Allt fler kommuner får pengar för avhopparverksamheter

Allt fler kommuner söker pengar för att stötta personer som vill hoppa av från kriminella miljöer och som behöver samhällets stöd och skydd för att klara av det. Under 2022 beviljade Polisen 113 ansökningar från kommuner om statliga medel till avhopparverksamheter och 58 miljoner kronor betalades ut. Det är fyra gånger fler ansökningar än året innan, då 28 ansökningar kom in och tolv miljoner kronor betalades ut.

Sedan slutet av 2021 arbetar Polisen, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen intensivt tillsammans för att stärka och utveckla stödet till avhoppare från kriminella grupperingar i landet. Målet är att personer som är motiverade att lämna dessa miljöer får det stöd av samhället som de behöver.

– Det dödliga våldet i kriminella nätverk är en utmaning för hela samhället. Därför är det viktigt att kommunerna ser över och utvecklar sitt brottsförebyggande arbete. Det krävs att vi kraftsamlar tillsammans för att skapa förutsättningar för samhällets olika aktörer att arbeta på ett likvärdigt och verkningsfullt sätt, så att fler personer hoppar av. Vi behöver göra det för brottsoffers, anhörigas, samhällets och deras egen skull, säger Johanna Kumlin.

Krav ska säkerställa att pengarna används rätt

En utmaning för kommunernas socialtjänster är att det är svårt att själva tillhandahålla omfattande avhopparinsatser på ett skyddat boende på annan ort. För att klara det arbetet anlitas ofta externa aktörer, såväl privata företag som ideella organisationer. För att säkerställa kvalitet hos verksamheterna är det angeläget att det införs möjlighet till tillsyn av dessa verksamheter samt att det utvecklas särskilda krav på de aktörer som bedriver avhopparverksamheter.

– Vi måste säkerställa att pengarna används på rätt sätt och vi behöver stärka kommunerna i att ställa kvalitetskrav på externa aktörers arbete och att följa upp ärenden, säger Johanna Kumlin.

Att lämna ett kriminellt liv och en kriminell gruppering är komplext, tar lång tid och kräver uthållighet bland de inblandade. Avhoppare har ofta en rad olika problem som behöver omhändertas, till exempel missbruk, psykisk ohälsa, kriminell identitet och kriminella tankemönster, arbetslöshet, och skulder. Att lämna kriminella grupperingar innebär också att man måste vända sina kompisar ryggen eller till och med dem man kallar sin familj. Säkerheten för anhöriga kan också skapa oro.

Viktigt att sprida och dela kunskap

För att sprida kunskap till de som arbetar med avhoppare och för att identifiera de glapp som kan uppstå mellan olika aktörer har de fyra myndigheterna tillsammans med tretton kommuner, som har pågående avhopparverksamhet, tagit fram en beskrivning av vad som vanligtvis sker innan, under och efter ett avhopp och vilka aktörer som involveras.

I dag finns det socialtjänster runt om i landet som har utarbetade arbetssätt specifikt för avhoppare. Genom att myndigheterna sammanställer dessa arbetssätt och erfarenheter kan lärande exempel spridas.

– Det är också viktigt att lyfta vikten av att kommunerna följer upp sitt arbete med avhoppare för att utveckla och utbyta erfarenheter av verksamheterna. Vi håller på att ta fram en modell tillsammans med kommunerna för hur de systematiskt kan följa upp sina avhopparärenden. På sikt behövs också forskning för att visa på verkningsfulla arbetsformer och metoder, säger Johanna Kumlin.