Psykiatrisk vård ökar vid övergång från BUP till vuxenpsykiatrin

Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) ansvarar för patienter till och med 17 års ålder, medan vuxenpsykiatrin (VUP) tar över när barnet fyller 18 år. I samband med 18-årsdagen och övergången till VUP ökar andelen som får både psykiatrisk heldygnsvård och tvångsvård för både flickor och pojkar markant.

– Möjliga förklaringar till ökningen kan vara att stöd från olika stödstrukturer som föräldrar och socialtjänst upphör och de unga vuxna i större utsträckning måste ta eget ansvar för sina kontakter med vården, säger Susanne Buchmayer, medicinskt sakkunnig i barn- och ungdomspsykiatri på Socialstyrelsen.

Men skillnader kan också sannolikt reflektera att det finns olika rutiner för handläggning och inläggning av patienter.

8 av 10 som vårdas på BUP är flickor

Flickor utgör en majoritet i den barn- och ungdomspsykiatriska heldygnsvården och tvångsvården medan könsfördelningen är betydligt jämnare i vuxenpsykiatrin. Fram till cirka 20 års ålder är det vanligare med kvinnor i psykiatrisk tvångsvård och fram till cirka 22 års ålder i frivillig heldygnsvård, men därefter blir nivåerna mer lika mellan män och kvinnor.  

– För unga flickor är ätstörningar den vanligaste diagnosen för de som tvångsvårdas. Andelen är högst i åldern 13-15 år. För pojkar och unga män är psykos den vanligaste diagnosen. En markant ökning av andelen män som tvångsvårdas sker i samband med övergången till vuxenpsykiatrin, säger Pontus Strålin, medicinskt sakkunnig på Socialstyrelsen.

Kan finnas flera förklaringar

De skillnader som ses mellan könen kan delvis förklaras av olika diagnoser. Inom barnpsykiatrin utgör ätstörningar, en diagnos som domineras av flickor, en stor andel av patienterna som får tvångsvård. Andra förklaringar skulle enligt Socialstyrelsen kunna vara att pojkars symtom tar sig andra uttryck som gör att de inte uppmärksammas av BUP.

Socialstyrelsens kartläggning visar att bland vuxna är psykosdiagnoser dominerande inom tvångsvården, medan ångest, affektiva tillstånd och substansbruk är de vanligaste orsakerna till frivillig heldygnsvård. För barn och unga är det i stället affektiva tillstånd och ångest som dominerar inom heldygnsvården, medan ätstörningar alltså är den vanligaste orsaken till tvångsvård.