Heldygnsvård och tvångsvård

Att få heldygnsvård brukar i dagligt tal kallas för att läggas in på en vårdavdelning. Ett annat begrepp som ofta används är sluten vård. Sluten vård innebär enligt hälso- och sjukvårdslagen att en patient är intagen på en vårdinrättning, till skillnad från besök i öppen vård. I många regioner finns också dagvård, eller mobila team som besöker patienter i deras hem.

Heldygnsvård

Den första bedömningen av en patient görs ofta av en läkare på en vårdcentral,  akutmottagning eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Sedan behöver en läkare på en psykiatrisk akutmottagning eller vårdavdelning ta ställning till om patienten ska läggas in för heldygnsvård.

En patient läggs oftast bara in i akuta situationer, till exempel om hen riskerar att skada sig själv allvarligt, inte klarar att ta hand om sig själv på grund av till exempel psykotiska symtom, eller inte kan medverka till nödvändig behandling i öppen vård.

Vårdtiden utgår från patientens behov, och kan vara allt från någon dag till flera veckor. Effekten av vården och behandlingen brukar utvärderas löpande av läkare och övrig personal, tillsammans med patienten och ibland även anhöriga.

Den psykiatriska heldygnsvården är under utveckling. Det pågår många arbeten för att göra den mer likvärdig och jämlik över landet.

Tvångsvård

Heldygnsvården är i första hand frivillig. Men i vissa fall kan en patient behöva vårdas mot sin vilja. Det kan vara om patienten har en allvarlig psykisk störning och behöver psykiatrisk vård dygnet runt, men motsätter sig det. Då kan det bli aktuellt med tvångsvård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT, eller lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV.

Du hittar lagarna på riksdagens webbplats.

Här hittar du föreskrifter, handböcker och meddelandeblad som gäller tvångsvård av både vuxna och barn: Psykisk hälsa och suicidprevention.

Tvångsvård av barn upp till 18 år

Reglerna för tvångsvård som gäller barn upp till 18 år skiljer sig en del från reglerna som gäller vuxna. Socialstyrelsen har tagit fram information om barn i tvångsvården. Det finns också broschyrer om barns rättigheter i tvångsvården, som riktar sig direkt till barn och unga. Du hittar informationsmaterialet på den här sidan:

Självvald inläggning 

Självvald inläggning, SI, är en metod, en vårdform och ett arbetssätt inom psykiatrin som används i vissa regioner. Det erbjuds till patienter som återkommande har lagts in i heldygnsvården när andra insatser inte har hjälpt eller räckt till. Det handlar om till exempel patienter med återkommande självdestruktiva handlingar, psykossjukdomar, depression eller bipolära tillstånd.

Syftet med att erbjuda självvald inläggning är att göra heldygnsvården mer tillgänglig för patienterna, att förebygga kriser och att stärka patienternas delaktighet i vården. Ofta kallas självvald inläggning också brukarstyrd inläggning, BI.

Socialstyrelsen har utvärderat metoden i samarbete med organisationen Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH, och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU. 

Här finns en sammanfattande beskrivning av både metoden och utvärderingen:

Du kan ta del av hela utvärderingen här: