Adhd och autism är livslånga neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som är vanliga i hela världen. Omkring 5–7 procent av barnen och 3 procent av de vuxna har adhd och 1–2 procent av befolkningen har autism.
”Nya riktlinjer ska ge bättre vård vid adhd och autism”
Publicerad:
Det behövs bättre stöd till personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. I synnerhet gäller det unga, där antalet diagnoser ökar. För dem är det viktigt med så tidiga insatser som möjligt, ofta redan före en diagnos, skriver Thomas Lindén, Mattias Fredricson med flera på DN Debatt torsdag den 20 oktober 2022 i samband med publiceringen av de första nationella riktlinjerna för vård och stöd vid adhd och autism.
Därmed beräknas minst en elev i varje skolklass ha någon av funktionsnedsättningarna. En del har endast mindre utmaningar medan andra har mycket svårt att fungera i vardagen. Det är också vanligt att samtidigt ha till exempel intellektuell funktionsnedsättning, depression, trotssyndrom eller fysiska sjukdomar. I dessa grupper finns några av våra mest sårbara individer, som samhället har ett särskilt ansvar för.
Det är därför ett nedslående facit att så många människor med en funktionsnedsättning sitter i fängelse. Minst 25 procent av alla intagna i kriminalvården uppskattas ha adhd. Studier visar också att 40–50 procent av de barn som är placerade på låsta Sis-hem har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Med tidig upptäckt och framför allt tidigare insatser skulle detta kunna förhindras.
Det är lika viktigt att få kunskapsbaserat stöd för dessa mer osynliga funktionsnedsättningar som för andra. En person som behöver glasögon blir inte tillsagd att anstränga sig och titta noggrannare. Lika lite kan personer med adhd eller autism skärpa sig och fokusera utan rätt stöd och anpassningar. Ett sådant stöd måste finnas för alla som behöver det – och särskilt för dem som behöver det mest. Då kan fler bli delaktiga i samhället på lika villkor.
Kunskapen och medvetenheten om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har ökat under senare år, i hälso- och sjukvården och socialtjänsten, i skolan och hos allmänheten. Samtidigt saknas tillräcklig kunskap hos flera bärande samhällsaktörer.
Socialstyrelsens nationella riktlinjer är en pusselbit i samhällsuppdraget och ska bidra till en god och jämlik vård och socialtjänst. Riktlinjerna publiceras nu i sin första version och gäller några utvalda insatser där det behövs särskild vägledning för beslutsfattare. De bygger på forskning om insatsernas effekt, och på erfarenhet hos en stor grupp experter, och vi vill särskilt lyfta fram följande:
1.Gör tidiga insatser – vänta inte på diagnos.
Det är viktigt att börja ge stöd när behovet uppstår, ofta redan före en neuropsykiatrisk utredning. Tidiga insatser kan vara stöd från skolan eller arbetsgivaren, anpassningar i vardagsmiljön, föräldraskapsstöd med mera.
2.Gör utredningar som leder framåt.
Det är samtidigt viktigt att inte fördröja neuropsykiatriska utredningar. En utredning ökar chansen till rätt insatser och uppföljning, särskilt för extra utsatta grupper. Utredarna bör föreslå lämpliga insatser – också när det inte blir en diagnos. Något måste alltid hända efter en utredning.
3.Samordna de många kontakterna.
Det behövs tydliga rutiner för samverkan mellan bland annat primärvården (även BVC), specialistvården, habiliteringen, förskolan, skolan och socialtjänsten. Personer med adhd eller autism och deras familjer ska inte själva behöva organisera sitt eget stöd (särskilt eftersom många har svårt med socialt samspel och organisering).
4.Prioritera sårbara grupper.
Fler personer med skadligt bruk och beroende av alkohol och narkotika behöver få göra en neuropsykiatrisk utredning och även få behandling med adhd-läkemedel när det är motiverat. Många kan annars ha svårt att ta till sig behandling för substansbruket. Vården behöver också anpassas till dem som inte klarar att gå igenom en utredning på vanligt sätt, eller har svårt att hjälpa sitt barn att gå igenom en utredning.
5.Höj kunskapen.
Personal i hälso- och sjukvården och hela socialtjänsten behöver få utbildning om adhd och autism. Förutom på vårdcentraler och i psykiatrin är kunskapen viktig för bland annat socialsekreterare, LSS-handläggare, kriminalvårdare och personal i elevhälsan, äldrevården och beroendevården. Även små förändringar kan göra stor skillnad, till exempel hur man pratar med barn om deras svårigheter.
Fler utredningar kan också behövas om socialtjänsten upptäcker behovet oftare. En fördel är att ökningen då troligen gäller dem med störst behov. Samtidigt kan utredningarna effektiviseras betydligt om de följer grundprincipen om individanpassning i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. För personer med mindre komplex problematik kan utredningarna gå snabbare, och insatserna effektiviseras.
På sikt finns stora vinster med satsningar för personer med adhd eller autism – vinster för den enskilda individen, för närstående och för samhället i stort. Resurser kommer att krävas, men vi har inte råd att misslyckas med detta samhällsuppdrag.