Observera att det är den tryckta versionen av författningen som gäller. Kontrollera därför alltid texten mot den tryckta versionen. För uppgift om använda bemyndiganden och ikraftträdandebestämmelser, se respektive författning.

Ändrad: SOSFS 2014:9

Senaste lydelse: Gäller från och med 2014-07-09

Enligt 12 § förordningen (1984:545) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. (ändrad 1992:64) skall tandläkare som vill uppnå specialistkompetens ha utövat allmän tandläkarpraktik under minst två år efter att ha fått legitimation som tandläkare. Han skall därefter genomgå vidareutbildning under minst tre år för att förvärva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivits för den sökta specialistkompetensen. Denna kompetens skall förvärvas genom tjänstgöring som tandläkare under handledning vid en klinik som godkänts av Socialstyrelsen och genom deltagande i kompletterande utbildning (specialiseringstjänstgöring). 

Enligt 13 § förordningen skall Socialstyrelsen meddela föreskrifter om vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som skall gälla för varje specialistkompetens (målbeskrivningar). Socialstyrelsen får också meddela ytterligare föreskrifter om vidareutbildning för specialistkompetens. Med stöd av detta bemyndigande meddelar Socialstyrelsen följande föreskrifter och allmänna råd om tandläkares specialiseringstjänstgöring. De riktar sig till de blivande specialisterna, deras handledare och chefer samt deras arbetsgivare/huvudmän.

Föreskrifter

Socialstyrelsen föreskriver följande vad gäller indelning och benämning 
av specialiteter där specialistkompetens kan uppnås, målbeskrivningar, 
specialiseringstjänstgöringens omfattning, godkännande av klinik för specialiseringstjänstgöring, intyg om genomförd specialiseringstjänstgöring samt bevis över specialistkompetens. (SOSFS 2014:9)

Indelning och benämning av specialiteter där specialistkompetens 
kan uppnås

De specialiteter inom vilka specialistkompetens kan uppnås är 
1. pedodonti, 
2. ortodonti, 
3. parodontologi, 
4. oral kirurgi, 
5. endodonti, 
6. oral protetik, 
7. odontologisk radiologi, och 
8. bettfysiologi. (SOSFS 2014:9)

Målbeskrivningar

Socialstyrelsen föreskriver att de målbeskrivningar, som finns i bilaga till dessa föreskrifter, skall gälla för de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som tandläkare skall ha förvärvat för att erhålla specialistkompetens inom någon av de angivna specialiteterna.

Kunskaper och färdigheter gemensamma för de olika specialiteterna

Tandläkare under specialiseringstjänstgöring skall ha tränat sin pedagogiska förmåga, eftersom en specialist ofta förväntas delta i undervisning och handledning inom sin specialitet vad gäller tandvårdspersonal, samt för att kunna bedriva hälsoupplysning. Pedagogisk utbildning och träning skall ingå i samtliga specialiseringstjänstgöringar. 

Specialiseringstjänstgöringen skall också leda fram till goda kunskaper i tandvårdsplanering, profylaktik, hälsoekonomi och epidemiologi 

Tjänstgöringen skall även medföra träning i samverkan mellan specialist och allmäntandläkare. 

Förmågan att kritiskt granska metoder och tekniker inom specialiteten skall utvecklas under specialiseringstjänstgöringen. Detta innebär att grundläggande kunskaper i vetenskaplig metodik skall inhämtas, framför allt genom en kritisk granskning av litteratur som hänför sig till respektive ämnesområde. Det är därför värdefullt om tandläkaren under specialiseringstjänstgöringen själv utför eller deltar i ett vetenskapligt arbete som kan bidra till hans eller hennes vetenskapliga skolning.

Specialiseringstjänstgöringens omfattning

Vidareutbildning till specialist skall enligt behörighetsförordningen ta minst tre år. Specialiseringstjänstgöringen skall fullgöras på en heltidstjänst med en genomsnittlig arbetstid av 40 timmar per vecka. Huvudmannen för utbildningen kan bevilja förkortad arbetstid, dock måste den vara minst hälften av den normala tiden. Deltidstjänstgöring kompenseras med förlängd specialiseringstjänstgöring motsvarande beviljad deltid så att den sammanlagda tiden kommer att motsvara minst tre år. Handledaren för en tandläkare under specialistutbildning avgör efter den angivna tiden om kraven på kunskaper, färdigheter och förhållningssätt enligt föreskrivna målbeskrivningar uppnåtts. Om detta inte är fallet skall specialiseringstjänstgöringen förlängas eller avbrytas utan godkännande. I god tid före fastställd minimitid skall handledaren informera den tandläkare som genomgår specialiseringstjänstgöring om vilka kunskaper och färdigheter som saknas för att tandläkaren skall uppnå sin specialistkompetens. Det är arbetsgivarens och handledarens ansvar att planera tjänstgöringen och utbildningen så att tandläkaren uppnår specialistkompetens inom rimlig tid.

