Socialstyrelsen är behörig myndighet för donation och transplantation och ingång för området inom EU. Genom Nationellt donationscentrum (NDC) har vi uppdrag att främja donation av organ och vävnader. Vi arbetar också med övrigt material från mänskligt biologiskt ursprung, till exempel blod, celler och könsceller.
Nationellt donationscentrum, NDC
Nationellt donationscentrum (NDC) ansvarar för den nationella samordningen och den systematiska uppföljningen för donations- och transplantationsområdet, och är kontaktpunkt för frågor om organ, blod och blodsäkerhet, samt celler och vävnader. NDC ska stötta det donationsfrämjande arbetet inom hälso- och sjukvården för en ökad donationsfrekvens med bibehållen patientsäkerhet.
NDC har också uppdrag att ge allmänheten information kring donation och transplantation av organ och vävnader, och arbetar för att underlätta för enskilda att göra sin inställning till donation känd. I uppdraget ingår också att förvalta och vidareutveckla Donationsregistret.
Visionen är att tillgången på organ och vävnader för transplantation ska möta behovet så att fler livräddande och livskvalitetshöjande transplantationer kan ske. Det gör vi bland annat genom:
- kontinuerlig kontakt med donations- och transplantationsverksamheter för att fånga upp behov
- ett nationellt donationsforum, där även patient- och intresseföreningar samt yrkesföreningar deltar
- donationsveckan, en årligen återkommande kampanjvecka för att få fler att registrera sig i donationsregistret
- årliga lägesrapporter om donation och transplantation.
Nationell handlingsplan om organ- och vävnadsdonation
Sveriges första handlingsplan för organ- och vävnadsdonation från avlidna – Donation en nationell angelägenhet – publicerades den 23 oktober. Handlingsplanen ska stärka regionernas samordning inom donation så att fler transplantationer kan komma till stånd. Planen, som har ett långsiktigt fokus och gäller för åren 2026–2030, omfattar hela processen från identifiering av en möjlig donator fram till att transplantation har genomförts.
Webbinarium om den nationella handlingsplanen
Samma dag som handlingsplanen publicerades genomfördes ett webbinarium som spelades in och som du kan se här: Nationell handlingsplan för organ- och vävnadsdonation 2026-2030
Power point-presentationen som användes under webbinariet
Frågor och svar som skickades in i anslutning till webbinariet
Frågor och svar
Varför har Socialstyrelsen tagit fram en nationell handlingsplan för donation?
Det finns ett stort och växande behov av organ och vävnader för transplantation i Sverige. Handlingsplanen ska stärka donationsverksamheten i hela landet, skapa en mer jämlik vård och bidra till att rädda eller förbättra fler liv genom transplantation.
Vilka är de viktigaste målen med handlingsplanen?
Huvudmålet är att fler organ och vävnader ska kunna tas tillvara för transplantation. Donationer är kostnadseffektiva och räddar liv. Handlingsplanen ska också stärka sjukvårdens organisation, öka kunskap och kompetens, samt främja en hög donationsvilja i befolkningen.
Vad är bakgrunden till att en ny plan behövs nu?
Omkring 800 patienter väntar varje år på organtransplantation. Samtidigt sker ungefär 1300 vävnadstransplantationer årligen. För att möta behovet av organ och vävnader krävs ett samlat, långsiktigt arbete inom sjukvården så att fler transplantationer kan bli möjliga. Dessutom har antalet anmälningar till Donationsregistret minskat på senare tid, trots en hög donationsvilja i landet.
Vilka är de största utmaningarna i dag?
De största utmaningarna är att
- vävnadsverksamheten inte styrs utifrån det nationella behovet av vävnadstransplantat
- vårdgivarens ansvar för donation är otydlig
- vävnadsverksamhetens organisation är sårbar
- det saknas en nationell överblick av vävnad i realtid
- identifiera fler möjliga donatorer i vården
- öka kunskapen och kompetensen inom donation
- minska regionala skillnader i hur donationsverksamheten bedrivs
- vända trenden med minskad registrering av donationsvilja.
Vilka områden ingår i planen?
Bland åtgärderna finns:
• Tydligare styrning och uppföljning av donationsverksamheten.
• Utbildningsinsatser för vårdpersonal.
• Ökad identifiering av möjliga donatorer.
• Stöd i anpassningen till humanmaterialförordningen.
• Stärkta strukturer för vävnadsdonation.
• Kommunikationsinsatser för att öka allmänhetens kunskap.
Vad innebär det att organdonation ska bli en naturlig fråga i livets slutskede?
Sjukvården har en viktig uppgift att möjliggöra donation för dem som vill donera och som avlider på ett sådant sätt att donation är möjlig. Det betyder att vården ska ha rutiner och kompetens för att ta upp donationsfrågan.
Vem ansvarar för att planen genomförs?
Samtliga berörda aktörer behöver bidra till att handlingsplanen och dess åtgärder implementeras på respektive nivå: nationell, regional och lokal sjukhusnivå. För respektive åtgärder finns en utsedd huvudaktör som har ansvar att starta och leda arbetet med att genomföra åtgärden, i samverkan med andra berörda aktörer.
Sveriges regioner behöver arbeta i samma riktning för att bidra till en rikstäckande implementering av handlingsplanens åtgärder. Socialstyrelsen ansvarar för den nationella samordningen, och kommer tillsammans med till exempel kunskapsstyrningsorganisationen driva arbetet vidare på nationell nivå.
Hur ska Socialstyrelsen följa upp att handlingsplanen får effekt?
Uppföljning kommer ske kontinuerligt genom Socialstyrelsens årliga lägesrapporter, nationella möten och med regionerna. Befintliga mötesstrukturer kommer att användas, och ett nytt årligt möte kommer att etableras. Där har vi möjlighet att träffas och diskutera genomförandet och de åtgärder som kommer framgent.
Kommer det att publiceras en handlingsplan för humanmaterial som omfattar donation från levande?
Den aktuella handlingsplanen gäller donation av organ och vävnad från avlidna. Frågor om andra typer av humanmaterial, till exempel från levande donatorer, hanteras inom ramen för Socialstyrelsens uppdrag om humanmaterialförordningen.
Hur vill Socialstyrelsen öka allmänhetens kunskap?
Genom riktade informationsinsatser, tillgänglig information på flera språk och ökad samverkan med vården, skolor och civilsamhället. Målet är att fler ska ta ställning i donationsfrågan.
Vilken roll spelar etiken i donationsarbetet?
Etiska överväganden är centrala inom donation liksom inom all sjukvård. Planen betonar respekt för den enskildes vilja, transparens i beslutsprocesser, prioritering av resurser, och stöd till vårdpersonal i etiskt svåra situationer.
Vilka resultat förväntas när planen genomförts?
En starkare, mer jämlik och effektiv donationsverksamhet som leder till fler donationer, fler transplantationer och ökad självförsörjning av vävnad. Personal kommer få tydligare stöd, utbildning och rutiner kring donationsprocessen. Genom information till allmänheten kommer kunskapen om donation öka i samhället.
Hur vet ni att planen faktiskt kommer ge resultat?
Åtgärderna är konkreta, mätbara och framtagna i samverkan med vården. Uppföljning kommer ske varje år där genomförandet och de åtgärder som kommer framgent kan diskuteras.
Kommer fler donatorer på IVA innebära att andra patienter inte får vård?
Cirka 1,5 % av IVA-platser används i nuläget av patienter som kan bli möjliga donatorer. Organdonation ingår i intensivvårdens uppgift och organdonatorer måste prioriteras tillsammans med övrigt vårdbehov.
Skulle Sverige kunna bli helt självförsörjande på vävnad nationellt med hjälp av en behovsstyrd verksamhet?
Målet är att Sverige ska bli mer självförsörjande genom en nationellt behovsstyrd verksamhet. Handlingsplanen anger att Socialstyrelsen ska ta fram förslag för en nationell lägesbild över behov, tillgång och lagernivåer för vävnader. På sikt ska tillvaratagande, lagring och fördelning kunna styras utifrån detta. Viss komplettering från importer kan dock fortsatt behövas, särskilt för exempelvis HLA-matchade vävnader eller vid tillfälliga brister.
Hur ser det ut med förvaring av vävnader nationellt?
Planen pekar på behovet av samordnad och säkrad lagring. En nationell översyn ska ge bättre planering av lagernivåer och undvika bristsituationer. Översiktlig information om de åtta vävnadsinrättningar som bearbetar och förvarar finns i Socialstyrelsen lägesrapporter.
Tänker ni att det ska finnas en gemensam patientkö för all tillvaratagen vävnad?
Planen föreslår nationell styrning och gemensamt systemstöd för att följa tillgång, behov och fördelning av vävnader. Prioritering av patienter görs fortsatt inom hälso- och sjukvården, men ska kunna stödjas av en bättre nationell överblick. I åtgärden där Socialstyrelsen ska föreslå hur ett nationellt systemstöd för vävnad kan utformas ingår att utreda förutsättningar för rikstäckande allokering av respektive vävnadstyp.
Det finns inget onödigt tillvaratagande av vävnad. Det som saknas är donatorer!
Donationsviljan är avgörande och det finns åtgärder i handlingsplanen som syftar till att öka allmänhetens kunskap om donation och vikten av att göra sin inställning till donation känd. Men det råder inte brist på vävnadsdonatorer på samma sätt som det gör på organdonatorer. Teoretiskt är det möjligt att utreda så många vävnadsdonatorer som behövs för att täcka behovet av vävnad.
Bristen på vävnad är i stor utsträckning ett resultat av strukturella hinder så som organisatoriska, tidsmässiga, logistiska och praktiska förutsättningar. Till detta kommer de högt ställda vävnadsspecifika kraven, vilket leder till att endast ett par procent av det stora antal avlidna som utreds för vävnadsdonation, tilltänkta vävnadsdonatorer, blir faktiska donatorer.
Donationsguiden – ett digitalt nationellt kunskapsstöd
Donationsguiden är ett nationellt, digitalt kunskapsstöd för hela donationsprocessen som är framtaget i samverkan mellan nationella aktörer. Här hittar du som personal inom hälso- och sjukvården ett samlat material för att underlätta ditt arbete vid en donationsprocess, eller när du vill lära dig mer om organdonation. Innehållet följer de Nationella Donationspärmarna kompletterat med fördjupande aktuell lagstiftning, kunskapsstöd från Socialstyrelsen och vägledning i närståendesamtal från EDHEP.
Donationsguiden
Donationsguiden ger fördjupad kunskap och steg för steg i donationsprocessen och vänder sig i första hand till den verksamhetsnära personalen. Guiden är framtagen av Nationellt donationscentrum i nära samarbete med nationella aktörer och profession.
Donationsguiden
Om Donationsregistret
Donationsregistret är ett viljeyttringsregister. Där kan alla, oavsett ålder, sjukdomar och levnadsvanor anmäla sin inställning till att donera sina organ och vävnader. Man kan registrera ett ja eller ett nej och det går att göra undantag om det är något organ eller vävnad man inte vill donera. Föräldrar anmäler sina barn upp till 15 år och från 15 år anmäler sig barn själva. Här finns mer information om donationsregistret.
Registret fyller en särskilt viktig funktion och skapar förutsättningar för hälso- och sjukvården att ta hänsyn till patienters självbestämmande. Ett ställningstagande i donationsregistret, oavsett vilken inställningen är, underlättar både för vården och för närstående om en donationssituation skulle uppstå.
Bara behörig personal har åtkomst till donationsregistret
När beslut har fattats om att inte inleda eller fortsätta livsuppehållande behandling, ett så kallat brytpunktsbeslut, får organbevarande behandling ges. Den organbevarande behandlingen inleds i regel innan donationsviljan är känd. Vissa insatser får då fortsätta eller påbörjas i syfte att bevara organen medan donationsviljan utreds.
Sjukvårdspersonalen kontrollerar om patienten har registrerat sin vilja i donationsregistret. Det framgår av förordningen (2018:307) om donationsregister hos Socialstyrelsen, att Socialstyrelsen får medge direktåtkomst till registret för sjukvårdspersonal som arbetar med donationsfrågor och behöver ha tillgång till uppgifterna.
Internationell samverkan
NDC deltar i arbetsgrupper inom EDQM (European Directorate for the Quality of Medicines) som bland annat utarbetar riktlinjer inom organdonation, vävnads- och cellsdonation och blodverksamhet.
Vi följer och medverkar i arbeten inom EU och deltar i andra internationella samarbeten inom organ, vävnader, celler och blod. Ett exempel är arbetet med humanmaterialförordningen som träder i kraft augusti 2027.
Läs vårt nyhetsbrev
Varje kvartal skickar Nationellt Donationscentrum ut ett nyhetsbrev med aktuell information inom organ, vävnad, celler och blod.
Donation räddar liv – information till allmänheten
Transplantation av organ och vävnader är en livräddande behandling. En förutsättning är att människor är villiga att donera sina organ och vävnader efter sin död.
Mer om donation och donationsregistret
Mer hos oss
Kontakta oss
Frågor om donation och transplantation
donation@socialstyrelsen.se
Frågor om annat humanmaterial (SoHO)
soho@socialstyrelsen.se
Telefontider
Vi nås på telefon 075-247 30 00.
Måndagar 09.00 – 10.00
Onsdagar 13.00 – 14.00
Telefonen är stängd dag före helgdag och helgdag.