Mastocytos

Sjukdom/tillstånd

Mastocytos är en grupp tillstånd som orsakas av ökad tillväxt och ansamling av avvikande mastceller (en sorts vit blodkropp) i ett eller flera organ. En rad olika former av mastocytos förekommer. Sjukdomen delas in i två huvudgrupper: kutan mastocytos där avvikande mastceller enbart finns i huden, och systemisk mastocytos där avvikande mastceller finns i ett eller flera andra organsystem. Mastocytos hos små barn (under 2 år) skiljer sig signifikant från mastocytos hos vuxna, och engagerar oftast enbart huden samt går tillbaka spontant i tonåren. Mastocytos är vanligtvis inte ärftligt.

Den kutana formen av sjukdomen leder till brunröda fläckar på huden (tidigare benämnt urtikaria pigmentosa), vilka kan orsaka obehag och klåda. Systemisk mastocytos finns i flera olika former. Symtomen varierar beroende på vilka organ som är påverkade av det ökade antalet mastceller samt de ämnen som frisätts från mastceller. Exempel på vanliga symtom är attacker av hudrodnad (flush), klåda, mag- och tarmsymtom, huvudvärk, blodtrycksfall samt ökad känslighet för geting- och bistick.

Hudsymtomen behandlas med klådstillande läkemedel. Personer med systemisk mastocytos behandlas främst med symtomlindrande läkemedel, men i sällsynta fall ges behandling för att minska mängden mastceller. Personer med mastocytos behöver gå på regelbundna kontroller vanligen på en hematologisk, allergologisk eller dermatologisk klinik, beroende på vilka symtom som är dominerande.

Sjukdomen beskrevs första gången år 1869 av de brittiska läkarna Edward Nettleship och Waren Tay, som dokumenterade tillståndets kännetecken – pigmenterade hudförändringar som svullnar och kliar vid beröring.

Förekomst

Varje år insjuknar 1–2 vuxna per 100 000 invånare i mastocytos. Uppskattningsvis har 15–25 vuxna personer per 100 000 sjukdomen, vilket motsvarar 1 500–2 500 personer i Sverige. Det finns inga säkra uppgifter om hur många barn som har kutan mastocytos.

Orsak

Mastocytos orsakas av en sjukdomsorsakande variant (mutation) i genen KIT i mastceller. Genen finns på kromosom 4 (4q12) och är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteinet KIT, en så kallad tyrosinkinasreceptor. Proteinet är en mottagare (receptor) för tillväxtfaktorn SCF (stamcellsfaktor). Den sjukdomsorsakande varianten i genen KIT uppkommer efter befruktningen (somatisk mutation) och finns då bara i en del av kroppens celler och inte i könscellerna.

Liksom alla blodkroppar bildas mastceller från blodstamceller i benmärgen. Omogna förstadieceller till mastceller cirkulerar i blodet, varifrån de vandrar ut till olika organ, till exempel huden, mag-tarmkanalen, andningsvägarna och levern. Normalt styrs mastcellernas delning och utmognad av tillväxtfaktorn SCF (stamcellsfaktor) som stimulerar stamcellsreceptorn KIT på mastcellens yta.

Mastceller är vita blodkroppar som är en viktig del av kroppens immunsystem och ska skydda oss mot bakterier och parasiter. De deltar också i många olika processer i kroppen, till exempel akut inflammation. När mastceller aktiveras frisätts olika ämnen (mediatorer) som förmedlar biologiska effekter. Exempel på mediatorer är histamin, cytokiner, tryptas och prostaglandin D2. Dessa kan vid kraftig frisättning orsaka symtom som hudutslag, svullnad, klåda och i allvarliga fall en livshotande reaktion med bland annat andningssvårigheter och blodtrycksfall (anafylaktisk chock). Mastceller är också involverade i en rad olika sjukdomar, som allergiska sjukdomar, kroniska hudinflammationer och benskörhet (osteoporos).

Den sjukdomsorsakande varianten i genen KIT leder till att proteinet KIT spontant aktiveras utan påverkan av stamcellsfaktorn. Proteinet blir överaktivt och mastcellen stimuleras till celldelning. Detta leder i sin tur till en ökad mängd mastceller i olika vävnader samt ökad frisättning av mediatorer, vilket medför symtomen vid mastocytos. Vid kutan mastocytos ansamlas mastceller enbart i huden, medan de vid systemisk mastocytos ansamlas i olika organ som benmärgen, tarmarna eller levern.

Vid avancerade former av mastocytos ses ofta andra sjukdomsorsakande genvarianter i tillägg till den i genen KIT. Det är vanligt med sjukdomsorsakande varianter i generna ASXL1, SFSR2 och RUNX1. Påvisad förekomst av dessa genvarianter kan vara av betydelse för att värdera sjukdomens allvarlighetsgrad. Det rekommenderas därför att man vid avancerad sjukdom undersöker eventuell förekomst av andra sjukdomsorsakande varianter än den i KIT. Detta görs genom att ta prov, oftast från benmärg, för så kallad gensekvensering.

Ärftlighet

Mastocytos är vanligtvis inte ärftligt, men flera sjukdomsfall i samma familj har beskrivits. Den sjukdomsorsakande varianten i genen KIT uppkommer oftast efter befruktningen (somatisk mutation) och finns då bara i en del av kroppens celler och inte i könscellerna.

Symtom

De symtom som uppträder vid mastocytos orsakas av att mediatorer okontrollerat frisätts från mastceller och/eller av att det finns en ökad mängd mastceller med avvikande funktion i olika vävnader. Beroende på hur ofta mediatorfrisättningen sker, hur kraftig den är samt vilka organ som påverkas varierar symtomen i hög grad mellan olika personer med sjukdomen. Även hos den enskilda individen kan sjukdomssymtomen variera över tid och beroende på om man utsätts för faktorer som leder till mediatorfrisättning (triggers).

Kutan mastocytos med start i barndomen

Hos barn visar sig kutan mastocytos vanligen som rikligt med brunröda släta eller upphöjda fläckar på bålen (maculopapular cutaneous mastocytosis, MPCM, tidigare också benämnt urtikaria pigmentosa). Hos de flesta kommer hudförändringarna före två års ålder och de försvinner vanligtvis senast i samband med puberteten. När man gnuggar på en fläck uppstår vanligen en blek svullnad med en röd randzon (Dariers tecken) och ibland kan det även bildas blåsor. Denna hudreaktivitet brukar minska inom ett par år, medan den brunröda pigmenteringen bleknar långsamt under flera år.

Cirka hälften av alla barn med kutan mastocytos får endast en enstaka större hudförändring, ett mastocytom. Huden kan svullna, rodna och det kan bildas blåsor vid beröring eller tryck. Mastocytomet försvinner oftast inom några år.

En mycket ovanlig och svårare form av mastocytos hos barn är diffus kutan mastocytos. Hela huden har då en diffus rodnad (erytroderm) och är ibland läderartad. Barnen kan få omfattande blåsbildning och ibland också ha symtom från mag-tarmkanalen i form av blödningar och diarréer samt, i sällsynta fall, även episoder med lågt blodtryck. Levern och mjälten kan vara förstorade. På sikt är prognosen för att sjukdomen ska läka ut lika god vid diffus kutan mastocytos som vid de andra formerna av kutan mastocytos hos barn.

Kutan mastocytos med start i vuxen ålder

Hos vuxna visar sig sjukdomen oftast som brunröda fläckar på bålen, insidan av överarmarna och låren (maculopapular cutaneous mastocytosis, MPCM). I fläckarna finns ett ökat antal mastceller som vanligtvis innehåller en sjukdomsorsakande variant i genen KIT. Mastceller stimulerar hudens pigmentceller (melanocyter) att producera melanin, vilket ger fläckarna deras brunröda färg. Antalet fläckar kan variera från ett fåtal till hundratals eller ännu fler. De är oftast en halv till en centimeter stora och kan ibland flyta samman i större områden. Hos en del ger de upphov till klåda och brännande obehag. Hudförändringarna kan också upplevas som kosmetiskt besvärande. Fläckarna kvarstår vanligen hela livet, men kan minska eller försvinna under loppet av flera decennier.

Alla vuxna med kutan mastocytos rekommenderas att genomgå utredning för att ta reda på om det finns ökad tillväxt och ansamling av mastceller i inre organ, det vill säga om de har systemisk mastocytos.

Systemisk mastocytos

De flesta vuxna med kutan mastocytos har också engagemang av inre organ och har därmed systemisk mastocytos.

Symtomen hos vuxna med systemisk mastocytos är mycket varierande. Sjukdomen kan hos en del ge återkommande symtom som beror på frisättning av mastcellsmediatorer. Exempel på sådana symtom är hudrodnad, klåda på huden, huvudvärk, magkramp, diarré, illamående samt hjärtklappning. Även symtom som irritabilitet, koncentrationssvårigheter och ”hjärndimma” förekommer.

Vad som kan utlösa symtom varierar i hög grad mellan olika personer med sjukdomen. Exempel på utlösande faktorer (triggers) är exponering för kyla eller värme, alkoholintag, hudfriktion, emotionell stress, fysisk ansträngning och vissa läkemedel. En vanlig orsak till kraftig mediatorfrisättning är bi- eller getingstick.

Vid vissa tillfällen kan sjukdomen yttra sig som en kombination av olika symtom som kallas anafylaxi. Anafylaxi är en allvarlig överkänslighetsreaktion som kan drabba alla organ i kroppen med en snabbt insättande och kraftig allmänpåverkan. Reaktionen leder till påverkan på andningsvägarna och/eller hjärt-kärlsystemet med blodtrycksfall som i allvarliga fall kan orsaka svimning.

Insektsgiftsutlösta anafylaktiska reaktioner är mycket vanligare hos personer med systemisk mastocytos än hos personer utan sjukdomen. IgE-medierad födoämnesallergi, som innebär att immunoglobulinet E gör att kroppen reagerar med en allergisk reaktion vid intag av viss sorts föda, och läkemedelsutlösta allergier förekommer däremot inte i samma utsträckning vid mastocytos.

Systemisk mastocytos kan påverka benstommen och medföra benskörhet (osteoporos) med ökad risk för frakturer. Även lokal förtunning av skelettet (osteolys) och onormalt förtätad benstomme (osteoskleros) förekommer.

Systemisk mastocytos delas in i undergrupper baserat på om symtomen tyder på en hög andel sjuka mastceller eller om symtomen är orsakade av direkt organskada på grund av sjuka mastceller. Mer än 90 procent av alla personer med mastocytos har indolent (= lugn) sjukdom, vilket innebär att organen inte tar skada. Prognosen är då god med normal förväntad livslängd.

Cirka 5–10 procent av alla personer med systemisk mastocytos har avancerad sjukdom (AdvSM) och får symtom från organ som infiltrerats av mastceller, till exempel från benmärgen. De kan visa sig som blodbrist (anemi), brist på blodplättar (trombocyter, trombocytopeni) eller brist på vita blodkroppar (leukocyter, leukopeni). Leukopeni kan hos vissa leda till ökad känslighet för infektioner. En del får också förstorad lever eller mjälte. För personer med avancerad sjukdom varierar prognosen och symtomen kan vara allvarliga.

Avancerad systemisk mastocytos delas in i undergrupperna aggressiv systemisk mastocytos (ASM), systemisk mastocytos med samtidig annan blodsjukdom (SM-AHN) samt mastcellsleukemi (MCL).

Exempel på blodsjukdomar som förekommer samtidigt som systemisk mastocytos är myelodysplastiskt syndrom (MDS) och då särskilt subtypen kronisk myelomonocyt-leukemi (KMML), annan kronisk myeloproliferativ sjukdom (MPN) eller akut myeloisk leukemi (AML). Myelodysplastiskt syndrom innebär en allvarlig störning i benmärgens funktion som leder till brist på olika sorters blodkroppar.

Diagnostik

Vid misstanke om mastocytos finns kriterier som definierats av Världshälsoorganisationen (WHO) att utgå ifrån för att ställa diagnosen.

Kutan mastocytos diagnostiseras hos både barn och vuxna med ledning av de karaktäristiska hudförändringarna. Dessa kan ses med ögat eller vid mikroskopisk undersökning av hudvävnad.

Systemisk mastocytos diagnostiseras genom analys av ett benmärgsprov eller, i mer sällsynta fall, annan vävnadsprov (biopsi). För att diagnosen ska fastställas bör minst ett huvudkriterium och ett underkriterium, alternativt tre underkriterier, i de definierade kriterierna vara uppfyllda.

Alla vuxna med kutan mastocytos samt personer med symtom och/eller tecken som inger misstanke om systematisk mastocytos bör genomgå utredning med benmärgsprov. Det gäller särskilt vid symtom såsom anafylaktiska reaktioner, flush, diarréer och magkramper, hjärtklappning eller benskörhet i tidig ålder eller påtaglig benskörhet utan annan förklaring. Eftersom dessa symtom är ospecifika och ses vid många andra sjukdomar bör andra vanliga orsaker till symtomen först uteslutas.

