Heldygnsvård och tvångsvård

Att få heldygnsvård brukar i dagligt tal kallas för att läggas in på en vårdavdelning. Ett annat begrepp som ofta används är sluten vård. Sluten vård innebär enligt hälso- och sjukvårdslagen att en patient är intagen på en vårdinrättning, till skillnad från besök i öppen vård. 

En patient läggs oftast bara in i akuta situationer, till exempel om hen riskerar att skada sig själv allvarligt, inte klarar att ta hand om sig själv på grund av till exempel psykotiska symtom, eller inte kan medverka till nödvändig behandling i öppen vård.

Vårdtiden utgår från patientens behov, och kan vara allt från någon dag till flera veckor. Effekten av vården och behandlingen brukar utvärderas löpande av läkare och övrig personal, tillsammans med patienten och ibland även anhöriga.

Ibland behövs tvångsvård

Heldygnsvården är i första hand frivillig. Men ibland kan en patient behöva vårdas mot sin vilja. Det kan vara om patienten har ett svårt psykiatriskt tillstånd, som i lagtext kallas allvarlig psykisk störning, och behöver psykiatrisk vård dygnet runt men motsätter sig det.

Då kan det bli aktuellt med tvångsvård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT, eller lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV. 

Stora skillnader mellan barn och vuxna

Socialstyrelsen har kartlagt den psykiatriska heldygnsvården och tvångsvården för barn och vuxna och sett stora skillnader. Barn vårdas inte lika ofta i heldygnsvården som vuxna, och det sker en drastisk förändring när patienter fyller 18 år. Det gäller både hur många som vårdas i heldygnsvården, men också vilka diagnoser de vårdas för.

När unga kvinnor i heldygnsvården fyller 18 år ökar diagnoser som ångest och substansbruk kraftigt. För unga män sker en motsvarande ökning av psykoser och substansbruk, men något senare än för kvinnorna.

Skillnaderna kan ha flera orsaker: dels finns det mycket färre vårdplatser för barn än vuxna, dels är stödet till barn och unga under 18 år större, från både föräldrar och samhälle. Men det kan också handla om skillnader i hur olika verksamheter för barn respektive vuxna arbetar. Från 18 års ålder slutar patienterna på BUP och ska själva sköta sina vårdkontakter.

Skillnader även mellan könen

Åtta av tio som vårdas i den barn- och ungdomspsykiatriska heldygnsvården är flickor. För flickor som tvångsvårdas är ätstörningar den vanligaste diagnosen, och andelen är högst i åldern 13-15 år.

För pojkar och unga män som tvångsvårdas är psykos den vanligaste diagnosen. En markant ökning av andelen män sker i samband med övergången till vuxenpsykiatrin.

Tvångsvård innebär risker 

Syftet med psykiatrisk tvångsvård är alltid att patienten frivilligt ska börja ta emot vården och stödet som hen behöver.

Tvångsvård ska användas så lite som möjligt, och med hög kvalitet, av personal med rätt kompetens. För det finns risker med tvångsvården. Bland annat har patienter som tvångsvårdats en högre dödlighet än andra.

Kartläggning och utvecklingsförslag 

Socialstyrelsen har kartlagt tvångsvården i Sveriges regioner. Kartläggningen visar stora skillnader, både när det gäller hur många personer som vårdas och hur regionerna arbetar för att undvika tvångsvård. Den visar också samband mellan att ha tvångsvårdats och högre risk för bland annat självskador och suicid. Utifrån kartläggningen ger vi flera utvecklingsförslag för en bättre och mer jämlik psykiatrisk tvångsvård.

Styrande dokument och stödmaterial för tvångsvården

Föreskrifter, handböcker och meddelandeblad

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, handböcker och meddelandeblad om tvångsvård är baserade på lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT, och lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV. Du hittar lagarna på riksdagens webbplats.

De här föreskrifterna gäller både vuxna och barn: 

De här föreskrifterna gäller också både vuxna och barn:

Den här handboken gäller både vuxna och barn:

Det här meddelandebladet gäller enbart vuxna:

Uppföljningssamtal efter tvångsåtgärd

Så snart som möjligt efter en tvångsåtgärd ska patienten erbjudas ett uppföljningssamtal, för att berätta om sina upplevelser och kunna ställa frågor. Det är ett sätt att bearbeta den svåra upplevelse som en tvångsåtgärd ofta innebär. 

Information till vuxna patienter om psykiatrisk tvångsvård

För vuxna som vårdas med stöd av LPT finns en broschyr med information som är lätt att förstå: 

Särskilda regler för barn upp till 18 år

Reglerna för tvångsvård som gäller barn upp till 18 år skiljer sig en del från reglerna som gäller vuxna. Det handlar bland annat om användningen av tvångsåtgärder och att ta hänsyn till barns rättigheter.

Det här meddelandebladet förklarar vad skillnaderna innebär för ditt arbete om du är vårdgivare, verksamhetschef eller hälso- och sjukvårdspersonal.

För personal inom heldygnsvården finns en webbutbildning om lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Utbildningen tar upp vad som gäller när barn och unga tvångsvårdas inom psykiatrin.

Webbutbildningen LPT – lagen om psykiatrisk tvångsvård för barn och unga på Socialstyrelsens utbildningsportal

Dina rättigheter – information för barn och unga i psykiatrisk tvångsvård

För barn och unga som vårdas med stöd av LPT eller LRV finns broschyrer med information som är lätt att förstå.

Båda broschyrerna finns även i engelsk översättning.

Delat beslutsfattande

Delat beslutsfattande är en metod för att fatta beslut genom samarbete med den som behöver vård och stöd. Metoden kan användas inom både heldygnsvården och tvångsvården. Socialstyrelsen rekommenderar metoden och har tagit fram ett kunskapsstöd för hur den kan användas, samt en broschyr och en guide som vänder sig direkt till personen behöver stöd. 

Du hittar materialet på Kunskapsguiden, där finns dessutom filmer och reflektionsfrågor som hjälper er att börja använda metoden: 

Delat beslutsfattande – Kunskapsguiden

Självvald inläggning 

Kunskapsstöd

Socialstyrelsen har tagit fram ett kunskapsstöd med åtta rekommendationer, som vägledning för enheter inom hälso- och sjukvården som vill börja använda eller redan använder metoden. Det vänder sig till beslutsfattare, ledare, chefer och personer som arbetar i verksamheter inom psykiatrin, som i dag erbjuder eller funderar på att införa självvald inläggning. 

Utvärdering

Socialstyrelsen har också utvärderat metoden Självvald inläggning i samarbete med organisationen Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH, och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU. 

Här finns en sammanfattande beskrivning av både metoden och utvärderingen:

Du kan ta del av hela utvärderingen här:

Mer information