Godkännande av klinik för specialiseringstjänstgöring

För att Socialstyrelsen skall kunna pröva om en klinik kan godkännas för specialiseringstjänstgöring skall följande underlag finnas med i den ansökan som insänds till Socialstyrelsen.

1. Uppgift om handledarens/handledarnas kompetens.
2. Utbildningsplan relaterad till målbeskrivningen för den specialitet ansökan avser.
3. Klinikens patientunderlag.
4. Plan för uppföljning av färdigheter och kunskaper hos den tandläkare som genomgår specialistutbildning.
5. Uppgift om viss del av specialiseringstjänstgöringen avses bli förlagd till annan klinik.

Om punkt 5 är aktuell ska uppgifter enligt punkterna 1 – 4 också bifogas för denna andra klinik, vilken även den skall prövas av Socialstyrelsen för godkännande. 

För en ändamålsenlig specialistutbildning krävs handledare med kliniskt kunnande, vetenskaplig erfarenhet och pedagogisk insikt. Det kliniska kunnandet hos handledaren skall vara formellt erkänt på så vis att handledaren själv måste ha specialistkompetens med flerårig klinisk erfarenhet inom ämnesområdet. Vidare krävs att utbildningskliniken har patienter med alla de speciella vårdbehov som kan förväntas hos den blivande specialistens remissklientel i framtiden. Ett stort antal fall av behandlingar inom ämnesområdet vid utbildningskliniken garanterar att alla typer av fall blir belysta i utbildningen, varför endast kliniker med stor behandlingsvolym kan godkännas som utbildningskliniker. Till detta kommer betydelsen av kontinuitet i utbildningen. Därför skall det utöver handledaren finnas ytterligare specialister vid utbildningskliniken som kan hjälpa tandläkaren under utbildning vid tillfällen när handledaren inte är tillgänglig m.m. Ansökan om godkännande av klinik för specialiseringstjänstgöring inom viss specialitet skall sändas in till Socialstyrelsen, PTP-enheten, 106 30 Stockholm. Socialstyrelsen prövar om kliniken kan bli godkänd eller inte. Ett godkännande är giltigt tills vidare. Kliniken skall till Socialstyrelsen anmäla eventuella förändringar av större vikt vad avser innehållet i punkterna 1 – 5 ovan. Socialstyrelsen omprövar därefter godkännandet med hänsyn till förändringarna. En sådan omprövning kan också bli aktuell i förhållande till hur specialistutbildningen fungerar vid kliniken.

Handledning

Enligt 12 § behörighetsförordningen skall specialiseringstjänstgöringen ske under handledning. Tandläkare som genomgår utbildning till specialist har således rätt till handledning. Handledaren skall ha specialistkompetens inom den specialitet utbildningen avser. Tandläkarens kompetensutveckling stöds av handledaren som också skall kontrollera att tandläkaren efter hand tillägnar sig de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som anges i målbeskrivningen. Om särskilda insatser behövs för att främja kompetensutvecklingen skall handledaren verka för att lämpliga åtgärder vidtas, t.ex. förändringar i tandläkarens tjänstgöring, arrangemang för tjänstgöring vid annan klinik, anvisningar om litteratur eller projektarbete m.m. 

Handledaren skall hålla god kontakt med kliniker där viss del av utbildningen fullgörs.

Intyg om genomförd specialiseringstjänstgöring

Ansvarig handledare skall – efter det att vederbörande tandläkare genomgått sin specialiseringstjänstgöring – genomföra ett slutprov och utfärda intyg om att kraven i fastställd målbeskrivning uppnåtts. Vid slutprovet, som kan vara muntligt eller skriftligt, skall en handledare från annan, för specialiseringstjänstgöring godkänd klinik inom specialiteten medverka. Intyget skall utöver handledaren undertecknas av den handledare från annan klinik som biträtt vid slutprovet. 

Om tandläkaren tjänstgjort vid flera kliniker svarar handledaren vid den klinik inom den sökta specialiteten, vid vilken tandläkaren senast tjänstgjort, för intyget. Vid behov skall samråd ske med de övriga handledare tandläkaren haft under sin specialiseringstjänstgöring.

Bevis över specialistkompetens

Socialstyrelsen utfärdar bevis om specialistkompetens inom viss specialitet. Tandläkare som önskar erhålla sådant bevis skall ansöka om detta hos Socialstyrelsen. Till ansökan skall bifogas ovan angivet intyg om genomgången specialiseringstjänstgöring samt personbevis. Ansökan ställs till Socialstyrelsen, RT-S-enheten, 106 30 Stockholm. Ansökningsavgift erläggs enligt avgiftsförordningen (1992:191).

Allmänna råd

Målbeskrivningarnas syfte och uppbyggnad

Målbeskrivningarna för varje specialitet lägger fast vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som tandläkaren skall besitta för att uppfylla kraven på specialistkompetens inom specialiteten ifråga. 

Målbeskrivningen utgör en vägledning för den tandläkare som avser att specialisera sig inom respektive område. Den är också en vägledning för berörda arbetsgivare, chefer och handledare som skall ansvara för att specialistkompetensen uppnås i förhållande till bestämmelsen i 12 § behörighetsförordningen och att specialiseringstjänstgöringen fullgörs på ett effektivt sätt. Målbeskrivningen ligger också till grund för den individuella tjänstgörings- och utbildningsplan som bör göras upp i början av en specialiseringstjänstgöring. 

Under avsnittet avgränsning och allmän målsättning i målbeskrivningarna finns angivet de ämnesområden utöver själva specialiteten som en färdig specialist bör ha särskilda kunskaper i. 

I målbeskrivningarna anges kompetenskraven inom diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet i tre nivåer. Den första nivån (A) innebär krav att tandläkaren självständigt och rutinerat skall kunna handlägga eller utföra viss diagnostik och behandling. Den används för sådant som är vanligt förekommande inom specialiteten. Den andra nivån (B) avser mindre vanliga tillstånd och åtgärder där konsultation till mer erfaren specialist eller remittering till annan vårdenhet är ett normalt alternativ. Den tredje nivån (C) avser ovanliga tillstånd eller sådana som för utredning, diagnos och behandling kräver särskilt stora tekniska och personella resurser och där ställningstagandet ofta avser när och vart patienten skall remitteras.

Kompletterande utbildning

Tandläkarnas kompetensutveckling under specialiseringstjänstgöringen sker huvudsakligen genom praktisk tjänstgöring under handledning. Härutöver föreskrivs i 12 § behörighetsförordningen att deltagande i kompletterande utbildning skall ingå i tandläkarens kompetensutveckling till specialist. 

Med kompletterande utbildning avses i första hand teoretiska studier genom föreläsningar, läroböcker, handböcker, vetenskapliga tidskrifter, videoprogram och dylikt som tandläkaren kan bedriva på eget initiativ och i samråd med handledaren. Vidare är det självklart att tandläkaren under specialiseringstjänstgöringen deltar i de interna fortbildningsaktiviteter som erbjuds på den egna arbetsplatsen. 

Det förutsätts att alla tandläkare under tiden för specialiseringstjänstgöring deltar i annan kursmässig utbildning, men något föreskrivet antal kurser eller kursdagar krävs inte för specialistkompetens. Tandläkare under specialiseringstjänstgöring bör i samråd med handledaren bedöma om deltagande i kurser, tjänstgöring på annan klinik eller auskultation kan påskynda kompetensutvecklingen eller tillföra angelägna kunskaper eller färdigheter som kan vara svåra att förvärva på den klinik där vederbörande är anställd. 

Bedömning av vilka kurser, tjänstgöring på annan klinik eller auskultation som är aktuella bör utgå från de individuella och lokala förhållandena. En preliminär bedömning bör göras i samband med att den individuella tjänstgörings- och utbildningsplanen görs upp i början av tandläkarens specialiseringstjänstgöring. Denna plan kan komma att behöva revideras och kompletteras under tjänstgöringens gång.

Handledning

I 12 § behörighetsförordningen föreskrivs att specialiseringstjänstgöringen skall ske under handledning. 

Ansvaret för erforderlig handledning är en del i det allmänna arbetsgivaransvaret och ledningsansvaret för ansvarig klinikchef. Klinikchefen kan själv svara för den konkreta handledningen men handledaruppgiften kan också delegeras till en eller flera tandläkare inom kliniken. Handledaren bör ha pedagogisk färdighet som krävs för att vara en bra handledare.

Kvalitetssäkring av specialiseringstjänstgöringen

Handledaren ansvarar för att det beskrivna utbildningsmålet uppnås. Detta bör ske genom en fortlöpande kontroll av att tandläkaren under specialiseringstjänstgöring utvecklar sin kompetens på rätt sätt. En lämplig form är t.ex. regelbundna utvecklingssamtal. Dokumentation av erfarenhet genom tjänstgöringsintyg, kursintyg, i förekommande fall kopior av behandlingsberättelser etc. bör eftersträvas.

Bilagor  

Målbeskrivningar 

Pedodonti

I. Avgränsning och allmän målsättning

Specialiteten pedodonti är tvärvetenskaplig. Specialiteten omfattar odontologiskt omhändertagande av barn och ungdomar med komplicerade tandolycksfallskador, grava tandutvecklingsstörningar, och av barn och ungdomar med allvarliga somatiska sjukdomar, funktionshinder, uttalad tandvårdsrädsla och psykiska störningar. I specialiteten integreras fördjupade odontologiska kunskaper och färdigheter med medicinska, psykologiska, pedagogiska och sociala kunskaper om barn och ungdomar. Vidare är det karaktäristiskt för specialiteten att utnyttja och ta hänsyn till den växande individens psykiska och fysiska utveckling som en förutsättning för att patienter med komplicerade behandlingsbehov skall kunna få ett adekvat odontologiskt omhändertagande. 

Specialistutbildning i pedodonti skall leda till fördjupade kunskaper om barns utveckling, beteende och behov för att kunna förstå och ta hänsyn till hur barnets kroppsliga, känslomässiga, intellektuella och sociala utveckling påverkas av konstitution, sjukdomstillstånd och sociala faktorer. 

Utöver detta skall specialistutbildningen leda fram till nödvändiga kunskaper i bettfysiologi, odontologisk radiologi, oral kirurgi, ortodonti, parodontologi, barn- och ungdomshabilitering, barn- och ungdomspsykiatri, pediatrik och psykologi. 

II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet

A. Självständigt och rutinerat kunna utföra: 

• diagnostik, behandling, prognosbedömning samt behandling av komplikationer hos barn och ungdomar med komplicerade dentoalveolära traumata
• diagnostik, utredning och behandling av barn och ungdomar med grava störningar i tändernas eruption, mineralisation och antal
• bedömning av beteendestörningar i tandvårdssituationen hos barn och ungdomar och deras psykologiska omhändertagande samt val av sederingsmetoder
• bedömning av anestesirisk samt genomförande av behandling med adekvat smärtkontroll med användande av sedering och generell anestesi
• diagnostik, utredning och behandling av barn och ungdomar med hög kariesrisk och/eller hög kariesaktivitet
• bedömning av ortodontiskt behandlingsbehov och indikationer för barn och ungdomar
• odontologiskt omhändertagande av barn och ungdomar
  • med allvarliga somatiska sjukdomar
  • med fysiska handikapp
  • med begåvningshandikapp
  • med psykisk störning
• analys av bettutvecklingen och tidig diagnostik av malocklusioner samt interceptiv ortodontisk behandling
• behandling av barn med tidiga tecken på parodontit

B. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av:

• juvenil protetik, inklusive terapiplanering avseende implantat
• käkfrakturer och andra kraniofaciala traumaskador hos barn och ungdomar
• klinisk och röntgenologisk bedömning av barn och ungdomar med medfödda avvikelser och syndrom med orala manifestationer
• verksamhet vid barnmedicinsk klinik, barn- och ungdomspsykiatrisk klinik samt barnhabiliteringscentral
• behandling av barn och ungdom med juvenil parodontit
• omhändertagande av barn med kraniomandibulär dysfunktion
• odontologiskt omhändertagande av oralmotoriska störningar hos barn med emotionella, fysiska och begåvningshandikapp

C. Ha teoretisk kännedom om eller ha närvarit vid handläggning/utförande av:

• klinisk undersökning inklusive laboratorietest för bedömning av barns och ungdomars hälsotillstånd
• ortognat kirurgiska ingrepp på barn och ungdomar.

III. Förebyggande verksamhet

Specialisten skall självständigt kunna organisera förebyggande verksamhet, innefattande tandhälsovårdsverksamhet som bedrivs på mödravårdscentraler, barnavårdscentraler, daghem, skolor, institutioner och inom den organiserade tandvården. 

IV. Samverkan inom och utom tandvårdssystemet inklusive övrig hälso- och sjukvård m.m.

Specialist i pedodonti skall ha kunskaper om och erfarenhet av konsultationsverksamhet till allmäntandläkare. Specialisten skall vidare ha utvecklat förmåga att samarbeta med andra specialister och deltagare i interdisciplinära vårdteam. Specialisten skall också ha förmåga att samarbeta med personal inom medicinska specialiteter främst bamhälsovård, barnmedicin, barnhabilitering och barn- och ungdomspsykiatri. 

Utom hälso- och sjukvården/tandvården sker samverkan med skolan samt sociala myndigheter. 

Ortodonti

I. Avgränsning och allmän målsättning

Specialiteten ortodonti är den del av odontologin som omfattar ansiktets, käkarnas och bettets normala och anormala utveckling och växt. Ämnet omfattar diagnostik, behandling och förebyggande av medfödda eller förvärvade bett- och tandställningsfel baserat på kunskaper om orsaker till avvikelserna och deras konsekvenser för individens orala och allmänna välbefinnande. 

Specialistutbildning i ortodonti skall leda till de särskilda kunskaper och färdigheter som behövs för att självständigt kunna ansvara för och utföra all ortodontisk diagnostik och behandling på barn och vuxna. I ämnesområdet ingår diagnostik av medfödda eller förvärvade avvikelser av ansiktets och käkarnas normala växt liksom störningar i bettets utveckling samt att självständigt fatta beslut om behandlingsmål, behandlingsplanering och att göra prognosbedömningar. 

Utöver detta skall specialistutbildningen leda fram till nödvändiga kunskaper i bettfysiologi, odontologisk radiologi, oral kirurgi, oral protetik, parodontologi, pedodonti, foniatrik, genetik, pediatrik, plastikkirurgi, psykologi och öron-, näs- och halssjukdomar. 

II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet

A. Självständigt och rutinerat kunna utföra:

• diagnostik, behandlingsbehovsvärdering, prognosbedömning och behandling av förekommande typer av malocklusioner på barn och vuxna
• diagnostik och ortodontisk behandling av barn med medfödda missbildningar i ansikte och käkar
• erforderlig ortodonti vid bettrehabilitering av vuxna patienter
• planering av ortognat kirurgi
• pre- och postoperativ ortodontisk behandling i samband med ortognat kirurgi

B. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av:

• behandling av kraniomandibulär dysfunktion
• bettrehabilitering
• oralmedicinsk diagnostik

C. Ha teoretisk kännedom om eller ha närvarit vid handläggning/utförande av:

• plastikkirurgisk behandling av barn med medfödda läpp-, käk- och gomdefekter
• maxillofacial kirurgi
• öron-näs-och halssjukdoinar

III. Förebyggande verksamhet

Specialisten skall vara väl förtrogen med interceptiva åtgärder för att förebygga uppkomsten och hindra utvecklingen av olika bettavvikelser. 

IV. Samverkan inom och utom tandvårdssystemet inklusive övrig hälso- och sjukvård m.m.

Specialisten skall dels ha kännedom om organisation och administration av specialistklinik i ortodonti, dels ha kunskaper om och erfarenhet av konsultationsverksamhet och samverkan med övrig verksamhet inom tandvården och med olika medicinska specialiteter.

Parodontologi

I. Avgränsning och allmän målsättning

Specialiteten parodontologi omfattar fördjupade kunskaper avseende sjukdomar och defekter i de vävnader som utgör tandens fäste i käkbenet. Ämnet omfattar också diagnostik, behandling och förebyggande av medfödda eller förvärvade defekter eller sjukdomar som kan påverka detta fäste. 

Specialistutbildning i parodontologi skall leda fram till särskilda kunskaper och färdigheter i diagnostik och behandling av sjukdomar och defekter, med betoning av infektiösa och inflammatoriska processer, i tandens stödjevävnader. Destruktiva processer i dessa vävnader kan ofta ha samband med andra sjukdomar vilket gör att specialiteten parodontologi har kunskapssamband med ett flertal andra specialiteter, såväl odontologiska som medicinska. Utöver detta skall specialistutbildningen leda fram till nödvändiga kunskaper i bettfysiologi, endodonti, odontologisk radiologi, oral kirurgi, oral mikrobiologi, oral protetik, ortodonti, immunologi och internmedicin. 

II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet

A. Självständigt och rutinerat kunna utföra:

• undersökning, diagnostik, terapiplanering, behandling och prognosbedömning av alla såväl akuta som kroniska sjukdomar, sjukdomstillstånd och övriga förändringar i de parodontala vävnaderna 
   
• speciella parodontalkirurgiska ingrepp såsom mukogingival kirurgi, ingrepp för regeneration av parodontal vävnad respektive rekonstruktion av alveolarutskott m.m. 
   
• kirurgiska behandlingsmoment vid ersättning av partiella tandförluster med implantat

B. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av:

• röntgendiagnostik
• mikrobiologisk diagnostik
• kariologisk/endodontisk diagnostik och behandling
• bettfysiologisk diagnostik och behandling
• oralmedicinsk diagnostik och behandling
• protetisk behandling med implantat
• diagnostik och behandling av slemhinnesjukdomar i munhålan

C. Ha teoretisk kännedom om eller ha närvarit vid handläggning/utförande av:

• öron-, näs- och halssjukdomar
• allmänmedicinska tillstånd med oral påverkan
• ortodontisk behandling

III. Förebyggande verksamhet

Specialist i parodontologi skall kunna planera och utvärdera parodontitförebyggande vårdprogram för olika patienter. Särskilt viktig är utvärdering av olika vårdmodellers hälsoeffekt i relation till resursåtgång. 

IV. Samverkan inom och utom tandvårdssystemet inklusive övrig hälso- och sjukvård m.m.

Samarbete och samordning krävs med tandvården i stort, på flera plan. Speciellt avses den viktiga konsultfunktionen åt allmäntandläkare och åt övriga odontologiska specialiteter.

