Socialtjänsten kan behöva ge stöd till avhoppare från organiserad brottslighet. Ta del av det stödmaterial som finns och få svar på de vanligaste frågorna.
Vad är en avhoppare?
Definitionen av en avhoppare är en individ som har valt att lämna organiserad brottslighet och som bedöms vara i behov av samhällets stöd och skydd för att fullfölja detta.
Det finns ingen åldersgräns, även barn kan vara avhoppare.
I begreppet organiserad brottslighet ingår olika former av kriminella miljöer, såsom gängkriminalitet, våldsbejakande extermistiska miljöer och hederstrelaterade miljöer.
Definition är gemensam för Polismyndigheten, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen.
Varför är det viktigt att stödja avhoppare?
Grovt våld och organiserad brottslighet har blivit ett samhällsproblem. Ju fler som vill lämna den miljön, desto bättre.
Socialtjänsten har en viktig roll i det brottsförebyggande arbetet. Insatser för avhoppare är både återfallsförebyggande för individen och en del i det brottsförebyggande arbetet i samhället, mot organiserad brottslighet.
Stödmaterial för socialtjänsten
Det finns ingen särskild lagstiftning om handläggning och dokumentation för
avhoppare, utan det är samma lagstiftning som gäller vid andra ärenden.
Det som särskiljer avhopparärenden är att det ofta finns säkerhetsfrågor att ta hänsyn till. Avhopparärenden kräver därför samverkan med polisen och ibland med andra aktörer.
Socialstyrelsens har tagit fram ett stöd till socialtjänsten för att underlätta arbetet med avhoppare.
Stödet innehåller:
- En översiktlig beskrivning av socialtjänstens och andra myndigheters roller och ansvar i arbetet med avhoppare.
- En beskrivning av processen för hur socialtjänstens arbete med vuxna avhoppare kan se ut. Processen tydliggörs genom en processkarta och stödtexter som förklarar processens olika moment.
- En beskrivning av stödinsatser utifrån bästa tillgängliga kunskap.
- Några aspekter när det gäller arbete med barn och unga som vill lämna organiserad brottslighet.
Vanliga frågor och svar kring avhoppare
Vilket stöd kan en avhoppare behöva?
Flera insatser kan bli aktuella, till exempel:
- Skyddat boende på annan ort eller andra säkerhetsåtgärder kan behövas utifrån den hotbild som finns mot avhopparen
- Ekonomiskt bistånd eller ekonomisk rådgivning
- Stöd för missbruk eller beroende
- Återfallsförebyggande insatser för att förhindra nya brott
- Stöd från psykiatrin.
Vilka aktörer samverkar socialtjänsten med?
Polisen är alltid en samverkanspart vid avhoppare. Kriminalvården blir ibland en samverkanspart, liksom Statens institutionsstyrelse (SiS) kan bli det om det gäller barn och unga.
Psykiatrin, tandvården, hälso- och sjukvården, Arbetsförmedlingen och Kronofogdemyndigheten är andra som kan bli aktuellt att samverka mer eller mindre med.
Utöver detta kan det bli intern samverkan mellan olika enheter på socialtjänsten.
Sammanfattningsvis: Samverkan med polisen sker alltid, och ärendets art avgör om samverkan med andra behövs.
Hur gör jag om en avhoppare har barn?
Om en avhoppare har barn kan barnets behov av stöd och skydd behöva utredas.
Handläggare inom socialtjänsten som misstänker eller får veta att ett barn far illa har en skyldighet att vidarebefordra informationen till ansvarig inom socialtjänsten som bedömer om en särskild utredning av barnets situation ska inledas.
Hur gör jag med anhöriga till avhoppare?
Att vara anhörig till någon som ingår i ett kriminellt nätverk kan medföra oro och rädsla för sin egen och andras säkerhet.
Den anhöriga kan med anledning av situationen vara i behov av stöd. Det kan till exempel gälla stöd från socialtjänsten, men även från hälso- och sjukvården. I vissa fall kan polisen ansvara för stöd- och skyddsåtgärder.
Socialtjänstens ansvar för stöd och hjälp till anhöriga till personer som ingår i kriminella nätverk kan se olika ut.
Huvuduppgiften är att ge sådant stöd som inte faller inom någon annan myndighets ansvarsområde, till exempel Polismyndigheten.
Kommunen kan däremot vara skyldig att vidta tillfälliga åtgärder i väntan på att ansvarig huvudman kan ge den enskilde behövlig hjälp. Detsamma gäller när man inte vet vilken huvudman som har ansvaret i en viss situation.
Mer om stöd till anhöriga på Kunskapsguiden
Vad gäller vid avhoppande barn och unga?
Arbetet med barn och unga som vill lämna organiserad brottslighet styrs av samma bestämmelser i socialtjänstlagen och LVU som vid arbete med barn och unga generellt.
Det är dock vissa aspekter som kan särskilja dessa ärenden. Det gäller till exempel vikten av en nära samverkan med polisen på grund av en möjlig hotbild mot barnet eller den unga.
Mer om arbetet med avhoppare som är barn och unga, se sid 31– 38 i kunskapsstödet (pdf)
