Fortsatt allvarliga brister i samhällets skyddsnät för att förhindra våld mot barn

Socialstyrelsen har utrett ärenden som rör 98 brottsoffer, varav 41 barn och 57 vuxna. Resultaten presenteras idag i två olika rapporter, en om barn som brottsoffer och en om vuxna brottsoffer. 

Barn skyddas inte från sina föräldrar – när det hade behövts

I granskningen framkommer att när våldet begås av föräldrar eller andra närstående har barnen ofta levt med våld, försummelse och omsorgsbrister under lång tid. I flera fall har både hälso- och sjukvård och socialtjänst haft omfattande kontakt med familjen före brottet – utan att tillräckliga skyddsåtgärder satts in. Det kan handla om att vården inte anmäler risk för försummelse till socialtjänsten eller att socialtjänsten inte inleder utredning trots allvarliga problem.

– Alla föräldrar är tyvärr inte bra för sina barn. Det finns föräldrar som inte förmår att skydda sina barn – och det finns föräldrar som medvetet skadar eller i värsta fall dödar sina barn. Då måste samhället kliva in och vara barnens skydd – och det har tyvärr inte fungerat i dessa fall, säger Moa Mannheimer, utredare på Socialstyrelsen.

Barn i riskzon lämnas utan tillräckliga insatser

I ärenden där barn utsatts för våld av en icke-närstående handlar det ofta om barn som redan i tidig ålder visar tydliga tecken på allvarlig utsatthet – hög skolfrånvaro, normbrytande beteende och tidigare våldsutsatthet. Många hade även tidigare varit utsatta för våld eller försummelse av sina föräldrar eller bevittnat våld i nära relation.

– Vi ser barn som redan vid tolv års ålder är omgivna av vuxna som inte förmår hjälpa den. Trots mängder av orosanmälningar händer alldeles för lite, säger Moa Mannheimer.

När föräldrarna inte förmår eller inte vill ta emot frivilliga insatser avslutas ärendet, i stället för att barnens situation följs upp systematiskt.

– Att avsluta ärendet och hoppas på att få till en ny insats längre fram räcker inte när ett barn befinner sig i uppenbar risk. Socialtjänsten måste ha en systematik och en långsiktighet i sina insatser, och följa upp hur det går för de här barnen, annars kan vi aldrig få till en förändring, säger Moa Mannheimer.

Skyddet brister när barnets perspektiv inte prioriteras

Socialstyrelsen har identifierat brister i samtliga av de utredda ärendena. Flera av bristerna har även lyfts i tidigare rapporter. I de flesta fall finns det reglering och metodstöd på området, men de har inte följts i det praktiska arbetet. Socialstyrelsen konstaterar att ett tydligt perspektivskifte behövs för att barnkonventionen ska bli verklighet i praktiken.

– Om barnkonventionen ska vara lag på riktigt, måste barnets behov av skydd väga tyngre än myndigheters önskan att undvika konflikt med föräldrar, rädslan för att göra fel eller organisatoriska begränsningar, säger Moa Mannheimer.

Förebyggande arbete är avgörande, men rapporten understryker att socialtjänstens myndighetsutövning är minst lika viktig – med bättre riskbedömningar, högre kvalitet i utredningar och systematisk uppföljning.

– Vi behöver agera tidigare, kraftfullare och mer samordnat. Barn har rätt till skydd – inte i efterhand, utan i tid, säger Björn Eriksson.