Oral kirurgi

I. Avgränsning och allmän målsättning

Specialiteten oral kirurgi omfattar kunskaper och färdigheter beträffande diagnostik och behandling av sjukdomar, skador och defekter i käkar och munhåla samt omgivande vävnader. Behandlingsmetoderna är företrädesvis kirurgiska, men även medikamentell eller annan behandling kan ingå. 

Specialistutbildning i oral kirurgi skall leda fram till allmänt vida kunskaper i diagnostik av olika sjukdomstillstånd eller anomalier i käkar, munhåla och angränsande ansiktsregioner, samt till särskilda kunskaper och färdigheter i kirurgiska behandlingsmetoder för sådana tillstånd. Specialist i oral kirurgi skall också ha tillägnat sig särskilda kunskaper i:

• grundläggande kirurgisk teknik
• förebyggande och behandling av allmänna komplikationer vid kirurgiska ingrepp
• olika former för anestesi och smärtlindring
• chock- och vätskebehandling

Utöver detta skall specialistutbildningen leda fram till nödvändiga kunskaper i bettfysiologi, odontologisk radiologi, oral mikrobiologi, oral patologi, oral protetik, ortodonti, internmedicin samt öron-, näs- och halssjukdomar. 

II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet

A. Självständigt och rutinerat kunna utföra:

diagnostik respektive behandling av:

• akuta och kroniska infektioner i käk- och ansiktsregionen
• retinerade tänder
• cystor och cystaliknande tillstånd i käk- och ansiktsregionen
• traumaskador i käk- och ansiktsregionen
• dentofaciala deformiteter
• benigna tumörer eller tumörliknande tillstånd i käk- och ansiktsregionen
• smärttillstånd i käk- och ansiktsregion
• patologiska tillstånd i käkleden
• förändringar i munhåla, käkar och omgivande vävnader som är tecken på allmänsjukdom
• slemhinnesjukdomar i munhålan 
  samt:
• kirurgiska behandlingsmoment vid ersättning av tandförluster med implantat
• kirurgiska behandlingsmoment vid rekonstruktion i käk- och ansiktsskelett

B. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av:

• diagnos, bedömning och behandling av spottkörtelsjukdomar
• sjukdomar i näsans bihålor
• diagnos, bedömning och behandling av läpp-, käk- och gomdefekter
• maligna tumörsjukdomar och andra maligna sjukdomar med manifestationer i munhåla och käkar

IV. Samverkan inom och utom tandvårdssystemet inklusive övrig hälso- och sjukvård m.m.

Specialisten i oral kirurgi skall ha kunskaper om och erfarenhet av samverkan med övrig verksamhet inom tand- och sjukvård. Detta gäller allmäntandvård, specialisttandvård samt olika medicinska specialiteter särskilt öron-, näs- och halssjukdomar, plastikkirurgi och anestesiologi.

Endodonti

I. Avgränsning och allmän målsättning

Specialiteten endodonti omfattar diagnostik, behandling och förebyggande av sjukdomsprocesser i tandpulpan och därav betingade förändringar i de periradikulära vävnaderna, utgående från tandens rotkanalsystem. 

Specialistutbildning i endodonti skall leda fram till särskilt stora kunskaper och färdigheter i diagnostik av endodontiska och periapikala patologiska processer och i behandling av inflammatoriska och infektiösa tillstånd i tandpulpa och periradikulära vävnader. 

Utöver detta skall specialistutbildningen leda fram till nödvändiga kunskaper i bettfysiologi, odontologisk radiologi, oral kirurgi, oral mikrobiologi, oral protetik, parodontologi, neurologi, psykiatri och toxikologi. 

II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdens verksamhet

A. Självständigt och rutinerat kunna utföra:

• diagnostik, orto- och retrograd endodontisk behandling och prognosbedömning av särskilt komplicerade fall av inflammatoriska/infektiösa tillstånd i tandpulpa och periradikulär vävnad
• endodontisk behandling och prognosbedömning av tänder där behandlingen medför särskilda tekniska svårigheter
• infektionsutredning och endodontisk behandling av patienter med nedsatt infektionsförsvar
• utredning av patienter med oklara dentala infektionstillstånd och av tillstånd med svårdiagnosticerade, tandrelaterade smärtor

B. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av:

• endodontisk behandling av primära tänder
• akut omhändertagande av traumaskadade tänder
• protetisk rekonstruktion av rotfyllda tänder
• bettfysiologisk diagnostik och behandling
• parodontal diagnostik och behandling
• neurologisk bedömning av ansiktssmärta
• psykologisk bedömning av ansiktssmärta
• diagnostik och behandling av endodontiskt betingad sinuit

C. Ha teoretisk kännedom om eller ha närvarit vid handläggning/utförande av:

• dentala implantat
• alternativa möjligheter till smärtlindring
• internmedicinska tillstånd av betydelse för oral sjukdom
• toxikologi

III. Förebyggande verksamhet

Specialisten skall dra upp riktlinjer för såväl förebyggande som behandling av endodontiska sjukdomar. Specialisten skall också medverka i utvärdering av vårdinsatserna. 

IV. Samverkan inom och utom tandsystemet inklusive övrig hälso- och sjukvård m.m.

Kontaktytorna mot andra specialiteter, odontologiska såväl som medicinska, skall vara breda. Vad beträffar de senare specialiteterna är internmedicin, neurologi och öron-näsa-hals av särskilt stort intresse för den endodontiska verksamheten.

Oral protetik

I. Avgränsning och allmän målsättning

Specialiteten oral protetik omfattar diagnostik och behandling av patienter med missbildningar eller vävnadsförluster i käkar och ansikte, där behandlingen innebär ersättning av saknad vävnad med proteser av olika slag, samt diagnostik och behandling av fall där rehabiliteringen av psykologiska och sociala skäl är särskilt komplicerad. Däri innefattas kliniska aspekter på de protetiska materialen och materialens inverkan på individen, käkarnas och munhålans förändringar till följd av tandförluster samt tuggfunktion, fonetik och estetik vid oralprotetiska rekonstruktioner. 

Specialistutbildning i oral protetik skall leda fram till särskilt stora kunskaper och färdigheter i samtliga förekommande protetiska behandlingsmetoder, samt till goda kunskaper i psykologiska reaktionsmönster i samband med oralprotetisk behandling. 

Utöver detta skall specialistutbildningen leda fram till nödvändiga kunskaper i bettfysiologi, endodonti, gerodontologi, odontologisk radiologi, odontologisk teknologi, oral kirurgi, ortodonti, parodontologi, geriatrik, psykologi, psykiatri och toxikologi. 

II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet

A. Självständigt och rutinerat kunna utföra:

• fördjupad diagnostik av omfattande och mindre frekventa defekttillstånd och planering för protetisk behandling av sådana tillstånd
• samordning och ledning av sådan behandling när den utförs tillsammans med andra specialister eller allmäntandläkare
• handläggning av fonetiska, estetiska och psykologiska problem i samband med oralprotetisk rehabilitering
• prognosering av protetisk behandling av olika defekttillstånd vid användande av olika material och metoder
• behandling med alla förekommande protetiska material och metoder, inklusive olika implantatsystem

B. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av:

• motivation och instruktion i diet- och kostförhållanden av särskild betydelse för oralprotetisk behandling
• biverkningar av dentala material
• behandling med extraorala proteser

C. Ha teoretisk kännedom om eller ha närvarit vid handläggning/utförande av:

• tillgängliga metoder för transplantation och vävnadsregeneration av betydelse för oralprotetisk rehabilitering
• kirurgiska behandlingsmoment vid behandling med implantat

III. Förebyggande verksamhet

Specialisten skall självständigt utforma behandlingsprogram för särskilda patientkategorier, till exempel muntorra patienter, där prognosen generellt är påverkad. Specialisten skall också medverka i utvärdering av vårdinsatserna. 

IV. Samverkan inom och utom tandvårdssystemet inklusive övrig hälso- och sjukvård m.m.

Specialisten skall fungera som konsult, samordnare och utvärderare av oralprotetisk rehabilitering som utförs av olika odontologiska terapeuten samt medverka vid planering och utvärdering. Interdisciplinärt samarbete med medicinska specialiteter, framförallt allmänläkare, öron-, näs- och halsläkare, foniatriker, logopeder, plastikkirurger, hudläkare, onkologer och geriatriker förekommer i varierande utsträckning. 

Odontologisk radiologi

I. Avgränsning och allmän målsättning

Specialiteten odontologisk radiologi omfattar kunskaper och färdigheter beträffande diagnostiskt utnyttjande av olika slag av genomträngande strålning. Tyngdpunkten i specialiteten ligger på tolkning av erhållen radiologisk information avseende tänder, käkar, ansiktsskelett, munhåla, näsans bihålor, käkleder, spottkörtlar och svalg samt till dessa organ anslutande vävnader och funktioner. Diagnostiken omfattar patologiska processer, traumatiska och postoperativa tillstånd, samt övriga kraniofaciala avvikelser hos individer i alla åldrar. 

Specialistutbildning i odontologisk radiologi skall leda fram till särskilda kunskaper och färdigheter i de undersökningsmetoder inom diagnostisk radiologi vilka har odontologiska tillämpningar, samt till kännedom om övriga metoder. Dessutom behövs kunskap om biologiska, fysikaliska och tekniska grunder för olika metoder, om utrustning och om olika bildgivningsprocesser. 

Utöver detta skall specialistutbildningen leda fram till nödvändiga kunskaper i bettfysiologi, oral kirurgi, oral patologi, medicinsk radiologi och öron-, näs- och halssjukdomar.

