Aarskogs syndrom
Sjukdom/tillstånd
Aarskogs syndrom kännetecknas av sen tillväxt, gemensamma utseendemässiga drag och förändringar av händer, fötter och könsorgan. Symtomen varierar mellan personer med syndromet. Nästan alla med Aarskogs syndrom är pojkar och män.
De utseendemässiga dragen kan till exempel vara brett avstånd mellan ögonen och nedhängande ögonlock. Många med syndromet har sammanväxningar av huden mellan fingrarna, och lillfingret är ofta kort och inåtböjt. Barn med syndromet brukar vara korta men hos de flesta ökar tillväxttakten under puberteten och slutlängden blir något under förväntad längd.
Förändringar av händer, fötter och könsorgan bedöms och behandlas av olika specialister. Barn med syndromet behöver också tidigt kontakt med en tandvårdsspecialist eftersom en del saknar tandanlag.
Aarskogs syndrom ingår i en grupp syndrom som kallas för faciogenitala syndrom eller faciodigitogenitala syndrom. Benämningarna syftar på syndromens typiska kännetecken som är förändringar av ansiktet (facies), fingrarna och tårna (digitus) och könsorganen (genitalis).
Aarskogs syndrom beskrevs första gången 1970 av den norske barnläkaren Dagfinn Aarskog. 1971 gjorde även den amerikanske barnläkaren Charles I Junior Scott en beskrivning och därför benämns syndromet ibland Aarskog-Scotts syndrom.
Förekomst
Det är inte känt hur många som har Aarskogs syndrom men diagnosen har fastställts genom DNA-analys hos ett 50-tal personer i världen. Det kan finnas fler personer med tillståndet som inte fått diagnos eftersom symtomen kan vara lindriga.
Orsak
Hos minst 20 procent orsakas Aarskogs syndrom av en förändring (mutation) i genen FGD1 (faciogenital dysplasia type 1) på den korta armen av X-kromosomen (Xp11.22). Under senare år har mutationer i FGD1 som tidigare varit okända kopplats till syndromet. Det gör det sannolikt att syndromet orsakas av en mutation i FGD1 hos betydligt fler än de 20 procent som anges i litteraturen.
Genen FGD1 är en mall för tillverkningen av (kodar för) ett protein med samma namn. Proteinet har betydelse för skelettutvecklingen och förbeningen under fosterstadiet. Den exakta funktionen är okänd.
Ärftlighet
Nedärvningsmönstret vid Aarskogs syndrom är X-kromosombundet recessivt. X-kromosomen är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundet recessivt ärftliga sjukdomar och syndrom förekommer som regel bara hos män och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal och en muterad gen. Sannolikheten för söner till kvinnliga bärare av en muterad gen att få syndromet är 50 procent, och för döttrar är sannolikheten 50 procent att bli friska bärare av en muterad gen.
En man med en X-kromosombundet recessivt ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den muterade genen.
Kvinnor med mutationen som orsakar Aarskogs syndrom i enkel uppsättning kan ibland ha symtom, som då är mycket lindriga. Man känner inte till någon kvinna som har den muterade genen i dubbel uppsättning.
X-kromosombunden recessiv nedärvning från frisk kvinna, med muterad gen.
X-kromosombunden recessiv nedärvning från sjuk man, med muterad gen.
I mycket sällsynta fall uppkommer Aarskogs syndrom som en nymutation. Mutationen har då oftast skett i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Sannolikheten att de på nytt får ett barn med syndromet uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna mutationen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.
Symtom
Aarskogs syndrom kännetecknas av sen tillväxt, gemensamma utseendemässiga drag och förändringar av händer, fötter och könsorgan. Symtomen och svårighetsgraden varierar mellan personer med syndromet.
Vid födseln har pojkar med syndromet oftast förväntad vikt och längd men under det första levnadsåret är tillväxten långsam. Mellan två och fyra års ålder normaliseras tillväxttakten. Barnens tillväxtkurva ligger därefter under den genomsnittliga tillväxtkurvan men löper parallellt med den. Fram till puberteten är pojkar med syndromet korta, men eftersom skelettmognaden och puberteten är sen blir tillväxtperioden förlängd. Tillväxtspurten under puberteten är normal och slutlängden för pojkar med syndromet brukar bli något under förväntad längd.
