”Postcovid-patienter måste få ett strukturerat mottagande”
Sedan förra våren pågår ett intensivt och viktigt arbete för att öka kunskapen om covid-19. Tillsammans med regionerna, hälso- och sjukvårdsansvariga, andra myndigheter och forskare behöver vi nu snabbt öka denna kunskap ytterligare för att patienter ska få ett strukturerat mottagande och adekvat behandling.
Redan en dryg månad in i pandemin blev det uppenbart att covid-19 inte alltid är en sjukdom som läker ut så att allt blir som vanligt igen. Många av dem som varit svårt sjuka och intensivvårdats visade sig behöva fortsatt vård efter sjukhusvistelsen. Med tiden visade sig också flera, som först inte varit så kraftigt påverkade av sjukdomen, ha komplicerade besvär. Samlingsnamnet för dessa besvär är ”postinfektiöst tillstånd efter covid-19”, eller kortare ”postcovid”.
I april 2020 bildade Socialstyrelsen, regioner och professionsorganisationer en arbetsgrupp som i maj presenterade ett paket med flera kunskapsstöd riktat mot dessa problem. Behandlare informerades om att personer efter utläkt covid-19-infektion, förutom problem med lungor och andning, kan ha skador i kroppens organsystem – till exempel njurar, hjärt-kärl-systemet eller centrala och perifera nervsystemet med påverkan på motoriska, kognitiva och emotionella funktioner. Vi tog även upp besvär som förvirring, tankedimma, ångest, förlust av lukt och smak samt muskel- och nervinflammationer. Behovet av psykologiskt stöd och multiprofessionella insatser betonades. Det framhölls särskilt att många patienter är extremt trötta och att man ska vara vaksam på överträning.
Beslutsfattare uppmanades att förbereda vården för ett ökat antal patienter, att olika vårdnivåer behöver samverka samt att det måste tydliggöras vilken verksamhet vårdare och vårdsökande ska vända sig till.
I december 2020 beskrev en SBU-rapport symtomen, att vissa är vanliga medan andra är sällsynta. I rapporten framgick att ingen vetenskap om behandling av postcovid är publicerad, men att hundratals studier glädjande nog pågår. Vi väntar oss därför en snabb kunskapstillväxt.
Samtidigt finns redan mycket kunskap i sjukvården kring liknande symtom vid andra sjukdomstillstånd. Vården behandlar trötthet efter till exempel körtelfeber, MS, stroke och långvarig stress. Lukt och smak kan tillfälligt försvinna också efter influensa. Även andra sjukdomar har en negativ påverkan på lungorna. Många förutsättningar finns för att bemöta, bedöma och behandla patienter på ett bra sätt redan nu. Förmågan kommer att öka i takt med att kunskapen nu snabbt växer.
Socialstyrelsen tar just nu, i samverkan med patienter, regioner, SBU och professioner, fram ett nationellt kunskapsstöd som beskriver vilka vårdinsatser som bör erbjudas vid postcovid. Det är angeläget att stöden så snart som möjligt kommer på plats. Rekommendationerna måste samtidigt vara både underbyggda och användbara och stöden kommer att uppdateras när ny kunskap tillkommer.
Även stöd kring sjukskrivningsärenden har publicerats, där fler delar tillkommer inom kort, för att underlätta handläggningen.
Utöver det behöver några viktiga åtgärder vidtas – för att patienterna ska få ett bättre omhändertagande och kunskap om behandling ska komma snabbare:
1. Patienterna måste få ett strukturerat mottagande:
Några regioner har specialiserade mottagningar, andra startar, några utreder och vissa avvaktar. Men alla behandlare i primärvården måste veta vart postcovid-patienter ska remitteras för ytterligare utredning, behandling och rehabilitering. På samma sätt måste personer med besvär veta om det är till sin vårdcentral de ska vända sig, eller någon annanstans.
2. Kunskapstillväxt behövs:
De som tar emot och bedömer personer med postcovid behöver samla data kring dem på ett strukturerat sätt, så att varje patientbesök bidrar till den samlade kunskapen. Verksamheter måste få ingå i forskningsstudier och ge tid till sina forskande medarbetare. Även forskningsfinansiering är angeläget och forskningsstiftelser, vetenskapsråd och regeringen signalerar vilja att anslå medel till postcovid-forskning. Denna forskning behöver nu förverkligas. Lika viktigt är att anslagsbedömningskommittéer och etikprövningsnämnder handlägger snabbt så att forskningen inte fördröjs.
3. Fortbilda personalen:
Kunskapstillväxten blir meningsfull när den används i patientmötet. Därför måste vårdgivare ge medarbetarna möjlighet att uppdatera sina kunskaper på detta område som så snabbt utvecklas.
4. Bättre data behövs för att förstå omfattningen:
Förra året introducerades en diagnoskod för postcovid: U09.9. Vården måste implementera koden i sina informationssystem och arbetssätt för att patienterna ska få rätt diagnos, men också för att öka kunskapen om hur många som drabbas. Detta ger vårdens beslutsfattare bättre vägledning för dimensionering och planering. Data är också nödvändiga för forskning och analys. Socialstyrelsen arbetar även för att nationellt få samla in data från primärvården, där kanske flest söker, och har förslagit regeringen en regeländring. I väntan på det har vi för avsikt att ta in data på annat sätt.
De här förslagen stärker förutsättningarna för ett gott omhändertagande av postcovid-patienter. Kunskapstillväxten kommer att ske snabbare och våra verktyg bli effektivare. Mycket kan göras redan nu, och att så sker är även en förutsättning för att på sikt kunna göra ännu mer.
Thomas Lindén, avdelningschef för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården, Socialstyrelsen
Mona Heurgren, avdelningschef för register och statistik, Socialstyrelsen
Mattias Fredricson, enhetschef för nationella riktlinjer, Socialstyrelsen