FAQ - Vad är egentligen nytt i nya socialtjänstlagen

I den nya socialtjänstlagen införs det krav på att socialtjänsten ska arbeta förebyggande och vara lätt tillgänglig.

Syftet med förebyggande arbete är att förhindra eller motverka att ett problem eller behov uppstår, men även att förhindra eller motverka att redan uppkomna problem eller behov upprepas, förvärras eller blir mer omfattande. Genom förebyggande arbete kan också framtida behov fördröjas.

Det praktiska förebyggande arbetet kan bedrivas på olika sätt. På samhällsnivå kan det förebyggande arbetet exempelvis vara

• att socialtjänsten är väl insatt i levnadsvillkoren i kommunen och kartlägger lokala förhållanden
• organiserar sig för att underlätta kontakt med personer som befinner sig i risksituationer och i riskmiljöer
• bidrar med kunskap i sociala frågor till kommunens samhällsplanering och andra verksamheter
• samverkar med andra berörda aktörer och samlokaliseras med andra verksamheter som till exempel familjecentraler.

Förebyggande insatser kan riktas mot en viss grupp utifrån ett socialt problem eller gemensam riskfaktor, eller direkt till personer där behov av insatser redan konstaterats. Socialtjänsten kan exempelvis erbjuda tidiga insatser och särskilt stöd till barn som uppvisar problembeteenden eller till föräldrar som har svårt att klara sin föräldraroll. Det förebyggande arbetet kan också bestå i att identifiera risker och avhjälpa dessa för att förebygga behov av mer ingripande och omsorgskrävande insatser. Det kan till exempel handla om att ge äldre personer möjlighet till fysisk aktivitet så att de kan behålla sin självständighet längre.

Att socialtjänsten ska vara lätt tillgänglig innebär bland annat att det ska vara enkelt för enskilda att komma i kontakt med socialtjänsten, oavsett en persons individuella förutsättningar. Personer bör kunna nå socialtjänsten på olika sätt, antingen genom personliga besök eller digitalt. I akuta situationer bör det vara möjligt att komma i kontakt med socialtjänsten efter ordinarie kontorstid, genom så kallad socialjour.

Att vara lätt tillgänglig innebär i det här sammanhanget även att göra det lättare för människor att ta steget att kontakta socialtjänsten. Det kan handla om att socialtjänsten är synlig i miljöer eller sammanhang där personer som behöver stöd och hjälp befinner sig, eller att socialtjänsten erbjuder insatser utan föregående individuell behovsprövning
Kravet att socialtjänsten ska vara lätt tillgänglig kompletterar kravet om att socialtjänsten ska arbeta förebyggande. För att socialtjänsten ska kunna arbeta förebyggande och erbjuda tidiga insatser krävs att människor har kunskap om socialtjänsten och att det är enkelt att komma i kontakt med den.

I den nya socialtjänstlagen tydliggörs det att socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka brottslighet. Det brottsförebyggande arbetet är brett och omfattar allt ifrån att förebygga ungdomsbrottslighet till våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck.

Det regleras inte några särskilda insatser, metoder eller målgrupper för det brottsförebyggande arbetet. Inriktningen bör i stället kunna anpassas efter lokala behov och ge förutsättningar för flexibilitet, eftersom brottsligheten och samhällsutmaningar kopplad till den kan ändras över tid och skilja sig åt geografiskt. Insatserna kan därmed komma att variera från kommun till kommun.

Det införs även en särskild bestämmelse om att socialnämnden särskilt ska arbeta för och ta initiativ till att förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga. I det arbetet behöver socialnämnden agera proaktivt och ta egna initiativ för att förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga. Insatser behöver sättas in i ett tidigt skede och särskilda brottsförebyggande och återfallsförebyggande insatser behöver användas.

Exempel på insatser som kan vara aktuella inom ramen för det brottsförebyggande arbetet är

• föräldraskapsstöd med ett brottsförebyggande fokus
• uppsökande arbete
• kontaktperson och kontaktfamilj
• olika typer av insatser i samverkan med andra aktörer
• manualbaserade program för att motverka fortsatt normbrytande beteende och kriminalitet
• sociala insatsgrupper
• stöd till avhoppare.

Det är väsentligt att de insatser som ges är i enhetlighet med bästa tillgängliga kunskap enligt de kunskapsstöd som finns. Socialnämnden avgör vilken insats som bör ges med hänsyn till den enskildes förutsättningar och behov.

