Ärftlig transtyretinamyloidos

Synonymer ATTRv-amyloidos, FAP, Familjär amyloidos med polyneuropati, Skelleftesjukan, hATTR-amyloidos
ICD-10-kod E85.1
Senast reviderad 2020-12-10
Ursprungligen publicerad 2000-09-05

Sjukdom/tillstånd

Ärftlig transtyretinamyloidos (ATTRv-amyloidos), även känd som familjär amyloidos med polyneuropati (FAP) eller Skelleftesjukan, är en ärftlig sjukdom som ger symtom från bland annat perifera nerver, hjärta, mage och tarmar, ögon samt njurar. Amyloidos innebär inlagring av olösliga proteinkomplex i kroppens vävnader medan polyneuropati innebär nedsatt funktion i perifera nerver, de nerver som inte hör till hjärnan och ryggmärgen.

Symtomen debuterar i vuxen ålder, vanligen som domningar och känselbortfall i fötter, underben och ibland händer. Efter hand försvagas också arm- och benmuskler. Ofrivillig viktnedgång samt besvär från mage och tarmar visar sig ofta tidigt i sjukdomsförloppet. Rubbningar i hjärtrytmen (arytmier) är vanligt och med tiden även hjärtsvikt. Njurarna påverkas och på sikt kan njursvikt uppkomma. En del personer får torra ögon och nedsatt syn. Sjukdomen har ett fortskridande förlopp där både snabbare och mer långsam försämring förekommer.

Det finns idag (2020) flera läkemedel som kan bromsa sjukdoms­utvecklingen, men de måste ges i tidigt skede. Läkemedel används även för att behandla symtom som nervsmärtor, hjärtsvikt, mag-tarmsymptom, njursvikt och torra ögon. Arytmier kan behöva behandlas med pacemaker. Vid operation och narkos är det viktigt att vara uppmärksam på ändringar i hjärtrytmen. Även rehabiliteringsinsatser kan behövas. Levertransplantation kan i vissa fall stoppa sjukdomens utveckling och bör då göras tidigt. För vissa personer övervägs även hjärttransplantation.

Namnet amyloidos kommer från latinets amylum, som betyder stärkelse, eftersom man först trodde att det var sockerarter och inte proteiner som ansamlades. Sjukdomen beskrevs första gången i den medicinska litteraturen av den tyske neuropatologen Friedrich Wohlwill 1942.

Förekomst

Ärftlig transtyretinamyloidos förekommer över hela världen men är vanligare i vissa avgränsade områden som exempelvis norra Sverige, norra Portugal, Brasilien och Japan. Att den i Sverige kallas för Skelleftesjukan beror på att de flesta med sjukdomen finns i trakten av Skellefteå och Piteå. Uppskattningsvis finns sjukdomen hos 1–2 personer per 100 000 invånare i hela Sverige, medan motsvarande siffra för Norrbotten och Västerbotten är cirka 50 per 100 000 invånare. Detta motsvarar totalt cirka 450 personer i Sverige.

Orsak

Ärftlig transtyretinamyloidos orsakas av en förändring (mutation) i genen TTR på kromosom 18 (18q12.1) som är en mall för tillverkningen av (kodar för) serumproteinet transtyretin (TTR). Transtyretin tillverkas huvudsakligen i levern men även lokalt i ögat och det centrala nerv­systemet (CNS) och hjälper normalt till med transporten av vitamin A och sköldkörtelhormon i blodet. Mutationer i genen TTR gör att proteinet ändrar form, faller sönder och lätt klumpar ihop sig till långa proteintrådar (amyloid) som lagras in i bland annat perifera nerver, hjärtmuskeln, ögats glaskropp och njurarna. I princip kan inlagringen ske i alla organ, men mer sällan i det centrala nervsystemet. Proteintrådarna kan bestå av två typer av fibriller (trådlika strukturelement): hela eller kluvna fibriller. Fibrilltypen är betydelsefull för variationer i sjukdomsuttryck och prognosen efter levertransplantation.

I Sverige har över 90 procent av alla med sjukdomen mutationen c.148G>A(p.Val50Met), som gör att aminosyran valin byts ut mot metionin i transtyretinmolekylen (aminosyror är de beståndsdelar som proteiner består av). Symtomen varierar delvis beroende på vilken mutation man har, men även typen av amyloid har betydelse.

Ärftlighet

Mutationen nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en förändrad (muterad) gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att ärva mutationen 50 procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Vid ärftlig transtyretinamyloidos är genomslagskraften (penetransen) låg och högst cirka 20 procent av alla som bär på mutationen har utvecklat sjukdomen vid 60 års ålder. Anledningen till detta är ännu okänd.

Ärflighetsmönstret vid autosomal dominant nedärvning.

Autosomal dominant nedärvning.