Många med Aarskogs syndrom har gemensamma utseendemässiga drag. Det typiska utseendet brukar vara tydligast under småbarnsåren. Det är till exempel vanligt att barn med syndromet har brett avstånd mellan ögonen (hypertelorism) och nedhängande ögonlock (ptos). Näsan är ofta kort med bred näsrygg och framåtvända näsborrar. Avståndet mellan näsan och överläppen brukar vara stort (långt filtrum). Det främre hårfästet är ofta format som ett V. Öronen kan vara lågt sittande med tjocka örsnibbar.
Händerna och fötterna brukar vara korta och breda. Lillfingret är ofta kort och inåtböjt (klinodaktyli). Det är också vanligt med en tydlig fåra tvärs över handflatan (fyrfingerfåra) och att det finns sammanväxningar av huden mellan fingrarna.
En typisk förändring av könsorganen är ett hudveck som utgår från främre fästet av pungen och sträcker sig runt roten av penis. Hos en del pojkar mynnar urinröret på undersidan av penis (hypospadi). Det är vanligt att testiklarna inte vandrat ned i pungen. Fler än hälften av pojkarna med Aarskogs syndrom har ljumskbråck.
Halskotorna kan vara underutvecklade och sitter ibland ihop. Hos en del personer med syndromet är bröstkorgen insjunken. Lederna kan vara överrörliga.
Överkäken är underutvecklad hos några med syndromet. Tänderna kan komma sent och emaljen kan vara påverkad. Ibland saknas ett eller flera tandanlag.
Skelning är vanligt hos barn med Aarskogs syndrom.
Inlärningssvårigheter har beskrivits hos några pojkar med syndromet.
Flickor och kvinnor kan i undantagsfall ha symtom som då är mycket lindriga. Det kan till exempel vara stort avstånd mellan ögonen och V-format hårfäste.
Diagnostik
Diagnosen ställs utifrån yttre kännetecken som sen tillväxt, gemensamma utseendemässiga drag och förändringar av händer, fötter och könsorgan. Det kan vara svårt att ställa diagnosen hos vuxna eftersom tillväxten normaliseras och de typiska ansiktsdragen blir mindre framträdande med åren. De flesta med Aarskogs syndrom har en slutlängd som är något under förväntad längd.
Hos personer med mutation i genen FGD1 kan diagnosen fastställas med DNA-analys.
I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning. Det innebär information om syndromet och en bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma syndrom. Vid behov ges information om möjligheter till genetisk familjeutredning och diagnostik, som anlagsbärar- och fosterdiagnostik, samt preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning (IVF).
Behandling/stöd
Det finns ingen behandling som botar Aarskogs syndrom. Insatserna inriktas på att behandla symtomen.
Förändringar av urinvägarna och könsorganen utreds och behandlas av en barnurolog. En operation för att lägga ned testiklarna i pungen bör göras under det första levnadsåret för att skapa de bästa förutsättningarna för spermiebildning och minska risken för framtida cancerutveckling. Ljumskbråck opereras under barndomen.
Sammanväxningar av huden mellan fingrar bedöms av en handkirurg.
Alla barn med diagnosen bör undersökas av ögonläkare. Skelning kan behandlas genom att det öga som har bäst syn täcks med en lapp för att synen på det andra ögat ska övas upp. Nedhängande ögonlock som påverkar synfältet kan opereras.
Barn med Aarskogs syndrom behöver tidig kontakt med en barntandvårdsspecialist eftersom vissa tänder kan saknas. Barnens föräldrar bör informeras om vilka möjligheter det finns att ersätta saknade tänder, både på kort och på lång sikt. Det sker ibland med avtagbara proteser från 3-4 års ålder, och senare med fasta tandersättningar på de tänder som barnen har eller med tandimplantat där tänder saknas. Röntgenundersökning av tandanlagen bör göras vid 8 års ålder. Det kan också göras tidigare i samband med någon annan behandling där röntgen ingår. Vid bettavvikelser kan tandreglering behövas.