I nya socialtjänstlagen används begreppet insats för att beskriva samtliga stöd- och hjälpåtgärder som socialtjänstens kan erbjuda. Detta gäller oavsett hur insatsen benämns, hur den är utformad, vem den riktar sig till eller hur den erbjuds, med eller utan individuell behovsprövning.

I nya socialtjänstlagen görs alltså inte längre någon åtskillnad mellan å ena sidan allmänt inriktade insatser - som enligt 2001 års socialtjänstlag inte kräver individuell behovsprövning eller dokumentation - å andra sidan individuellt inriktade insatser som kräver en sådan prövning och omfattas av dokumentationsplikt. Istället görs uppdelning mellan insatser för personliga respektive ekonomiska behov.

Insatser för personliga behov, oavsett om de är allmänt- eller individinriktade, kan enligt den nya socialtjänstlagen erbjudas utan individuell behovsprövning. Det är upp till varje kommun att avgöra vilka av dessa insatser som den vill tillhandahålla på detta sätt.

Insatser för ekonomiska behov är ekonomiskt bistånd och kan inte beviljas utan en individuell behovsprövning. Ett beslut om ekonomiskt bistånd ska alltså alltid föregås av en ansökan och en utredning av den enskildes behov.

Insatser för personliga behov avser insatser som inte utgör ekonomiskt bistånd. Det handlar alltså om insatser som ska tillgodose de behov som rör en persons dagliga liv eller på annat sätt är kopplade till honom eller henne som person.

Exempel på sådana insatser är

• hemtjänst
• särskilda boendeformer för äldre och personer med funktionsnedsättningar
• dagverksamhet
• boendestöd
• kontaktfamilj och kontaktperson
• olika typer av placeringsformer för barn och vuxna som familjehem, jourhem, HVB, stödboende och skyddat boende.

I insatser för personliga behov ingår också insatser som enligt 2001 års socialtjänstlag inte kräver någon individuell behovsprövning eller omfattas av dokumentationsplikt, det vill säga allmänt inriktade insatser som inte är individanpassade utan lika för alla och följer ett givet program. Det handlar framför allt om informerande, rådgivande och stödjande verksamheter som är öppna för alla eller en avgränsad målgrupp. Dessa verksamheter benämns och är utformade på olika i sätt i olika kommuner, men det kan handla om träffpunkter för olika målgrupper, familje- och alkoholrådgivning och enklare former av stöd- och samarbetssamtal.

Det finns två sätt att erbjuda insatser till enskilda på enligt den nya lagen, med eller utan individuell behovsprövning:

• För insatser som erbjuds utan individuell behovsprövning finns inga krav på ansökan, utredning eller individbeslut. Tanken är att den enskilde direkt ska kunna kontakta den utföraren i kommunen som tillhandahåller den aktuella insatsen.
• För insatser som erbjuds med individuell behovsprövning gäller den formella handläggningsprocessen. Det innebär bland annat krav på ansökan, utredning och individbeslut.

Nej, det måste de inte. Bestämmelsen om insatser utan individuell behovsprövning i nya socialtjänstlagen är utformad som en möjlighet och inte en skyldighet för kommunerna. Varje enskild kommun får ta ställning till om den ska erbjuda insatser utan individuell behovsprövning och vilka insatser som i sådana fall ska tillhandahållas på detta sätt.

Den utökade möjligheten syftar till att ge socialtjänsten bättre förutsättningar att erbjuda tidiga och förebyggande insatser. Genom att kunna erbjuda insatser till enskilda på ett förenklat sätt är tanken att socialtjänsten ska nå invånare tidigt och därigenom motverka behov av mer omfattande insatser. Det är alltså tänkt som ett verktyg eller arbetssätt för att komma i kontakt med personer som i dag är svåra att nå, till exempel barn och unga som riskerar att hamna i kriminalitet, personer med ett skadligt bruk eller beroende, personer med psykisk funktionsnedsättning, personer i prostitution och de som utsätts för våld.

Genom att processen för att tillhandahålla insatser sänks också trösklarna för att uppsöka och ta emot hjälp. Att en person kan påbörja en insats, när han eller hon är motiverad till förändring, utan att först behöva avvakta socialtjänstens ärendehandläggning, bidrar till sänkta trösklar. Tanken är att hjälpen ska vara tillgänglig när en person vill ta del av den.

Det är bara insatser för personliga behov som får ges utan individuell behovsprövning. Insatser för ekonomiska behov får inte ges utan en sådan prövning. Beslut om ekonomiskt bistånd måste därför alltid föregås av en ansökan och en utredning som innehåller en individuell behovsprövning.

Vissa insatser för personliga behovs har dock undantagits från möjligheten att ges utan individuell behovsprövning. Följande insatser är undantagna:

• kontaktperson, kontaktfamilj eller kvalificerad kontaktperson
• vård i familjehem
• vård i LVM-hem
• vård i särskilda ungdomshem
• vård av barn eller unga mellan 18 och 20 år i jourhem, stödboende, skyddat boende och andra hem för vård eller boende utöver LVM-hem och särskilda ungdomshem
• bostad i ett boende för äldre personer eller för personer med funktionsnedsättning
• vård i hem för viss annan heldygnsvård.

Vuxna personer som har medföljande barn kommer inte heller kunna ta del av skyddat boende utan individuell behovsprövning. Däremot kommer insatsen skyddat boende utan individuell behovsprövning kunna tillhandahålls till den som har fyllt 21 år och inte har medföljande barn.

Det beror på hur gammal barnet är. För barn som inte har fyllt 15 år krävs vårdnadshavarens samtycke för att erbjuda insatser utan individuell behovsprövning. För barn som har fyllt 15 år har dock socialnämnden, under vissa förutsättningar, möjlighet att tillhandahålla insatser utan individuell behovsprövning utan samtycke från vårdnadshavare.

En grundläggande förutsättning för att ge ett barn mellan 15 och 18 år en insats utan individuell behovsprövning är alltid att barnet självt samtycker till att ta del av den aktuella insatsen. Socialnämnden behöver varken få vårdnadshavarens samtycke eller informera vårdnadshavaren. Insatser får även tillhandahållas mot vårdnadshavarens uttryckliga vilja.

En annan förutsättning är att det är lämpligt att insatsen tillhandahålls barn på det sättet. Socialnämnden behöver överväga om insatsen är lämplig att erbjuda barn på det sättet. Nämnden bör som ett led i övervägandet göra en övergripande bedömning av barnets bästa, sett till vilka för- och nackdelar det kan innebära för barn i den tilltänkta målgruppen att ta del av insatsen utan individuell behovsprövning och utan vårdnadshavarens samtycke.

Ja det kan ni, men inte utan att kommunen tar ställning till om dessa insatser ska få tillhandahållas utan individuell behovsprövning.

Nej, det kommer man inte att kunna göra. Bestämmelsen i 4 kap. 2 a § i 2001 års socialtjänstlag om förenklat beslutfattande förs inte över till den nya socialtjänstlagen. Istället införs bestämmelser om insatser utan individuell behovsprövning. Dessa bestämmelser innebär bland annat att socialnämnden ges möjlighet att tillhandahålla insatser för personliga behov, som till exempel hemtjänst, utan ansökan, utredning och individbeslut. Kommunen behöver dock fatta ett särskilt beslut om att hemtjänst ska kunna ges utan individuell behovsprövning. Särskilt beslut behöver också fattas för de villkor som ska gälla för insatsen.

Kommunen behöver till en början ta ställning till vilka insatser som den ska tillhandahålla utan individuell behovsprövning. Det gäller även för sådana insatser som det enligt 2001 års socialtjänstlag går att tillhandahålla utan individuell behovsprövning, som till exempel rådgivning, träffpunkter och enklare former av stöd- och samarbetssamtal.

Därutöver behöver kommunen också bestämma vilka villkor som ska gälla för de insatser som den har valt att tillhandahålla utan individuell behovsprövning.

Villkoren kan till exempel ange vilka krav som gäller för att en enskild ska få ta del av respektive insats. Det kan handla om att kommunen vill rikta insatsen mot en specifik situation eller en särskild grupp. Det kan till exempel handla om att rikta vissa insatser till personer som har uppnått en viss ålder eller har en viss diagnos eller personer som är bosatta inom ett visst geografiskt område. De villkor som kommunen utformar behöver också vara tydliga och enkla att kontrollera.

Kommunen behöver också ta ställning till vilken eller vilka utförare som ska sköta det praktiska genomförandet av de insatser som ges utan individuell behovsprövning. Det kan handla om såväl om en kommunal som privat utförare. Den enskilde ska därefter kunna vända sig direkt till utföraren för att del av insatsen. Det finns dock inga hinder för att socialnämnden själv sköter administrationen och fördelningen av platser.

Kommunen behöver utöver det som har beskrivits ovan också ta ställning till hur genomförandet av insatser utan individuell behovsprövning ska dokumenteras. I den nya socialtjänstlagen får kommunen besluta om att uppgifter som kan röja den enskildes inte ska dokumenteras vid genomförandet av dessa insatser. Ett sådant beslut får dock endast fattas om det föreligger särskilda skäl.

Tanken är att den enskilde, istället för att vända sig till socialnämnden med en ansökan, som sedan leder till en utredning och ett individbeslut, ska kunna vända sig direkt till den utförare som ansvarar för det praktiska genomförandet av den aktuella insatsen. Det kan handla om såväl en privat som en kommunal utförare. Detta utesluter dock inte att socialnämnden själv sköter administrationen och fördelningen av platser.

När den enskildes vänder sig till en utförare ska denna kontrollera att den enskilde uppfyller de villkor som kommun har uppställt för insatsen. Om villkoren är uppfyllda ska utföraren ta emot den enskilde och verkställa insatsen. Någon ytterligare kontroll eller bedömning av den enskildes behov får således inte göras av utföraren. Utföraren har också en skyldighet att informera den enskilde om dennes rätt till behovsprövade insatser.

Ja. Möjligheten att tillhandahålla insatser utan individuell behovsprövning innebär inte någon inskränkning i den enskildes rätt till behovsprövade insatser eller socialnämndens skyldigheter att utreda inkomna ansökningar. Den enskilde har alltid rätt att få en ansökan om insats prövad, även om ansökan avser en insats som socialnämnden tillhandahåller utan individuell behovsprövning.

Ja. Socialnämnden ska genast inleda en utredning om nämnden får information som skulle kunna leda till en åtgärd av nämnden. Det gäller oavsett om barnet eller unge tar del av en insats som i kommunen erbjuds utan individuell behovsprövning.

Läs mer att inleda utredning i handboken Utreda barn och unga – handbok för socialtjänsten.

Anmälningsskyldigheten ändras inte i den nya socialtjänstlagen. Bestämmelserna i 2001 års lag som innebär att vissa myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa, förs över till den nya socialtjänstlagen oförändrade i sak. I den nya lagen tydliggörs det att anmälningsskyldigheten även omfattar verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade eftersom sådan verksamhet inte omfattas av den nya definitionen av socialtjänst.

I den nya socialtjänstlagen tydliggörs också att verksamma inom familjerådgivning inte omfattas av den allmänna bestämmelsen om anmälningsskyldighet. De som är verksamma inom familjerådgivning är dock skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet.

Ja det behöver man göra. Reglerna om systematisk kvalitetsutveckling och uppföljning i nya socialtjänstlagen gäller också för insatser som tillhandahålls utan individuell behovsprövning. Detsamma gäller för reglerna om att socialtjänstens verksamheter ska vara av god kvalitet och bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Sammantaget förutsätter dessa regler att de verksamheter som tillhandahåller insatser utan individuell behovsprövning följs upp, utvärderas och kontrolleras.

Hur detta ska göras i praktiken regleras dock inte närmare i den nya socialtjänstlagen. I propositionen som ligger till grund för den sägs bland annat uppföljning kan både göras på individnivå och verksamhetsnivå för att säkerställa att verksamheten är av god kvalitet. Uppföljning, utvärdering och kontroll ska bland annat kunna ligga till grund för kunskaps- och verksamhetsutveckling och för att upptäcka och undvika felaktiga utbetalningar till utförare.

Alla insatser som socialtjänsten tillhandahåller enskilda ska dokumenteras. Med insatser avses samtliga stöd- och hjälpåtgärder som socialtjänsten tillhandhåller enskilda, oavsett hur insatsen benämns, hur den är utformad, vem den riktar sig till eller hur den tillhandahålls (med eller utan individuell behovsprövning).

Dokumentation ska föras under handläggningen av ett ärende och det som ska dokumenteras då är beslut och åtgärder. Dokumentationsskyldigheten gäller också vid genomförandet av insatser och då ska händelser av betydelse och faktiska omständigheter dokumenteras. Detta gäller som huvudregel.

Detta innebär att dokumentationsskyldigheten i nya socialtjänstlagen utvidgas i förhållande till den i 2001 års socialtjänstlag. Eftersom 2001 års lag inte innehåller någon dokumentationsplikt för allmänt inriktade insatser som till exempel rådgivning, stöd- och samarbetssamtal och träffpunkter för olika målgrupper.

Ja, dokumentationsskyldigheten gäller för samtliga insatser, inklusive rådgivning. För insatsen rådgivning finns det dock ett undantag inskrivet i nya socialtjänstlagen som handlar om dokumentationsskyldigheten. Den regeln säger att det inte finns någon skyldighet för verksamheterna att dokumentera uppgifter om den enskildes personliga förhållande i samband med genomförandet av rådgivning. Syftet med regeln är att möjliggöra för enskilda att liksom i dag fortsatt kunna vara anonyma när de söker sig till socialtjänsten för rådgivning. Detta betyder att uppgifter som till exempel namn, personnummer, adress, försörjningsförmåga, psykiskt mående, skadligt bruk eller beroende inte omfattas av dokumentationsskyldigheten.

Nej, det behövs inget sådant beslut. Det står i den nya socialtjänstlagen att man inte är skyldig att dokumentera enskildas personliga förhållanden vid genomförandet av insatsen rådgivning. Det gäller oavsett hur rådgivningen tillhandahålls i kommunen, det vill säga med eller utan individuell behovsprövning. Däremot behöver kommunen ta ställning till om rådgivning ska gå att erbjuda utan individuell behovsprövning.

För insatsen rådgivning finns det ett undantag i lagen som innebär att man inte är skyldig att dokumentera uppgifter om den enskildes personliga förhållanden. Andra uppgifter än sådana som går under beteckningen ”uppgifter om den enskildes personliga förhållanden” är dock inte undantagna från dokumentationsskyldigheten. Dessa behöver således dokumenteras vid genomförandet av insatsen rådgivning.

Exakt vilka avidentifierade uppgifter som ska dokumenteras berörs inte närmare i den nya socialtjänstlagen. Det som dock framhålls är att dokumentationen behöver innehålla sådana avidentifierade uppgifter som är nödvändiga för att det ska gå att följa upp, utvärdera och kontrollera verksamhetens kvalitet. Uppföljning, utvärdering och kontroll ska bland annat kunna ligga till grund för kunskaps- och verksamhetsutveckling och för att upptäcka och undvika felaktiga utbetalningar till utförare.

Det finns ingen exakt definition av vad rådgivning är. Rådgivning syftar i regel till att ge råd och upplysningar till enskilda om vilka insatser som socialtjänsten kan förväntas ha. Rådgivning kan också vara mer omfattande och inriktad på en viss situation eller ett visst problem, till exempel familjerådgivning, alkoholrådgivning eller andra former om stöd- och samarbetssamtal.

Det spelar alltså ingen roll hur insatsen benämns i den enskilda kommunen eller hur ofta en enskild får ta del av den, till exempel antal samtal. Det avgörande är vad insatsen innehåller och hur den är utformad. Kommunerna behöver själva ta ställning vilka insatser i kommunen som faller under rådgivning.

Från rådgivning särskiljs det som i kommunerna brukar benämnas som öppna verksamheter. Det kan till exempel handla om dagcentraler och träffpunkter för social samvaro och gemenskap för olika målgrupper.

Ja, dokumentationsskyldigheten gäller för samtliga insatser, inklusive insatser som tillhandahålls utan individuell behovsprövning. Det gäller oavsett hur insatsen benämns, hur den är utformad och vem den riktar sig till. Dokumentationsskyldigheten gäller vid genomförandet av dessa insatser.

Kommunen får dock besluta att uppgifter som kan röja den enskildes identitet, som till exempel namn, personnummer och adress, inte ska dokumenteras vid genomförande av en insats utan individuell behovsprövning. Tanken är då att den enskilde ska kunna ta del av insatsen anonymt. Ett sådant beslut får dock endast fattas om det föreligger särskilda skäl. Läs mer om vad som kan utgöra särskilda skäl i meddelandeblad nr 3/2025 Insatser utan individuell behovsprövning – vad gäller?

Det är enbart möjligt att undanta uppgifter som kan röja den enskildes identitet från dokumentationsskyldigheten. Andra uppgifter än sådana som kan röja den enskildes identitet behöver därför dokumenteras under insatsens genomförande. Exakt vilka avidentifierade uppgifter som ska dokumenteras berörs inte närmare i den nya socialtjänstlagen. Det som dock framhålls i propositionen är att dokumentationen behöver innehålla sådana avidentifierade uppgifter som är nödvändiga för att det ska gå att följa upp, utvärdera och kontrollera verksamhetens kvalitet. Uppföljning, utvärdering och kontroll ska bland annat kunna ligga till grund för kunskaps- och verksamhetsutveckling och för att upptäcka och undvika felaktiga utbetalningar till utförare.

Exempel på sådant som kan bli aktuellt att dokumentera är uppgifter om antalet deltagare, deras ålder och kön. Det kan även handla om avidentifierade uppgifter om problem eller svårigheter som uppkommer under genomförandet av en insats och orsaken till att deltagare avbryter insatsen i förtid. Ett annat exempel är avidentifierade uppgifter om deltagarnas mående och sociala situation när insatsen inleds respektive avslutas. Ytterligare ett exempel är hur den enskilde uppfattar insatsen. Dokumentationens utformning och omfattning behöver dock sättas i relation till insatsens karaktär. Dokumentationen är alltsp inte är tänkt att se likadan ut för alla insatser. Det kan till exempel betyda att man behöver en viss typ av dokumentation för att kunna följa upp och kontrollera en insats som skyddat boende för vuxna, jämfört med den som behövs för till exempel öppna verksamheter i form träffpunkter och dagcentraler för olika målgrupper.

Om nämnden inte har fattat något sådant undantagsbeslut gäller huvudregeln om dokumentation för den insatsen. Den innebär att händelser av betydelse och faktiska omständigheter ska dokumenteras vid genomförandet. Vilka specifika personuppgifter och andra typer av uppgifter som ska dokumenteras anges inte i den nya socialtjänstlagen.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:5) om dokumentation i verksamheter som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS innehåller mer specifika regler om vilka uppgifter som ska dokumenteras under handläggningen och genomförandet av insatser. Dessa regler gäller dock inte för insatser utan individuell behovsprövning.

De verksamheter som är skyldiga att dokumentera vid genomförandet av insatser utan individuell behovsprövning behöver därför ta ställning till vilka specifika uppgifter som de ska dokumentera.

När det kommer till personuppgifter får dessa bara behandlas om behandlingen är nödvändig för att man ska kunna utföra sina arbetsuppgifter. Personuppgifter får behandlas om uppgifterna behövs för till exempel uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration av verksamheten. Exempel på personuppgifter som kan vara relevanta att dokumentera under genomförandet av en insats kan vara namn, personnummer och adress. Det här är uppgifter som kan vara nödvändiga att dokumentera för att man till exempel ska kunna verkställa en insats i den enskildes hem. För att kunna följa en insats över tid kan man även behöva dokumentera andra personuppgifter än namn, personnummer och adress. Exempelvis kan man behöva dokumentera uppgifter om den enskildes situation och mående samt den enskildes egen uppfattning av insatsen.

Socialstyrelsen ska inleda ett arbete med att kartlägga behovet av föreskrifter och allmänna råd om dokumentation för insatser utan individuell behovsprövning. När sådana eventuella föreskrifter och allmänna råd kan vara på plats går i dagsläget inte att säga. Detta arbete är dock prioriterat på myndigheten.

Nej, detta ska dokumenteras i en personakt.

Om en anmälan till socialnämnden gäller barn eller unga, ska socialnämnden, precis som i dag, genast göra en bedömning av om barnet eller den unge behöver omedelbart skydd (omedelbar skyddsbedömning). Bedömningen ska dokumenteras. En nyhet i den nya lagen är att för barn ska dokumentationen göras i en personakt.

När en anmälan om oro för ett barn kommer in till en socialnämnd behöver alltså en personakt skapas, om en sådan inte redan finns för barnet, och anmälan dokumenteras i akten.

Genom att orosanmälan dokumenteras i en personakt skapas förutsättningar att söka digitalt och hitta tidigare orosanmälningar om ett barn på ett effektivt och träffsäkert sätt.
För personer som har fyllt 18 år finns dock ingen reglering om var den omedelbara skyddsbedömningen ska dokumenteras.