol Genet 2023; 32: 917–933. https://doi.org/10.1093/hmg/ddac246

Baker PR 2nd, Friederich MW, Swanson MA, Shaikh T, Bhattacharya K, Scharer GH et al. Variant nonketotic hyperglycinemia is caused by mutations in LIAS, BOLA3 and the novel gene GLRX5. Brain 2014; 137: 366–379. https://doi.org/10.1093/brain/awt328

Brunel-Guitton C, Casey B, Coulter-Mackie M, Vallance H, Hewes D, Stockler-Ipsiroglu S et al. Late-onset nonketotic hyperglycinemia caused by a novel homozygous missense mutation in the GLDC gene. Mol Genet Metab 2011; 103: 193–196. https://doi.org/10.1016/j.ymgme.2011.02.009

Coughlin CR 2nd, Swanson MA, Kronquist K, Acquaviva C, Hutchin T, Rodríguez-Pombo P et al. The genetic basis of classic nonketotic hyperglycinemia due to mutations in GLDC and AMT. Genet Med 2017; 19: 104–111. https://doi.org/10.1038/gim.2016.74

Cusmai R, Martinelli D, Moavero R, Dionisi Vici C, Vigevano F, Castana C et al. Ketogenic diet in early myoclonic encephalopathy due to non ketotic hyperglycinemia. Eur J Paediatr Neurol 2012; 16: 509–513. https://doi.org/10.1016/j.ejpn.2011.12.015

Dinopoulos A, Matsubara Y, Kure S. Atypical variants of nonketotic hyperglycinemia. Mol Genet Metab 2005; 86: 61–69. https://doi.org/10.1016/j.ymgme.2005.07.016

Hennermann JB, Berger JM, Grieben U, Scharer G, Van Hove JL. Prediction of long-term outcome in glycine encephalopathy: a clinical survey. J Inherit Metab Dis 2012; 35: 253–261. https://doi.org/10.1007/s10545-011-9398-1

Hoover-Fong JE, Shah S, Van Hove JL, Applegarth D, Toone J, Hamosh A. Natural history of nonketotic hyperglycinemia in 65 patients. Neurology 2004; 63: 1847–1853. https://doi.org/10.1212/01.wnl.0000144270.83080.29

Kure S, Kato K, Dinopoulos A, Gail C, DeGrauw TJ, Christodoulou J et al. Comprehensive mutation analysis of GLDC, AMT, and GCSH in nonketotic hyperglycinemia. Hum Mutat 2006; 27: 343–352. https://doi.org/10.1002/humu.20293

Kurolap A, Armbruster A, Hershkovitz T, Hauf K, Mory A, Paperna T et al. Loss of glycine transporter 1 causes a subtype of glycine encephalopathy with arthrogryposis and mildly elevated cerebrospinal fluid glycine. Am J Hum Genet 2016; 99: 1172–1180. https://doi.org/10.1016/j.ajhg.2016.09.004

Kuseyri Hübschmann O, Juliá-Palacios NA, Olivella M, Guder P, Zafeiriou DI, Horvath G et al. Integrative approach to predict severity in nonketotic hyperglycinemia. Ann Neurol 2022; 92: 292–303. https://doi.org/10.1002/ana.26423

Swanson MA, Coughlin CR Jr, Scharer GH, Szerlong HJ, Bjoraker KJ, Spector EB et al. Biochemical and molecular predictors for prognosis in nonketotic hyperglycinemia. Ann Neurol 2015; 78: 606–618. https://doi.org/10.1002/ana.24485

Shelkowitz E, Saneto RP, Al-Hertani W, Lubout CMA, Stence NV, Brown MS et al. Ketogenic diet as a glycine lowering therapy in nonketotic hyperglycinemia and impact on brain glycine levels. Orphanet J Rare Dis 2022; 17: 423. https://doi.org/10.1186/s13023-022-02581-6

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit och reviderat underlaget är överläkare Tommy Stödberg, Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm.