Blodgivning
Nationell kampanj i samverkan med GeBlod
Vi behöver bli dubbelt så många blodgivare för att stärka Sveriges beredskap. Detta för att säkra att det alltid ska finnas blod närhelst någon skadas eller behöver en transfusion i sin sjukdomsbehandling. Med kampanjen ”Du bär på någon annans framtid” arbetar Socialstyrelsen för att fler ska bli blodgivare. Kampanjens mål är att väcka intresse, öka kunskapen och att fler ska besöka GeBlod.nu.
GeBlod och regionernas blodverksamheter tar emot de intresserade och lotsar dem vidare till mer kunskap, registrering och i slutändan förhoppningsvis en första påse blod.
Läs mer på GeBlod:s webbplats
Läs mer om Socialstyrelsens Uppdrag att genomföra informationssatsning i syfte att öka antalet blodgivare i Sverige
Socialstyrelsen driver ett utvecklingsarbete i flera delar för att säkra och stärka blodgivningen i Sverige. Målet är att det alltid ska finnas blod till patienter oavsett var behovet uppstår. I händelse av kris och ytterst krig ska kapaciteten för blodgivning snabbt kunna skalas upp.
Revidering av myndighetens föreskrifter om blodverksamhet
Socialstyrelsen har reviderat myndighetens föreskrifter (SOSFS 2009:28) om blodverksamhet. Ändringarna gäller från och med den 1 december 2025.
De huvudsakliga ändringarna gäller följande:
- Individuella nukleinsyratester, ID-NAT, införs i kombination med de serologiska tester som finns idag.
- Karenstiden efter sexuell riskexposition och andra risker för överföring av smittämnen har förkortats från sex månader till tidigast fyra månader.
- Individbaserad riskbedömning införs, vilket innebär att varje persons lämplighet som blodgivare bedöms utifrån situation, riskexponering och riskbeteende.
- Listan över sjukdomar, behandlingar och transplantationer har utökats för personer som inte får godkännas som blodgivare, till exempel organtransplantation.
- Gränsvärden för plasmatappning med aferesteknik har införts för B-hemoglobin, totalprotein och IgG, Immunglobulin G, som är den vanligaste antikroppen i immunförsvaret.
Regler gällande blod och blodkomponenter
Länderna inom EU har enats om vilka regler som ska gälla för blodgivare inom unionen. Medlemsstaterna är skyldiga att införa dessa regler nationellt och har utöver det möjlighet att ställa högre krav så länge grundkraven från EU är uppfyllda.
I Sverige är dessa regler genomförda genom blodsäkerhetslagen. Socialstyrelsen är den myndighet som ansvarar för de regler som gäller för blod och blodkomponenter avsedda för transfusion, medan Läkemedelsverket fastställer reglerna för blodplasma som används vid framställning av läkemedel.
Kvalitet och säkerhet gällande blodhantering
Till blodverksamhet räknas all verksamhet som samlar in blod, framställer blodkomponenter samt kontrollerar, förvarar och distribuerar blod och blodkomponenter som används för transfusion eller som används som råvara till läkemedel. Det är viktigt med hög kvalitet och säkerhet vid hantering av blod. För att få bedriva sådan verksamhet krävs tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg, IVO, samt från Läkemedelsverket i de fall verksamheten samlar in plasma som råvara för läkemedelsframställning.
Kriterier för att få ge blod
Alla personer som vill donera blod måste uppfylla en rad urvalskriterier där samtliga måste vara uppfyllda för att personen ska kunna godkännas som blodgivare. Det är inte ovanligt att personer som anmäler intresse för att donera blod inte uppfyller samtliga kriterier. Personen måste då vänta en tid eller avstå helt från att ge blod.
Vissa kriterier syftar till att skydda donatorns egen hälsa medan andra syftar till att skydda en mottagare av blod eller blodkomponenter. Exempel på kriterier till skydd för blodgivaren är låg kroppsvikt, hög ålder, lågt hemoglobinvärde och vissa sjukdomstillstånd.
Exempel på kriterier för att skydda mottagaren är infektioner och andra sjukdomar samt riskhändelser, kan vara
- kirurgiska ingrepp
- tatueringar
- antibiotikabehandling
- riskbeteenden som till exempel injektionsmissbruk
- sexuellt riskbeteende
- sexuellt umgänge med personer som har eller har haft ett sexuellt riskbeteende
- utlandsvistelse i länder där vissa infektionssjukdomar är vanliga.
Riskbeteende
Riskbeteende definieras av hur stor risken är att exponeras för smitta som kan överföras via blod. Beräkning av denna risk görs utifrån den kunskap vi har om hur många personer som smittas varje år och hur många som i dag lever med sjukdomar som kan överföras via blod och blodkomponenter. Till denna grupp av sjukdomar hör exempelvis hiv, hepatit B, hepatit C samt syfilis.
Karenstid efter sexuell riskexposition
Om man har blivit smittad så kan man befinna sig i den så kallade fönsterperioden, det vill säga den tid det tar från smittotillfället till dess att en eventuell smitta är påvisbar vid en provtagning. Karenstiderna är till för att eventuell smitta i blodet ska kunna bli påvisbar.
Kortare karenstider efter införandet av NAT
När blodverksamheterna har infört ID-NAT kan karenstiden efter sexuella riskexpositioner och riskbeteenden kortas ned från sex månader till tidigast fyra månader. NAT i kombination med serologisk smittämnestestning innebär att man tidigare kan upptäcka smittämnen i blodet.
Det innebär att en blodgivare som har sexuellt umgänge med
- en ny partner
- en tillfällig partner
- eller med flera sexpartners
har en karenstid på tidigast fyra månader innan blodgivaren får godkännas för blodgivning. En individuell bedömning görs, vilket innebär att samma regler kommer att gälla för alla oavsett sexuell läggning, utan att äventyra patientsäkerheten.
Övergångsregler innan NAT införts i blodverksamheterna
Införandet av NAT kommer att ske successivt i hela landet. För att samtliga blodverksamheter i Sverige ska få en möjlighet att införa den nya analysmetoden har Socialstyrelsen infört övergångsbestämmelser. Enligt övergångsbestämmelserna får äldre föreskrifter tillämpas vid blodcentraler som inte har infört NAT till och med den 6 augusti 2027. Från och med den 7 augusti 2027 ska humanmaterialförordningen tillämpas tillsammans med de svenska regelverk som har anpassats till förordningen.
Enligt de äldre föreskriftena får blod lämnas tidigast sex månader efter en sexuell riskexposition. Med sexuell riskexposition menas att det har funnits en hög risk att ha blivit utsatt för en infektionssjukdom som kan överföras via blod. I detta sammanhang avses exempelvis om en person har haft sex med någon i utbyte mot pengar, droger eller annan ersättning, en man som har haft sexuellt umgänge med en man, en kvinna som har haft sexuellt umgänge med en man som har eller har haft sexuellt umgänge med en man.
Det räknas som en sexuell riskexposition när en man har sex med en annan man eftersom män som har sex med män löper en högre risk att drabbas av infektionssjukdomar som kan överföras via blod. Över en femårsperiod, 2016–2020, har risken för män som har sex med män att smittas med hiv beräknats vara minst 40 gånger högre än risken för män som har sex med kvinnor.
Fram tills dess att en verksamhet har infört NAT som komplement till de serologiska testerna gäller de äldre föreskrifterna dock längst till den 6 augusti 2027.
Karens vid tatueringar, kirurgiska ingrepp, endoskopi och andra händelser
Den som har varit med om ett större kirurgiskt ingrepp, en transplantation, en endoskopisk undersökning med flexibla instrument eller som har låtit tatuera eller pierca sig, ska vänta med att lämna blod i minst sex månader enligt de äldre föreskrifterna.
Bedömningen av risken och avstängningsperiodens längd utgår från att en eventuell exponering av smitta vid kirurgiska ingrepp, tatuering med mera, kan avgränsas i tid till ett bestämt tillfälle.
När NAT införts i blodverksamheten kan en förkortad karenstid införas för denna typ av händelser
Den som har varit med om ett större kirurgiskt ingrepp, en transplantation, en endoskopisk undersökning med flexibla instrument, estetiska injektionsbehandlingar som inte har utförts av legitimerad läkare, tandläkare eller sjuksköterska i en verksamhet som inte är anmäld till Inspektionen för vård och omsorg eller som har låtit tatuera eller pierca sig ska vänta med att lämna blod i minst fyra månader. Bedömningen av risken och avstängningsperiodens längd utgår från att en eventuell exponering av smitta vid kirurgiska ingrepp, tatuering med mera kan avgränsas i tid till ett bestämt tillfälle. De äldre föreskrifterna får tillämpas vid blodverksamheter som inte infört NAT till och med den 6 augusti 2027.
Blodgivning efter utlandsresa
I många andra länder, även i Europa, är det vanligare än i Sverige med sjukdomar som kan överföras via blod. Därför ställs frågor om utlandsresor och utlandsvistelse inför varje blodgivning. Beroende på var man har varit och vistelsens längd kan man bli avstängd från att ge blod, för att minimera risken att föra eventuell smitta vidare.
Hur lång tid man blir avstängd beror på vilka sjukdomar som förekommer där man har varit. Exempel på sådana sjukdomar är malaria, som finns i alla tropiska områden, West Nile fever, dengue, chikungunya och Zika.
Särskilda regler efter lång tid i Latinamerika
I större delen av Latinamerika förekommer en allvarlig sjukdom som heter Chagas sjukdom och som överförs via blod. Den sprids till människor via en sorts skalbagge som är särskilt vanlig på landsbygden. Vid pågående eller tidigare sjukdom är man permanent avstängd som blodgivare.
Har man bott minst fem år i ett område där sjukdomen förekommer får man godkännas som blodgivare om det finns ett negativt undersökningsresultat från ett validerat test som är taget tidigast sex månader efter att man flyttat från området.