Vid misstanke om systemisk mastocytos kan som screening göras analys av tryptas i blod samt den sjukdomsorsakande varianten i genen KIT i blodceller. Tryptas är ett ämne som utsöndras av mastceller. Förhöjda tryptasnivåer (högre än 20 ng/ml) är ett diagnoskriterium för systemisk mastocytos, men diagnosen kan inte uteslutas även om värdena är lägre. Lätt till måttligt förhöjda värden av tryptas i blod kan även ses utan att det föreligger mastocytos. Detta kan bero på en genvariant som inte är kopplad till sjukdom, ett tillstånd som kallas hereditär alfa-tryptasemi (HαT). Denna genvariant finns hos cirka 5 procent av befolkningen. Tryptas stiger också kortvarigt i samband med svåra allergiska reaktioner.

Om diagnosen systemisk mastocytos fastställts med hjälp av benmärgsprov och blodprov görs ytterligare undersökningar för att klassificera sjukdomens utbredning och allvarlighetsgrad. Exempel på sådana undersökningar är blodprover, undersökning av huden, bentäthetsmätning, ultraljudsundersökning av buken alternativt datortomografi (DT) av bröstkorgen och buken, samt vid behov gastroskopi och koloskopi med undersökning av en bit av tarmslemhinnan. Vid avancerad sjukdom genomförs också kompletterande genanalyser (sekvensering), för att värdera sjukdomens allvarlighetsgrad.

Indelningen av systemisk mastocytos i olika undergrupper baseras på förekomst av så kallade B-fynd och C-fynd. B-fynd tyder på hög andel sjuka mastceller, till exempel kraftigt förhöjt s-tryptas och hög andel mastceller i benmärgen. C-fynd är orsakade av direkt organskada på grund av sjuka mastceller.

Vid avsaknad av B- och C-fynd definieras sjukdomen som indolent (= lugn), dock kan sjukdomen ändå medföra allvarliga symtom.

Indolent sjukdom delas vidare in i isolerad benmärgsmastocytos (BMM, bone marrow mastocytosis) där sjukdom påvisas i benmärgen men inte i huden, och indolent systemisk mastocytos (ISM) där sjukdom påvisas i både benmärgen och huden.

Smoldering systemisk mastocytos (SSM, smoldering betyder pyrande) är en egen undergrupp där man vid utredning påvisar minst två så kallade B-fynd, men inget C-fynd.

Avancerad systemisk mastocytos föreligger om man påvisar minst ett C-fynd eller en annan samtidig blodsjukdom och delas in i följande undergrupper:

• Aggressiv systemisk mastocytos (ASM), om minst ett C-fynd påvisats.
• Systemisk mastocytos med samtidig annan blodsjukdom (SM-AHN).
• Mastcellsleukemi (MCL), en sällsynt form där en hög andel av omogna mastceller påvisats.

Behandling/stöd

Behandlingen inriktas på att lindra symtomen, förebygga medicinska komplikationer och kompensera för de funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till.

Behandlingen består främst av läkemedel som hämmar effekten av de ämnen (mediatorer) som släpps ut från mastceller. Vid avancerad systemisk mastocytos startas ofta samtidig behandling riktad direkt mot sjuka mastceller med läkemedel. Vid enstaka tillfällen görs en hematopoetisk stamcellstransplantation.

Eftersom sjukdomen är kronisk och vanligen varierar i sitt förlopp finns ett behov av fortlöpande psykologiskt stöd. När det gäller barn med kutan mastocytos är det viktigt att informera förskola och skola om orsaken till hudförändringarna och om att de inte är smittsamma.

Kutan mastocytos

Kutan mastocytos med lindriga till måttliga symtom behöver inte behandlas även om fläckarna ibland kan vara mycket utbredda och kosmetiskt störande.

Mot klåda kan antihistaminer och antileukotriener prövas. I svåra fall kan behandling med IgE-antikroppen omalizumab vara av värde. Svår klåda har tidigare också behandlats med ultraviolett ljus (UVA) med tillägg av läkemedlet psoralen (PUVA). PUVA används numera mycket restriktivt, eftersom det möjligen kan föreligga en ökad risk för malignt melanom hos personer med kutan mastocytos och behandling med ultraviolett ljus ökar denna risk ytterligare. Det pågår studier för att undersöka detta eventuella samband.

Systemisk mastocytos

Personer med systemisk mastocytos kontrolleras med blodprovstagning och läkarbesök vid en klinik med erfarenhet av sjukdomen. Vanligtvis är det en hematologisk klinik eller en allergologisk klinik, men det kan också vara någon annan klinik beroende på de aktuella symtomen. Ibland behövs också kontroller hos andra specialister, som dermatolog (hudläkare), gastroenterolog (mag-tarmläkare) och endokrinolog (hormonspecialist).

Symtombehandling

Att undvika utlösande faktorer (triggers) är viktigt. Det finns en stor variation mellan olika personer med sjukdomen när det gäller vad som kan utlösa symtom. Råd samt listor över vad som bör undvikas måste därför anpassas efter den enskilda individen i så hög grad som möjligt.

Alla med systemisk mastocytos bör få träffa en allergolog med erfarenhet av sjukdomen för individuell förebyggande rådgivning, bedömning av risken för anafylaxi samt kartläggning av eventuell allergi mot födoämnen, läkemedel och insektstick. En adrenalinpenna kan användas vid akut allergisk reaktion för att snabbt lindra symtomen.

Personer med systemisk mastocytos som är överkänsliga (sensibiliserade) för bi- eller getinggift och har haft anafylaxi efter bi- eller getingstick behandlas också med livslång giftspecifik immunterapi (hyposensbehandling). Syftet med behandlingen är att personen bättre ska tåla giftet.

Vid narkos och operation bör läkare med kunskap om sjukdomen kontaktas. En riskbedömning görs i varje enskilt fall. Operationer brukar kunna genomföras som planerat, men det är viktigt med information om sjukdomen till operatör och narkosläkare.

Buksmärtor och diarréer kan vanligen behandlas effektivt med oral natriumkromolyn. I vissa fall kan behandling med kortison som verkar lokalt i tarmen vara av värde.

Benskörhet kan behandlas med tillskott av kalcium och vitamin D samt bisfosfonater. I vissa fall används en antikropp (denosumab) som blockerar nedbrytningen av ben.

Behandling som påverkar mastceller

Vid de olika formerna av avancerad systemisk mastocytos är det aktuellt med behandling med läkemedel som påverkar mastcellerna direkt. Eftersom dessa läkemedel är förenade med flera biverkningar används de endast i enstaka fall vid indolent systemisk mastocytos. Behandlingen inleds och följs upp av läkare med erfarenhet av sådana behandlingar.

Interferon-α, initialt i kombination med kortison, kan användas vid långsamt fortskridande sjukdom, och har också god effekt vid sjukdom med skelettpåverkan. Vid mer aktiv sjukdom som aggressiv systemisk mastocytos och mastcellsleukemi är kladribin, ett cytostatikum, aktuellt. Det har snabbare effekt och kan leda till minskad mängd mastceller.

Midostaurin är ett läkemedel som är godkänt för behandling av aggressiv systemisk mastocytos, systemisk mastocytos med samtidig annan blodsjukdom och mastcellsleukemi. Det tas i tablettform och hämmar det defekta proteinet KIT som orsakar mastocytos (tyrosinkinashämmare).

Avapritinib är en mer specifik och potent hämmare av KIT än midostaurin. Avapritinib godkändes av europeiska läkemedelsmyndigheten EMA för användning vid avancerad systemisk mastocytos år 2024, men har ännu inte (2025) prisförhandlats genom Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) i Sverige.

Hos personer som har en annan blodsjukdom i tillägg till systemisk mastocytos behandlas de två sjukdomarna enligt de riktlinjer som gäller för respektive sjukdom.

Hematopoetisk stamcellstransplantation

I sällsynta fall av avancerad systemisk mastocytos, vanligtvis när sjukdomen finns tillsammans med annan blodsjukdom, kan det bli aktuellt med hematopoetisk stamcellstransplantation. Transplantationen innebär att en persons blodstamceller ersätts med blodstamceller från en person utan mastocytos (donator).

Samhällsstöd

Arbetsförmedlingen ger vägledning vid funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan. Försäkringskassan samordnar de insatser som behövs för att söka eller återgå i arbete när en funktionsnedsättning påverkar arbetsförmågan.

Forskning

På Karolinska institutet i Stockholm pågår forskning dels för att förbättra diagnostiken, dels för att utveckla nya behandlingsmetoder. Bland annat bedrivs forskning inriktad på anafylaxi vid mastocytos samt det närbesläktade tillståndet idiopatisk mastcellsaktiveringssyndrom (MCAS).

Vid Uppsala universitet pågår studier om livskvalitet vid systemisk mastocytos, epidemiologisk forskning om förekomsten av mastocytos samt forskning om möjligheterna att använda lysosomotropa substanser för att behandla mastocytos. Lysosomotropa substanser är ämnen som leder till att mastcellens mediatorer frisätts inuti cellen så att den dör.

Vid Linköpings universitet bedrivs forskning om hur mastocytos uppkommer samt forskning om nya diagnostiska och prognostiska biomarkörer.

Internationellt och med medverkan av svenska centra pågår forskning om nya läkemedel mot systemisk mastocytos. Längst har utvecklingen av nya, mer specifika tyrosinkinashämmare kommit. Även epidemiologi, understödjande behandling och prognostisering studeras.

Resurser

Vårdprogram

Diagnosgruppen för systemisk mastocytos har tagit fram nationella riktlinjer för diagnostik och behandling av systemisk mastocytos, Systemisk mastocytos.

Mastocytos ingår i nätverket ERN-EuroBloodNet för sällsynta hematologiska sjukdomar, eurobloodnet.eu.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om mastocytos. De ersätter dock inte ordinarie vårdgivare.

Intresseorganisationer

The Mast Cell Disease Society är en amerikansk intresseorganisation, tmsforacure.org.

UK Mastocytosis Support Group är en brittisk intresseorganisation, ukmasto.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte

European Competence Network on Mastocytosis (ECNM) är en obunden organisation bestående läkare och forskare vars syfte är att förbättra och understödja diagnostiken och behandlingen av mastcellssjukdomar. De anordnar årligen konferenser, bidrar med expertis gällande mastocytos, driver ett europeiskt mastocytosregister samt är aktiva inom forskning. Det finns i dag (2025) två centra i Sverige som är ackrediterade av ECNM: Akademiska sjukhuset i Uppsala samt Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm.

ECNM – The European Competence Network Mastocytosis

Ytterligare information

Kvalitetsregister

Övrigt

Svenska mastocytosgruppen ingår i SFH och är en tvärvetenskaplig grupp med specialintresse för mastocytos, Svenska mastocytosgruppen.

Litteratur

Bergström A, Hägglund H, Berglund A, Nilsson G, Lambe M. Epidemiology of mastocytosis: a population-based study (Sweden). Acta Oncol 2024; 63: 44–50. https://doi.org/10.2340/1651-226x.2024.31406

Beyens M, Sabato V, Ebo DG, Zaghmout T, Gülen T. Drug-induced anaphylaxis uncommon in mastocytosis: Findings from two large cohorts. J Allergy Clin Immunol Pract 2024; 12:1850–1862. https://doi.org/10.1016/j.jaip.2024.03.040

Briley L, Phillips CM. Cutaneous mastocytosis: a review focusing on the pediatric population. Clinical Pediatrics 2008; 47: 757–761. https://doi.org/10.1177/0009922808318344

Broesby-Olsen S, Dybedal I, Gülen T, Kristensen TK, Møller BM, Ackermann L et al. Multidisciplinary management of mastocytosis – Nordic expert group consensus. Acta Derm Venereol 2016; 96: 602–612. https://doi.org/10.2340/00015555-2325.

Castells M, Gotlib J, Oude Elberink H, Siebenhaar F, Hartmann K, Broesby-Olsen S et al. Efficacy and safety of avapritinib in indolent systemic mastocytosis (ISM): results from the double blinded placebo-controlled PIONEER study. J Allergy Clin Immunol 2023; 151: AB204. https://doi.org/10.1016/j.jaci.2022.12.635

Gotlib J, Kluin-Nelemans HC, George TI, Akin C, Sotlar K, Hermine O et al. Efficacy and safety of midostaurin in advanced systemic mastocytosis. N Engl J Med 2016; 374: 2530–2541. https://doi.org/10.1056/nejmoa1513098

Gülen T, Akin C, Bonadonna P, Siebenhaar F, Broesby-Olsen S, Brockow K et al. Selecting the right criteria and proper classification to diagnose mast cell activation syndromes: a critical review. J Allergy Clin Immunol Pract 2021; 3918-3928. https://doi.org/10.1016/j.jaip.2021.06.011

Gülen T, Hägglund H, Dahlén B, Nilsson G. Mastocytosis: the puzzling clinical spectrum and challenging diagnostic aspects of an enigmatic disease. J Intern Med 2016; 279: 211–228. https://doi.org/10.1111/joim.12410

Gülen T, Hägglund H, Dahlen B, Nilsson G. High prevalence of anaphylaxis in patients with systemic mastocytosis – a single-centre experience. Clin Exp Allergy 2014; 44:121–129. https://doi.org/10.1111/cea.12225

Hartmann K, Escribano L, Grattan C, Brockow K, Carter MC, Alvarez-Twose I et al. Cutaneous manifestations in patients with mastocytosis: Consensus report of the European Competence Network on Mastocytosis; the American Academy of Allergy, Asthma & Immunology; and the European Academy of Allergology and Clinical Immunology. J Allergy Clin Immunol 2016; 137: 35–45. https://doi.org/10.1016/j.jaci.2015.08.034

Jarkvist J, Brockow K, Gülen T. Low frequency of IgE-mediated food hypersensitivity in mastocytosis. J Allergy Clin Immunol Pract 2020; 8: 3093–3101. https://doi.org/10.1016/j.jaip.2020.05.044

Koga H, Kokubo T, Akaishis M, Iida K, Korematsu S. Neonatal onset diffuse cutaneous mastocytosis: a case report and review of the literature. Pediatr Dermatol 2011; 28: 542–546. https://doi.org/10.1111/j.1525-1470.2010.01212.x

Lim KH, Pardanani A, Butterfield JH, Li C-Y, Tefferi A. Cytoreductive therapy in 108 adults with systemic mastocytosis: outcome analysis and response prediction during treatment with interferon-alpha, hydroxyurea, imatinib mesylate or 2-chlorodeoxyadenosine. Am J Hematol 2009; 84: 790–794. https://doi.org/10.1002/ajh.21561

Lim KH, Tefferi A, Lasho TL, Finke C, Patnaik M, Butterfield JH et al. Systemic mastocytosis in 342 consecutive adults: survival studies and prognostic factors. Blood 2009; 113: 5727–5736. https://doi.org/10.1182/blood-2009-02-205237

Metcalfe DD. Mast cells and mastocytosis. Blood 2008; 112: 946–956. https://doi.org/10.1182/blood-2007-11-078097

Nettleship E, Tay W. Rare forms of urticaria. British Medical Journal 1869, 2, 323–324.

Nedoszytko B, Arock M, Lyons JJ, Bachelot G, Schwartz LB, Reiter A et al. Clinical impact of inherited and acquired genetic variants in mastocytosis. Int J Mol Sci 2021; 22: 411. https://doi.org/10.3390/ijms22010411

Tefferi A, Li C-Y, Butterfield JH, Hoagland HC. Treatment of systemic mast-cell disease with cladribine. N Engl J Med 2001; 344: 307–309. https://doi.org/10.1056/nejm200101253440415

Ungerstedt J, Ljung C, Klimkowska M, Gülen T. Clinical outcomes of adults with systemic mastocytosis: A 15-year multidisciplinary experience. Cancers 2022; 14: 3942. https://doi.org/10.3390/cancers14163942

Valent P, Akin C, Hartmann K, Alvarez-Twose I, Brockow K, Hermine O et al. Updated diagnostic criteria and classification of mast cell disorders: a consensus proposal. Hemasphere 2021; 5: e646. https://doi.org/10.1097/hs9.0000000000000646

Valent P, Akin C, Sperr WR, Horny H-P, Arock M, Metcalfe DD et al. New Insights into the pathogenesis of mastocytosis: emerging concepts in diagnosis and therapy. Annu Rev Pathol 2023; 18: 361–386. https://doi.org/10.1146/annurev-pathmechdis-031521-042618

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga underlaget är Hans Hägglund, överläkare på Karolinska sjukhuset, Huddinge.

Den senaste revideringen är gjord av med dr Mattias Mattsson, överläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Vid framtagningen av materialet har även docent Theo Gülen, överläkare på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge medverkat.