Socialstyrelsen: Målet är en mer jämlik vård
I en debattartikel på SvD Debatt 28/11 riktar Tycho Tullberg kritik mot koncentration av högspecialiserad vård. Socialstyrelsen anser inte att bilden som ges av myndighetens arbete är korrekt och nyanserad. Socialstyrelsen ansvarar sedan 2018 för arbetet med nationell högspecialiserad vård som sker utifrån ett enhälligt riksdagsbeslut om ett nytt regelverk.
En grund för arbetet med nationell högspecialiserad vård är att det i dag finns skillnader i landet när det gäller patienternas tillgång till den mest avancerade vården och de främsta experterna. För att åstadkomma en mer jämlik vård har riksdagen bedömt att viss avancerad vård, som utförs sällan och kräver ett team med specialistkompetens från olika områden, behöver koncentreras till ett fåtal enheter i landet. Arbetet med nationell högspecialiserad vård utgår från en lista som regionernas experter tagit fram med förslag på vård som eventuellt bör koncentreras, och som i nästa steg i så fall bör analyseras av sakkunniga. I slutändan är det en liten, men viktig, andel av den totala vården som kommer att bli nationell högspecialiserad vård.
Debattören hävdar att processen går för snabbt och saknar helhetsstruktur. Det håller vi inte med om. Processen bygger på bred förankring med öppet remissförfarande och sker stegvis, där såväl professionsrepresentanter och patientföreträdare som representanter för hälso- och sjukvårdssystemet och regionpolitiker medverkar. Det tar cirka 1,5–2 år från att arbetet på ett område inleds fram till ett nämndbeslut om tillstånd. Hänsyn tas till helheten i alla delar av processen, bland annat utreds angränsande vårdområden samtidigt eftersom de kan påverka varandra. Breda konsekvensanalyser görs också innan beslut fattas.
När det gäller frågan om enhetligt ersättningssystem för regionerna som bedriver nationell högspecialiserad vård delar Socialstyrelsen uppfattningen att den är central och har lyft frågan med Sveriges kommuner och regioner, SKR, som har ett pågående arbete om detta.
Debattören vänder sig mot att det inte kommer att bli konkurrens inom de områden där vården koncentreras. Till viss del är det detta reformen syftar till – det handlar om att inom dessa avgränsade områden i stället gynna samarbeten. Med nationell högspecialiserad vård skapas stabilitet och tydlighet där de regioner som får tillstånd både kan och har möjlighet att utveckla, satsa och bygga upp området långsiktigt. Detta kan vara avgörande när det gäller forskning, utveckling, kompetensförsörjning och utbildning. Att lägga ned, eller flytta runt viktig verksamhet för att experter flyttar eller går i pension är inte ett hållbart eller samhällsekonomiskt sätt att bedriva sjukvård i Sverige. Besluten ska gälla tills vidare, för att ge bästa nytta för patienterna och för att ge vårdgivare och verksamheter långsiktiga villkor i uppbyggnad och utveckling av vården.
Debattören lyfter behovet av vårdkedjor och samarbeten mellan offentliga och privata kliniker. Det finns inga hinder att privata aktörer är utförare av nationell högspecialiserad vård men det är alltid en region som innehar tillståndet. När det gäller ryggmärgsskadevården, som debattören exemplifierar med, har dagens vårdkedjor och samarbeten inom och mellan regioner visat sig bristfälliga. En koncentration ger förutsättningar för en bättre och mer jämlik vård för patienter i hela landet, ett mål som nu blir verklighet. Beslutet att koncentrera denna vård har tagits emot positivt av såväl professionsföreträdare som patientrepresentanter.
För att kunna bygga upp ett robust system behöver regionerna kunna visa hur de ska lösa uppdraget framåt i tid, hur de avser kompetensförsörja och utveckla vården och att de har de kringresurser som krävs. Detta innebär att beslutet inte bara kan baseras på vem som är bästa utföraren i dag. Vid tilldelning av tillstånd måste man även ta hänsyn till helhetsstrukturen för vården i Sverige, vilket bland annat innebär att omkringliggande vård behöver beaktas. Detta angreppssätt anser vi är att ta ansvar för hela Sveriges hälso- och sjukvård och landets alla patienter.
Sammanfattningsvis är processen för nationell högspecialiserad vård genomarbetad och förankrad, med flera konsekvensanalyser under arbetets gång. Socialstyrelsen följer också upp den nationella vården årligen och uppföljningen är tillgänglig för alla på vår hemsida. Målet är att man som medborgare i Sverige ska ha jämlik tillgång till både den bästa högspecialiserade vården och den nära vården.
Kristina Wikner, enhetschef för högspecialiserad vård, Socialstyrelsen
Thomas Lindén, avdelningschef för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården, Socialstyrelsen