MI utvecklades ursprungligen för att behandla alkoholproblem. I dag används metoden generellt i rådgivning och behandling som gäller livsstilsrelaterade faktorer (alkohol, tobak, droger, kost, fysisk aktivitet, spel med mera), i verksamheter som hälso- och sjukvård, kriminalvård, socialtjänst, psykiatri och skola.

Syfte

Att främja motivation och beteendeförändring.

Innehåll och genomförande

Metoden har influerats av Prochaska och DiClementes teoretiska modell som beskriver hur motivation och beteendeförändring sker över olika stadier. Enligt denna startar en förändringsprocess när en person av någon anledning börjar ifrågasätta exempelvis sin alkoholkonsumtion och känner motstridiga känslor (ambivalens) inför sitt drickande. Ambivalensen ses som en nödvändig faktor för förändring och MI handlar om att undersöka och främja denna. Tillsammans kartlägger man hur exempelvis drickandet påverkar det vardagliga livet och hur situationen stämmer överens med klientens önskemål och värderingar. Detta kan visa på en skillnad som hjälper klienten vidare i förändringsprocessen.

Andra viktiga MI-principer är att:

• försöka förstå genom ett empatiskt och reflekterande lyssnande
• inte argumentera när klienten inte ser någon anledning att förändras utan i stället undersöka varför (engelska: roll with resistance)
• stärka klientens tro på sin förmåga och möjligheten till förändring.

Behandlarens roll är sammanfattningsvis att hjälpa klienten att formulera en egen förståelse av sitt problem, egna argument för förändring, och att stärka dennes beslut och åtagande att genomföra förändringen. Det finns behandlingsmetoder som baseras på dessa principer, men i sig självt är MI snarare ett förhållningssätt för rådgivning.

Omfattning och intensitet

MI kan användas i kort rådgivning och som längre behandlingsmetod.

Utbildning och licens

Grundutbildningen i MI omfattar 3–4 dagar. Det finns många utbildningsanordnare. MINT-Nordic har utfärdat rekommendationer för vad MI-utbildningar av olika längd och med olika gruppstorlekar bör innehålla. Enligt dessa bör inlärningen bestå av utbildning, fortlöpande handledning och återkoppling på egna inspelade samtal.

Kunskap om insatsens effekter

Motiverande samtal (MI) finns i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende.

MI förekommer också i publikationen "Behandling av spelmissbruk och spelberoende – Kunskapsstöd med rekommendationer till hälso- och sjukvården och socialtjänsten":

Referenser

• Miller, W. R., & Rollnick, S. (2003). Motiverande samtal. Att hjälpa människor till förändring. Andra utgåvan. Norrköping: Kriminalvårdens förlag.
• Miller,W. R.(2003). Enhancing motivation for change. In R.K.Hester & W.R.Miller (Eds.), Handbook of alcoholism treatment approaches, 3rd ed, pp. 131–151. Boston: Allyn & Bacon.
• Prochaska, J.O., & DiClemente, C.C. (1982). Transtheoretical therapy: Toward a more integrative model of change. Psychotherapy: Theory, research and practice, 19, 276–288.
• Rollnick S., & Miller, W.R. (1995). What is motivational interviewing? Behavioural and Cognitive Psychotherapy, 23, 325–334.