”Den kommunala hälso- och sjukvården behöver stärkas”
Kommunerna spelar en viktig roll i hälso- och sjukvården, men kompetensen och resurserna som behövs för att möta patienternas behov finns inte alltid. Socialstyrelsens första uppföljning av omställningen till en mer nära vård visar att hemsjukvården och den vård som ges på särskilda boenden i samverkan med regionernas primärvård behöver stärkas, skriver tre företrädare för Socialstyrelsen.
Behovet av en starkare roll för primärvården i hälso- och sjukvårdssystemet har diskuterats en längre tid och omställningen till en mer nära vård har inletts. Det handlar om att uppnå en mer personcentrerad och samordnad vård samt att möta kommande demografiska och ekonomiska utmaningar.
Centralt för omställningen är att den berör hela hälso- och sjukvården, med både kommuner och regioner som huvudmän för primärvården. Den tekniska och medicinska utvecklingen gör att det kommer att vara möjligt att vårda fler multisjuka samt äldre med komplexa vårdbehov i hemmet och på särskilda boenden. För att det ska fungera i praktiken behöver verksamheterna ges rätt förutsättningar.
Socialstyrelsen redovisar i dag den första rapporten om hur omställningen utvecklas i regioner och kommuner. Uppföljningen, som bland annat bygger på enkäter insamlade vid årsskiftet 2019/2020, visar att:
- De allra flesta regioner har målbilder och strategier där nära vård ingår, samt en organisation för omställningen. Omställningen har samtidigt ett perspektiv på många år framåt och mycket av arbetet återstår.
- Endast 28 procent av de svarande kommunerna anger att det finns en överenskommen målbild mellan kommun och region – något som flera regioner lyfter som en förutsättning för att lyckas med omställningen.
- I 38 procent av de svarande kommunerna finns ett politiskt beslut om samverkan mellan kommun och region för omställningen till en mer nära vård. I 48 procent av de svarande kommunerna finns sådana beslut på kommun- och regionledningsnivå.
- Kompetensförsörjningen kommer att vara central för utvecklingen, då adekvat kompetens behöver finnas med i hela vårdkedjan. Här lyfter många kommuner utmaningar. Mer än hälften uppvisar brist på sjuksköterskor.
En del kommuner har ökat förutsättningarna för samverkan genom att exempelvis utse en samverkanschef för att stötta och förankra i olika samverkansfrågor samt vara bryggan mellan olika parter. Det finns också goda exempel på samverkan mellan region och kommun, såsom hospitering, där personal ges möjlighet att vistas i en annan verksamhet, där hemsjukvårdspersonal hospiterar i slutenvården och vice versa. Dessutom pågår försök med teamarbete med fokus på särskilda patientgrupper.
Spridningen av covid-19 har också satt ljuset på behovet av att stärka hälso- och sjukvårdskompetensen bland chefer och medarbetare i äldreomsorgen. Detta är av stor vikt även i det fortsatta omställningsarbetet. För att patienten ska uppfatta att vården är nära behöver samverkan mellan kommunal hälso- och sjukvård, regionernas primärvård, den specialiserade vården och socialtjänsten fungera väl – med patientens behov som gemensam utgångspunkt.
I uppföljningen lyfts även vikten av att förstå varandra och varandras verksamheter. Kommunerna behöver vara en jämbördig part i arbetet framöver. Att fler kommuner och regioner tar fram gemensamma målbilder för omställningen och fattar beslut om samverkan är därför angeläget. Socialstyrelsen kommer att fortsätta stödja omställningen, bland annat genom årlig uppföljning.
Utvecklingen i riktning mot en mer nära vård behöver göras av regioner och kommuner tillsammans, inte var för sig. Det är nödvändigt för att varje patient ska få en mer jämlik, tillgänglig och samordnad vård.
Läs debattartikeln i Dagens Samhälle.