Socialstyrelsen: Tvångsvården i landet är inte likvärdig
Varje år tvångsvårdas omkring 11 000 personer i Sverige med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Ytterligare omkring 2 000 personer får vård enligt lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV. Enligt en kartläggning som Socialstyrelsen gjort arbetar regionerna i landet på olika sätt och med olika metoder för att förebygga tvångsvård och tvångsåtgärder.
– Det förekommer också stora regionala variationer när det gäller andelen personer som får tvångsvård vid ett första insjuknande, säger Peter Salmi, projektledare för arbetet med kartläggningen.
Underlag för kartläggningen har dels varit statistiken över den tvångsvård som bedrivs men för att även få ett helhetsperspektiv av hur vården fungerar har myndigheten tagit hjälp av organisationen Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH, som genom enkäter och intervjuer inhämtat också patienters och anhörigas erfarenheter.
Avsevärda skillnader mellan regionerna
En av slutsatserna som Socialstyrelsen kommit fram till är att vissa regioner är bättre på att förebygga och undvika tvångsvård än andra. I genomsnitt vårdas omkring 35 procent av patienterna som insjuknar med schizofreni enligt LPT och inte med frivilliga vårdformer. Men skillnaderna är avsevärda.
– I vissa regioner är det färre än 20 procent av patienterna som tvångsvårdas medan det i andra är närmare 60 procent. Det innebär att vården inte är likvärdig, säger Peter Salmi.
Påtagligt förhöjd risk för suicid
Patienter som tvångsvårdas har också ett omfattande behov av vård och omsorg efter att de kunnat skrivas ut. Två år efter utskrivning är det nästan varannan, eller 40 procent, som är beroende av ekonomiskt bistånd eller annan ersättning för sin försörjning. Motsvarande siffra för övriga befolkningen är bara fem procent.
– Det leder till en försämrad socioekonomisk situation och riskerna för suicid eller att avlida av andra orsaker inom två år efter utskrivning är dessutom påtagligt högre för de som tvångsvårdats, säger Peter Salmi.
Enligt myndigheten är det svårt att se vad som skulle kunna motivera de stora regionala skillnaderna i förekomst av tvångsvård och dess kvalitet inom den psykiatriska tvångsvården och ger ett antal förslag som skulle kunna bidra till en mer jämlik, likvärdig och högkvalitativ psykiatrisk tvångsvård.
– Vi föreslår framtagande av ett nationellt kunskapsstöd för tvångsvård som kan motverka de regionala skillnaderna, förbättra arbetet med att förebygga att tvångsvård behöver användas och på så sätt bidra till en mer jämlik, rättssäker, trygg och säker vård med god kvalitet, säger Peter Salmi.
Ytterligare förslag som kan ge bättre vård
För att bättre kunna följa upp tvångsvården anser Socialstyrelsen också att inrapporteringen av statistik om tvångsvården behöver bli mycket bättre. Det skulle ge bättre förutsättningar för att fylla de kunskapsluckor som finns inom delar av den psykiatriska tvångsvården.
Eftersom risken för suicid och dödsfall efter genomgången tvångsvård är överhängande behövs en närmare analys och uppföljning av sådana dödsfall, exempelvis av tidigare vård, diagnoser och vilka insatser som erbjudits de som tvångsvårdats efter att ha skrivits ut från sjukhuset.
En översyn över de lokaler som finns tillgängliga och som inte alltid är ändamålsenliga behöver också göras enligt Socialstyrelsen.