Produktionen av tillväxthormon kan behöva utredas. Behandling bör ges vid konstaterad brist på tillväxthormon.
Vid behov bedöms barnets kognitiva förmåga i samband med skolstart och vid varje stadiebyte så att undervisningen kan anpassas för elever som behöver extra stöd för att nå lärandemålen.
Vuxna med Aarskogs syndrom kan behöva uppföljning inom specialisttandvården.
Forskning
Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, orpha.net, sökord: Aarskog Scott syndrome.
Resurser
Specialistkunskaper om tillväxtrubbningar hos barn finns vid universitetssjukhusens enheter för barnendokrinologi.
Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. CSD kan ta emot frågor samt ge vägledning och information om sällsynta hälsotillstånd. Kontaktuppgifter till CSD i respektive region finns på den gemensamma webbplatsen CSD i samverkan, se csdsamverkan.se. På webbplatsen finns också uppgifter om expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper samt länkar till andra informationskällor.
Europeiska referensnätverk (ERN) samlar läkare och forskare som är experter på sällsynta sjukdomar och tillstånd. I de virtuella nätverken diskuteras diagnos och behandling för patienter från hela Europa. För mer information, se Europeiska kommissionen.
Aarskogs syndrom ingår i nätverket ERN ITHACA för sällsynta syndrom med missbildningar och/eller intellektuell funktionsnedsättning.
Resurspersoner
Resurspersonerna kan svara på frågor om Aarskogs syndrom.
Barnläkare Bengt Lindberg, Barnkliniken Malmö, Skånes universitetssjukhus, Malmö, tel 040-33 22 25, e-post bengt.lindberg@skane.se.
Professor Ola Nilsson, Barnendokrinologi, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, telefon 08-123 700 00, e‑post ola.nilsson@ki.se.
Intresseorganisationer
Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med ett sällsynt hälsotillstånd. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för medlemmarna, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.
För många sällsynta hälsotillstånd finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar och andra närstående till personer med sjukdomen eller syndromet.
Riksförbundet Sällsynta diagnoser verkar för människor som lever med sällsynta hälsotillstånd och olika funktionsnedsättningar, telefon 072‑722 18 34, e‑post info@sallsyntadiagnoser.se, sallsyntadiagnoser.se.
I USA finns en föräldraförening, Aarskog Syndrome Parent Support Group, kontaktperson Shannon Carenci, tel 001-215-943-7131, e-post shannonfaith49@msn.com.
Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, orpha.net, sökord: Aarskog Scott syndrome.
Kurser, erfarenhetsutbyte
Centrum för sällsynta diagnoser i samverkan (CSD i samverkan) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området sällsynta hälsotillstånd, se csdsamverkan.se.
Ytterligare information
Till flera av diagnostexterna i Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en kort sammanfattning i pdf-format som kan laddas ner, skrivas ut och användas i olika sammanhang. Sammanfattningen återfinns högst upp på respektive sida.
Barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättningar kan få olika typer av stöd och insatser från samhället. För mer information, se Samhällets stödinsatser.
Senter for sjeldne diagnoser, Oslo Universitetssykehus HF, Norge, har information om diagnosen på sin webbplats, se sjeldnediagnoser.no.
Databaser
I följande databaser finns sökbar information om sällsynta hälsotillstånd:
- OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), ncbi.nlm.nih.gov/omim, sökord: aarskog syndrome
- Orphanet, europeisk databas, orpha.net, sökord: Aarskog Scott syndrome
Litteratur
Medicinsk expert/granskare/redaktion
Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är professor emeritus Dagfinn Aarskog, Haukeland Sykehus, Bergen, Norge.
Revideringen av materialet har gjorts av barnläkare Bengt Lindberg, Skånes universitetssjukhus, Malmö.
Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.
En särskild expertgrupp har granskat och godkänt materialet före publicering.
Informationscentrum för sällsynta hälsotillstånd vid Ågrenska i Göteborg ansvarar för redigering, produktion och publicering av materialet, se agrenska.se.
Frågor?
Kontakta Informationscentrum för sällsynta hälsotillstånd vid Ågrenska, telefon 031-750 92 00, e-post sallsyntahalsotillstand@agrenska.se.
Om sidans innehåll
Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.