”Onyanserad bild av Socialstyrelsens arbete”
I en debattartikel 20/6 riktar fem onkologer kritik mot centraliseringen i vården. Socialstyrelsen anser dock inte att debattörerna ger en nyanserad och korrekt bild av myndighetens arbete. Socialstyrelsen ansvarar för arbetet med nationell högspecialiserad vård efter en ändring i hälso- och sjukvårdslagen som en enhällig riksdag fattat beslut om.
Debattörerna hävdar att Socialstyrelsen driver ett storskaligt arbete utan konsekvensanalyser. Men just bred förankring och konsekvensanalyser i flera steg är en viktig del i processen med nationell högspecialiserad vård, där målet är att skapa nytta för patienter i hela landet.
Arbetet sker stegvis. Efter att vårdföreträdare i regionernas nationella programområden nominerat vårdområden som kan gynnas av en koncentration tillsätter Socialstyrelsen sakkunniggrupper med experter från samtliga sjukvårdsregioner, samt patientföreträdare. Sakkunniggruppernas uppgift är att identifiera vilka delar av de föreslagna vårdområdena som skulle gynnas av att bedrivas på nationell nivå. Sakkunniggrupperna arbetar fram ett förslag som sedan går på remiss till regioner, professionsföreningar, patientföreningar och myndigheter. Även andra intresserade får tycka till genom ett öppet remissförfarande. I nästa steg gör en grupp experter på det svenska hälso- och sjukvårdssystemet en analys av det samlade materialet, och huruvida nyttan med den föreslagna koncentrationen av vården överstiger eventuella negativa effekter. Först därefter fattar Socialstyrelsen, efter en samlad bedömning, beslut om vården ska bedrivas på nationell nivå och på hur många enheter den då ska bedrivas.
Debattörerna hävdar att nivåstruktureringen inom olika områden skulle vara förutbestämd. Detta stämmer inte. Socialstyrelsens sakkunniggrupper har vid flera tillfällen gått igenom områden och bedömt att de fortsatt bör bedrivas på regional nivå utan nationell samordning, exempelvis avancerade Parkinsonbehandlingar. Ett annat exempel är gravida med svår hjärtsjukdom där många remissinstanser avstyrkte förslaget och arbetet avslutades. Socialstyrelsen har också, efter inspel från både remissinstanser och beredningsgrupp, gjort en annan bedömning av antal enheter än sakkunniggrupperna.
Gällande det område som nämns av debattörerna, ”paragangliom på halsen”, ligger sakkunniggruppens förslag nu ute på remiss. Som tidigare nämnts är remissförfarandet öppet och underlaget finns tillgängligt på Socialstyrelsens hemsida.
I de fall ett beslut fattas av Socialstyrelsen om att ett vårdområde ska bedrivas som nationell högspecialiserad vård utlyser myndigheten möjligheten för regionerna att ansöka om tillstånd. Regionernas ansökningar analyseras av representanter från landets sjukvårdsregioner. De gör konsekvensanalyser där en bland annat en central fråga är: ”Var i landet bör den mest avancerade vården bedrivas för att helheten, för alla Sveriges patienter, ska bli så bra som möjligt?” Hänsyn tas både till det aktuella området och till påverkan på kringliggande vård samt på akutsjukvården. Det slutliga beslutet om vilka regioner som ska få tillstånd tas sedan av regionpolitiker i nämnden för nationell högspecialiserad vård.
I debattartikeln framförs att Socialstyrelsen skulle sakna en plan för utvärdering av vårdkoncentrationen. Även detta är fel. Socialstyrelsen följer med indikatorer upp vård som bedrivs på nationell nivå och har också inlett ett arbete för att kunna utvärdera systemkonsekvenser av nationell högspecialiserad vård.
Att en nationell samordning av delar av vården är önskvärd har under de senaste månadernas pandemi blivit än mer tydligt. Socialstyrelsen påbörjar därför ett arbete också med delar av vårdens infrastruktur. Bland annat ska sakkunniggrupper utvärdera områdena ”högisoleringsvård” och ”akuta nationella sjuktransporter”. Nationell samordning skulle kunna ge bättre förutsättningar att möta plötsliga och oväntade vårdbehov, likt den rådande pandemin.
Sammanfattningsvis är processen för nationell högspecialiserad vård gedigen, väl förankrad och innehåller konsekvensanalyser i flera steg. Beslut fattas för patienternas bästa och för att ge vårdgivare långsiktiga villkor i uppbyggnad och utveckling av vården.
Kristina Wikner, enhetschef för högspecialiserad vård, Socialstyrelsen
Thomas Lindén, avdelningschef för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården, Socialstyrelsen