Sjukdomens svårighetsgrad påverkas inte av om man får mutationen i enkel eller dubbel uppsättning, det vill säga från bara den ena eller från båda föräldrarna. Om man ärver mutationen från båda sina föräldrar ökar alltså inte risken för att man ska bli sjuk. Man får inte heller sjukdomen i yngre år och förloppet påverkas inte. Däremot verkar de som ärvt mutationen från sin mor insjukna i något yngre åldrar än de som ärvt mutationen från sin far.

Symtom

Tidpunkten för när de första symtomen visar sig varierar från tidig vuxenålder till mycket sent i livet. I Sverige är genomsnittsåldern för de första symtomen närmare 60 år, medan den i Portugal, Brasilien och Japan är 30–40 år.

Utan behandling är den genomsnittliga överlevnaden mellan 9 och 13 år från första symtomet. Sjukdomen verkar ha ett något snabbare förlopp om man insjuknar i unga år. I vissa familjer är dock sjukdomsutveck­lingen långsammare, och det finns de som lever mer än 20 år efter att symtomen visat sig. Vad detta beror på är ännu inte klarlagt.

De första symtomen är vanligtvis domningar, stickningar eller värk från fötterna (polyneuropati). En vanlig beskrivning är att det känns som att gå på kuddar. Det finns också de som till en början får erektil dysfunktion, hjärtrytmrubbningar (arytmier), besvär från magen och tarmarna, äggvita i urinen (proteinuri) eller ofrivilligt minskar i vikt.

Polyneuropati

Polyneuropatin är fortskridande och av sensorisk-motorisk och autonom typ, vilket innebär att den påverkar både känseln och muskelfunktionen samt autonoma (icke-viljemässigt styrda) nervfunktioner i magsäcken, tarmarna och hjärtat, liksom den sexuella förmågan. Besvären börjar ofta med en känselstörning i fötterna och sprider sig successivt uppåt. När symtomen nått upp till knäna brukar man ofta också få besvär från händerna. Hos en del överväger känselstörningen, medan andra får muskelsvaghet, men alla får med tiden en störning av både känseln och muskelfunktionen. Ofta tillstöter även en svår och skärande smärta någon gång under sjukdomsförloppet, vilken kan vara svårbehandlad.

Vid ärftlig transtyretinamyloidos är det vanligt med känselstörningar i form av en bristande förmåga att uppleva värme och kyla. Det är inte ovanligt att personer som diagnostiseras med sjukdomen tidigare sökt vård för brännskador.

Känselnedsättningen kan också göra att man inte känner smärta på normalt sätt. Den nedsatta känseln i fötter och ben gör ofta att man får balanssvårigheter och lätt ramlar. Nerven som styr underbensmusklerna som lyfter foten (peroneusnerven) skadas efter hand, vilket medför droppfot som innebär svårigheter att vinkla foten uppåt. Det gör att man till exempel lätt snubblar på mattor och trösklar. Musklerna i fötter, ben och händer blir successivt försvagade, vilket gör det svårt att gå och att gripa saker. Allteftersom sjukdomen fortskrider ökar gångsvårigheterna och blir så stora att många behöver använda rullstol vid förflyttning.

Parallellt med polyneuropatin i armar och ben påverkas också det autonoma nervsystemet, och hos män är impotens ett tidigt tecken på detta. Även kvinnors sexuella förmåga kan försämras av sjukdomen och möjligen bidrar en sämre funktion i bäckenbotten till detta.

Mag-tarmkanalen

De första symtomen från mag-tarmkanalen är ofta förstoppning eller tidig mättnadskänsla. Så småningom övergår symtomen till omväxlande förstoppning och diarré. Slutligen dominerar okontrollerbara diarréer som tillsammans med illamående och kräkningar leder till undernäring och viktnedgång. Orsaken till symtomen från mag-tarmkanalen är inte helt klarlagda men amyloidinlagring i det autonoma nervsystemet och i mag-tarmkanalens egna nervsystem samt störningar i magens neuroendokrina hormonsystem tycks bidra. Diarréerna kan också kompliceras av onormal tillväxt av vissa tarmbakterier samt bristande upptag av gallsalter och fettsyror i tarmen.

Hjärta och kärl

Många personer med sjukdomen får arytmier. Alla typer av störningar i hjärtats retledningssystem förekommer, men förmaksflimmer är vanligt liksom blockering av den elektriska överledningen mellan hjärtats förmak och kammare (AV-block), och många behöver därför pacemaker.

Det är viktigt att känna till att en del personer med sjukdomen kan få arytmier utan andra tecken på hjärtpåverkan.

Hos personer med kluvna amyloidfibriller, där sjukdomen oftast visar sig vid 50 års ålder eller senare, är det vanligt att hjärtmuskeln är förtjockad (hypertrof kardiomyopati). Förtjockningen är tydligast i skiljeväggen (septum) mellan hjärtkamrarna. Kardiomyopatin leder till en styvare hjärtmuskel med följd att hjärtats fyllnads- och pumpförmåga försämras. Nedsatt hjärtfunktion visar sig som ökad trötthet, nedsatt kondition, andfåddhet och ansamling av vätska i kroppen.

Blodtrycksfall som ger upphov till yrsel, hjärtklappning och ibland svimning när man reser sig till stående (ortostatisk hypotension) är också vanligt och ofta svårt att lindra med läkemedel. Detta beror på en försämrad blodtrycksreglering, vilket i sin tur kan orsakas av både den autonoma neuropatin och en påverkad hjärtfunktion.

Urinvägar

Ett tidigt tecken på sjukdomen kan vara förekomst av äggvita i urinen (proteinuri). På grund av störningar i nervsystemet uppkommer så småningom svårigheter att tömma urinblåsan, vilket kan leda till urinvägsinfektioner, och inkontinensbesvär. Hos kvinnor kan torra slemhinnor i underlivet ytterligare öka risken för urinvägsinfektioner. Sent i sjukdomsförloppet kan sviktande njurfunktion (uremi) tillstöta.

Ögon

Inlagring av amyloid i ögats glaskropp förekommer och medför att synen försämras. Det är också vanligare med grön starr (glaukom) hos personer med ärftlig transtyretinamyloidos än hos andra. Sår på ögats hornhinna kan uppstå på grund av torra slemhinnor.

Övrigt

Personer med sjukdomen har ofta också karpaltunnelsyndrom 5–10 år innan diagnosen fastställs. Karpaltunnelsyndrom innebär tryck mot medianusnerven i handloven, vilket leder till domningar i tummen, pek- och långfingrar och svaghet i några av tummens muskler. Förträngningar i ryggradskanalen (spinal stenos) förekommer också hos personer med sjukdomen. Detta beror troligen på lokal inlagring av amyloid.

I munnen kan de torra slemhinnorna öka risken för karies. Nedsatt binjurebarksfunktion kan förekomma.

För vissa TTR-mutationer är symtom från det centrala nervsystemet (CNS) vanligt förekommande. De flesta mutationer verkar på lång sikt medföra en risk för CNS-symtom på grund av amyloidinlagring i hjärnans hinnor och blodkärl, vilket leder till en ökad risk för stroke. Detta gäller särskilt om samtidigt förmaksflimmer föreligger.

Diagnostik

Diagnosen ärftlig transtyretinamyloidos misstänks utifrån karaktäristiska symtom som tecken på polyneuropati, arytmier, besvär från mag-tarmkanalen, ofrivillig viktnedgång samt äggvita i urinen.

Perifer nervfunktion utreds med olika neurofysiologiska tester, som elektroneurografi (ENeG), temperatursinnestest och tester på autonoma nervsystemets funktion.

Ultraljuds- eller magnetkameraundersökning och skintigrafi av hjärtat kan påvisa tecken på amyloidinlagring och ytterligare stärka misstanken.

För att påvisa amyloidinlagringar görs en biopsi, vilket innebär att en liten bit vävnad, vanligtvis från bukfett, tarmslemhinna eller spottkörtel, undersöks i mikroskop. Ofta går det också att från samma prov undersöka vilken typ av protein som bildat amyloid.

Diagnosen bekräftas med DNA-analys för att påvisa TTR-mutation.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten för att andra i familjen ska insjukna ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Om man har en förälder med ärftlig transtyretinamyloidos finns möjlighet att undersöka om man bär på det muterade arvsanlaget eller inte (presymtomatiskt test). Testningen ger dock inte svar på om eller när sjukdomen kommer att visa sig eller hur sjukdomsförloppet kommer att bli.

Behandling/stöd

Läkemedelsbehandling

Det finns i dag (2020) tre godkända läkemedel för behandling av personer med ärftlig transtyretinamyloidos och läkemedelsbehandling används nu i första hand för att bromsa sjukdomsförloppet. Tafamidis verkar genom att stabilisera transtyretinmolekylen, vilket minskar amyloidbildningen och bromsar upp sjukdomsförloppet. Studier har dock visat att amyloidbildningen inte kan stoppas hos alla personer med sjukdomen. Tafamidis är godkänt för behandling av personer med neuropati i tidigt skede, som inte använder gånghjälpmedel, och har senare också visat sig ha sjukdomsbromsande effekt på personer med amyloid kardiomyopati av lätt till måttlig grad. Substanserna inotersen och patisiran verkar genom att minska leverns produktion av TTR på gennivå, vilket också minskar amyloidbildningen och bromsar sjukdomsförloppet. Inotersen och patisiran är godkända för behandling av personer med neuropati som inte är rullstolsburna. Inget av ovanstående läkemedel har någon bevisad bromsande effekt på den lokala amyloidinlagring som kan ske i ögat och CNS. Om ovanstående godkända läkemedel inte kan användas finns möjlighet att söka licens hos Läkemedelsverket för behandling med diflunisal som också stabiliserar transtyretinmolekylen och bromsar sjukdomsförloppet.

Levertransplantation

Levertransplantation har också visat sig kunna stoppa sjukdomsut­vecklingen i vissa fall om den utförs i ett tidigt skede. Det felaktiga transtyretinet bildas till allra största delen i levern, och en levertransplan­tation gör att produktionen av detta minskar med mer än 95 procent. Levertransplantation har utförts sedan 1990 vid ärftlig transtyretin­amyloidos och långtidsprognosen efter en transplantation är idag (2020) god. Dock utförs inte längre särskilt många levertransplan­tationer eftersom medicinska behandlingar finns tillgängliga och transplantation inte lämpar sig för alla personer med ärftlig transtyretinamyloidos.

En transplantation lämpar sig bäst för unga patienter med Val50Met-mutationen som befinner sig tidigt i sjukdomsförloppet och inte har några tecken till hjärtpåverkan (kardiomyopati). Sannolikt har detta med den amyloida fibrilltypen att göra. Inlagringar i ögats glaskropp och i CNS påverkas inte heller av levertransplantationen, eftersom det transtyretin som orsakar amyloidinlagring i dessa organ inte bildas i levern utan lokalt i ögat och i CNS. Personer med kardiomyopati är inte hjälpta av en levertransplantation, såvida inte en hjärttransplantation utförs parallellt.

Inför en levertransplantation görs en omfattande utredning, med noggranna undersökningar av alla de organ som kan vara påverkade av sjukdomen. Speciell vikt läggs vid hjärtundersökning, eftersom hjärt­funktionen har stor betydelse för resultatet.

Polyneuropati

De smärtor som orsakas av polyneuropatin är oftast svåra att behandla med läkemedel. De läkemedel som fungerar bäst är gabapentin, pregabalin, klonazepam och amitriptylin (tricykliskt antidepressivt läkemedel), men ibland behövs morfinliknande preparat och av dessa är metadon ofta mest effektivt. Eftersom många organsystem kan vara påverkade av sjukdomen är det viktigt att läkemedelsdoseringen anpassas efter detta.

Erektil dysfunktion hos män behandlas med läkemedel, men behandlingen försvåras av att den medför en ökad risk för blodtrycksfall. För kvinnor kan bland annat bäckenbotten­träning förbättra den sexuella förmågan.

Mag-tarmkanalen

För att få hjälp med frågor om kosten behövs kontakt med en dietist, gärna tidigt i sjukdomsförloppet. Förstoppning kan behandlas med olika läkemedel, men det är viktigt att vara medveten om att sjukdomen gör att förstoppningen efter ett tag övergår i diarréer. Diarrén kan till en början vanligen behandlas med sedvanliga läkemedel, men behandlingen kompliceras ofta av bakteriell överväxt i tunntarmen samt bristande upptag av fett och gallsalter i tunntarmen. Detta kräver ibland behandling med antibiotika och/eller gallsaltsbindande läkemedel (kolestyramin). Att minska fettintaget i kosten kan också hjälpa vid bristande upptag av såväl fett som gallsalter. Om diarréerna blir mycket svåra att kontrollera kan en operation där en bit av tjocktarmen läggs fram och sys fast på buken (kolostomi) vara till stor hjälp.

Tidig mättnadskänsla, illamående och kräkningar kan bero på långsam magsäckstömning. Då kan läkemedel som stimulerar magsäckstömningen, som metoklopramid och erytromycin, ha tillfällig effekt.

Hjärta

En pacemaker kan bli aktuell vid olika typer av rytmrubbningar.

Vid eventuell narkos och operationer av personer med ärftlig transtyretinamyloidos finns en ökad risk för blodtrycksfall. Detta kan bero på hjärtarytmi, men även på en försämrad reglering av blodtrycket på grund av autonom neuropati. Därför krävs extra uppmärksamhet på hjärtrytm och blodtryck under ingreppet och det bör finnas beredskap för att vid behov kunna operera in en pacemaker.

Hjärtsvikt behandlas med läkemedel, men det är viktigt att vara uppmärksam på att personer med amyloid kardiomyopati ofta är känsliga för läkemedel som sänker hjärtfrekvens och blodtryck. Sådana läkemedel används ofta vid hjärtsvikt av andra orsaker, men har ingen säker effekt vid hjärtsvikt orsakad av amyloidos. Därför är urindrivande läkemedel ett förstahandsval till dessa personer, till exempel loopdiuretika och aldosteronantagonister.

Förmaksflimmer medför en hög risk för stroke hos personer med amyloidos. Blodförtunnande behandling (antikoagulation) ges därför oavsett övriga riskfaktorer, helst i form av direktverkande orala antikoagulantia (DOAK) som medför en något lägre risk för hjärnblödning.

Stödstrumpor kan till viss del motverka blodtrycksfall. Vid binjurebarksvikt kan behandling av den minska risken för blodtrycksfall.

Urinvägar

Svårigheter att tömma urinblåsan kan minskas med träning. Nästa behandlingssteg är ren intermittent kateterisering (RIK), vilket innebär att man själv tömmer urinblåsan regelbundet med en kateter som avlägsnas efter varje användning. Om detta inte fungerar kan det bli aktuellt med permanent kateter, som innebär att urinen leds från blåsan via en slang till en påse som sedan töms vid behov. En kateter via bukväggen (suprapubisk kateter) kan ibland vara ett alternativ.

Njursvikt behandlas med läkemedel och kost. Eftersom njursvikt vid ärftlig transtyretinamyloidos kommer sent i sjukdomsförloppet är det ovanligt att dialysbehandling behövs. De andra symtomen är då ofta så allvarliga att det är svårt att klara dialysbehandlingen. Om njurfunktionen är nedsatt vid tidpunkten för en eventuell levertransplantation görs ibland samtidigt en njurtransplantation. Anledningen till detta är att den behandling mot avstötning som ges vid levertransplantationen gör att njurfunktionen ytterligare försämras.

Ögon

Om det finns inlagring av amyloid i glaskroppen kan den opereras bort. Grön starr (glaukom) behandlas med läkemedel som sänker trycket i ögonen samt ibland med operation. Kortisonbehandling som ges efter levertransplantation kan leda till att grå starr (katarakt) utvecklas. Den behandlas också med operation.

För torra ögon finns tårersättningsmedel och sår på hornhinnan kan behandlas med antibiotika lokalt.

Övrigt

Sviktande binjurebarksfunktion utreds och behandlas enligt de rutiner som finns för detta tillstånd (se Addisons sjukdom).

För att förebygga karies är det viktigt med regelbunden kontakt med tandläkare och tandhygienist, liksom att i tidigt skede av sjukdomen använda läkemedel som ökar salivproduktionen.

Karpaltunnelsyndrom och spinal stenos opereras vid behov.

För CNS-komplikationer finns ingen specifik behandling men det är viktigt att behandla med strokeförebyggande läkemedel (antikoagulantia) om förmaksflimmer påvisas och risken för hjärnblödning inte bedöms vara hög.

Rehabilitering

Personer med sjukdomen behöver rehabiliteringsinsatser från ett tvärprofessionellt team med särskild kunskap om främst neurologiska funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv och hälsa. Teamet ger stöd och behandling inom det medicinska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som man vistas i. Insatserna planeras utifrån de behov som finns och varierar över tid.

Eftersom det är viktigt att så länge som möjligt försöka behålla den motoriska funktionen i den muskulatur som inte påverkas av sjukdomen behövs regelbunden fysioterapi.

Droppfot motverkas med en speciellt utformad ortos som gör det lättare att gå.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet.

Det är viktigt att fortlöpande erbjuda psykologiskt stöd till personer med sjukdomen och deras närstående.

Forskning

Forskning på internationell nivå bedrivs vid flera institutioner inom Umeå universitet samt vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Rudbecklaboratoriet, Uppsala universitet.

Behandlingsstudier med läkemedel vars syfte är att stabilisera transtyretintetrameren och på så sätt hindra amyloidbildning pågår. För läkemedlet tafamidis har prövningarna slutförts avseende effekt på polyneuropati medan en uppföljande internationell långtidsstudie pågår avseende effekt och säkerhet vid behandling av amyloid kardiomyopati. Läkemedlet diflunisal har i studier visat likvärdiga resultat som tafamidis för behandling av polyneuropati, men diflunisal är inte registrerat som läkemedel i Sverige. Sedan 2015 pågår en öppen svensk behandlingsstudie som utvärderar effekten av två års behandling med diflunisal för patienter med amyloid kardiomyopati. Studier med substansen tolkapon pågår också och tidiga resultat har visat att det har en god stabiliserande effekt på transtyretin, och att tolkapon passerar över blod-hjärnbarriären, vilket talar för att det även kan ha effekt på amyloidinlagringen i CNS och ögat. Substansen AG10 har även den visat sig vara en potent stabiliserare av transtyretin och studier pågår för att utvärdera effekt och säkerhet av AG10 vid behandling av amyloid kardiomyopati och polyneuropati.

Det pågår fortsatt försök med läkemedel vars syfte är att på gennivå minska leverns produktion av både normalt och muterat transtyretin (genterapi) och därmed stoppa sjukdomsförloppet. Både försök med nya varianter av genterapi och studier av långtidseffekterna av befintliga läkemedel (inotersen och patisiran) pågår. Antikroppar mot transtyretin undersöks också som en framtida behandlingsmöjlighet, men detta är ännu på ett tidigt stadium.

Förhoppningen är att behandling med nya läkemedel, som dels förhindrar att amyloid bildas och dels löser upp redan bildad amyloid, kommer att kunna bli effektiva behandlingsalternativ för alla personer med sjukdomen i framtiden.

THAOS (Transthyretin Amyloidosis Outcomes Survey) är en internationell databas som samlar information kring förloppet av transtyretinamyloidos.

Ett nationellt kvalitetsregister för transtyretinamyloidos (SveATTR), se regionvasterbotten.se/sveattr, upprättades under hösten 2020 för att främja en hög och jämn kvalitet på vården av personer med transtyretin­amyloidos i Sverige samt för att underlätta klinisk forskning.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.net, sökord: ATTRV30M amyloidosis, transthyretin amyloid neuropathy.

Resurser

DNA-baserad diagnostik görs på de kliniskt genetiska avdelningarna vid universitetssjukhusen.

Behandling på regional nivå erbjuds vid:

  • Medicincentrum, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå, telefon 090-785 00 00.
  • Medicin-geriatriska kliniken, Skellefteå lasarett, Skellefteå, telefon 0910-77 10 00.
  • Medicin- och rehabiliteringskliniken, Piteå älvdals sjukhus, Piteå, telefon 0911-750 00.

Behandling och rehabilitering på region- och riksnivå erbjuds vid Neuro-huvud-hals centrum, Neurorehab Sävar, Sävar, telefon 090-785 98 50.

Utredning på riksnivå, med inriktning på diagnostik och utredning inför såväl medicinsk behandling som levertransplantation, erbjuds vid Medicin- och Hjärtcentrum, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå, telefon 090-785 00 00.

Mottagning Neuro, ME Neurologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, telefon 08-123 800 00.

Levertransplantationer görs vid de transplantationskirurgiska klinikerna vid Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, i Stockholm och vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. CSD kan ta emot frågor samt ge vägledning och information om sällsynta hälsotillstånd. Kontaktuppgifter till CSD i respektive region finns på den gemensamma webbplatsen CSD i samverkan, se csdsamverkan.se. På webbplatsen finns också uppgifter om expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper samt länkar till andra informationskällor.

Europeiska referensnätverk (ERN) samlar läkare och forskare som är experter på sällsynta sjukdomar och tillstånd. I de virtuella nätverken diskuteras diagnos och behandling för patienter från hela Europa. För mer information, se Europeiska kommissionen.

Ärftlig transtyretinamyloidos ingår i ERN EURO-NMD för neuromuskulära sjukdomar.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om ärftlig transtyretinamyloidos.

Amyloidoscentrum, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå, telefon 090-785 39 59, e-post amyloidoscentrum@regionvasterbotten.se. Kontaktpersoner är överläkare Jonas Wixner, överläkare (kardiolog) Björn Pilebro, sjuksköterska Lina Wiss, sjuksköterska/genetisk vägledare Hans-Erik Lundgren samt studiesjuksköterskor Rolf Backlund, Ulrika Englund och Malin Falk.

FAP-teamet vid medicin-geriatriska kliniken, Skellefteå lasarett, Skellefteå, telefon 0910-77 11 38. Kontaktpersoner är överläkare Erik Wallmark samt sjuksköterskor Elisabeth Stenberg och Britt-Marie Nilsson.

FAP-teamet vid Piteå Älvdals sjukhus, Piteå, telefon 0911-755 43. Kontaktpersoner är överläkare Katarzyna Liszewska och specialistläkare Jorge Mejia Baranda samt sjuksköterskor Anna-Lena Lundberg och Martina Björk.

Professor, överläkare Bo-Göran Ericzon, Transplantationskirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, telefon 08-123 876 66, e-post bo-goran.ericzon@ki.se.

Professor, överläkare Michael Olausson, Transplantationscentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, telefon 031-342 10 00, e-post michael.olausson@surgery.gu.se.

Med dr, biträdande överläkare Kristin Samuelsson, Mottagning Neuro, NE Neurologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, telefon 08-123 800 00, e-post kristin.samuelsson@regionstockholm.se.

Professor emeritus Per Westermark, institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala Universitet, Uppsala, telefon 0703-66 93 58, e-post per.westermark@igp.uu.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med ett sällsynt hälsotillstånd. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för medlemmarna, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

För många sällsynta hälsotillstånd finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar och andra närstående till personer med sjukdomen eller syndromet.

FAMY Västerbotten, Föreningen mot Familjär Amyloidos med Polyneuropati, Skellefteå, telefon 0910-360 17, e-post info@famy.se, famy.se.

FAMY – Norrbotten, Piteå, telefon 0911-197 64, 072-250 97 64 , e-post famynorrbotten@outlook.com, famynorrbotten.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser verkar för människor som lever med sällsynta hälsotillstånd och olika funktionsnedsättningar, telefon 072‑722 18 34, e‑post info@sallsyntadiagnoser.se, sallsyntadiagnoser.se.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, se orpha.net, sökord: transthyretin amyloid polyneuropathy.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Centrum för sällsynta diagnoser i samverkan (CSD i samverkan) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området sällsynta hälsotillstånd, se csdsamverkan.se.

FAMY (Föreningen mot Familjär Amyloidos med Polyneuropati) anordnar föreläsningar och konferenser för personer med sjukdomen och deras anhöriga samt för personal. För närmare information kontakta FAMY Västerbotten eller FAMY – Norrbotten, se under rubriken Intresseorganisationer.

Ytterligare information

Till flera av diagnostexterna i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en kort sammanfattning i pdf-format som kan laddas ner, skrivas ut och användas i olika sammanhang. Sammanfattningen återfinns högst upp på respektive sida.

Barn, ungdomar och vuxna med funktions­ned­sättningar kan få olika typer av stöd och insatser från samhället. För mer information, se Samhällets stödinsatser.

Broschyren Detta bör Du veta om Ärftlig Transtyretinamyloidos med Polyneuropati (hATTR) ”Skelleftesjukan” kan fås utan kostnad från patientföreningarna FAMY Västerbotten och FAMY – Norrbotten (se under rubriken Intresseorganisationer).

Personliga berättelser om hur det är att leva med ett sällsynt hälsotillstånd och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbplatser (se under rubriken Intresseorganisationer). Ågrenskas webbplats har också personliga berättelser och filmer samt annan värdefull information, se agrenska.se.

Databaser

I följande databaser finns sökbar information om sällsynta hälsotillstånd:

  • OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man, omim.org, sökord: transthyretin
  • GeneReviews (University of Washington), genereviews.org, sökord: transthyretin amyloidosis
  • Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: ATTRV30M amyloidosis, transthyretin amyloid neuropathy
  • Resultat av levertransplantationer finns sammanställda på FAP World Transplant Registry, fapwtr.org.

Litteratur

Adams D, Gonzalez-Duarte A, O'Riordan WD, Yang CC, Ueda M, Kristen AV et al. Patisiran, an RNAi therapeutic, for hereditary transthyretin amyloidosis. N Engl J Med. 2018; 379: 11–21. https://doi.org/10.1056/nejmoa1716153.

Adams D, Ando Y, Beirão JM, Coelho T, Gertz MA, Gillmore JD et al. Expert consensus recommendations to improve diagnosis of ATTR amyloidosis with polyneuropathy. J Neurol. 2020 https://doi.org/10.1007/s00415-019-09688-0.

Adams D, Slama M. Hereditary transthyretin amyloidosis: current treatment. Curr Opin Neurol. 2020 Oct; 33: 553–561. https://doi.org/10.1097/WCO.0000000000000852.

Aus dem Siepen F, Hein S, Prestel S, Baumgärtner C, Schönland S, Hegenbart U et al. Carpal tunnel syndrome and spinal canal stenosis: harbingers of transthyretin amyloid cardiomyopathy? Clin Res Cardiol. 2019; 108: 1324–1330. https://doi.org/10.1007/s00392-019-01467-1.

Benson MD, Waddington-Cruz M, Berk JL, Polydefkis M, Dyck PJ, Wang AK et al. Inotersen treatment for patients with hereditary transthyretin amyloidosis. N Engl J Med. 2018; 379: 22–31. https://doi.org/10.1056/NEJMoa1716793.

Berk JL, Suhr OB, Obici L, Sekijima Y, Zeldenrust SR, Yamashita T et al. Repurposing diflunisal for familial amyloid polyneuropathy: a randomized clinical trial. JAMA 2013; 310: 2658–2667. https://doi.org/10.1001/jama.2013.283815.

Bonaïti B, Olsson M, Hellman U, Suhr OB, Bonaïti-Pellié C, Planté-Bordeneuve V. TTR familial amyloid polyneuropathy: does a mitochondrial polymorphism entirely explain the parent-of-origin difference in penetrance? Eur J Hum Genet. 2010; 18: 948–952. https://doi.org/10.1038/ejhg.2010.36.

Coelho T, Maia LF, da Silva AM, Cruz MW, Planté-Bordeneuve V, Suhr OB et al. Long-term effects of tafamidis for the treatment of transthyretin familial amyloid polyneuropathy. J Neurol 2013; 260: 2802–2814. https://doi.org/10.1007/s00415-013-7051-7.

Coelho T, Maurer MS, Suhr OB. THAOS – The transthyretin amyloidosis outcomes survey: initial report on clinical manifestations in patients with hereditary and wild-type transthyretin amyloidosis. Curr Med Res Opin 2013; 29: 63–76. https://doi.org/10.1185/03007995.2012.754348.

Ericzon BG, Wilczek HE, Larsson M, Wijayatunga P, Stangou A, Pena JR et al. Liver transplantation for hereditary transthyretin amyloidosis: after 20 years still the best therapeutic alternative? Transplantation 2015; 99: 1847–1854. https://doi.org/10.1097/TP.0000000000000574.

Gamez J, Salvadó M, Reig N, Suñé P, Casasnovas C, Rojas-Garcia R et al. Transthyretin stabilization activity of the catechol-O-methyltransferase inhibitor tolcapone (SOM0226) in hereditary ATTR amyloidosis patients and asymptomatic carriers: proof-of-concept study. Amyloid. 2019; 26: 74–84. https://doi.org/10.1080/13506129.2019.1597702.

Gonzalez-Duarte A. Autonomic involvement in hereditary transthyretin amyloidosis (hATTR amyloidosis). Clin Auton Res. 2019; 29: 245–251. https://doi.org/10.1007/s10286-018-0514-2.

Hellman U, Alarcon F, Lundgren HE, Suhr OB, Bonaïti-Pellié C, Planté-Bordeneuve V. Heterogeneity of penetrance in familial amyloid polyneuropathy, ATTR Val30Met, in the Swedish population. Amyloid 2008; 15: 181–186. https://doi.org/10.1080/13506120802193720.

Hörnsten R, Pennlert J, Wiklund U, Lindqvist P, Jensen SM, Suhr OB. Heart complications in familial transthyretin amyloidosis: impact of age and gender. Amyloid 2010; 17: 63–68. https://doi.org/10.3109/13506129.2010.483114.

Judge DP, Heitner SB, Falk RH, Maurer MS, Shah SJ, Witteles RM et al. Transthyretin Stabilization by AG10 in Symptomatic Transthyretin Amyloid Cardiomyopathy. J Am Coll Cardiol. 2019; 74: 285–295. https://doi.org/10.1016/j.jacc.2019.03.012.

Lobato L, Rocha A. Transthyretin amyloidosis and the kidney. Clin J Am Soc Nephrol. 2012; 7: 1337–1346. https://doi.org/10.2215/CJN.08720811.

Maurer MS, Schwartz JH, Gundapaneni B, Elliott PM, Merlini G, Waddington-Cruz M et al. Tafamidis treatment for patients with transthyretin amyloid cardiomyopathy. N Engl J Med. 2018; 379: 1007–1016. https://doi.org/10.1056/NEJMoa1805689.

Reynolds MM, Veverka KK, Gertz MA, Dispenzieri A, Zeldenrust SR, Leung N et al. Ocular Manifestations of Familial Transthyretin Amyloidosis. Am J Ophthalmol. 2017; 183: 156–162. https://doi.org/10.1016/j.ajo.2017.09.001.

Ruberg F, Grogan M, Hanna M, Kelly JW, Maurer MS. Transthyretin amyloid cardiomyopathy: JACC state-of-the-art review. J Am Coll Cardiol. 2019; 73: 2872–2891. https://doi.org/10.1016/j.jacc.2019.04.003.

Sandgren O, Kjellgren D, Suhr OB. Ocular manifestations in liver transplant recipients with familial amyloid polyneuropathy. Acta Ophthalmol 2008; 86: 520–524. https://doi.org/10.1111/j.1600-0420.2007.01098.x.

Suhr OB, Svendsen IH, Andersson R, Danielsson A, Holmgren G, Ranløv PJ. Hereditary transthyretin amyloidosis from a Scandinavian perspective. J Intern Med 2003; 254: 225–235. https://doi.org/10.1046/j.1365-2796.2003.01173.x.

Suhr OB, Lundgren E, Westermark P. One mutation, two distinct disease variants: unravelling the impact of transthyretin amyloid fibril composition. J Intern Med. 2017; 281: 337–347. https://doi.org/10.1111/joim.12585.

Wange N, Anan I, Ericzon BG, Pennlert J, Pilebro B, Suhr OB et al. Atrial fibrillation and central nervous complications in liver transplanted hereditary transthyretin amyloidosis patients. Transplantation. 2018; 102: e59–e66. https://doi.org/10.1097/TP.0000000000001975.

Westermark P, Davey E, Lindbom K, Enqvist S. Subcutaneous fat tissue for diagnosis and studies of systemic amyloidosis. Acta Histochem. 2006; 108: 209–213. https://doi.org/10.1016/j.acthis.2006.03.011.

Wixner J, Suhr OB, Anan I. Management of gastrointestinal complications in hereditary transthyretin amyloidosis: a single-center experience over 40 years. Expert Rev Gastroenterol Hepatol. 2018; 12: 73–81. https://doi.org/10.1080/17474124.2018.1397511.

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga textunderlaget är professor Gösta Holmgren, Avdelningen för klinisk genetik, Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. Tidigare revideringar av materialet har gjorts av specialistläkare Jonas Wixner, kardiolog Björn Pilebro och professor Ole Suhr vid Norrlands Universitetssjukhus, Umeå.

Den senaste revideringen är gjord av Jonas Wixner, med dr och överläkare vid Amyloidoscentrum, Medicincentrum, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

En särskild expertgrupp har granskat och godkänt materialet före publicering.

Informationscentrum för sällsynta hälsotillstånd vid Ågrenska i Göteborg ansvarar för redigering, produktion och publicering av materialet, se agrenska.se.

Frågor?

Kontakta Informationscentrum för sällsynta hälsotillstånd vid Ågrenska, telefon 031-750 92 00, e-post sallsyntahalsotillstand@agrenska.se.

Om sidans innehåll

Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.

Senast uppdaterad:
Publicerad: