Rullstolsburen kvinna på gym med PT

Stora skillnader i förutsättningar att erbjuda fysisk aktivitet till personer med funktionsnedsättning

Publicerad:
Personer med funktionsnedsättning är i genomsnitt mindre fysiskt aktiva och skattar sin hälsa sämre än övriga befolkningen. En kartläggning från Socialstyrelsen visar att många verksamheter erbjuder fysisk aktivitet, men att omfattning och förutsättningar varierar.

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen kartlagt förutsättningarna för verksamheter inom bostad med särskild service och daglig verksamhet enligt LSS samt boendestöd enligt socialtjänstlagen att erbjuda fysisk aktivitet till personer med funktionsnedsättning. Kartläggningen bygger på intervjuer, enkätundersökningar och dokumentstudier.

Stöd till fysisk aktivitet ingår i verksamheternas omvårdnadsansvar och kan omfatta allt från stöd till rörelsepauser till mer organiserade aktiviteter. De personer som verksamheterna stöttar har mycket varierat behov av stöd för att kunna vara fysiskt aktiva. Kartläggningen visar att de flesta verksamheter erbjuder någon form av fysisk aktivitet, men långt ifrån alla. Det finns även stora skillnader i hur ofta aktiviteter erbjuds och hur många som deltar.

72 procent av de dagliga verksamheterna och 37 procent av bostäderna med särskild service uppger att de genomför fysisk aktivitet i grupp minst en gång i veckan. När det gäller individuell fysisk aktivitet uppger 43 procent av de dagliga verksamheterna och 69 procent av bostäderna med särskild service att minst hälften av brukarna är fysiskt aktiva varje vecka. Den vanligaste aktiviteten är promenader, som erbjuds av nio av tio verksamheter.

Faktorer och utmaningar för ökad fysisk aktivitet

Faktorer som har störst betydelse att bidra till en högre frekvens av fysisk aktivitet är bland annat att personalen avsätter tid för att motivera och stötta brukarna, följer med på aktiviteter utanför verksamheten, individanpassar och ser till att aktiviteterna är lustfyllda aktiviteter.

– Resultatet är i linje med tidigare forskning, men tillför ny kunskap om vilka faktorer som har störst betydelse för att öka fysisk aktivitet i just dessa verksamheter säger Fredrik Garcia, utredare på Socialstyrelsen.

Samtidigt beskriver verksamheterna utmaningar med att erbjuda mer fysisk aktivitet, bland annat en otydlighet kring vilka krav som ställd på verksamheterna att stötta till fysisk aktivitet. Andra utmaningar är kopplade till brukarens självbestämmande, personalens kompetens och begränsade ekonomiska resurser. Många efterfrågar därför tydligare reglering, metodstöd och kunskapsstöd samt bättre ekonomiska förutsättningar för både verksamheter och brukare.

Styrning och dokumentation påverkar möjligheterna

Den lokala styrningen har betydelse för verksamheternas möjligheter att arbeta med fysisk aktivitet. Många verksamheter saknar styrdokument, genomförandeplaner där fysisk aktivitet ingår, särskilt utsedda ansvariga och metodik för fysisk aktivitet. De verksamheter som har sådana styrinstrument erbjuder generellt mer fysisk aktivitet och följer i högre grad upp sitt arbete.

Kartläggningen visar att dokumentation av fysisk aktivitet i den enskildes genomförandeplan har särskilt stor betydelse för hur ofta individuella aktiviteter erbjuds. Kommunens beslut om insatser är utgångspunkt för verksamhetens stöd och har därmed också betydelse för i vilken utsträckning fysisk aktivitet erbjuds.