II. Diagnostik i tandsjukvårdande verksamhet

A. Självständigt och rutinerat kunna utföra:

• undersökning och diagnostik av sjukdomstillstånd och anatomiska avvikelser i tänder, käkar och ansiktsskelett med hjälp av alla tillämpliga radiologiska tekniker.
• undersökning och diagnostik av sjukdomstillstånd i spottkörtlar och annan mjukvävnad samt i käkleder och bihålor.
• kefalometriska undersökningar och analyser

B. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av:

• förefintliga radiologiska metoder för undersökning och diagnostik av munnens, käkarnas, spottkörtlarnas och svalgets funktioner.

C. Ha teoretisk kännedom om eller ha närvarit vid handläggning/utförande av:

• ultraljudsundersökning samt radiologisk undersökning av nevrokraniet och halsen

III. Förebyggande verksamhet

Specialisten skall med sina särskilda kunskaper kunna ge information och råd inom områdena:

• strålskydd
• dosmätning
• värdering av strålrisker och diagnostiska metoder

IV. Samverkan inom och utom tandvårdssystemet inklusive övrig hälso- och sjukvård m.m.

Specialisten i odontologisk radiologi har stora kontaktytor mot allmäntandvården och andra specialiteter inom odontologin, mot medicinsk radiologi samt mot andra medicinska specialiteter, särskilt öron-, näs- och halsspecialiteten men även onkologi och reumatologi. Specialisten skall kunna samverka med företrädare för dessa disciplinen. 

Bettfysiologi

I. Avgränsning och allmän målsättning

Specialiteten bettfysiologi omfattar diagnostik och behandling av funktionsstörningar inom käksystemet med symtom som rörelseinskränkning och smärttillstånd från käkområdet och angränsande organsystem. Särskild uppmärksamhet riktas mot sambandet mellan allmänsjukdomar och funktionsstörningar inom käksystemet. 

Specialistutbildning i bettfysiologi skall leda fram till särskilt stora kunskaper i diagnostik av käkfunktionella avvikelser och av smärta i tuggsystemet, och till särskilda färdigheter för behandling av dessa tillstånd. 

Utöver detta skall specialistutbildningen leda fram till nödvändiga kunskaper i odontologisk radiologi, oral kirurgi, oral protetik, ortodonti, neurologi, psykologi, psykiatri, reumatologi och öron-, näs- och halssjukdomar. 

II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet

A. Självständigt och rutinerat kunna utföra:

• diagnostik av funktionsstörningar och smärttillstånd i käksystemet, inklusive klinisk funktionell undersökning av käksystemet och angränsande strukturer vid:
• odontologisk utredning av huvudvärkspatienter och patienter med ansiktssmärta
• odontologisk utredning av patienter med allmänsjukdomar som kan engagera käksystemet speciellt reumatologiska sjukdomar och vissa neurologiska störningar som kan manifestera sig i käksystemet
• funktionskorrigerande, bettstabiliserande och smärtlindrande behandling

B. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av:

• diagnostik av patologiska tillstånd i munhålan inkluderande munslemhinna, käkben och spottkörtlar
• diagnostik av patologiska tillstånd i närliggande organsystem inkluderande hörselorgan, bihålor och svalg
• diagnostik och behandling av vissa patologiska tillstånd i nack- och skuldermuskulatur inklusive sjukgymnastiska behandlingsmetoder
• käkleds- och käkanomalikirurgiska ingrepp
• olika anestesi- och smärtlindringsformer
• psykiska störningars projektioner i käksystemet
• kranialnervsfunktioner med direkt effekt på käke och ansikte

C. Ha teoretisk kännedom eller ha närvarit vid handläggning/utförande av:

• principerna för de vanligast förekommande psykologiska och psykiatriska utrednings- och behandlingsmetoderna
• neurologisk utredning och behandling av olika smärttillstånd i huvud- och halsområdet
• smärtutredningar utanför huvud- och halsområdet
• otologisk utredning och behandling
• reumatologisk utredning och behandling

III. Förebyggande verksamhet

Specialisten skall tidigt kunna identifiera riskpatienter och med riktade åtgärder försöka förebygga käkfunktionella handikapp. Speciella målgrupper är patienter med allmänna led- eller muskelsjukdomar samt unga individer med funktionsrelaterade symtom i käksystemet.

IV. Samverkan inom och utom tandvårdssystemet inklusive övrig hälso- och sjukvård m.m.

Specialiteten har samverkan, förutom med specialister i oral kirurgi, oral protetik odontologisk radiologi och ortodonti, också med läkare inom främst öron-, näs- och halssjukdomar, reumatologi, psykiatri och neurologi samt med sjukgymnaster och psykologer.

Ladda ner eller beställ